Svar på svårare frågor – om Guds godhet

ISvar på svåra frågor

Table of Contents

Om Gud och straff

Är han inte för straffande? Varför var han så snabb att skicka plågor och utrota folk förr i tiden? Varför straffar han inte längre lika hårt? Är inte det orättvist eller okonsekvent?

Gud är straffande (Jes 66:15-16), (Mat 25:46). Det stämmer. Han är domaren över levande och döda (1Pe 4:5). Detta är en del i hans karaktär. Men samtidigt är han nådefull och sen till vrede (Psa 103). Gud är god och Gud är kärlek och kärleken är tålig och mild (1Ko 13:4).

Hur går detta ihop? Jo, Gud som är god när han straffar det onda. Precis som en god polis eller lärare vill ta hand om oordning och destruktivitet. Ondska och synd är sådant som Gud inte vill tolerera i sitt goda ansiktes närvaro. Han vill ta hand om det. Motsatsen – nämligen att låta det gå förbi eller att inte bry sig hade däremot varit ondska. Sån är inte Gud.

Nog hade många exempelvis önskat att Hitler skulle ha blivit satt i fängelse innan andra världskriget var i full gång. På samma sätt kan man se tillfällen i Bibeln där Gud utfärdar straffdomar snabbt och effektivt. Det är som en naturlag i Guds värld – en god lag – att ondska inte bör finnas till utan dess spridning och effekter bör minimeras.

Det är även sett ur ett mänskligt perspektiv bra att ondska straffas på en gång. En förälder som ser ett av sina barn slå och sparka på sitt syskon gör i min mening rätt i att på en gång agera genom att säga till på skarpen. Detta är bättre än att exempelvis låta illdåden fortgå i dagar och därefter komma med domen.

Hur snabbt straff utförts har varit olika beroende på vilken relation som Gud har haft med de människor han relaterat till. Framförallt i det gamla testamentet kan man se hur Gud snabbt, hårt och effektivt straffat synd (men även i det nya – exempelvis genom Ananias och Safira (Apg 5:1-11) samt trollkarlen Elymas (Apg 13:1-6)).

Viktigt att poängtera är att ingen behöver bli straffad. Jesus tog hela straffet! Om man går med Gud blir man inte straffad, men man kan däremot bli drabbad av ondska som är i närheten. Se gärna (Hur kan en god Gud straffa oskyldiga och skyldiga i ett enda svep?).

Nu lever vi i nådens tid – tiden efter Jesu död. Evangeliet predikas och alla kallas till omvändelse och tro – både hedningar och judar. Här verkar det finnas ännu större tidsutrymme för oss människor att hitta rätt än tidigare. Innan denna tidsperiod startade har Gud ingått flera olika förbund med människan. Adam och Eva hade ett förbund. Efter syndafallet hade människorna ett annat. Noa och hans avkomlingar fick ett förbund efter syndafloden och Abraham och hans avkomlingar ett annat. Israels folk fick sina regler och lagar och hedningarna levde efter sina egna lagar. Det nya förbundet kom med nya lagar och regler – även om de hade samma övergripande mål som Mose lag (Mat 23:23). I alla dessa tidsperioder har Gud och människan haft olika överenskommelser med varandra. Gemensamt i alla har varit målet att lyda Gud och lyssna till hans röst men Guds specifika löften och välsignelser samt krav och straff har varit olika. För Israel var Gud mycket nära. Han visade sig för dem och bosatte sig mitt ibland dem. Han gav dem tydliga regler om rätt och fel och även snabba och brutala straffdomar som skulle uträttas – av domare, församlingen eller Gud själv – när reglerna bröts. Detta förhållningssätt gäller också delvis nu, men delvis inte. Vi har poliser och fängelser, lagar, regler, förordningar och ämbetsmän på olika positioner. Gud verkar genom överheten i samhället (Rom 13:1-7). Dock verkar inte Gud straffa lika snabbt nu – exempelvis med ögonblicklig död, utan detta utgör en nådetid för många folk.

Kanske kan det vara så på grund av två saker:

Dels de kristnas nutida förbund med Gud. Vi har ett enormt förbund med fantastiska löften (länk – vad ingår i det nya förbundet?). Vi lovas att vår frid ska vara stor och vi ska få mat och kläder. Ingen pest ska drabba oss och vi och våra barn ska bli välsignade. Vi lever dock på samma planet och i samma länder, städer och byar som otroende. Vi och de är beblandade över hela jordens yta. Vi blir enklast välsignade av Gud om även världen runt omkring är i hyfsad balans och flödar av välsignelser. Annars blir det knepigt att uppfylla löftena. Ett alternativ skulle vara att det konstant var som i Egypten då Farao och hans folk exempelvis blev drabbade av flugsvärmar medan Israel som då bodde i landet Goshen blev skonade från flugorna (2Mo 8:20-24). Dock lever vi så tight beblandade fysiskt att det skulle krävas ett mycket större mirakel (vilket absolut är möjligt för Gud) för att upprepa det i dagens läge. Vi blir välsignade och andra på sidan om kan ta del av det.

Dels kan det vara på grund av att Gud i det nya förbundet lovar oss troende att vad vi ber om i vår bön ska vi få (Joh 15:7), samt att han uppmanar oss att be för de i ledande ställning så att vi kan leva lugna och stilla liv (1Ti 2:1-2). Kristnas böner utefter dessa två regler har nog genom historien under de 2000 åren som gått sedan detta skrevs verkat i riktning mot ett samhälle som är dränkt av nåd på många sätt. Ett samhälle där ondska straffas, absolut, men inte på det brutala ögonblickliga sätt som vi kan se på vissa ställen i det gamla testamentet. Många kristna har nog bett för Sveriges välsignelser genom åren, och det bör undanhålla Guds domar.

På många sätt är det bra för oss med frid och nåd, men det finns också faror: Kristna kan bli ljumma och inte blomma ut i sin kallelse, eller tappa bort Gud och hamna i helvetet. Icke-pånyttfödda kanske också får svårare att känna något behov av Gud då de redan har det så bra. Därmed är Guds snabba straffdomar välsignelser. De inger Gudsfruktan. Gudsfruktan är början till visdom och något som kan leda en in på livets väg – den smala vägen som leder till Guds boning.

Halleluja för dina straffdomar!

Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Herrens bud är klart, det ger ljus åt ögonen. Herrens vördnad är ren, den består för evigt. Herrens domar är sanna, de är alla rättfärdiga. De är mer värda än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung. Genom dem blir din tjänare varnad. Den som följer dem får stor lön. Vem märker hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

(Psa 19:9-13)

Källor:

För se, Herren ska komma med eld, och hans vagnar är som en stormvind. Han låter sin vrede drabba med hetta och sitt straff med eldslågor, för med eld och med sitt svärd ska Herren gå till rätta med alla människor, och många ska bli slagna av Herren.

(Jes 66:15-16)

Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

(Mat 25:46)

Men de ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda.

(1Pe 4:5)

Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd. Han går inte ständigt till rätta och behåller inte sin vrede för evigt. Han behandlar oss inte efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som vördar honom. Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss. Så som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som vördar honom, för han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.

(Psa 103:8-14)

Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst.

(1Ko 13:4)

Men en man som hette Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom och smusslade sedan undan en del av betalningen, med hustruns vetskap. Han bar fram resten och lade det vid apostlarnas fötter. Då sade Petrus: ”Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud.” När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom. Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. Petrus frågade henne: ”Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?” Hon svarade: ”Ja, för det beloppet.” Då sade Petrus till henne: ”Varför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Se, de som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också.” Och plötsligt föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde om det.

(Apg 5:1-11)

Sedan reste de över hela ön ända till Pafos. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus. Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro. Saulus, som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom och sade: ”Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen.” I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom.

(Apg 13:6-11)

Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.

(Mat 23:23)

Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva. De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets. Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften. Ge alla vad ni är skyldiga dem: skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, respekt åt den som ska ha respekt och heder åt den som ska ha heder.

(Rom 13:1-7)

Herren sade till Mose: ”Träd fram inför farao tidigt på morgonen när han går ut till vattnet och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! Om du inte släpper mitt folk ska jag sända flugsvärmar över dig och dina tjänare, ditt folk och dina hus. Egyptiernas hus ska fylls av flugsvärmar, och även marken som de står på. Men den dagen ska jag göra ett undantag för landet Goshen där mitt folk bor. Det ska inte finnas några flugsvärmar där, för att du ska inse att jag, Herren, är här i landet. Jag ska göra skillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon ska detta tecken inträffa.” Och Herren gjorde så. Stora flugsvärmar kom in i faraos och hans tjänares hus, och överallt i Egypten härjades landet av flugsvärmarna.

(2Mo 8:20-24)

Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det.

(Joh 15:7)

(1Ti 2:1-2)

Hur kan en god Gud mana oss till att leva i gudsfruktan för honom samt att vi ska arbeta med fruktan och bävan för vår frälsning?

Detta behandlas i posten (länk – Gudsfruktan?). Läs också gärna om (länk – Anledningar att älska Gud), (länk – kan det nya förbundet innehålla något mer?) samt (länk – hur blir man frälst?) för att förklaringar på närliggande frågor.

Kort sagt bör vi frukta vår allsmäktige store Gud eftersom det är naturligt, men samtidigt som helt överlåtna kristna kunna känna oss trygga i vår frälsande relation med Jesus.

Hur kan en god Gud inte förlåta synd om någon helt vänder om?

Detta tror jag ändå att han gör. Jag har inte stött på något fall där genuin omvändelse från hjärtat och efterföljande handling i linje med tron inte blir förlåtet av Gud.

David vände sig till Herren och sade: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.” Men Gad kom ändå och förkunnade 3 val till straff för honom.

Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” Då sade kungen till Joab, befälhavaren för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket så att jag får veta hur många de är.” Joab svarade kungen: ”Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?” Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel. De gick över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000. Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.” När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare. Han sade: ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.” David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.” Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas tröskplats.” David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad. När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.” Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver. Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.

(2Sa 24:1-25)

Hur går detta ihop? Kanske bad han inte helt genuint den första gången, eller att han bad men inte stannade i tro, eller att han senare ändrade sig. Man kan säga vad som helst men behöver inte helt mena det. Han hade nyss syndat svårt och Gud gav honom tre påföljder. Hade han stått fast och bett hade de nog avvisats. Nu bad han dock igen och då fick han sitt bönesvar.

Israel skulle inte bli helt ostraffade:

Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig. För se, dagar ska komma, säger Herren, då jag gör slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag ska låta dem komma tillbaka till det land som jag gav deras fäder. Och de ska ta det i besittning.” Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda. Så säger Herren: Rop av förfäran har vi hört, fruktan och ingen frid. Fråga och tänk: Brukar män föda barn? Varför ser jag då alla män med händerna på höfterna som kvinnor i barnsnöd? Varför har alla ansikten blivit så dödsbleka? Ve! Detta är en stor dag, den liknar ingen annan. Det är en tid av nöd för Jakob, men han ska bli räddad ur den. Och det ska ske på den dagen, säger Herren Sebaot, att jag ska ta oket från din nacke och bryta sönder det och slita av dina band. Inga främlingar ska längre tvinga honom att tjäna dem, utan de ska tjäna Herren sin Gud och David sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem. Så var inte rädd, min tjänare Jakob, säger Herren, och var inte förskräckt, Israel. För jag ska rädda dig ur landet i fjärran och dina efterkommande ur landet där de är fångna. Jakob ska komma tillbaka och leva i fred och trygghet, och ingen ska skrämma honom. För jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig. Jag ska göra slut på alla de folk bland vilka jag spritt ut dig. Men dig ska jag inte göra slut på, bara tukta dig med rättvisa, för helt ostraffad kan jag inte lämna dig. För så säger Herren: Obotlig är din skada, oläkligt ditt sår. Ingen tar sig an din sak för att se om ditt sår. Det finns inga läkemedel och ingen läkedom för dig. Alla dina älskare har glömt dig, de frågar inte efter dig, för jag har slagit dig med en fiendes slag. Jag har tuktat dig hårt, för din skuld är stor och dina synder många.

(Jer 30:1-14)

Men detta var nog för att de inte helt vände om. De var Herren själv som räddade dem. Det var nog inte först och främst de som ödmjukade sig och vände om.

Gud skulle inte lyssna till Israel, även om de ropade till honom:

Detta ord talade Herren till Jeremia. Han sade: ”Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den som inte lyder detta förbunds ord som jag befallde era fäder den dag jag förde dem ut ur Egyptens land, ur smältugnen. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud. Då ska jag hålla den ed som jag gett era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett.” Jag svarade: ”Ja, amen, Herre.” Herren sade till mig: ”Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem. För från den dag jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till i dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag dem drabbas av allt det jag hade sagt i förbundet som jag befallde dem att hålla, och som de inte höll.” Herren sade till mig: ”En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare. De har vänt tillbaka till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit förbundet som jag slöt med deras fäder. Därför säger Herren så: Se, jag ska låta en olycka drabba dem, som de inte ska kunna komma undan. När de då ropar till mig kommer jag inte att lyssna på dem. Då ska Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa ska inte kunna rädda dem undan olyckan. För du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många gator som det finns i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud – altaren där ni tänder rökelse åt Baal. Du ska inte be för detta folk, och inte komma med klagan eller förbön för dem. För jag kommer inte att lyssna på dem när de ropar till mig i sin olycka.

(Jer 11:1-14)

Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden stod som väckt Guds vrede. Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten. Han sade till mig: ”Människobarn, lyft din blick mot norr.” När jag lyfte min blick mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild23 som hade väckt Guds vrede. Han sade till mig: ”Människobarn, ser du vad de gör? Det är så hemska vidrigheter Israels hus ägnar sig åt här att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se mer och ännu värre vidrigheter.” Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. Han sade till mig: ”Människobarn, bryt igenom väggen.” Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr. Han sade till mig: ”Gå in och se vilka onda vidrigheter de ägnar sig åt här.” När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Shafans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet. Han sade till mig: ”Människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet.” Sedan sade han till mig: ”Du ska få se ännu värre vidrigheter som de gör.” Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammuz24. Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Men du ska få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta.” Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen25 i öster. Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Är det inte nog för Juda hus att göra de vidrigheter som de gjort här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för sin näsa26! Därför ska jag också handla i vrede. Jag ska inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, ska jag ändå inte lyssna till dem.”

(Hes 8:3-18)

Man kan se hur Gud talade till dem gång på gång men de lyssnade inte. Nu verkar han trött på att de sviker honom eller ropar men gör det utan omvändelse, eller inte gör det genuint. Om man är trolös och ond (förblir i sin ondska) men däri ropar efter hjälp så bryr man sig egentligen inte om Gud. Man är trotsig och vill bara rädda sitt eget skinn från det onda som drabbar en, men utan att själv lyfta ett finger för att undvika det. Det är ungefär som att sitta och skära sig själv eller en vän i benet med en kniv och ropa ut till Gud att han ska ta bort smärtan. Därför verkar det både smartast och mest rätt av vår HERRE att inte svara dem när de senare kommer att ropa till honom. Vid genuin bön och omvändelse hade han säkert hört dem. Det lovar han på andra ställen i Skriften. Han svarar alltid på bön.

Gud förlåter inte bara så där utan vidare. Omvändelse krävs:

Ni vet själva hur vi bodde i Egyptens land och hur vi drog fram genom de hednafolks länder som ni nu har lämnat. Ni såg deras vidrigheter och deras eländiga avgudar av trä och sten, silver och guld, som fanns hos dem. Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren vår Gud för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det ska gå väl för honom där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet, för då ska hela landet, både vått och torrt, förgås. Herren ska inte vara villig att förlåta honom. Herrens vrede och lidelse ska då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och Herren ska utplåna hans namn under himlen. Herren ska avskilja honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, enligt alla förbannelserna i det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.

(5Mo 29:16-21)

Ibland kan nog problemet vara att man:

Inte ber riktigt genuint med hjärtat. Det kan vara ord som kommer ur någon, men dessa menar inte helt vad de säger.
Man stannar inte i tro till Gud kring bönen som man bett. Hade exempelvis Job omvänt sig och litat till Gud att han skulle bli bevarad hade han blivit räddad från sina bekymmer.
Man offrar och tänder rökelse och så men gör inte det med hjärtat. Även dessa är tomma handlingar.
Man fastar men ödmjukar sig inte. Man är stolt i sin fasta.
Man kanske blir förlåten av Gud men att synden ändå har naturliga effekter som inte lätt kan återställas:
- Mördar man någon kommer denne inte tillbaka till livet vid omvändelse.
- Bränner man ned en stad så är den nedbränd.
- Häller man i sig litervis med gift ligger det kanske kvar i kroppen om inte något övernaturligt sker (vilket så klart sker genom tro (åtminstone i det nya förbundet)).
- Latar man sig eller vänder på dygnet i det extrema (på ett syndigt sätt) skapar man dåliga vanor och tankemönster som kan vara svåra att bryta.

Måste en god Gud verkligen straffa ondska och döma världen?

Ja. Om Gud ignorerade ondskan skulle han inte vara kärleksfull. En kärleksfull far vill bevara sina barn från det onda och hjälpa dem på alla sätt. Han vill att hans fiender ska hållas borta (bakom lås och bom om det skulle krävas) för att hans familj ska kunna leva i frid och kärlek, utom räckhåll för deras illvilliga planer. Tänk dig om någon skulle brutalt tortera och döda någon i din familj. Inte skulle du vara ignorant kring det? Varken känslomässigt eller sett till agerande. Nog skulle du vilja att någon form av rättvisa etablerades genom att brottslingen fick någon form av konsekvens? Detta är en anledning.

En annan är att ondska faktiskt förtjänar straff, inte bara separation från det goda. Se mer om detta i (Hur kan en god Gud tycka att en evighet i helvetet samt eldsjön vara rättvist efter ett kort liv levt i okunskap och blindo där diverse ”små synder” förvisso gjorts?)

Samt i (Straffar Gud aktivt i helvetet samt eldsjön? I så fall: hur kan en god Gud aktivt plåga sina skapelser och barn i all evighet?)

Det är kanske lättast att ta ett extremt exempel, men all ondska är annars likadan. Dock förtjänar den olika nivåer av straff, beroende på hur allvarlig den är.

Låt oss ta en massmördare som exempel: En riktigt ond människa som dödar utifrån hat och som ställer till med kaos i ett helt land – inte bara tillfälligt utan permanent under en längre period. Låt oss säga att denna person fångas in och hela världen är överens om att vad denne gjorde var helt otroligt ont och dumt. Bör denne straffas på något sätt? Är det mer rätt att sätta personen i fängelse och på så vis förhindra den från att fortsätta eller är det mer rätt att låta den gå och bara hoppas att den ska sluta göra ont? Det är mer gott att låsa inne den. Även om personen säger att den inte ska göra ont igen kan det för lugnet i samhället (exempelvis för andra samhällsmedlemmars oro) vara bättre att personen istället får bevisa att den har förändrats innan den om möjligt kan släppas lös. Hur ska man göra med alla skador som personen har åstadkommit på materiella ting, samt för söndertrasade familjer? Vem ska ställa allt till rätta till så stor grad det är möjligt? Det mest rättvisa vore väl om denne person kan bidra till att tillståndet återställs, men det är förmodligen ingen vidare bra idé på alla plan, då familjerna förmodligen inte vill träffa personen eller ha med honom att göra. Personen kan bli ersättningsskyldig och kanske arbeta av ett straff. Straff måste finnas. Konsekvenserna måste sättas i rullning och personen som utför ondska behöver bli förvandlad – annars kommer bara destruktionen att fortsätta.

En liknelse till straffdomarna i Första Moseboken, kap 3 kan vara detta: En familj lever i frid och fröjd i en villa i ett lugnt land. De har allt de behöver och allt är i ordning. Pappan fostrar barnen i att göra gott och att inte göra något destruktivt som skulle vara negativt för deras fina tillvaro. Framförallt varnar han för en affär som säljer vapen i staden. En dag kommer ett barn hem med en låda med en bomb som det införskaffat. Barnet låser fast bomben i hallen och sätter igång den. Den tickar ned: 30, 29, 28,… Pappa kommer förbi och ser detta. Bomben kan inte stängas av. 10 sekunder kvar… Pappan säger till barnet: ”Ack, min son! Eftersom du gjort detta kommer vi att få sova under bar himmel, alla dina leksaker kommer att förstöras, vi kommer att bli skadade kroppsligen och kanske tvingas flytta från vårt älskade hem.” Olydnad och ondska leder till förstörelse.

Straff över ondska är positivt för att det:

Hindrar ytterligare ondska från att begås:
- Direkt genom att gärningsmännen hindras från att begå mer brott.
- Indirekt genom att andra medmänniskor varnas att inte följa deras exempel.
Skipar rättvisa. Det finns en chans för brottets effekter att bli delvis återbetalda – om detta är möjligt.
Visar respekt för de drabbade genom att:
- Förhindra att det sker igen.
- Visa på att det som skedde var fel.
Skapar stabilitet, förtröstan och tillit i ett samhälle i stort.
Tillfredsställer helig (rättmätig) vrede eller förtvivlan över ondska.

Om inga regler med åtföljande konsekvenser vid regelbrott fanns skulle onda människor sprida sin ondska till en sådan grad att det inte skulle finnas något hållbart samhälle. Ett tryggt samhälle har istället regler och konsekvenser vid regelbrott. Det gör att medborgarna motiveras att göra sitt bästa och ondska bekämpas och hålls i schack. Hur skulle Sverige se ut om vi kollektivt gick ut och sade till alla i landet att från och med i morgon och i minst 1000 år framöver gäller ingen lag, och alla fängelser öppnas för gott?

Sedan är Gud helt perfekt. Han är personlig med egna känslor men han är även oerhört stor, oerhört ljus, en enorm kraft, helt helig och fantastiskt mäktig. Ingen operfekt kan träda fram inför honom och bestå. Om man inte är ren kan man inte komma in i hans närvaro, det går inte. Det är som en naturlag som säger att det är omöjligt. Det är som att det goda ljuset – den enorma pulserande kraften – förtär allt mörker och syndare måste därför bli avvisade från hans godhet och närvaro. På detta vis finns det en dimension i straffet som blir automatisk. Syndaren straffar sig själv och Gud behöver inte göra något aktivt utan bara vara den han är. Lite på samma sätt som att om man gör något dumt mot någon, vet om det och ångrar sig starkt, så drabbar samvetet en och det går inte att hoppa och studsa i ren helig lycka inför denne, att skratta genuint inför kameran eller stå upp stolt med rena händer och stadig blick, innan man känner att man har kommit tillfreds med situationen, bett om ursäkt och på något sätt gått vidare.

Att välja bort Gud är att välja bort livet (Joh 14:6). Har man begått ondska har man valt bort Gud och hans väg. Konsekvensen blir automatiskt död och misär – det behöver inte vara uppskrivet som regel i någon bok – även om det är det! 🙂

Detta är anledningar till varför jag tror att det är gott av Gud att insätta att syndens konsekvens blir död samt varför det är gott att ha en domedag då alla döms efter sina gärningar. Det fantastiska är att Gud dock är förlåtande och kan förlåta allt det onda en människa har gjort MEN samtidigt inte se emellan fingrarna (vara ignorant) för denna ondska, genom att Jesus uthärdade det straff vi förtjänar för vår ondska. Ondskans prislapp är betald av Gud själv. Alla människor har brutit mot Guds lagar och står egentligen under domen, om inte Jesus gjort en till en ny skapelse där syndens makt är bruten och där man har en relation med Jesus i vilken han betalar för ens synder. Gäller detta dig? Har du blivit renad, fått ett nytt hjärta från Gud och lever i denna nya position?

Källor:

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

(Joh 14:6)

Övriga intressanta källor:

Jesaja 48:9

För jag är Herren din Gud, Israels Helige, din Frälsare. Jag ger Egypten till lösen för dig, Nubien och Seba i ditt ställe. Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig, ger jag människor i ditt ställe, folk i stället för ditt liv.

Jesaja 43:3

Jag, jag är den som utplånar dina brott för min egen skull, dina synder minns jag inte mer.

Jesaja 43:25 SFB15

Är det inte orättvist av Gud att straffa oss för synd om vi föds som syndare?

Jag tror att vi inte föds med personlig synd. Därför straffas inte ett foster eller en liten bebis som dör med att hamna i helvetet (2 Sam 12:22-23, Luk 18:15-16, samt kanske Mat 18:3), utan denne bör istället komma till himlen och där växa upp till en vuxen person som kan ta egna beslut. Det är min uppfattning av Skriften.

Jag tror att vi alla föds med en syndig natur – som leder till att vi kommer att synda från tidiga år och fortsätta med detta genom livet. Jag tror att detta är en konsekvens av hur vi människor har blivit efter syndafallet. Det finns dock ingen ursäkt för det onda vi gör. Även om vi föds med en ond natur så vet vi vad som är rätt respektive fel, gott respektive ont och vi väljer ofta det som är fel och ont. Det förtjänar straff. En mördare som kommer till domstolen kan inte bli frikänd då han kommer med motiveringen: ”Men det är ju sådan jag är, jag är född ond”. Samma gäller för oss.

Jag tror att Gud straffar oss för den synd som vi själva gör, men för tillfället tror jag att vi endast straffas för den synd som vi skulle kunna vara medvetna om. Därmed bör inte små barn som gör fel, såsom även djur gör, straffas för sina fel då deras hjärnor inte har blivit tillräckligt utvecklade till att kunna göra egna aktiva val av beteenden. De som dock har utvecklat en tillräcklig grad av självinsikt med möjlighet att aktivt påverka sina val bör straffas.

Därmed är Gud rättvis. Jag tror att han inte straffar oss personligen för att Adam och Eva syndade. Jag tror att vi alla går under genom vår egen synd (Hes 18:1-24) och att alla behöver bli frälsta genom Jesus och få tillbaka en god relation med Gud, oavsett hur mycket eller lite vi har syndat.

Läs gärna (Hur kan det vara rätt att skicka generationsförbannelser på människor. Varför drabbas oskyldiga av föräldrars synder?)

Vilket nämns i posten ovan tror jag att vi kan drabbas av synder som finns i världen i allmänhet. Om man bor i ett område med mycket kriminalitet och liknande kommer man att råka ut för diverse saker, men det är inte p.g.a. ens egen synd.

Källor:

Han svarade: ”Så länge barnet levde fastade jag och grät, för jag tänkte: Vem vet, kanske förbarmar sig Herren över mig och låter barnet leva. Men nu när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen? Jag kommer att gå till honom, men han kommer inte tillbaka till mig.”

(2Sa 12:22-23)

Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de.

(Luk 18:15-16)

och sade: ”Jag säger er sanningen: Om ni inte omvänder er och blir som barnen(bestämd artikel!) kommer ni inte in i himmelriket.

(Mat 18:3)

Herrens ord kom till mig: ”Vad menar ni med att bruka detta ordspråk om Israels land: Fäderna har ätit sura druvor, och barnens tänder blir ömma? Så sant jag lever, säger Herren Gud, ni ska inte längre ha orsak att använda detta ordspråk i Israel. Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar ska dö. Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, om han inte håller offermåltid på bergen och inte lyfter sin blick till Israels hus avgudar, om han inte kränker sin nästas hustru eller kommer vid en kvinna som har sin månadsblödning, om han inte förtrycker någon utan ger tillbaka den pant han har fått för skuld, om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och ska förvisso få leva, säger Herren Gud. Men om han får en son som blir en våldsman som spiller blod eller gör något av detta mot en broder som han själv inte gjorde, ja, till och med håller offermåltid på bergen, kränker sin nästas hustru, förtrycker den behövande och den fattige, rånar, inte ger tillbaka pant, lyfter blicken till avgudar, begår vidriga ting, ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han ska inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, därför ska han förvisso dö. Hans blod ska komma över honom. Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: Han håller inte offermåltid på bergen, han lyfter inte blicken till Israels hus avgudar, han kränker inte sin nästas hustru, han förtrycker inte någon, han kräver inte pant, han rånar inte utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – då ska han inte dö genom sin fars missgärning utan ska förvisso få leva. Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han ska dö i sin missgärning. Men ni frågar: ’Varför ska inte sonen bära på sin fars missgärning?’ Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför ska han förvisso få leva. Den som syndar ska dö. En son ska inte bära sin fars missgärning, och en far ska inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet ska vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen. Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då ska han förvisso leva och inte dö. Ingen av de överträdelser han har begått ska då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat ska han få leva. Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren Gud. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva. Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort ska han dö.

(Hes 18:1-24)

Hur kan Gud tycka att döden är ett rättvist straff i Mose lag? Exempelvis döms en man till döden av Gud eftersom han samlat ved (och därigenom inte varit stilla) på sabbaten(!)

Är dödsstraff rimligt? Jag menar det och tre anledningar som jag ser tas upp nedan.

Synd är hemskt. Syndar man är man inte av Gud utan av den onde. Man kapar bort sig från Gud och kan inte vara med honom. Han som är god umgås inte med onda. Begår man brott är man ond, eftersom man inte är genomgod. Endast Gud är god (Luk 18:19).

Syndens lön är döden: den som syndar lämnar Gud. Jesus är Gud och Jesus är livet. Utan Jesus ska man dö. Det är rättvist. Är man inte i livet – håller sig till honom som är livet utan väljer bort livet blir konsekvensen död.

Adam och Eva syndade genom att äta från ett träd. Det var ingen jättesynd på ett sätt: Det var inget massmord, men denna ”lilla synd” fick effekten att de skulle dö. De blev även förvisade från paradiset och förgängelsen kom in i världen. Det orsakades alltså oerhörda förbannelser som hade effekter på allt levande på jorden på grund av två tuggor.

Jag tror att Gud ville skaffa bort det onda i Israel. Det skulle vara ett heligt och rent folk. Därför var de tvungna att genomgå reningsritualer och synden straffades hårt. Jag tror att Gud insatte detta för att de verkligen skulle kunna vara ett gott exempel för folken runt omkring. Då krävdes det att onda rebelliska män som inte ville lyda Guds okomplicerade bud om exempelvis att inte arbeta på sabbaten skulle avlägsnas ifrån folket.

Det är lite som att ha en regel att: om huset ska vara städat och i fin ordning så insätter vi en städdag varje söndag för alla boende i huset. De som inte följer detta kan inte bo kvar. Det blir annars orättvist och konstigt.

Frågan är bara hur lång nådetiden är efter en synd, om man inte vänder om. För Israels folk, under denna tid, var nådetiden kort. För hednafolk runt omkring var nog nådetiden faktiskt längre. Nu för tiden har vi en längre nådetid. Men allt ska uppenbaras på domens dag ändå. Inget glöms bort.

Ett varnande exempel för andra. Jag tror att Gud verkligen ville tukta/fostra Israel för deras bästa. Men varför gavs inte exempelvis denna man i Israel chans till omvändelse? Jag tror att Gud ville inrätta ett tydligt exempel på att han menade allvar, så att folket skulle inse att de måste försöka att hålla hans regler.

På ett sätt är det att: medvetna synder innebär att man inte är i omvändelse. Mannen var inte med Gud utan valde att gå bort. Han hade inte tydligt omvänt sig, vad jag kan se. Gud förbarmar sig både för personer och folk när de eller någon annan ber om förlåtelse för dem. Gud ångrar ofta det onda han har tänkt ut, även om han lovar att det ska ske. Detta är för att han är god och inte vill att någon ska gå förlorad. Men finns det ingen som ber om förlåtelse för synd utan man lever oomvänd och har syndat så förtjänar man döden. Så blev fallet för denna man, och för andra som syndade medvetet därefter.

En sidonotering är att ju längre man lever desto mer syndar man. Om mannen som samlade ved hade fått fortsätta att leva som oomvänd hade han syndat ännu mer och råkat ut för ett ännu värre straff efter att ha lämnat jordelivet. I ljuset av detta var hans död en välsignelse för honom själv.

Gavs dödsstraff för alla synder? Jag tolkar det som att Israeliterna fick förlåtelse för mycket i de första lagarna som gavs till dem från Gud. Men när de inte gick för att inta det utlovade landet, utan syndade och blev tvungna att vandra i öknen i 40 år, fick de budet att den som syndar med lyft hand (inte av misstag) ska utrotas.

I närtid därefter inträffar händelsen med mannen som samlade ved:

Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ved på sabbatsdagen. De som ertappade honom med att samla ved förde honom till Mose och Aron och hela församlingen. Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. Och Herren sade till Mose: ”Mannen ska straffas med döden. Hela församlingen ska stena honom utanför lägret.” Då förde hela församlingen ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

(4Mo 15:32-36)

Min tolkning är att kraven för folket blev hårdare i och med att de var hårdnackade och inte ville följa Gud. Initialt hade de inte det så tufft.

Källor:

Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

(Luk 18:19)

Hur kunde Gud göra rätt i att straffa Job så brutalt när han var den mest goda av alla dåtida människor?

Historiskt gick det till så att: Djävulen gick fram inför Guds ansikte och efter att Gud berättat om hur gudfruktig Job var ville djävulen att Gud skulle drabba honom. Gud gick med på detta och djävulen fick först tillåtelse att drabba allt han ägde och sedan även tillåtelse att röra vid honom själv – men han fick inte tillåtelse att döda Job.

Se i slutet av frågan nedan för en sammanfattning av svaret.

Jag tror att djävulen, som i Jobs bok kallas Åklagaren (śâṭân på hebreiska), ändå hade någon hållhake på Job. Job beskrivs som from, rättsinnig samt att han levde i gudsfruktan och undvek det onda mer än någon annan. Gud säger detta själv:

Då sade Herren till Åklagaren: ”Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

(Job 1:8)

Det står dock inte att han var rättfärdig. Det står inte heller att han var helt igenom perfekt som människa. Ingen människa är perfekt. Inte ens Job. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Det står också i GT (Ord 3:11-12) att HERREN tuktar den han älskar, likt en far den son han har kär. Jag tror personligen för tillfället att Job var lite högmodig och självrättfärdig, alltså ”fariséisk”, (tecken på detta finns i Job, kap. 29 (ex. vers 14) samt kap. 31) och att det var därför som Gud med rätta kunde drabba honom på detta sätt. Ibland drabbas man av andras synder, men i Jobs fall verkar det tydligt från konversationen mellan Gud och Satan att han drabbades personligen på grund av att Gud tillät att han blev utsatt. Att kalla det för straffad tycker jag är för mycket. Jag tror ändå att Job skulle blivit frälst om han dött just vid den tidpunkten i hans liv kring Job kap 1 eller 2. Det står att djävulen uppeggade Gud att förgöra honom utan skäl:

Herren sade till Åklagaren: ”Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Han står fortfarande fast i sin fromhet fastän du uppeggade mig mot honom för att förgöra honom utan skäl(gratis, for nothing, without cause).”

(Job 2:3)

Kanske blev han drabbad inte p.g.a. just synd, men att han sedan inte blev räddad eftersom han inte vände om från självrättfärdighet och dessutom stod fast vid att inte lita till Gud för helande? Även om han älskade Gud i processen så kanske han inte vände om från denna synd – självrättfärdighet som kan ha kommit under sjukdomens lopp.

Gud bevarar de rena. Han har sina änglar runt dem. Det var tydligt att Job tidigare inte hade blivit drabbad utan att Gud hade bevarat honom. Det visste nog även Djävulen om:

Åklagaren svarade Herren: ”Är det utan orsak som Job fruktar Gud? Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet.

(Job 1:9-10)

Anledningen, snarare än orsaken, till straff kan vara luttrande. Gud ville kanske rena Job och helga honom ytterligare. Såsom en far agar och fostrar en son han har kär. Han ville kanske ta bort det ”enda” som var Jobs problem (Jobs ”Isak”) – nämligen stolt självrättfärdighet. Job var ju syndfri genom att han fruktade Gud – men litade kanske inte till Gud för frälsning – för bevarande att han skulle rädda honom. Han visste att Gud fanns och offrade och gjorde saker som var bra i Guds ögon och inför människor – men att inte se sin synd eller vara högmodig är ändå fel. Det fanns utrymme för detta i och med att Job hade syndat – såsom alla andra. När Job inte vände om från sitt högmod, utan stod fast och fightades med Gud om att han var rättfärdig och oskyldig och i och med att han ansåg att Gud gjorde orätt, så blev han inte fortsatt välsignad och räddad. Räddningen kom först (och då snabbt och rejält!) då Job vände om i säck och aska och tog tillbaka sina ord och anklagelser mot Gud. Detta var vad Gud ville hela tiden. Jag tror att han hela tiden önskade att Job skulle ödmjuka sig och bli helad. Han älskade ju och var stolt över Job. Job blev återigen välsignad, precis såsom Elihu förklarar brukar ske (Job 36:7-16).

Alltså blev Job upprättad när han kom tillbaka till rätt sorts rättfärdighet, litade till Gud och älskade honom. Innan dess så klagade han på Gud – inte på att han tyckte att han var ond eller så men att han straffade honom utan ursäkt och att detta var fel. Han blev då bevarad. Jag antar att det finns någon form av andlig regel kring att man blir bevarad mer som gudfruktig (Psa 91).

Orsaken till lidande kanske inte alltid behövde vara personlig synd under patriarktiden (eller när nu Job levde). Ibland kanske orsaken kunde vara något annat – världen är ju komplex. Varför blev Abel dödad? Och varför skickades Josef som slav till Egypten? Varför blev jag stucken av en geting? Det finns många viljor här och Guds pussel är stort. Kanske hittar djävulen en lucka i en annan person som går och gör någon illa. Eller så drabbas man bara av allmän förgängelse eller naturens fallna ”lagar” på grund av egen klantighet. Alla utsätts för den Onde och ju mer man går med Gud desto mer skydd har man generellt.

Det var inte som vännerna påstod, att Gud alltid straffar folk som syndar dramatiskt under deras liv. Ogudaktiga kan leva länge och ha bra liv utan att bli straffade. Samtidigt kan heliga gå och bli straffade för smärre saker, eller bli dödade för snabbt. Predikaren tar även upp hur det kan gå illa för både gudlösa och gudaktiga.

Att djävulen inte fick tillåtelse till att döda Job tror jag har att göra med Guds större plan att efter alla prövningar och tuktan som Job fick utstå så skulle han bli mer välsignad än innan efter att han kommit till insikt om Guds storhet, ödmjukat sig och vänt om.

Se även kring varför det var okej att straffa Jobs barn i (Hur kan det vara rätt att skicka generationsförbannelser på människor. Varför drabbas oskyldiga av föräldrars synder?)

Källor:

Min son, förakta inte Herrens fostran och förarga dig inte när han tuktar dig, för den Herren älskar tuktar han likt en far den son han har kär.

(Ord 3:11-12)

Han tar inte sina ögon från de rättfärdiga. Han låter dem trona i kungars krets, upphöjda för evigt. Men läggs de bundna i kedjor och fångas i eländets snaror, så vill han visa dem vad de har gjort och vilka brott de i trots har begått. Han öppnar deras öra för tuktan och manar dem att vända om från synden. Om de lyssnar och tjänar honom, får de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro. Men om de inte lyssnar, ska de drabbas av svärdet och gå under i sitt oförstånd. De som har gudlösa hjärtan tar till vrede, de ropar inte på hjälp när han binder dem. De ska dö i sin ungdom och sluta sitt liv bland horkarlar i avgudatempel. Genom lidandet vill han rädda den som lider och genom nöden öppna hans öra. Också dig vill han locka ut ur nödens gap till en rymlig plats utan betryck och duka ditt bord med utsökta rätter.

(Job 36:7-16)

Här nedan kommer ett mer utförligt svar. Se särskilt ”Vad gör Job för potentiella fel?” för 12 potentiella fel som Job gör som kan vara orsaker till att han drabbades.

Om Jobs bok

När skrevs Jobs bok?

Jag ser likheter med vissa ordspråk. Kanske att den skrevs efter ordspråksboken?

Dock finns tecken på att den skrevs tidigt.

Levernet påminner om patriarktiden:

Med många får, getter och stora familjer. Även med mycket tid och visdom.
Även med att Job levde ytterligare 140 år, efter att han hade levt ett vad det verkar normalt liv innan. Människorna verkar endast ha haft sådana långa livslängder tidigt i historien. Jakob blev 147 år gammal. Isak blev 180 år gammal. Tera blev 205 år.
Inget nämns om Israel eller några särskilda förbund. Förmodligen hade inte något folk blivit utvalt. Alla levde på samma villkor och de gudaktiga kände Gud ändå.

Jobs åsikter:

Job klagar på sin situation. Han är plågad och klagar på detta, även om han inte klagar på Gud. Kap 3.
Job ber Gud om att få dö och förbannar sin födelsedag. Detta verkar inte rätt. Han borde lita till Gud. Kap 6.
Job klagar på att han inte får svar från Gud. Detta är hans största klagan!
Job undrar vad han har gjort för fel. Kap 6.
Job undrar varför han blivit Guds måltavla och varför han blir straffad. Kap 7.
Job undrar varför han inte blir förlåten. Kap 7.
Job förstår att Gud är stor och att även om han själv skulle ha rätt kan han inte göra något. Kap 9.
Job hävdar att han aldrig gjort något fel kap 6, kap 9-(straffad utan orsak), kap 31, men samtidigt inte, då ingen han vet att ingen är rättfärdig i Guds ögon. Kap 9.

Verser som visar att han tycker att han är rättfärdig:

Men se nu på mig! Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet. Vänd om, låt ingen orätt ske! Vänd om, min sak är rättfärdig! Bor orätt på min tunga? Skulle inte min mun förstå ondska?

(Job 6:28-30)

Hur skulle jag kunna svara honom, välja ut ord inför honom? Även om jag har rätt kan jag inte svara, bara be min domare om nåd. Om jag ropar och han svarar, så tror jag inte att han lyssnar till min röst, för han straffar mig med storm och slår mig med sår på sår utan orsak.

(Job 9:14-17)

Du letar ju efter min skuld och söker min synd, du som vet att jag är oskyldig och att ingen kan rädda ur din hand.

(Job 10:6-7)

Om jag hade rätt skulle ändå min mun fälla mig, om jag vore oskyldig skulle han finna mig falsk. Jag är oskyldig! Jag vill inte veta av mig själv, jag är trött på att leva.

(Job 9:20-21)

Du letar ju efter min skuld och söker min synd, du som vet att jag är oskyldig och att ingen kan rädda ur din hand.

(Job 10:6-7)

Se, han får döda mig, jag väntar inget annat. Då får jag försvara min väg inför hans ansikte. Det skulle också bli min frälsning, för ingen gudlös kan komma inför honom. Hör noga på mina ord, låt min förklaring nå era öron. Se, jag lägger fram min sak, jag vet att jag har rätt. Finns det någon som kan anklaga mig? I så fall ska jag tiga och dö. Skona mig bara från två ting, sedan ska jag inte gömma mig för ditt ansikte:

(Job 13:15-20)

Mitt ansikte är flammigt av tårar, mina ögonlock mörka av dödsskugga, fastän mina händer är fria från våld och min bön är ren. Du jord, täck inte över mitt blod, låt mitt rop aldrig stanna någonstans!

(Job 16:16-18)

Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet. När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta.

(Job 19:25-27)

Då tog Job till orda och sade: Också i dag är min klagan bitter. Min hand vilar tungt över mitt suckande. O, om jag visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning! Jag skulle lägga fram min sak inför honom, fylla min mun med bevis. Jag vill veta vad han kan svara mig, begrunda vad han har att säga mig. Skulle han bekämpa mig med sin stora makt? Nej, han skulle lyssna på mig. En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

(Job 23:1-7)

Rättfärdig av gärningar 1:

Han vet vilken väg jag har vandrat. Prövar han mig ska jag komma fram som guld. Min fot har hållit fast vid hans spår, jag har följt hans väg utan att vika av. Jag har inte övergett hans läppars bud, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.

(Job 23:10-12)

Job fortsatte sin framställning. Han sade: Så sant Gud lever, han som undanhållit mig min rätt, den Allsmäktige som har förbittrat min själ:

(Job 27:1-2)

Aldrig ger jag er rätt, till min död vidhåller jag min oskuld. Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte. Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar. Låt min fiende stå som den skyldige, min motståndare som orättfärdig.

(Job 27:5-7)

Rättfärdig av gärningar 2:

Den döende välsignade mig, änkans hjärta fick jag att jubla. Jag klädde mig i rättfärdighet och den var min klädnad, rättvisan var min mantel och huvudbonad. Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte. Jag var en far för de fattiga och redde ut den okändes sak. Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet från hans tänder.

(Job 29:13-17)

Rättfärdig av gärningar 3:

Jag slöt ett förbund med mina ögon: att aldrig se på en ung kvinna. Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden, vilken del av den Allsmäktige där ovan? Ofärd drabbar ju orättfärdiga, och olycka ogärningsmän. Ser inte han mina vägar och räknar alla mina steg? Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek?

(Job 31:1-5)

Låt honom väga mig på en rättvis våg, så ska Gud få se att jag är oskyldig.

(Job 31:6)

Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer? Då får en annan äta vad jag har sått och mina plantor ryckas upp med roten. Har mitt hjärta förförts av en kvinna, har jag stått på lur vid min nästas dörr? Då får min hustru mala korn åt en annan och främmande män ligga i hennes famn. Det hade varit en skamlig handling, en straffbar synd, en eld som förtär ända till avgrunden och föröder hela min skörd till roten. Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt när de hade någon tvist med mig? Vad skulle jag då göra när Gud reser sig? När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga?

(Job 31:7-14)

Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta? Har jag ensam ätit mitt bröd utan att den faderlöse fått äta av det? Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor. Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med? Har inte hans hjärta välsignat mig, fick han inte värma sig i ull från mina lamm? Har jag lyft min hand mot den faderlöse när jag såg mig ha medhåll i porten ? Då får min axel lossna från min skuldra och min arm brytas från sin led, då skulle jag frukta Guds straff och stå maktlös inför hans majestät. Satte jag mitt hopp till guldet, kallade jag rent guld min trygghet? Gladdes jag över att min rikedom växte och att min hand samlade så mycket? Hände det när jag såg hur solljuset sken och hur månen skred härligt fram, att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss? Även det hade varit en straffbar synd, för då hade jag förnekat Gud i höjden. Har jag glatt mig åt min fiendes olycka, fröjdat mig när olyckan drabbade honom? Nej, jag lät inte min mun synda genom att begära hans liv med en förbannelse. Mitt husfolk kan vittna: ”Alla fick mätta sig med kött vid hans bord.” Främlingen behövde inte övernatta på gatan, jag öppnade mina dörrar mot vägen.

(Job 31:16-32)

Verser som tyder på att han är medveten om synd hos människor:

Har jag dolt mina brott som Adam och gömt min skuld inom mig, av fruktan för allt folket och rädsla för fränders förakt, så att jag teg och inte gick utanför dörren?

(Job 31:33-34)

Har jag syndat, vad gör det dig, du människornas bevakare? Varför har du gjort mig till din måltavla och låtit mig bli en börda för mig själv ? Varför förlåter du inte min synd och tar bort min skuld? Snart ska jag ligga i stoftet, du kommer att söka efter mig men jag finns inte mer.

(Job 7:20-21)

Då tog Job till orda och sade: Jag vet mycket väl att det är så. Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud? Om hon vill gå till rätta med honom, kan hon inte ge svar på en sak bland tusen. Hans hjärta är vist, hans kraft är väldig, vem har trotsat honom och kommit undan?

(Job 9:1-4)

Han säger bara några verser nedanför i samma kapitel att han är rättfärdig:

(Job 9:14-18)

Han griper sitt rov, vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: ”Vad gör du?”

(Job 9:12)

Jag är oskyldig! Jag vill inte veta av mig själv, jag är trött på att leva.

(Job 9:21)

Liv och nåd gav du mig, din omsorg bevarade min ande. Men detta gömde du i ditt hjärta – jag vet att du tänkte så – att om jag syndade, skulle du vakta på mig och inte lämna min skuld ostraffad. Ve mig om jag är skyldig! Men är jag oskyldig kan jag ändå inte lyfta mitt huvud, för jag fylls av skam och ser mitt lidande. Och höjde jag huvudet skulle du jaga mig som ett lejon och åter visa din förunderliga makt mot mig. Du skulle föra fram nya vittnen mot mig och låta mig känna din vrede mer och mer, du skulle sända här efter här mot mig.

(Job 10:12-17)

Kalla på mig och jag ska svara, eller jag ska tala och du svara mig. Hur många är mina missgärningar och synder? Visa mitt brott och min synd. Varför döljer du ditt ansikte och ser mig som din fiende? Vill du skrämma ett bortvirvlande löv, förföljer du ett torrt halmstrå? Du skriver ner bittra ting mot mig och låter mig ärva min ungdoms synder. Du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla mina vägar och märker ut stegen för mina fötter.

(Job 13:22-27)

Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro. Som ett blomster växer hon upp och vissnar, som en skugga flyr hon och kan inte bestå. Mot en sådan öppnar du ditt öga, mig drar du till doms inför dig. Kan en ren komma från en oren? Nej, inte en enda!

(Job 14:1-4)

Tänk om du ville gömma mig i dödsriket, dölja mig tills din vrede upphör, sätta en bestämd tid för mig och tänka på mig! Kan en människa som en gång dött få liv igen? Då skulle jag hålla ut i min mödas tid tills min avlösning kommer. Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara dig, du skulle längta efter dina händers verk. Fastän du nu räknar mina steg skulle du inte ge akt på min synd. Min synd skulle ligga i en förseglad pung, och du skulle täcka över min skuld.

(Job 14:13-17)

Du jord, täck inte över mitt blod, låt mitt rop aldrig stanna någonstans! Se, redan nu har jag mitt vittne i himlen, min försvarare i höjden. Min medlare är min vän, mitt öga fäller tårar inför Gud. Må han skaffa rätt åt en man inför Gud, så som en människoson gör för sin nästa, för om bara några år ska jag vandra vägen utan återvändo.

(Job 16:18-22)

Job är övertygad att han blir straffad på grund av synd, men anser sig inte ha någon synd. Därför klagar han. Han tycker samtidigt att om han hade synd så borde Gud förlåta denna synd. Ingen annan orsak till straff finns för alla i världen verkar han tycka.

Han verkar tycka sig vara rättfärdig genom gärningar.

Job anser att Gud gör honom orätt. Kap 9.
Job kräver att Gud visar honom på vilket sätt han har syndat. Kap 13.
Job anser att Gud vet att han (Job) är oskyldig.
Job anser att om han (en gång) syndade skulle Gud vakta på honom och sedan straffa honom.
Job anser att han inte vikit av från Guds väg och att han värderar Guds bud högre än allt annat. (Kap 23)
Job tycker att han har förstånd, liksom sina vänner. Att med dem dör visheten ut. Kap 12.
Job tycker att hans vänner hellre borde tiga. Kap 13.
Job tycker att hans vänner inte borde försvara Gud utan orsak. Kap 13.
Job tycker att hans vänner inte är visa. Kap 17. Dock säger han i kap 12 (nyss nämnt) att med dem dör visheten ut.
Job undrar varför de gudlösa får leva så välsignade liv, trots att de förkastar Gud. (Kap 21).
Job önskar att han får möta Gud för att få svar och lägga fram sitt fall inför honom. (Kap 23)
Job klagar även på människans situation i allmänhet. Kap 7. Detta är inte vishet.
Job klagar på att de gudaktiga blir plågade medan de gudlösa blir oerhört välsignade. (Kap 24)
Job hävdar samtidigt att de gudlösa efter livet blir plågade av domen som kommer. (Kap 24)
Job hävdar att han gjort många goda gärningar för andra människor på stan. Kap 29.
Job hävdar att han avhållit sig från många onda gärningar. Kap 31.

Efter att HERREN svarat Job:

Job sätter handen för munnen. Han ser hur liten han är jämfört med Gud. Kap 39.
Job säger att han ordade om sådant han inte begrep. Kap 42.
Job verkar tacka för att han äntligen fick se Gud, som han inte tidigare sett. Kap 42.

Andra utlåtanden från Job:

Både den skyldige och den oskyldige förgör han.
Job hävdar att Gud inte bryr sig om ondskan – att ta hand om den eller döma den.
Att det är Gud som straffar honom!

Vad gör Job för potentiella fel?

Job klagar på sin situation. Han borde alltid prisa Gud, bland annat eftersom det eviga himmelriket väntar honom om han är trofast.
Job önskar att han ska få dö och förbannar sin födelsedag. Detta är inte rätt. Livet är en god gåva för de rättfärdiga från Gud, trots allt. Vi har fokus på det eviga livet och tar oss igenom diverse plågor på jorden, men detta är ändå inte vårt hem. Vi är bara förbipasserande.
Job hävdar att Gud gör honom orätt. Detta måste väl vara att tala fel om Gud? Eller?
- Han hävdar alltså att Gud gör fel.
- Han tvistar med Gud (bråkar med honom).

Han klagar inte just på Guds dömande, men han hävdat bestämt att om han får framlägga sin sak, så kommer Gud se att han är rättfärdig. Detta är jätteintressant när man ser det! Det är som att han vet att hans räddare medlar för honom och tar hans skuld, men att denne medlare inte är Gud själv.

Job hävdar att Gud dömer honom fel av illvilja. Se denna(!):

Om jag hade rätt skulle ändå min mun fälla mig, om jag vore oskyldig skulle han finna mig falsk.

(Job 9:20)

Job hävdar att Gud inte svarar honom (kap 30 samt andra ställen). Elihu menar dock att Gud ger svar genom syner och drömmar.
Job klagar även på människans situation i allmänhet. Han menar på att de har det slitsamt och att de är som slavar. Kap 7.
Job hävdar att han vet mer än Gud (som är oändlig, mäktig och styr hela skapelsen). Job hävdade sig vara vis jämfört med Gud. Gud bryr sig inte om sådana.
Job borde ha ödmjukat sig inför Gud i fortsatt gudsfruktan då Gud är så fantastisk, bland annat genom vad han gör i skapelsen.
Job hävdar att gudaktiga ändå blir straffade under detta liv, men varför klagar han i så fall på att han blir straffad, även om han anser sig vara rättfärdig? Däri finns en motsägelse.
Job levde inte i full tro på Gud. Hade han levt i det nya förbundet hade motsvarigheten varit att han inte gick emot djävulen i tro och befallde honom att lämna. Han vältrade sig istället i sitt elände och klagade över det. Han verkade ha haft på sig frälsningens hjälm, rättfärdighetens pansar och delvis kanske tagit Guds Ord som är Andens svärd, men han saknade trons sköld. Han släckte inte djävulens brinnande pilar genom att stå fast i tro och lita på att han skulle bli helad. Han stod nog inte i psalm 91(??).

Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.

(Efe 6:11-18)

Detta gäller främst i det nya förbundet då den onde är besegrad, men det stå också att Gud bevarar de som har sin tillflykt till honom. De som litar på honom. De som vilar under hans skugga.

(Psa 91:1-3)

Detta gjorde inte Job. Han klagade, krävde svar från Gud och var otålig.

Tusen kan falla vid din sida, tiotusen vid din högra sida, men dig drabbar det inte. Du ska bara se det med egna ögon, bevittna hur de gudlösa får sitt straff. Du har sagt att Herren är ditt skydd, du har gjort den Högste till din tillflykt. Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten. Du ska gå fram över lejon och huggormar, trampa på unga lejon och drakar. ”Han älskar mig, därför ska jag befria honom, och jag ska beskydda honom eftersom han känner mitt namn. Han ropar till mig och jag svarar honom. Jag är med honom i nöden, jag ska rädda honom och ge honom ära. Jag ska mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning.”

(Psa 91:7-16)

Job hävdar att han är rättfärdig. Detta kanske inte stämmer. Han kanske är självgod, eller så har han oförlåten synd. Ingen är ju ren i sig själv.
Kanske ansåg Job sig vara rättfärdig på grund av goda gärningar och att han avhållit sig från all(?) ondska (kap 31)? I så fall var han självrättfärdig vilket är en form av högmod och synd. Kanske ville Gud i kärlek därför tukta honom. Om detta var fallet innan han blev drabbad av djävulen kan jag inte ännu säga definitivt men jag ser tecken på det (se ovan under rubriken ”Jobs åsikter”).

Eller kan det vara så att Gud vill pröva oss på alla olika sätt – att han ibland skickar prövningar som vi inte på något sätt har förtjänat för att se hur vi tar emot dem? Det tror inte jag. Det vore konstigt. Även under det gamla förbundet vore det konstigt. Gud är god. Han agar men jag tror att det är när man gör fel som Gud vill att vi ska se och vända oss emot.

Kan en mening i denna bok vara att saker drabbar rättfärdiga ändå. Gud kan inte bevara en från allt. Gud beskyddar inte alla troende helt från precis alla grejer, utan saker kommer att komma från djävulen ibland ändå. Han bevarar oss inte från att sticka oss på alla brännässlor eller från alla kyliga regn.

Det kan nog vara så att i det gamla förbundet hade inte människor själva auktoritet över djävulen. För beskydd från honom var de tvungna att lita till Guds beskydd genom änglars tillsyn (Psa 91) samt hålla sig borta från det onda och synd. Alltså blev man bevarad genom nåd och att agera bra, men attacker kunde nog komma. Nu har vi istället auktoriteten över den onde. Det som gällde under det gamla förbundet gäller fortfarande, men vi har dessutom tack vare Jesus hans auktoritet – alltså egen makt att gå emot, binda och kasta bort. Vi blir fortfarande bevarade av änglar och vi bör inte ge något utrymme för djävulen att komma in genom ockultism eller annan synd.

Vad gör vännerna för potentiella fel?

De anklagar Job utan att veta vad han har gjort för fel.
De kanske till och med tycker att han är en grov syndare. Han kanske bara syndat lite, och de tror att han har syndat massor (jämfört med andra!).

En av vännerna kom med grova anklagelser mot Job:

Då tog Elifas från Teman till orda och sade: Kan en människa vara till nytta för Gud, kan en förståndig vara till nytta för honom? Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet, eller något att tjäna på att du lever rent? Är det för din gudsfruktan som han straffar dig och går till doms med dig? Är inte din ondska stor och dina missgärningar utan ände? Du tog ju pant av din broder utan orsak och plundrade de utblottade på deras kläder. Du gav inget vatten åt den utmattade, den hungrige nekade du bröd. Den som brukar våld fick besitta landet, och den som är högt aktad fick bo där. Änkor lät du gå tomhänta bort, och de faderlösas armar krossades. Därför omges du av snaror och förfäras av plötslig skräck, eller av mörker så att du inget ser och av vattenmassor som täcker dig.

(Job 22:1-11)

Job svarar i kapitel 23 inte direkt på dessa anklagelser men anser att han är rättfärdig samt att han skulle bli frikänd av domaren. (Han talar på ett annat ställe om att han vet att hans återlösare lever (kap 19) och ska träda fram över stoftet, samt att hans försvarare är i himlen (kap 16) och medlare är hans vän (kap 16)). Han visste att han skulle se Gud när han dog. Han sa: låt min fiende (kanske djävulen) stå som skyldig.

O, om jag visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning! Jag skulle lägga fram min sak inför honom, fylla min mun med bevis. Jag vill veta vad han kan svara mig, begrunda vad han har att säga mig. Skulle han bekämpa mig med sin stora makt? Nej, han skulle lyssna på mig. En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

(Job 23:3-7)

Låt min fiende stå som den skyldige, min motståndare som orättfärdig.

(Job 27:7)

Job nämner också en massa goda gärningar som han gjort (kap 29) samt onda som han inte har gjort (31).

De säger att ogudaktiga alltid blir straffade till slut under sitt liv.
De säger att gudaktiga alltid till slut blir upprättade under sitt liv.
Elifas hade kanske en för snäv syn på orsaken till lidande: att det alltid är på grund av personlig synd. Det kunde nog ibland vara på grund av större anledningar/syften eller kanske rent av att djävulen är ett rytande lejon som går omkring och vill förgöra folk där det finns öppningar.
Vännerna verkar tro att om Job bekänner sin synd så kommer han att helt bli välsignad. Detta skulle kunna vara att tala fel om Gud.
Kanske gjorde de fel att de inte byggde upp Job. De anklagade honom, istället för att hjälpa honom. Vänner bör hjälpa en annan vän i nöd. De kanske försökte, men på ett dåraktigt sätt.

På vilket sätt skiljer sig vännernas ståndpunkter mot Jobs?

Nr. 1 – Kanske att de tycker att det alltid går bra (välsignade liv) för gudaktiga till slut?

Nr. 2- men dåligt (straffdom och plågor) för ogudaktiga i detta liv: att den gudaktige till slut kommer att drabbas av någonting under sin livstid? Dessa två skulle kunna innebära att tala fel om Gud.

Elifas verkar tycka så (båda). Kap 4. Han poängterar återigen det om gudaktiga (påstående nr. 2) i kap 15.

Sofar säger främst att gudaktiga ska få hopp och trygghet – inte att de ska bevaras från allt. Sofar håller med om nr. 2 då han säger att de ogudaktiga drabbas mitt i sitt överflöd. De gläder sig, men inte för evigt. Det kommer att slå tillbaka på dem förr eller senare (Kap 20).

Bildad verkar hålla med om båda (kap 8). Han poängterar även nr 2 (om ogudaktiga) igen i kap 18.

De kanske åtminstone menar att det till slut går bra för de gudfruktiga – även om de går igenom prövningar.

Jobs åsikter:

Jobs syn på gudaktiga: Job verkar anse att det är konstigt att inte de gudaktiga blir välsignade i livet (samt lite i kap 24).

Job håller inte heller med om nr. 2 om ogudaktigas slutliga straff under sin livstid (ex. i kap 22) .

Job anser (dock) att de gudlösa blir straffade efter sitt liv (kap 27) samt att gudaktiga kommer att bli välsignade efter sitt liv (lite i kap 27).

Detta med ogudaktiga verkar nog stämma: att de anser att de kommer att drabbas av problem under sin livstid. Djävulen har dock kanske ingen anledning att anklaga dem. Han anklagar hellre gudaktiga, som är på väg åt fel håll, så att de blir plågade.

Kanske att de räknade med att Job måste vara ogudaktig och orättfärdig, och att det är därför som allting har drabbat honom och detta kan vara att tänka fel om Gud. Kan det vara så att det inte är så – att det inte nödvändigtvis måste stämma att detta drabbar honom på grund av något han har gjort?

Nr 3. Detta är en tydlig åsiktsskillnad. Job hävdar att han är oskyldig och att de hävdar att han inte är det. Där skiljer de sig.

’ Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa, Så sant Gud lever, han som undanhållit mig min rätt, den Allsmäktige som har förbittrat min själ: Job fortsatte sin framställning. Han sade: ska mina läppar inte tala orätt eller min tunga tala svek. Aldrig ger jag er rätt, till min död vidhåller jag min oskuld. Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte. Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar. ’

Vännerna verkar tro att om han bekänner sin synd så kommer han att helt bli välsignad. Detta skulle vara att tala fel om Gud.
Eller att han är en grov syndare. Han kanske bara syndat lite, och de tror att han har syndat massor (jämfört med andra!) Dock är inte detta att tala fel om Gud.

En av vännerna kom med grova anklagelser mot Job:

(Job 22:1-11)

(Job 23:3-7)

Låt min fiende stå som den skyldige, min motståndare som orättfärdig.

(Job 27:7)

Job nämner också en massa goda gärningar som han gjort (kap 29) samt onda som han inte har gjort (31).

Kanske var det att de inte byggde upp Job. De anklagade honom, istället för att hjälpa honom. Dock är det inte precis att tala fel om Gud.

Vad anser Elihu?

Att Job inte gör rätt i att anklaga Gud.
Att Gud hittar fel och brister hos människor hela tiden (och kanske att de därför bör kunna bli straffade om och om igen och få upprättelse om och om igen).
Att Gud talar till människor i drömmen, i en syn om natten.
Kanske att Gud nu inte bryr sig om synden så mycket därför att de som förtrycks av andras synd ber högmodigt?
Att detta sker i cykler – gång på gång: Gud fostrar de gudaktiga när de gör fel så att de ser och förstår vad de gjort. Att gudaktiga som vänder om från synd sedan lever sina liv välsignade. De blir först straffade och tappar all sin kraft. Sedan bli de som unga på nytt och får massor av kraft. Gudaktiga som inte vänder om drabbas de av svärdet och dör.
Ogudaktiga straffas under sin livstid.
Att Job är fylld av ogudaktighet, upproriskhet, försvarar sig som ogärningsmän och bör vända om.
Att Gud aldrig gör något orättfärdigt, utan om straff kommer är det på grund av synd. Att Gud är oändligt vis genom det han visar genom styrandet av skapelsen. Han är så mäktig och Job bör därför inte sätta sig emot honom.

Elihu verkar tro exakt som vännerna!

Vad anser Gud?

Från början:

Att Job var mer rättsinnig, from, undvek det onda samt hade mer gudsfruktan än alla andra på jorden.
Att djävulen får fria händer att skada det Job äger och senare Job själv – men inte döda honom. (Gud visste att han skulle kunna välsigna Job till slut! Annars hade han kunnat dö!) Han säger på svenska ”nåväl, allt han äger är i din hand”. På engelska heter det istället see eller behold. Det är skillnad på nåväl och see. Ordet ”nåväl” för mina tankar till att Gud ger efter för djävulen. Jag tror inte att han ger efter, men han går med på det.
Han säger: ”Lade du märke till / Hast thou considered min tjänare Job?”. Djävulen är alltid ivrig att skada alla och Gud skröt lite där om hur bra Job levde.

På slutet:

Att Job talar ord utan förstånd.
Att Job inte bör anklaga honom, då han är mycket större än Job och utför så mycket mer än honom.
Gud frågar Job om han är med Gud och styr och ställer i skapelsen.
Gud kräver Job att ge svar på tal för att han anklagar den allsmäktige.
Gud utmanar Job att ödmjuka alla högmodiga med en blick. Underkuva alla högmodiga med en blick. Slå ned ogudaktiga på stället. Kanske att det var det som Job var – högmodig (tyckte sig vara vis och veta sin position) och därmed ogudaktig. Jo, definitivt på ett sätt – att han hävdade sig ha mer rätt än Gud.

Har du en arm som Gud, och kan du dundra med en röst som hans? Pryd dig då med storhet och härlighet, klä dig i ära och majestät. Ös ut din rasande vrede, ödmjuka alla högmodiga med en blick. Underkuva alla högmodiga med en blick, slå ner de gudlösa på stället. Göm dem alla i stoftet, fjättra deras ansikten i mörkret. Då ska också jag prisa dig för att din högra hand ger dig frälsning.

(Job 40:4-9)

Gud säger att Elifas och hans två vänner inte talat rätt om honom som hans tjänare Job.
Gud säger att vännerna skulle offra.
Gud säger att vännerna skulle gå till Job så att han kunde be för dem så att HERREN inte straffar dem.
Gud säger att vännerna talat dårskap.

Hur kan det vara rätt att skicka generationsförbannelser på människor. Varför drabbas oskyldiga av föräldrars synder?

Jag vill här ta upp några särskilda punkter. Kombinationen av dessa ger ett svar kring varför barn kan drabbas av föräldrars synder.

Det är en naturlig lag genom förgängelsen och världens tillstånd

Det är tydligt att vi alla är barn till Adam och Eva och att vi har blivit straffade genom dem. De var perfekta människor men syndade och satte in en förbannelse i världen. Deras kroppar och miljön runt omkring dem tappade det eviga livet och sattes under ett permanent fördärv. Deras barn ärvde dessutom kunskapen om gott och ont och syndens konsekvenser. Barnen blev därav onda och dessutom födda i en ond värld där redan förgängelse råder på grund av tidigare människors synder. Detta är olyckligt men en naturlig konsekvens av hur världen är uppbyggd. Det är liksom inbyggt i vår världs naturlagar. Domar straffar och får effekter i tiden.

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Därav förtjänar alla straff och straffen flödar på under tidens gång. Dock tror jag att Gud generellt vakar över de som genom tron är rättfärdiga så att de inte drabbas av domar. Hans änglar bevarar deras fötter.

Generationer lämnar jorden i ett särskilt skick till nästkommande generationer

Våra föräldrar lämnar ett arv till oss. De lämnar jorden i ett speciellt tillstånd och låter således barnen påverkas av hur de levt. Om inte våra föräldrar syndat genom att skräpa ned jorden och släppa ut för mycket avfall hade jorden varit bättre. Vi drabbas av det.

Om människor i en by lever på ett ohederligt sätt och förstör miljön som är runtomkring så kommer nästkommande generation att få det kämpigare.

Om ens föräldrar spelar bort sina pengar och sedan skaffar barn kommer barnet att födas in i ett mycket sämre hem automatiskt.

DNA och celler ärvs från föräldrarna

Vi ärver DNA från våra föräldrar och även epigenetik, vilket styr hur våra gener aktiveras respektive inaktiveras. Detta har en stark inverkan på vår framtid. Det är så som skapelsen är utformad. Fostrets celler med dess innehåll skapas i mamman. Hur hon och pappan lever och beter sig har en effekt på hennes kropp och därigenom direkt på fostrets kropp.

Om mamman exempelvis syndar genom att misshandla sig och äta en massa gifter i otro som inte renas ur hennes kropp medan hon är gravid, kan dessa överföras till barnen.

Föräldrarnas livsstil påverkar små menlösa barn starkt

Föräldrarna styr också barnens föda, sömn, omgivande klimat med mera på ett starkt sätt. Om föräldrarna har konstig dygnsrytm, är hemmastadda och isolerade jämfört med om de reser jorden runt, är aktiva och har många bekantskaper kommer ha stor effekt för barnens liv.

Beteenden hos och uppfostran från föräldrarna påverkar barnen

Jag tror att beteenden, tillhörigheter och liv på många sätt går i arv. Det innebär att ens föräldrars leverne spelar stor roll för hur ens eget liv blir. Ofta har man inte mycket att säga till om innan man blir ca 10 år. Då har redan livet startat och man är i full gång, så föräldrarnas uppfostran, ekonomi och leverne i stort påverkar en starkt.

Sedan leder synd till personliga problem med ilska, hat, depression, missmod, olycka, sjukdom, egoism, högmod med mera. Om ens föräldrar besitter någon av dessa egenskaper kan man som barn bli negativt påverkad av det.

Om man som förälder öppnar upp sig för synd och drabbas av orena andar så kommer även barnen att befinna sig i dessa andars närhet och påverkas av dem på samma sätt som föräldrarna. Detta leder till en ond spiral. Synd drabbar omgivningen.

Dessutom lär barn av sina föräldrar och föräldrar lär sina barn, så gudfruktiga föräldrar bör leda till mer gudfruktiga barn – vilket leder till välsignade liv. På samma sätt bör ogudaktighet inom släkten sprida sig.

Alltså straffas barnen på många sätt indirekt genom föräldrarnas synder.

Ibland tror jag också att Gud inte direkt straffar barnen aktivt, men han berättar vad som kommer att ske med dem i framtiden. Kanske att föräldrarnas val att synda gör att barnen får en dålig start och blir formade så att de också väljer att göra det onda, efter vilket de straffas. Då straffas barnen på grund av sina egna synder, även om deras föräldrar har öppnat dörrarna till syndens möjligheter i större grad.

Man kan se hur Gud straffade barn för deras föräldrars synder (exempelvis skulle ett av Davids och Bat-Sebas barn dö) men också hur Gud inte ville att människor skulle instifta straff för barn p.g.a. deras föräldrars synder och inte straffa föräldrar för barnens synder:

Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

(5Mo 24:16)

Jag tycker att Guds straff verkar utgöra en andlig lag. Det sker något andligt och fysiskt som vi människor inte ska spä på genom att lägga på egna ytterligare straff. Jag tror att Gud generellt sett inte vill straffa någon oskyldig.

Exempel på när Gud mer direkt straffar barnen för föräldrarnas synder:

Davids och Batsebas son blev sjuk och dog p.g.a. Davids synd mot Uria.
- Varför har du då föraktat Herrens ord och gjort det som är ont i hans ögon? Du har dödat hetiten Uria med svärd och tagit hans hustru till hustru åt dig. Du har dödat honom med ammoniternas svärd. Nu ska svärdet aldrig vika från ditt hus, eftersom du föraktade mig och tog hetiten Urias hustru till hustru åt dig. Så säger Herren: Jag ska sända olyckor över dig från ditt eget hus, och jag ska ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han ska ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen. Du har gjort det i hemlighet, men jag ska låta det ske inför hela Israel mitt på ljusa dagen.” Då sade David till Natan: ”Jag har syndat mot Herren.” Natan sade till David: ”Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du ska inte dö. Men eftersom du genom denna handling har fått Herrens fiender att förakta honom, måste sonen som har fötts åt dig dö.” Så gick Natan hem igen. Och Herren lät barnet som Urias hustru hade fött åt David drabbas av en svår sjukdom. David bad till Gud för pojken och fastade. När han kom hem låg han hela natten på marken. Då kom de äldste i hans hus upp till honom för att få honom att resa sig från marken. Men han ville inte, och han åt inte heller något med dem. På sjunde dagen dog barnet. Davids tjänare var rädda för att berätta för honom att barnet hade dött. De tänkte: ”När vi talade till honom medan barnet levde, ville han inte lyssna till oss. Hur kan vi då säga till honom att barnet har dött? Han kan göra något förfärligt.” Men när David såg att hans tjänare viskade med varandra förstod han att barnet hade dött. David frågade då sina tjänare: ”Har barnet dött?” De svarade: ”Ja.” Då reste sig David från marken, tvättade sig, smorde sig, bytte kläder och gick in i Herrens hus och tillbad. När han kom hem igen bad han att de skulle sätta fram mat åt honom, och han åt. Då sade hans tjänare till honom: ”Varför gör du så här? Medan barnet levde fastade du och grät, men när barnet har dött stiger du upp och äter.” Han svarade: ”Så länge barnet levde fastade jag och grät, för jag tänkte: Vem vet, kanske förbarmar sig Herren över mig och låter barnet leva. Men nu när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen? Jag kommer att gå till honom, men han kommer inte tillbaka till mig.” David tröstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och låg med henne. Hon födde en son, och han gav honom namnet Salomo. Herren älskade honom

(2Sa 12:9-24)

Man ser dock att David ber om förlåtelse och får det. Men också att Gud genom Natan förklarar för David att trots att han är förlåten måste hans son dö eftersom Gud har blivit föraktad av Davids fiender genom Davids handlande. Barnet dör och kommer till himlen (ett evigt paradis) och Guds namn blir upprättat. Det låter som en mycket bra lösning! Dessutom blev David och barnets döde mor välsignade genom att hon födde Salomo åt honom, vilken blev världens mest vise och materiellt rika kung som någonsin levt.

Kanske var det också så att synden hade någon effekt på människorna runtomkring som var i linje med naturens lagar och moralen som är inbyggd i människan. Gud kan förlåta och göra mirakel men synd kanske inte förlåts av människor runtomkring. Kanske blir föräldern till ett barn som föds genom äktenskapsbrott förlåten av Gud men inte av en partner (en människa) som blir bedragen. Denne kanske blir arg och avundsjuk och vill skada barnet. Det är alltså i detta fall fråga om en förbannelse som drabbar barnet på grund av synden från ena föräldern som har naturliga mänskliga moraliska förklaringar (avundsjuka och vrede) från andra människor som påverkats av den gjorda synden och är faktiskt frånkopplat från Guds ingripande.

Salomos son blev straffad i att han inte skulle regera över hela riket – utan en del av stammarna skulle avfalla. Detta skedde på grund av Salomos grova synder.

Kung Salomo hade vid sidan om faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidoniskor och hetitiskor, De hörde till folk som Herren hade talat om och sagt till Israels barn: ”Ni ska inte gå in till dem, och de inte till er, eftersom de kommer att förleda era hjärtan att följa deras gudar.” Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. Han hade sjuhundra hustrur av furstlig rang och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor förledde hans hjärta. När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren hans Gud som hans far Davids hjärta hade varit. Salomo följde Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas vidrighet. Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans far David hade gjort. Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas vidrighet, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse. På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar. Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom. Han hade gett honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad Herren befallt. Därför sade Herren till Salomo: ”Eftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har gett dig, ska jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare. Men för din far Davids skull ska jag inte göra det så länge du lever. Först ur din sons hand ska jag rycka det. Men jag ska inte rycka hela riket ifrån honom, utan en stam ska jag ge åt din son för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull, som jag har utvalt.”

(1Ku 11:1-13)

Kanske var det naturliga förklaringar som låg bakom varför Salomo ändå fick behålla riket. Kanske var det trots allt, genom alla omständigheter, det som var alternativet som valdes i relation till synden från Salomo: valet från alla människor runtomkring, Guds val genom det redan instiftade osläckliga förbundet med Salomos far David samt valet från situationen i samhället i stort. Man kan också se att denne son själv valde att vara ond, och genom att han begått dessa egna synder bör han själv förtjäna straff – oavsett hur hans far har agerat (1 Ku 12:1-19). Alltså var sonen långt ifrån oskyldig när han straffades.

I Ahabs hus skulle alla av manskön straffas p.g.a. Ahabs synder:

Men Herrens ord kom till tishbiten Elia. Han sade: ”Bryt upp och gå ner och möt Ahab, Israels kung, som bor i Samaria. Du träffar honom i Nabots vingård. Han har gått ner dit för att ta den i besittning. Och du ska säga till honom: Så säger Herren: Har du redan hunnit både mörda och ta arvet i besittning? Därefter ska du säga till honom: Så säger Herren: På samma ställe som hundarna har slickat Nabots blod, ska hundarna slicka också ditt blod.” Ahab sade till Elia: ”Så du har funnit mig, du min fiende?” Han svarade: ”Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon, ska jag också låta det som är ont drabba dig och sopa bort dig. Och av Ahabs hus ska jag utrota alla av mankön, både slavar och fria i Israel. Jag ska göra med ditt hus som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus, därför att du har väckt min vrede och fått Israel att synda. Också om Isebel har Herren talat och sagt: Hundarna ska äta upp Isebel vid Jisreels murar. Den av Ahabs hus som dör i staden ska hundarna äta upp, och den som dör ute på marken ska himlens fåglar äta upp.” Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det. Mycket avskyvärt gjorde han, när han följde de eländiga avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som Herren fördrev för Israels barn.

(1Ku 21:17-26)

När Ahab hörde det Elia sade, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sig och fastade. Han låg klädd i säcktyg och gick tyst omkring. Då kom Herrens ord till tishbiten Elia. Han sade: ”Har du sett, hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han ödmjukar sig inför mig, ska jag inte låta olyckan komma i hans tid. Först i hans sons tid ska jag låta olyckan drabba hans hus.”

(1Ku 21:27-29)

Man kan se hur god Gud är i att han vänder bort från en stor del av vad han tänkt göra då Ahab ödmjukar sig. Men trots att Ahab vände om och ödmjukade sig så skulle straffet komma över hans son. Dock kan man se att precis som i fallet med Salomos son så agerade denne son trolöst och ont i sina egna val. Det var inte så att han var god och trots detta blev straffad, utan även han borde ha kunnat råka ut för samma straff på grund av sin egen synd:

Joshafat hade låtit bygga Tarshishskepp som skulle gå till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, för de led skeppsbrott vid Esjon-Geber. Då sade Ahasja, Ahabs son, till Joshafat: ”Låt mitt folk resa med ditt folk på skeppen.” Men Joshafat ville inte. Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom. Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg, han som fick Israel att synda. Och Ahasja tjänade Baal och tillbad honom och väckte Herrens, Israels Guds, vrede precis som hans far hade gjort.

(1Ku 22:49-54)

(2Ku 1:1-4)

Och Ahasja dog enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. Joram blev kung efter honom i Juda kung Jorams, Joshafats sons, andra regeringsår. Ahasja hade nämligen ingen son.

(2Ku 1:17)

Ahabs son ses fortsätta efter den väg som Ahab och hans fru levde efter. Detta är naturligt och förståeligt: Dels ärvs epigenetiken, dels ärvs landets tillstånd och föräldrarnas levnadssätt i stora synder bör ha ställt sonen i en mycket ofördelaktig position där han skulle blivit mer frestad till synd än annars borde vara fallet för barn och ungdomar. Detta borde ha gjort honom mycket mottaglig för att begå samma synder som dem.

Gehasi ivrade efter mammon och hans ättlingar skulle drabbas av spetälska för evig tid:

Därefter vände han tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe och gick in och kom fram till honom och sade: ”Nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel. Ta nu emot en gåva av din tjänare.” Men han svarade: ”Så sant Herren lever, han som jag tjänar, jag vill inte ta emot något.” Fastän han bad honom om och om igen att ta emot, så ville han inte. Då sade Naaman: ”Om du inte vill det, så låt din tjänare få så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära. För din tjänare vill inte offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar mer, utan bara åt Herren. Men detta må Herren förlåta din tjänare: När min herre går in i Rimmons tempel för att böja knä där och han då stöder sig vid min hand och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då Herren förlåta din tjänare att jag böjer knä i Rimmons tempel.” Elisha sade till honom: ”Gå i frid.” Men när Naaman hade lämnat honom och hunnit ett stycke på väg, tänkte Gehasi, gudsmannen Elishas tjänare: Se, min herre har släppt i väg denne Naaman från Aram utan att ta emot vad han hade med sig. Så sant Herren lever, jag ska springa efter honom och försöka få något av honom. Och Gehasi gav sig i väg efter Naaman. När Naaman såg någon komma springande efter sig, steg han genast ner från vagnen och gick emot honom och sade: ”Är allt bra?” Han svarade: ”Ja, men min herre har sänt mig och låter säga: Just nu har två unga män, två profetlärjungar, kommit till mig från Efraims bergsbygd. Ge dem en talent silver och två högtidsdräkter.” Naaman svarade: ”Var snäll och ta två talenter!” Och han bad honom enträget och knöt in två talenter silver i två säckar och tog fram två högtidsdräkter och lämnade det åt två av sina tjänare, som bar alltsammans framför honom. Men när Gehasi kom upp på höjden, tog han gåvorna ur deras hand och lade dem i förvar i huset. Sedan lät han männen gå sin väg. Därefter gick han och trädde fram inför sin herre. Då frågade Elisha honom: ”Varifrån kommer du, Gehasi?” Han svarade: ”Din tjänare har inte varit någonstans.” Då sade han till honom: ”Menar du att jag inte var med i min ande när en man vände om från sin vagn och mötte dig? Är det här en tid att skaffa sig silver och kläder, olivlundar, vingårdar, får och kor, tjänare och tjänarinnor? Naamans spetälska kommer att drabba dig och dina ättlingar för evigt.” Så gick Gehasi ut från honom, vit som snö av spetälska.

(2Ku 5:15-27)

Kan detta ha varit på grund av att Elisha talade ut det i tro, eller profeterade han Guds vilja när han sade det? Oavsett så bör hans söner ha kunnat bli fria om det vände om till Gud. Det står inget mer om Gehasis släkt vad jag kan se, så det är svårt att reda ut hur det blev.

Rent generellt så drabbas barn lättare av sjukdomar som förfäder haft. Cancer går i släkter, så även autoimmuna sjukdomar. Spetälska skulle naturligt kunna drabba Gehasi och hans familj. Kanske blev han straffad så att han blev sjuk och förde detta tillstånd vidare och det var svårt för avkommorna att bryta igenom det och komma till full hälsa. Spetälska verkar också kunna smitta av sig mellan människor. Alltså kan han ha fått spetälskan på något sätt genom kontakten med Naaman (om de träffades då han var sjuk) samt att detta sedan smög med sig i kommande generationer – liksom man ärver mikroorganismer såsom bakterier och svampar på huden och i tarmen från mamman.

Adam, Eva och ormen straffades genom att alla deras efterkommande fick problem.

Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.” Då sade Herren Gud till ormen: ”Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.” Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.” Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter.

(1Mo 3:13-18)

Detta är ett specialfall. Människan föll och döden introducerades till världen. Djävulen fick makt över människan på ett annat sätt. Detta kan liknas vid en förbannelse i generna eller i världen i stort och måste inte relateras till deras barn i sig. Åtminstone en del av deras närmaste ättlingar verkar ha varit gudfruktiga trots allt (1Mo 4:25-26).

Detta var en massa fall som visar på hur barn kan råka ut i bekymmer på grund av föräldrarna.

Dock gäller det i hög grad att Gud starkt välsignar de rättfärdigas söner och döttrar.

David blev tidigare välsignad genom att hans tron skulle befästas för evigt. Detta skulle ske genom hans son (2 Sam 7:1-29). Vilket välsignelse för hans släkt!
Man kan se hur Gud i det gamla förbundet välsignar de som lyssnar till hans röst.

Om du lyssnar till HERRENS, din Guds, röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall HERREN, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden. Och alla dessa välsignelser skall komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till HERRENS, din Guds, röst. Välsignad skall du vara i staden, och välsignad ute på marken. Välsignad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, det din boskap föder, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord. Välsignad skall din korg vara och välsignat ditt baktråg. Välsignad skall du vara när du kommer in, och välsignad skall du vara när du går ut. När dina fiender reser sig upp mot dig, skall HERREN låta dem bli slagna inför dig. På en väg skall de dra ut mot dig, men på sju vägar skall de fly för dig. HERREN skall befalla sin välsignelse att vara med dig i dina förråd och i allt vad du företar dig. Han skall välsigna dig i det land som HERREN, din Gud, ger dig. HERREN skall upphöja dig till ett heligt folk åt sig, så som han med ed har lovat dig, om du håller HERRENS, din Guds, bud och vandrar på hans vägar. Och alla folk på jorden skall se att du är uppkallad efter HERRENS namn och de skall frukta för dig. HERREN skall ge dig överflöd av allt gott – barn, avkomma från boskapen och gröda på marken – i det land som HERREN med ed har lovat dina fäder att ge dig. HERREN skall öppna för dig sitt rika förrådshus, himlen, för att ge regn i rätt tid åt ditt land och välsigna alla dina händers verk. Du skall ge lån åt många hednafolk men själv skall du inte låna av någon.

(5Mo 28:1-12)

Det jag särskilt tänker på i dessa verser är hur moderlivet ska vara välsignat och avkommor skulle ges i överflöd. Detta sker när man följer HERREN. När man följer Gud som är livet självt blomstrar man och allt i ens omgivning gör det också. Men, när man inte följer Gud utan ger sig av så blir det tvärtom. Man ställer sig i döden och drabbas av förbannelser av alla de slag. Då är det inte konstigt om end barn drabbas på olika sätt, se fortsättning på 5Mo 28 nedan. Det sker en överföring på alla plan. Jesus säger att han är Livet. Syndar man inte utan lever gudfruktigt så stannar man i ”Livet” vilket ger fysiska och andliga effekter jämfört med motsatsen.

Vik inte av, vare sig till höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem. Men om du inte lyder HERRENS, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig: Förbannad skall du vara i staden, och förbannad ute på marken. Förbannad skall din korg vara och förbannat ditt baktråg. Förbannad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord. Förbannad skall du vara när du kommer in, och förbannad skall du vara när du går ut. HERREN skall sända över dig förbannelse, förvirring och straff i allt vad du gör och företar dig, till dess du förgörs och snabbt förgås för dina onda gärningars skull, eftersom du har övergivit mig. HERREN skall låta pesten drabba dig, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer för att ta det i besittning. HERREN skall slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med brand och svärd, med sot och rost. Detta skall förfölja dig till dess du förgås. Himlen över ditt huvud skall vara som koppar, och jorden under dig skall vara som järn. Damm och stoft skall vara det regn HERREN ger åt ditt land. Från himlen skall det komma ner över dig, till dess att du förgörs. HERREN skall låta dig bli slagen inför dina fiender. På en väg skall du dra ut mot dem, men på sju vägar skall du fly för dem, och du skall bli ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. Dina dödas kroppar skall bli mat åt alla himlens fåglar och åt markens djur, och ingen skall skrämma bort dem. HERREN skall slå dig med Egyptens utslag och bölder, med skabb och skorv, så att du inte kan botas. HERREN skall slå dig med vanvett, blindhet och sinnesförvirring. Du skall famla mitt på ljusa dagen, så som en blind famlar i mörker, och du skall inte ha framgång på dina vägar. Du skall bli förtryckt och plundrad i alla dina dagar utan att någon räddar dig. Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall ligga med henne. Du skall bygga ett hus, men inte få bo i det. Du skall plantera en vingård, men inte få skörda någon frukt från den.

(5Mo 28:14-30)

Dessa saker är i mitt tycke rätt så naturliga konsekvenser som man kan se inträffar genom de naturlagar som är instiftade på jorden av Gud. Synd har konsekvens, dels genom aktivt straff, dels genom naturliga långvariga följder.

Man kan också se hur flera kungar i Juda och Israel som vänder om från sina fäders ondska blir välsignade. Därmed gäller det inte att sönerna är dömda att leva ogudaktigt när deras fäder gjort det. Det går alltid att välja att vara helig.

Från ESV (ingen copyright, tror jag):

Hur förklarar man då Jobs barns straff?

Historien går som följer:

Job var from, gudfruktig och uträttade brännoffer för sina barn för att de skulle helgas – för säkerhets skull:

Hans söner brukade hålla fester i sina hem, var och en i tur och ordning. De sände bud och bjöd in sina tre systrar för att äta och dricka tillsammans med dem. När en sådan omgång av festdagar hade avslutats, sände Job bud efter dem för att helga dem. Han steg upp tidigt på morgonen och offrade ett brännoffer för var och en av dem, för Job tänkte: ”Kanske har mina barn syndat och förbannat Gud i sina hjärtan.” Så gjorde Job varje gång.

(Job 1:4-5)

Djävulen får sedan rätten att straffa Job på alla sätt, men inte att ge sig på Job själv:

En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren kom också med bland dem. Då frågade Herren Åklagaren: ”Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade Herren: ”Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.” Då sade Herren till Åklagaren: ”Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.” Åklagaren svarade Herren: ”Är det utan orsak som Job fruktar Gud? Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.” Herren sade till Åklagaren: ”Nåväl, allt han äger är i din hand. Men du får inte räcka ut din hand mot honom själv.” Satan gick då bort från Herrens ansikte.

(Job 1:6-12)

Sedan blev barnen drabbade då de höll på att festa och äta:

När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt och drack vin i den äldste broderns hem,

(Job 1:13)

Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. Då bröt det fram en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.” Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad.

(Job 1:18-20)

Varför? Hur kan det vara rätt?

Kanske syndade barnen under sin sista fest. Att glädja sig i god mat är inte automatiskt en synd men man kan definitivt äta, dricka och festa på ett ogudaktigt sätt. Därmed var de kanske inte helt rena genom Jobs tidigare böner. Dessa böner renade dem kanske fram till och med föregående fest, men vid ny synd krävs ny förlåtelse. Kanske var det därför okej för Gud att straffa dem för deras synd.
Eller så straffades de p.g.a. Jobs synd. Gud verkar generellt kunna straffa barn för deras fäders synder. Det står om att Gud straffar barnen i Israel i tredje och fjärde led:

Och Gud talade alla dessa ord: Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, men visar nåd mot tusentals när man älskar mig och håller mina bud.

(2Mo 20:1-6)

Dessa verser gavs till Israels folk och är skrivet i direkt relation till avgudadyrkan, vilket är bland de värsta av synder, och också något som kan vara svårt att bryta som barn när man vuxit upp i det. Det blir en del i kulturen så barnen kommer förmodligen att ledas in i samma besvär.

Gud verkar dock inte generellt (längre?) vilja straffa barn i tredje och fjärde led.

(Hes 18:1-24)

Jag tror att generationsförbannelser är en naturlig del i Guds lag. Man blir straffad genom att man kommer från sin mors och faders liv. Man är kommen ur deras blod. Man är ett med dem. Vänder man dock om från sina fäders synder (inte tar del i dem själv) kan man bli förlåten och fri från alla förbannelser. Detta vill Gud ska ske.

Kan vara p.g.a. det är en andlig lag som finns implementerad? Att det blir så automatiskt. Just som ett helt lag blir straffat i hockey eller fotboll vid en spelares regelbrott.

Hur är detta rättfärdigt?

Kanske för att barnen kommer rakt ut ifrån föräldrarnas liv och blod. De är en förlängning av dem. Jag tror inte att barnen kanske aktivt blir straffade för synden, men synden vilar över dem och är inte förlåten enligt Hes 18. Men hur? Kungarna i Juda och Israel kunde ju vara onda och goda om vartannat. Kanske bad de om förlåtelse och blev förlösta från sina fäders synder. Även om barnen blir ställda under förbannelse till 3:e och 4:e generationen så kan de kanske slippa ur förbannelsen om de vänder om. Liksom David bröt straffet som kom över Israel genom bön och offer (dett var inte generationsförbannelse men tänkte just på att han bröt Guds straff som var i full gång genom sitt agerande). Han menade allvar.

I Jobs barns fall så tror jag att både Jobs synder (självrättfärdighet) och barnens egna synder (kanske festande, eller lögn eller ockultism eller något annat) tillsammans gjorde att djävulen hade en hållhake på dem och att Gud förlöste domen genom att låta barnen dö och Job bli prövad i det längsta.

Ett annat alternativ är att de inte blev straffade p.g.a. någon specifik synd av någon utan genom att djävulen attackerade och att Gud inte stoppade attacken. Gud hade ju tagit bort det starka beskyddet (enligt Psa 91) från Job och hans närhet efter att han beslutat att: ”Nåväl, allt han äger är i din hand …”. Utan det beskyddet krävdes nog stark helighet och tro för att bli bevarad.

Ultimat rättvisa kommer till alla människor först i himlen, inte på jorden. På jorden drabbas fortfarande de heliga som är helt renade från alla synder genom Jesu blod av olika problem utifrån. De kan komma som attacker från den onde. De kan komma som dödshot från människor. De kan komma genom straff som generellt drabbar omgivningen man lever i.

Dessa frågor är inte lätta. Jobs bok är inte lätt. En slutsats man kan dra är att allt ont som drabbar människor inte nödvändigtvis är en direkt konsekvens av en specifik personlig synd, även om givetvis alla har syndat. Spädbarn kan exempelvis dö. Det är en komplex värld vi lever i där det pågår en fight mellan gott och ont, jämt och ständigt, på alla plan, tusentals gånger per dag. Dock kommer rätten till slut att skipas och alla kommer att straffas för sina onda gärningar eller välsignas för sitt goda. Fram till dess lever vi i en soppa, både andligt och fysiskt. Även om det mesta ändå är logiskt och hyfsat rättvist.

I det nya förbundet är generationsföbannelser brutna

Nu i det nya förbundet är alla eventuella generationsförbannelser sedan tidigare brutna för de som blivit födda på nytt (vilket kan ses i Jer 31). Vi kristna är nya skapelser och har makt över fiendens hela välde. Det gamla är förbi och den Sonen gör fri är verkligen fri. Alltså straffas ingen kristen för synder som skett tidigare i en släkt. Åtminstone bör det inte vara så, utan sker något sådant – attacker eller att det finns själsliga band som stör kan man använda sin auktoritet och bryta det. Dock kan vårt land, stad eller liknande bli straffade och vi bli påverkade, men vi har friden inombords, Gud lovar att ge oss allt vi behöver. Vi har fått alla himmelska välsignelser och döden är en vinst! Halleluja!!!

Se gärna (Hur kunde Gud göra rätt i att straffa Job så brutalt när han var den mest goda av alla dåtida människor?) för en fortsättning av svaret.

Se även gärna (”Hur kan en god Gud ibland straffa oskyldiga tillsammans med skyldiga i ett enda svep?”)

Övriga källor:

Adam låg återigen med sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: ”Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom.” Också Set fick en son och han gav honom namnet Enosh. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.

(1Mo 4:25-26)

När kungen nu satt i sitt hus och Herren hade gett honom ro från alla hans fiender runt omkring, sade han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.” Natan sade till kungen: ”Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren är med dig.” Men den natten kom Herrens ord till Natan: ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ? Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, till att bli furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig, och jag ska göra dig ett stort namn, som de största namnen på jorden. Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer. Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr, sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender. Nu förkunnar Herren för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig. När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. Jag ska vara hans far och han ska vara min son. Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn. Men min nåd ska inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig. Ditt hus och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.” Alla dessa ord och hela denna uppenbarelse talade Natan till David. Då gick kung David in och satte sig inför Herrens ansikte och sade: ”Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? Och ändå var det för lite i dina ögon, Herre Gud. Nu har du också talat om din tjänares hus i framtiden, och detta till undervisning för människorna, Herre Gud. Vad ska David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre Gud. För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare. Därför är du stor, Herre Gud, för ingen är som du, och det finns ingen annan Gud än du efter allt vi har hört med våra öron. Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel, det som Gud själv kom och friköpte åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud. Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. Då ska ditt namn upphöjas för evigt och man ska säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. För du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag ska bygga dig ett hus. Därför har din tjänare funnit frimodighet att be denna bön till dig. Och nu, Herre Gud, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda. Var nu god och välsigna din tjänares hus så att det blir kvar inför dig för evigt. För du, Herre Gud, har talat, och genom din välsignelse ska din tjänares hus bli välsignat för evigt.”

(2Sa 7:1-29)

Hur kan en god Gud ibland straffa oskyldiga tillsammans med skyldiga i ett enda svep?

Ofta kan man kanske inte straffa en person eller en grupp personer enbart utan att påverka någon runt omkring. När Israeliterna syndade i otro mot Gud i öknen och fick straffet att irra omkring i 40 år, så var det något som drabbade nästa generation, men fanns det något bättre alternativ? Att döda alla som syndade där och då och sedan på något sätt leda in de få troende (i detta fall kanske endast två män – Josua och Kaleb, samt eventuella små barn) till landet allt eftersom? Hur skulle de ha intagit landet på ett bra sätt? (Allt är såklart möjligt genom Guds mirakel (se t.ex. om intagandet av Jeriko eller Gideons seger)). Hur väl skulle det fungera praktiskt sett med ett folk bestående av två män samt en massa små barn? Gud verkar ibland utfärda svepande straff till många, då det är det bästa och mest naturliga sättet. Josua och Kaleb fick även de ta emot folkets straff, men de blev slutligen välsignade i att de fick komma in i det utlovade landet, efter att ha gått igenom ökenperioden. Var det utfärdade straffet det bästa som kunde ske för Josua och Kaleb? Kanske inte, men kanske att det utfärdade straffet var det bästa totalt sett för Israel, för Gud och för mänskligheten. Det var i så fall det bästa beslutet som kunde tas av Gud, även om vissa människor blev drabbade utan att ha syndat på just detta sätt.

Sedan kanske också den onde drabbar människor utan anledning, och det kan se ut som att det kommer från att föräldrarna har syndat eller att Guds straff har drabbat dem. Man ska inte skylla djävulens attacker på Gud, även Gud såklart är allsmäktig och allt sker genom honom. Gud låter inte djävulen göra mer än vad han tillåter honom att göra, annars skulle Gud få honom att sluta.

Sedan verkar Gud också aktivt straffa hela folkslag på grund av vissa personers synder. Det finns exempel då hela familjer eller folkslag blev straffade på grund av enskilda personers synd.

Andra fall av straff som har skrivit om:

Hela Sodom blev straffade p.g.a. sina synder, även om det säkert fanns små barn och bebisar där som var oskyldiga. Dessa bör dock ha blivit frälsta i evighetsperspektivet. Dock är inte detta ett fall av enbart ett fåtal personer synd, då Gud lovade att skona staden om han hittade 10 rättfärdiga där inne, vilket han inte gjorde. Alltså var där otaliga mängder syndare och möjligen ett fåtal oskyldiga spädbarn (som ändå inte hade kunnat klara att överleva själva) eller andra heliga som ändå kom till paradiset.
Sauls hus synd mot Gibeoniterna gjorde att svält drabbade landet långt senare. Detta kanske kan ses som en naturlig konsekvens av synden – såsom att något skedde i världen vilket orsakade detta – likt det var för barnen till Adam och Eva som hamnade i en sämre värld på grund av föräldrarnas synd. Vi som lever på 2000-talet är på liknande sätt drabbade av synder från tidigare generationer (våra åkerjordar är i dåligt skick, luften är förgiftad, världen är stressig och ond, det politiska systemet är ogudaktigt, lögner om Gud är vitt spridda, skolsystemet är sataniskt med mera). Se (”Varför drabbades kommande generationer i Israel av svält pga. Sauls synder?”)
Hemsökelser drabbade hela Israels folk flera gånger då förmodligen inte alla syndade. Exempelvis:

Medan Israel uppehöll sig i Shittim, började folket begå otukt med Moabs döttrar. Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes Herrens vrede mot Israel. Och Herren sade till Mose: ”Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem i solen inför Herren så att Herrens glödande vrede vänds ifrån Israel.” Då sade Mose till Israels domare: ”Var och en av er ska bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.” Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels församling, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig i församlingen och tog ett spjut i handen. Han följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, den israelitiske mannen och kvinnan genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.

(4Mo 25:1-8)

Kanske är anledningar till att detta är rätt liknande som i Sodom-fallet.

David syndade själv och därefter gav Gud honom möjlighet att själv välja straffet som skulle komma. Straffet skulle komma över hela landet och folket.

Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.” När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare. Han sade: ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”

(2Sa 24:10-13)

Dock kan man se det fina i att plågan som kom blev avbruten efter att David bett om förlåtelse:

David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.” Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas tröskplats.” David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad. När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.” Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver. Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.

(2Sa 24:14-25)

Man kan också se hur Israels eller Juda kungar blev straffade såtillvida att deras söner inte skulle ta över makten eller bli straffade på andra sätt.

Ahab sade till Elia: ”Så du har funnit mig, du min fiende?” Han svarade: ”Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon, ska jag också låta det som är ont drabba dig och sopa bort dig. Och av Ahabs hus ska jag utrota alla av mankön, både slavar och fria i Israel. Jag ska göra med ditt hus som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus, därför att du har väckt min vrede och fått Israel att synda. Också om Isebel har Herren talat och sagt: Hundarna ska äta upp Isebel vid Jisreels murar. Den av Ahabs hus som dör i staden ska hundarna äta upp, och den som dör ute på marken ska himlens fåglar äta upp.” Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det. Mycket avskyvärt gjorde han, när han följde de eländiga avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som Herren fördrev för Israels barn. När Ahab hörde det Elia sade, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sig och fastade. Han låg klädd i säcktyg och gick tyst omkring. Då kom Herrens ord till tishbiten Elia. Han sade: ”Har du sett, hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han ödmjukar sig inför mig, ska jag inte låta olyckan komma i hans tid. Först i hans sons tid ska jag låta olyckan drabba hans hus.”

(1Ku 21:20-29)

Men Jehu hade tagit bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ner i sin vagn. Sedan sade han till sin officer Bidkar: ”Ta honom och kasta ut honom på jisreeliten Nabots åker. Kom ihåg hur du och jag red bredvid varandra bakom hans far Ahab och hur Herren uttalade följande profetia om honom: Sannerligen, i går såg jag Nabots och hans söners blod, säger Herren. Just på denna åker ska jag vedergälla dig, säger Herren. Så ta honom nu och kasta honom här på åkern enligt Herrens ord.” När kung Ahasja av Juda såg detta, flydde han mot Bet-Haggan. Men Jehu satte efter honom och ropade. ”Honom också! Döda honom i vagnen!” Så blev det också i Gurbacken vid Jibleam. Men han flydde till Megiddo och dog där.

(2Ku 9:24-27)

Se dock posten om (”Hur kan det vara rätt att skicka generationsförbannelser på människor. Varför drabbas oskyldiga av föräldrars synder?”) för en djupare utläggning om detta.

Israel straffades och det var en hämnd för Guds profeter.

Profeten Elisha kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: ”Spänn bältet om livet och ta med dig den här oljeflaskan och gå till Ramot i Gilead. När du har kommit dit, sök då upp Jehu, son till Joshafat, son till Nimshi. Gå in till honom och be honom resa sig upp, där han sitter bland sina bröder, och för in honom i den innersta kammaren. Ta oljeflaskan och häll olja på hans huvud och säg: Så säger Herren: Jag har smort dig till kung över Israel. Öppna sedan dörren och fly utan att dröja.” Den unge mannen, profetens tjänare, gav sig i väg till Ramot i Gilead. När han kom dit fick han se härens befälhavare sitta där. Han sade till honom: ”Överste, jag har ett ärende till dig.” Jehu frågade: ”Till vem av oss alla här?” Han svarade: ”Till dig, överste.” Då reste han sig och gick in i huset. Profetlärjungen hällde olja på hans huvud och sade till honom: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har smort dig till kung över Herrens folk, över Israel. Du ska förgöra Ahabs, din herres, hus, för jag ska på Isebel hämnas mina tjänare profeternas blod, ja, alla Herrens tjänares blod. Hela Ahabs hus ska utrotas. Jag ska utrota alla av mankön i Ahabs hus, både små och stora i Israel. Jag ska göra med Ahabs hus, som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus. Hundarna ska äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, och ingen ska begrava henne.” Därefter öppnade han dörren och flydde.

(2Ku 9:1-10)

I GT verkar det som att straff drabbar folk som står under en syndig ledare. Mer om anledningar till detta återfinnas längre ned.

Alla i Juda skulle dö. Både stora och små på grund av att de (men inte de små tror jag) syndade.

Detta ord kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol, Tachpanches, Memfis och Patros område. Han sade: ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har låtit drabba Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem på grund av det onda de gjorde. De väckte min vrede genom att gå bort för att tända rökelse och tjäna andra gudar som varken de eller ni själva eller era fäder har känt. Jag har sänt till er mina tjänare profeterna. Jag har sänt dem gång på gång och sagt: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar. Men de ville inte lyssna och inte vända örat till, så att de vände om från sin ondska och slutade att tända rökelse åt andra gudar. Därför vällde min harm och vrede fram, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator så att de blev ödelagda och skövlade som de är än i dag. Och nu säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud, så: Varför drar ni så mycket ont över er själva? Ni utrotar ur Juda både man och kvinna, barn och spädbarn, så att ingen enda av er blir kvar. Med era händers verk väcker ni min vrede genom att ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land dit ni kommit för att bosätta er. Därför måste ni utrotas och bli till förbannelse och vanära bland jordens alla hednafolk. Har ni glömt det onda som era fäder gjorde och som Juda kungar och deras hustrur, ni själva och era hustrur gjorde i Juda land och på Jerusalems gator? Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fäder. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska vända mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda. Jag ska gripa dem som är kvar av Juda, dem som har bestämt sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där. De ska alla förgås. I Egypten ska de falla. Genom svärd och svält ska de gå under, både små och stora, ja, genom svärd och svält ska de dö. De ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära.

(Jer 44:1-12)

Härar som verkar oskyldiga skickas till Elia och blir dödade av eld från himlen:

Efter Ahabs död gjorde Moab uppror mot Israel. Ahasja föll ut genom spjälorna på sin övervåning i Samaria och skadade sig så att han blev sjuk. Då skickade han efter sändebud och sade till dem: ”Gå och fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, om jag ska bli frisk från denna sjukdom.” Men Herrens ängel hade sagt till tishbiten Elia: ”Bryt upp och gå och möt sändebuden från kungen i Samaria och säg till dem: Är det för att det inte finns någon Gud i Israel som ni går och frågar Baal-Sebub, guden i Ekron? Därför säger Herren så: Du ska inte komma upp ur den säng där du lagt dig, för du måste dö”. Och Elia gick. När sändebuden kom tillbaka till kungen, frågade han dem: ”Varför kommer ni tillbaka?” De svarade honom: ”En man kom emot oss och sade till oss: Gå tillbaka till kungen som har sänt er och säg till honom: Så säger Herren: Är det för att det inte finns någon Gud i Israel som du sänder bud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron? Därför ska du inte komma upp ur den säng där du lagt dig, för du måste dö.” Kungen frågade dem: ”Hur såg mannen ut som kom emot er och talade till er på det sättet?” De svarade honom: ”Mannen hade en hårmantel och ett läderbälte om höfterna.” Då sade han: ”Det var tishbiten Elia.” Han sände ett befäl med femtio man till Elia. När befälet kom upp till honom där han satt på toppen av berget, sade han till honom: ”Gudsman! Kungen befaller dig att komma ner.” Elia svarade befälet: ”Om jag är en gudsman ska eld komma ner från himlen och förtära dig och dina femtio man.” Då kom eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man. Ahasja sände ett annat befäl till honom med femtio man. Befälet sade till honom: ”Gudsman, så säger kungen: Kom genast ner!” Elia svarade och sade till dem: ”Om jag är en gudsman ska eld komma ner från himlen och förtära dig och dina femtio man.” Då kom Guds eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man. Åter sände han i väg ett tredje befäl med femtio man. Befälet drog dit upp, och när han kom fram föll han ner på sina knän för Elia och bad honom: ”Gudsman, låt mitt liv och dessa dina femtio tjänares liv vara värt något i dina ögon. Eld kom ner från himlen och förtärde de första två befälen med deras femtio man. Men låt nu mitt liv vara värt något i dina ögon.” Herrens ängel sade till Elia: ”Gå ner med honom och var inte rädd för honom.” Då reste Elia sig och gick med honom ner till kungen och sade till honom: ”Så säger Herren: Du skickade sändebud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, som om det inte fanns någon Gud i Israel som du kunde fråga. Därför ska du inte komma upp ur den säng som du har lagt dig i, för du måste dö.” Och Ahasja dog enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. Joram blev kung efter honom i Juda kung Jorams, Joshafats sons, andra regeringsår. Ahasja hade nämligen ingen son.

(2Ku 1:1-17)

Från bön känner jag att jag fick till mig: Han såg mig inte (Elia alltså). Han hoppades på mig och jag kom. Han stod fast vid mitt ord – att be och han ska få.

Alltså: Guds optimala vilja skedde inte. Men Gud svarade på Elias bön och eld kom från himlen. Sedan stoppade Gud honom så att inte de i den sista hären skulle dö.

Ett tecken på att det kan stämma att detta var en akt som skedde på grund av profetens val av denna befallning och att det inte var att Guds optimala vilja är att Jesus tillrättavisade sina lärjungar när de frågade om de skulle kalla ned eld från himlen när folket där inne inte tog emot Jesus:

Johannes svarade: ”Mästare, vi såg en som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte var i följe med oss.” Men Jesus sade till honom: ”Hindra honom inte. Den som inte är mot er är för er.” När tiden för hans upptagande var inne vände han sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit. Han sände budbärare framför sig, och de gick i väg och kom in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg mot Jerusalem. När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: ”Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som förtär dem ?” Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. Och de gick vidare till en annan by.

(Luk 9:49-56)

Även Jesus berättar om hur straff ska komma till städer som inte tar emot honom eller hans lärjungar.

När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig och stanna där tills ni går vidare. Och när ni kommer in i ett hus, så hälsa det. Om huset är värdigt ska er frid vila över det, men är det inte värdigt ska er frid återvända till er. Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.

(Mat 10:11-14)

Jag säger er sanningen: Sodoms och Gomorras land ska få det lindrigare på domens dag än den staden.

(Mat 10:15)

Man kan se i verserna ovan hur människor som inte skulle förfölja Jesu lärjungar – men inte vara där för att lyssna just då (om det finns en sådan möjlighet vet jag inte) – skulle bli negativt påverkade ifall ett antal män inte ville lyssna till dem.

Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade gjort så många av sina kraftgärningar, eftersom de inte hade omvänt sig: ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts hos er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. Jag säger er: Tyrus och Sidon ska få det lindrigare på domens dag än ni. Och du, Kapernaum, ska du kanske bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet. För om kraftgärningarna som gjorts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått än i dag. Men jag säger er: Sodoms land ska få det lindrigare på domens dag än du.” Vid den tiden sade Jesus: ”Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små.

(Mat 11:20-25)

Hur gör Gud rätt i att ge generella straff som drabbar andra än de som har syndat?

Jag vill göra några poänger:

Generellt sett straffas alla hela tiden i denna värld på grund av förgängelsen.
Ondska sprider sig och när människor i närheten väljer det onda kommer straffet naturligt i närheten av en själv, så länge man inte blir utseparerad dessförinnan.

Om någon i t.ex. Kina gör något litet som att svära i trafiken drar det in mer ondska i världen. Om en person i Sverige smusslar undan en femkrona i smyg så blir dennes hjärta fördärvat och i längden drabbar det dennes omgivning. Alla små synder sprider sig som cancersvulster. Det är endast genom Guds nåd som världen hålls i så pass okej skick att inte allt fullständigt krackelerar.

Ingen lever ändå för evigt. Alla får en viss tid av nåd att välja Gud och leva med honom. För troende är döden en vinst. Så: Att dö när man är 14 år genom straffet för andras synder är inte så dåligt ändå.
Vi är ändå lovade förföljelser från de otroende. De kommer att jaga efter oss och försöka att döda oss. Detta drabbar oss inte på grund av vår synd, utan på grund av deras, men Gud blir ibland förhärligad trots allt.
Även om man blir orättvist straffad eller drabbad under sin livstid (och det händer uppenbarligen för i princip alla) så kommer allt att uppenbaras vid domens dag och då kommer var och en att få stå till svars för sitt handlande, utifrån de val man har ställts för i livet och få tillbaka därefter. Vi blir alla straffade på grund av fördärvet som regerar här och alla onda val som alla andra gör.
Gud straffar dessutom inte alltid alla som syndar, utan skonar ibland de onda, kanske för att bevara de heliga. I händelsen med elden som föll från himlen över Sodom så skulle Gud ha skonat dem om han hade hittat 50, 40, 30, 20 eller slutligen 10 rättfärdiga i staden. Men det fanns tydligen inte 10 rättfärdiga där i.

Man kan se detta generellt i dagens länder också. De länder som har flest och grövst synder är sämre att leva i generellt än de som har en större andel kristna. De drabbas nog oftare av naturliga, finansiella och direkt anderelaterade bekymmer.

Ibland kanske Gud bara berättar om vad som kommer att ske i framtiden. Han kanske inte lägger in ett aktivt straff som sedan manifesteras. När han säger att: Olyckan ska drabba honom först i hans sons tid eller att folket ska straffas, så kanske han menar det som en varning att det kommer naturligt i framtiden bli att folket blir straffade eller att sonen råkar ut för olycka just på grund av det idiotiska eller konstiga beteendet som sker nu: Som att säga: du kommer att få diabetes i framtiden (med den bakomvarande meningen: ifall du fortsätter att äta så mycket socker som du gör nu – så vänd om älskade barn – jag ber dig!).

Alternativt kan din son kommer att få diabetes p.g.a. det du gjort inte vara ett pålagt straff utan vara en indikation på påföljderna: ”eftersom du visat honom att man kan bete sig på det sättet du levt och komma undan med det så kommer detta att vara så pass befäst i sonens sinne att mycket ska till om han själv kan rädda sig från att drabbas av självförvållad diabetes i framtiden då han flyttar hemifrån och ska ta eget ansvar”.

Orsaken till straffet söners straff kan ibland kanske vara deras egna syndiga val, inte deras fäders eller kungens. Gud bara berättar om vad som kommer att ske i framtiden.

Ibland kan nog straff komma genom att gudsmän ber om det – alltså talar ut det i tro. Det kanske sker eftersom de är rädda och vill ha hjälp. Detta kan drabba ”oskyldiga”, där straffet inte egentligen var Guds perfekta vilja – utan ett bönesvar – exempelvis om hjälp. Gud kanske inte direkt önskar att ett berg ska flyttas, men i tro kan vi befalla det att ske enligt Jesu ord. Jag tänker exempelvis på fallet med Elia och härarna som kommer till honom (2 Ku 1). Jesus säger att i nya förbundet: om vi förlåter någon hans synder är de förlåtna men om vi binder någon i hans synder är han bunden:

Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: ”Ta emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”

(Joh 20:21-23)

Alltså har vi troende stor makt att skicka straff eller välsignelser till andra baserat på egna val, oavsett Guds optimala vilja!

Gud talar ofta till folk och länder i singular. Han talar om Jakob och Nebukabnessar om att de ska bli välsignade. I Abraham skulle alla bli välsignade, och så vidare. Samma är det med oss som är Guds barn. Vi blir välsignade på grund av vår ledares lydnad och godhet.

Kanske kan man se det lite som att det är ett lagspel. I innebandy kan en person göra något fel eller oschysst och bli utvisad i exempelvis 2 minuter. Det drabbar särskilt den som gjorde det i att denne inte får spela, men även laget, i minst lika stor utsträckning. Straffet kommer även till de oskyldiga eftersom de tillhör samma lag. På samma sätt gäller det med välsignelser inom laget. Gör en person ett mål eller skapar en ”hörna” i fotboll så blir både laget och denne person välsignade tillsammans, även om personen direkt skulle bli utbytt (till att vila) mot en annan spelare genom coachens beslut.

Kungadömen och familjer är lag. De är ett. Det är också något fint i det! 😊

Jag vill här nedan utveckla denna punkt, för jag tror att det är en stor nyckel till svaret:

Hur kan Gud straffa ett helt land genom en kungs synd, som i fallet med Davids initiativ till folkräkning?

Det som hände var:

(2Sa 24:1-2)

När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000. Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”

(2Sa 24:8-10)

När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare. Han sade: ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.” David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats.

(2Sa 24:11-16)

Straffet utskipades trots att han bad om förlåtelse för sin synd innan profeten Gad kom med budskapet om att han skulle välja sitt straff. Var det en prövning från Gud: att han skulle hålla fast vid sin rättfärdighet genom tro? Eller så bad han inte genuint utan endast ytligt. Senare – efter att han återigen hade bett om förlåtelse och offrat så slutade dock plågan så att straffet inte drabbade dem fullt ut:

Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.” Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas tröskplats.”

(2Sa 24:17-18)

Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.

(2Sa 24:25)

Hur som helst: Det är en annan fråga.

I GT verkar Gud tala tydligt om släkten och om fäders söner och liknande. ”Dig ska jag göra till ett stort folk”. Kanske identifierar Gud kungen med landet. De är ett. Det står ju:

”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.”

(2Sa 24:12)

Alltså var straffen riktade mot David. På samma sätt kan straffet för en person vara att hans land, åkrar, boskap eller söner drabbas. Det är ett straff mot en person, men det drabbar hans omgivning. En kung befinner sig i en hög ställning. Han sitter över andra människor i rang. Han skipar lag och rätt och bestämmer över folket. De är i hans hand då de kommer inför honom med frågor och domsbeslut. Detsamma gäller med söner. De är också under föräldrarnas ansvar. De är som under deras befäl och kan på ett sätt kanske ses som en ägodel eller en del av någon i högre ställning. En kung brukar ju ofta också se folket som sitt och identifiera sig med dem. Kungar kan sitta och diskutera om hur de ska samarbeta eller drabba samman och då inkluderar de i underförstått i sammanhanget även hela det folk som de styr över. Hur skulle man drabba David som värst för hans synd? Kanske genom att hans folk skulle bli straffat?

Ett annat exempel på hur folk blir straffade för kungars beslut:

För farao i Egypten var det också att hans synd drabbade hans skaror. De skulle drabbas av svärd och de som skulle räddas skulle spridas för vinden. Hur är det rätt?

Inte heller ska farao med stor här och mycket folk hjälpa honom i kriget, när man kastar upp en vall och bygger en belägringsmur till undergång för många människor. Han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta, fastän han hade gett sitt löfte. Han ska inte komma undan. Därför säger Herren Gud: Så sant jag lever, jag ska låta min ed som han har föraktat och mitt förbund som han har brutit komma över hans huvud. Jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska fångas i min snara. Jag ska föra honom till Babel och döma honom där för den otrohet som han har begått mot mig. Alla hans flyktingar och alla hans skaror ska falla för svärd, och de som räddas ska spridas för vinden. Och ni ska inse att jag, Herren, har talat.

(Hes 17:17-21)

Kungen och folket ses som ett.

Detsamma gäller för Israel. Gud behandlar dem som ett och talar till dem som ett! De är ett lag. En familj. Det ligger nog något rättsligt i det, i Guds allrätta natur.

Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig. För se, dagar ska komma, säger Herren, då jag gör slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag ska låta dem komma tillbaka till det land som jag gav deras fäder. Och de ska ta det i besittning.” Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda. Så säger Herren: Rop av förfäran har vi hört, fruktan och ingen frid. Fråga och tänk: Brukar män föda barn? Varför ser jag då alla män med händerna på höfterna som kvinnor i barnsnöd? Varför har alla ansikten blivit så dödsbleka? Ve! Detta är en stor dag, den liknar ingen annan. Det är en tid av nöd för Jakob, men han ska bli räddad ur den. Och det ska ske på den dagen, säger Herren Sebaot, att jag ska ta oket från din nacke och bryta sönder det och slita av dina band. Inga främlingar ska längre tvinga honom att tjäna dem, utan de ska tjäna Herren sin Gud och David sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem. Så var inte rädd, min tjänare Jakob, säger Herren, och var inte förskräckt, Israel. För jag ska rädda dig ur landet i fjärran och dina efterkommande ur landet där de är fångna. Jakob ska komma tillbaka och leva i fred och trygghet, och ingen ska skrämma honom. För jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig. Jag ska göra slut på alla de folk bland vilka jag spritt ut dig. Men dig ska jag inte göra slut på, bara tukta dig med rättvisa, för helt ostraffad kan jag inte lämna dig. För så säger Herren: Obotlig är din skada, oläkligt ditt sår. Ingen tar sig an din sak för att se om ditt sår. Det finns inga läkemedel och ingen läkedom för dig. Alla dina älskare har glömt dig, de frågar inte efter dig, för jag har slagit dig med en fiendes slag. Jag har tuktat dig hårt, för din skuld är stor och dina synder många. Varför ropar du över din skada? Obotlig är din plåga. Därför att din skuld är stor och dina synder många har jag gjort dig detta. Men nu ska alla som ätit av dig bli uppätna, och alla dina motståndare ska allihop gå i fångenskap. De som har skövlat dig ska bli skövlade, och alla som har plundrat dig ska jag lämna till plundring. För jag ska låta dig bli frisk och läka dina sår, säger Herren, dig som man kallar ”den fördrivna”, ”Sion som ingen frågar efter”.

(Jer 30:1-17)

På den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk. Så säger Herren: Det folk som kommer undan svärdet finner nåd i öknen. Israel får gå dit där jag ger det ro. Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd bli kvar över dig. Än en gång ska jag upprätta dig, och du ska bli upprättad, du jungfru Israel. Än en gång ska du ta din tamburin och dra ut i dans bland dem som är glada. Än en gång ska du plantera vingårdar på Samariens berg, och de som planterar ska själva njuta av frukten. För det kommer en dag då väktare ropar på Efraims berg: Kom, låt oss dra upp till Sion, till Herren vår Gud.” För så säger Herren: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är den främste bland folken. Låt lovsången ljuda och säg: ”Fräls, Herre, ditt folk, dem som är kvar av Israel.” Se, jag ska hämta dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn. Bland dem finns både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor. En stor skara ska komma tillbaka hit. Gråtande ska de komma, men jag ska leda dem där de går bedjande fram. Jag ska föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte stapplar. För jag är en Far för Israel, och Efraim är min förstfödde son. Hör Herrens ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel ska också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord. För Herren ska befria Jakob och friköpa honom från den som är starkare än han. De ska komma och jubla på Sions höjd och strömma som en flod till Herrens goda, till säd, vin och olja och till unga får och oxar. Deras själ ska vara som en vattenrik trädgård, och de ska inte sörja mer. Då ska flickorna vara glada och dansa, unga och gamla ska glädja sig tillsammans. Jag ska förvandla deras sorg till glädje och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse. Prästerna ska jag mätta med utsökta rätter, och mitt folk ska mättas av mitt goda, säger Herren. Så säger Herren: Ett skri hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Det är Rakel som gråter över sina barn, hon vägrar låta sig tröstas, för hennes barn finns inte mer. Men så säger Herren: Stilla din högljudda gråt och tårarna från dina ögon, för ditt verk ska få sin lön, säger Herren. De ska komma tillbaka från sina fienders land. Det finns hopp för din framtid, säger Herren. Dina barn ska komma tillbaka till sitt land. Jag har hört hur Efraim klagar: ”Du har tuktat mig, jag har blivit tuktad som en otämd kalv. Omvänd mig, så blir jag omvänd! För du är Herren min Gud. När jag nu har vänt om känner jag ånger, och när jag nu besinnat mig slår jag mig på höften. Jag både blygs och skäms när jag nu bär min ungdoms förnedring.” Är inte Efraim min käre son, är han inte mitt älsklingsbarn? Närhelst jag går till rätta med honom tänker jag på honom. Därför ömmar mitt hjärta för honom. Jag måste förbarma mig över honom, säger Herren. Sätt upp vägmärken åt dig, skaffa dig vägskyltar! Lägg vägen på minnet, stigen där du vandrade. Vänd tillbaka, du jungfru Israel, vänd tillbaka till dina städer här. Hur länge ska du irra hit och dit, du trolösa dotter? Herren vill skapa något nytt på jorden: En kvinna ska omsluta en mäktig man. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: När jag på nytt har gjort slut på fångenskapen för Juda land och dess städer, ska man än en gång uttala detta ord: ” Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg.” Och Juda folk med alla sina städer ska bo där tillsammans, både jordbrukare och vandrande herdar. För jag ska stärka trötta själar och mätta alla utsvultna själar. Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön. Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur. Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.” Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder. Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land – förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren. Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla ska känna mig, från den minste av dem till den störste, säger Herren, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder. Så säger Herren, han som har satt solen till att lysa om dagen och ordnat månen och stjärnorna till att lysa om natten, han som rör upp havet så att vågorna dånar, Herren Sebaot är hans namn: Om denna ordning upphör inför mig, säger Herren, först då ska Israels släkte upphöra som folk inför mig för alltid. Så säger Herren: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar därnere kan utforskas, först då ska jag förkasta hela Israels släkte för allt de har gjort, säger Herren.

(Jer 31:1-37)

Dessa verser förklarar mycket.

Dels med lagstraff och familjer och släkten som hör ihop, trots att år och generationer står emellan dem: Han kallar Efraim för sin son. Han tänker på honom när han går till rätta med honom. Rakel (Jakobs/Israels hustru) talar han om som att hon lever och gråter över sina barn. Han talar även om Jakob som att han lever, kallar Israel för en jungfru och dotter. Han har hört hur Efraim – i singular klagar: ”du har tuktat mig”. Det är fint! Gud är familjekär. 😊
Dels så verkar generationsförbannelser vara en del av det gamla förbundet.
… Men inte i det nya. I det nya är allt förlåtet. Nu har vi faktiskt förlåtelse för våra synder. Det hade de inte tidigare. Bockars och kalvars blod kan inte rena en från synd. Det handlade bara om en yttre renhet, en lydnadshandling och en omvändelse till tro. I och med att Jesus dog, finns hans blod till att rena folk på riktigt.

I Kristus blir vi helt förlåtna och därmed kan också förbannelser brytas. Djävulen har inget att inflika i våra liv. Han kan inte anklaga oss för något om vi lever i omvändelse. Under det gamla förbundet var synderna inte förlåtna vid omvändelse på samma sätt, men straffen blev ändå avvisade vid omvändelse p.g.a. att man ödmjukade sig och Gud beskyddade en. Jag tror att Jesus kunde medla för en.

En annan poäng kan ses i denna text:

Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ”Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? Därför säger Herren så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han ska inta den. Kaldeerna som belägrar staden ska komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta dryckesoffer åt andra gudar. För ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn bara gjort det som är ont i mina ögon. Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger Herren. För ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och harm för mig. Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte för all ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede. De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning. De satte upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det. Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig det. Så lockade de även Juda till synd. Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, svält och pest: Se, jag ska samla dem ur alla de länder dit jag fördrivit dem i min harm, vrede och stora förbittring, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud. Jag ska ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det ska gå väl för dem och deras barn efter dem. Jag ska sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och slutar att göra dem gott, och jag ska lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig.

(Jer 32:26-40)

Gud straffar folket för deras synd. De har alltid gjort ont och staden väcker därför Guds vrede. Jag ser det som att en familj i ett villaområde kan väcka grannars vrede genom synder, även om barnen eller hunden där inne skulle vara oskyldiga. Straffet blir lagt på dem tillsammans. Vreden är liksom över alla.

Under kungatiden i GT var det ofta krig mellan kungar. Kungar bestämde att nu ska vi gå ut i krig, nu ska vi inte det. De hade en oerhörd makt. Folket blev välsignade (exempelvis under Salomos första tid) eller förbannade (genom många av de onda kungar som regerade i Israel och Juda efter Salomo) och deras val drabbade alla. Detta på grund av att sånt var livsgången. En kung kunde inta en stad. Däri blev alla drabbade – naturligtvis! En kung kunde göra något bra (exempelvis vinna ett rättfärdigt krig) och landet och folket blev välsignat med frid och tillgångar. Kungarna styrde och därför var deras val viktiga. Kungars synd ledde till folkets förbannelser eller välsignelser. Det var naturligt och rätt. Då bör också Guds liknande domar vara rätta – som då Israel blev straffade för Davids val att göra en folkräkning.

Det står ofta om hur kungar gjorde angrepp, tog till fånga och fick makt. Deras härar och deras folk fick följa med på resan.

Detta ord kom till Jeremia från Herren när Babels kung Nebukadressar angrep Jerusalem och alla dess lydstäder, med hela sin här och med alla riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk. Han sade: Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Juda kung Sidkia och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska bränna upp den i eld. Själv ska du inte komma undan hans hand, utan du ska gripas och lämnas i hans hand och stå inför Babels kung öga mot öga. Han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska komma till Babel. Men hör Herrens ord, du Juda kung Sidkia: Så säger Herren om dig: Du ska inte dö genom svärd. I frid ska du dö. Och liksom man har tänt eldar för dina fäder, kungarna som har varit före dig, så ska man också tända eldar för dig och ropa: ”Ack, ve, herre!” och hålla dödsklagan över dig. För detta har jag talat, säger Herren.

(Jer 34:1-5)

I sammanhangen nedan blir det tydligt hur Gud gör vad han vill och ger makt åt kungar för att de ska utföra straffdomar över andra folk som betett sig dåligt eller ger välsignelser.

Gud väljer kungar och länder och ser till dom i stort.

I början av Juda kung Sidkias, Josias sons, regering kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade: Så har Herren sagt till mig: Gör dig ett ok med remmar och sätt det på din hals. Sänd det sedan till Edoms kung, Moabs kung, ammoniternas kung, Tyrus kung och Sidons kung genom de sändebud som har kommit till Jerusalem, till kung Sidkia av Juda. Befall dem att säga till sina herrar: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så ska ni säga till era herrar: Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill. Nu har jag gett alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars hand, Babels kung. Också markens djur har jag gett honom, för att de ska tjäna honom. Alla hednafolk ska tjäna honom och hans son och hans sonson, tills tiden kommer också för hans land då många folk och stora kungar ska lägga honom under sig. Men om något folk eller rike inte vill tjäna Babels kung Nebukadnessar och inte vill böja sin nacke under den babyloniske kungens ok, då ska jag straffa det folket med svärd, svält och pest, säger Herren, tills jag har utrotat dem genom hans hand.

(Jer 27:1

Jeremia sände brevet med Eleasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, när Juda kung Sidkia sände dem till Babels kung Nebukadnessar. Brevet löd: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort från Jerusalem till Babel: Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt. Ta er hustrur och föd söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där och bli inte färre. Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.

(Jer 29:3-7)

Dessutom verkar det ofta som att folk som följer en ond ledare blir straffade för det. De som accepterar det onda en ond kung gör är också ond.

Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken. Om Egypten. Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish och blev slagen av Babels kung Nebukadressar i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår.

(Jer 46:1-2)

Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska straffa Amon från No och farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, både farao och dem som förlitar sig på honom. Jag ska överlämna dem åt dem som vill ta deras liv, till Babels kung Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter ska landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren.

(Jer 46:25-26)

Det är alltså inte bra att förlita sig på sin onda kung och följa honom i hans ogudaktighet. Det är då bättre att vara stark som Daniel i Babel. Han litade till HERREN och böjde sig inte för andra folks stadgar när det gick emot Guds vilja. Medan andra regler som råder i ett samhälle man bor i och som anses som goda bör man generellt underordna sig, även om kungen är ogudaktig.

Ytterligare ett exempel på hur folket följer med kungen i hans ondska ses genom kungen Manasses liv:

Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. Hans mor hette Hefsi-Ba. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade förstört. Och han reste altaren åt Baal och gjorde en Ashera, liksom Ahab, Israels kung, hade gjort, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara Han byggde altaren i Herrens hus, det hus om vilket Herren hade sagt: ”I Jerusalem vill jag fästa mitt namn.” Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. Han lät sin son gå genom eld, utövade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesvärjare och spåmän. Han gjorde mycket som var ont i Herrens ögon så att han väckte hans vrede. Den avgudabild av Asheran som han gjort ställde han in i det hus om vilket Herren hade sagt till David och till hans son Salomo: ”I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. Jag ska inte mer låta Israel vandra bort som flykting från det land jag har gett deras fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter hela den lag som min tjänare Mose har gett dem.” Men folket lyssnade inte. Och Manasse förledde Israels barn, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för dem. Då talade Herren genom sina tjänare profeterna och sade: ”Manasse, Juda kung, har begått dessa avskyvärda synder. Han har gjort mer ont än amoreerna före honom, och med sina eländiga avgudar har han fått också Juda att synda. Därför säger Herren, Israels Gud: Jag ska låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda att det ska eka i båda öronen på var och en som får höra det. Över Jerusalem ska jag sträcka ut det mätsnöre som jag använde på Samaria och det sänklod som jag använde på Ahabs släkt. Jag ska skölja Jerusalem rent, som när man sköljer ett fat och sedan vänder det upp och ner när man har sköljt det. Jag ska förkasta den rest som är kvar av min arvedel och ge dem i deras fienders hand. De ska bli ett rov och ett byte för alla sina fiender, därför att de har gjort det som är ont i mina ögon och väckt min vrede från den dag då deras fäder drog ut ur Egypten ända till denna dag.” Dessutom spillde Manasse så mycket oskyldigt blod att det uppfyllde Jerusalem från den ena änden till den andra, detta förutom den synd som han förledde Juda med så att de gjorde det som var ont i Herrens ögon. Vad som mer finns att säga om Manasse och om allt det han gjorde och om den synd han begick, det är skrivet i Juda kungars krönika. Manasse gick till vila hos sina fäder och blev begravd i trädgården till sitt hus, i Ussas trädgård. Hans son Amon blev kung efter honom.

(2Ku 21:1-18)

Kungen förledde folket. Där är dock en synd som begås av folket – att falla för förledelse. Har man det rätt ställt med Gud bör man inte bli förledd på detta sätt.

Kanske kan det också ha varit någon annan anledning till att det straff som drabbade Israel p.g.a. Davids folkräkning var bättre för Israel än andra straff: Kanske hade David annars tänkt att gå ut i krig med männen och det hade dragit ännu större förbannelser över folket. Kanske hade folket även syndat på andra sätt – det står ju om att hur Herrens vrede väcktes mot Israel och inte enbart David.

Dessa är några sätt jag ser genom vilka man kan försvara Guds godhet i denna fråga. Jag är övertygad om att han alltid handlar rätt. Världen är komplex. Det är många viljor här och många beslut som tas per dag. Dessa har effekter både i stunden och i framtiden på många, många sätt.

Nu i det nya förbundet är alla eventuella generationsförbannelser sedan tidigare brutna för de som blivit födda på nytt (som vi såg i Jer 31). Om något ont drabbar oss så kommer det inte från Gud (Jes 54). Vi kristna är nya skapelser och har makt över fiendens hela välde. Det gamla är förbi och den Sonen gör fri är verkligen fri. Alltså straffas ingen kristen (vi är helt förlåtna för allt! 😊) för synder som skett tidigare i en släkt. Dock kan vårt land, stad eller liknande bli straffade och vi bli påverkade, men vi har friden inombords, Gud lovar att ge oss allt vi behöver. Vi har fått alla himmelska välsignelser och döden är en vinst!

Hur kan Gud först hota Hiskia med sjukdom och sedan ändra sig när denne blir ledsen över det?

Vad som hände kan ses nedan:

Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: ”Så säger Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna.” Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: ”O, Herre, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon.” Och Hiskia grät mycket. Innan Jesaja hunnit ut ur den inre staden, kom Herrens ord till honom. Han sade: ”Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska göra dig frisk. I övermorgon ska du få gå upp till Herrens hus. Jag ska lägga femton år till din livstid. Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand. Jag ska beskydda denna stad för min skull och för min tjänare Davids skull.”

(2Ku 20:1-6 Swedish FB15)

Först säger alltså Gud att Hiskia kommer att bli sjuk och dö. Anledningen är inte direkt explicit i texten. Sedan vänder Hiskia om i till Gud i bön. Då tar Gud bort detta hot eller denna varning och botar honom istället.

Många gånger vill nog Gud att vi ska be till honom dels för att han lättare ska gripa in, men också för att förbättra relationen med honom. Hur mycket bättre är det inte att få veta att man är på väg att bli sjuk och dö men att då istället ropa på hjälp och att vår gode Far räddar en? Jag ser enbart glädje och godhet i detta. Det kan ha varit en varning så att han skulle kunna vända om och bli helad. Därmed var profetens första ord ett glädjebud. Gud talar alltid godhet och vill alltid att man ska ta vara på det han säger.

Varför straffades Juda trots Josias godhet?

Josia avlägsnade också alla de offerhöjdshus i Samariens städer som Israels kungar hade byggt upp och som väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem precis på samma sätt som han hade gjort i Betel. Alla offerhöjdspräster som fanns där avrättade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände han tillbaka till Jerusalem. Kungen befallde allt folket: ”Fira påskhögtid åt Herren er Gud så som det är föreskrivet i denna förbundsbok.” En sådan påskhögtid hade nämligen inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda. Det var först i kung Josias artonde regeringsår som en sådan påskhögtid firades åt Herren i Jerusalem. Dessutom skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna och avgudarna och allt det avskyvärda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem. Han gjorde det för att upprätthålla de lagord som fanns skrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus. Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom. Ändå vände Herren sig inte från sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptänd mot Juda på grund av allt det som Manasse hade gjort och väckt hans vrede med. Herren sade: ”Också Juda ska jag driva bort från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Jag ska förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och även det hus om vilket jag hade sagt: Mitt namn ska vara där.”

(2Ku 23:19-27)

Varför?

P.g.a. Manasses synder. De blev inte förlåtna.

Kanske såg Gud också att i framtiden kommer de ändå att avfalla då en ny kung kommer och det enda sättet att rädda dem är att skicka dem till Babel, och sedan, när de ödmjukats i ande och sinne, skickas tillbaka hem och för att leva i frid ett tag, och sist men inte minst låta frälsaren Jesus komma och inleda en helt ny tid. Juda folk svajade ju trots allt fram och tillbaka med tiden: ibland var dess kung hyfsat god, sen kom nästföljande och gjorde en massa ont, sen nästa och gjorde ännu värre saker, sen en lite god, sen en ond o.s.v. Det är inte hållbart i längden. Josia kan inte genom att rena landet så bra han förmår helt ta bort Herrens vrede. Allt går inte att uträtta i efterhand.

Vad som mer finns att säga om Josia och om allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Under hans tid drog farao Neko, kungen av Egypten, upp mot Assyriens kung vid floden Eufrat. Då tågade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo under första sammandrabbningen. Hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till kung efter hans far. Joahas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och hon var dotter till Jeremia från Libna. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort. Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla i Hamats land och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han pålade landet en skatt på hundra talenter silver och en talent guld. Och farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans far Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men han tog med sig Joahas, som på så sätt kom till Egypten och dog där. Jojakim gav silvret och guldet åt farao. Men han måste beskatta landet för att kunna få fram de pengar som farao gett befallning om. Allt eftersom var och en av folket i landet blev beskattad, drev man in silvret och guldet från dem för att sedan betala ut det till farao Neko. Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja från Ruma. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort.

(2Ku 23:28-37)

Under hans tid drog kung Nebukadnessar av Babel upp och Jojakim blev hans tjänare i tre år. Men sedan gjorde han uppror mot honom. Då sände Herren över honom kaldeernas, arameernas, moabiternas och ammoniternas härar. Han sände dem över Juda för att förgöra det – i enlighet med det ord som Herren hade talat genom sina tjänare profeterna. Ja, det var helt efter Herrens ord som detta drabbade Juda så att han försköt dem från sitt ansikte för de synder Manasse hade begått, för allt som han hade gjort, också för det oskyldiga blod som han hade spillt, för han hade uppfyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Det ville Herren inte förlåta. Vad som mer finns att säga om Jojakim och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.

(2Ku 24:1-5)

Gud ville inte förlåta synderna som Manasse hade gjort. Varför inte? Kanske att en temporär omvändelse genom en kung inte var tillräckligt för folket i stort. Josia kanske inte bad för folket såsom Mose ex. bad för Israel vilket avvärjde synder. Även om gott görs av en efterföljande kung avvärjs nog inte synder ifrån en kung som tidigare syndat. Det måste ske en betalning för synden och att syndaren straffas eller vänder om helt ifrån sitt hjärta. Nu levde inte syndaren längre och därför lever straffet för honom kvar och måste avvärjas.

Efter att Josia har dött fortsatte dessutom hans son (kungen) att synda och det bör göra att synderna består.

Varför drabbades kommande generationer i Israel av svält pga. Sauls synder?

Under Davids tid drabbade en svält som varade tre år i följd. Då sökte David Herrens ansikte. Herren svarade: ”Det beror på Saul och hans blodbefläckade hus, för att han dödade gibeoniterna.” Då kallade kungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Gibeoniterna var inte israeliter utan en rest av amoreerna. Trots att Israels barn hade gett dem sin ed, hade Saul i sin iver för Israels barn och Juda försökt döda dem. David sade till gibeoniterna: ”Vad ska jag göra för er? Och hur ska jag bringa försoning så att ni välsignar Herrens arvedel?” Gibeoniterna svarade honom: ”Vi vill inte ha silver och guld från Saul och hans hus, och vi har heller inte rätt att döda någon i Israel.” David frågade: ”Vad begär ni då att jag ska göra för er?” De svarade kungen: ”Mannen som ville förgöra oss och planerade att utrota oss så att vi inte skulle finnas kvar i Israels land – låt sju av hans söner utlämnas till oss så att vi får hänga upp dem inför Herren i Sauls Gibea, han som var Herrens utvalde.” Kungen sade: ”Jag ska utlämna dem.” Men kungen skonade Mefiboshet, son till Sauls son Jonatan, på grund av eden som David och Sauls son Jonatan hade gett varandra inför Herren. Kungen tog de båda söner som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Armoni och Mefiboshet, och de fem söner som Merab, Sauls dotter, hade fött åt meholatiten Adriel, Barsillajs son. Dem överlämnade han i gibeoniternas händer, och de hängde upp dem på berget inför Herren så att alla sju dog på samma gång. Det var under de första skördedagarna, när kornskörden började, som de blev dödade. Rispa, Ajas dotter, tog sin sorgdräkt och bredde ut den åt sig ovanpå klippan, från början av skörden tills vattnet strömmade ner från himlen över kropparna. Hon lät inte himlens fåglar röra dem om dagen eller markens vilda djur om natten. När det berättades för David vad Sauls bihustru Rispa, Ajas dotter, hade gjort, gav sig David i väg och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från invånarna i Jabesh i Gilead. De hade smugit bort deras kroppar från torget i Bet-Shan där filisteerna hade hängt upp dem den dagen filisteerna besegrade Saul på Gilboa berg. När David hade hämtat Sauls och hans son Jonatans ben därifrån samlade man också ihop de upphängdas ben. Sedan begravde man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i graven som tillhörde Sauls far Kish. Man gjorde allt som kungen hade befallt. Därefter lyssnade Gud till landets bön.

(2Sa 21:1-14 Swedish FB15)

Från sammanhanget kan man se att folket (landet) blir straffat långt efter att en synd har begåtts av dem/deras kung. Sedan ser man också att när de som drabbats fått hämnd eller där förövaren straffats så är försoning uppnådd och de återkommande straffen upphör att fortsätta.

Det är tydligt under denna tid att synd hos Israel gör att de blir permanent straffade till dess att de blivit försonade. Så var gången under det gamla förbundets tid (men detta gäller även under det nya förbundet, tror jag: för de kristna som lever i aktiv synd och inte fått just den synden täckt under blodet kommer straff att komma. Det innebär inte att man måste bekänna ”alla” synder man gör (om det ens vore en möjlighet) men att man måste förbli i Herren för att renas kontinuerligt). Här nedan visas fler exempel på detta:

(4Mo 25:1-11 Swedish FB15)

I detta fall skulle Guds vrede över Israels synder kunna stillas från dem alla om huvudmännen dödades. Dock skedde försoningen genom att en man tog ett annat initiativ och i iver välde ut Guds vrede mot en av de som syndade.

Men Israels barn förgrep sig på det som var vigt åt förintelse. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn. Josua sände i väg några män från Jeriko till Ai, som ligger vid Bet-Aven öster om Betel. Han sade till dem: ”Gå dit upp och speja i landet.” Männen gav sig i väg och spejade vid Ai. När de kom tillbaka till Josua sade de till honom: ”Hela folket behöver inte dra upp. Låt tvåtusen eller tretusen gå dit upp och inta Ai. Du behöver inte låta allt folket trötta ut sig med att gå dit, för de är inte många.” Alltså drog tretusen man av folket dit upp. Men de tvingades fly för männen från Ai. Männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de andra utanför stadsporten ända till Shebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten. Josua rev sönder sina kläder och föll ner på sitt ansikte på marken framför Herrens ark. Där låg han till kvällen, tillsammans med Israels äldste. De strödde stoft på sina huvuden, och Josua sade: ”O, Herre Gud, varför har du fört detta folk över Jordan för att ge oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi bara hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! O, Herre, vad ska jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? När kananeerna och landets alla invånare får höra detta kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du göra för ditt stora namns skull?” Då svarade Herren Josua: ”Res dig upp! Varför ligger du där på ditt ansikte? Israel har syndat, de har brutit mot mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det som var vigt åt förintelse, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, för de har själva blivit vigda åt förintelse. Jag kommer inte att vara med er längre ifall ni inte får bort det vigda från er. Res dig, helga folket och säg: Helga er till i morgon, för så säger Herren, Israels Gud: Det finns något som är vigt åt förintelse hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender förrän ni avlägsnar det ifrån er. Tidigt i morgon ska ni träda fram, stam efter stam. I den stam som Herren pekar ut ska släkt efter släkt träda fram. I den släkt som Herren pekar ut ska familj efter familj träda fram. I den familj som Herren pekar ut ska man efter man träda fram. Den som blir utpekad med det som är vigt åt förintelse ska brännas i eld med allt vad han har, därför att han har brutit mot Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel.” Tidigt nästa morgon lät Josua Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad. När han lät Juda släkter träda fram pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, blev Sabdi utpekad. När han lät dennes familj träda fram, man efter man, blev Akan utpekad. Han var son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. Då sade Josua till Akan: ”Min son, ge ära åt Herren, Israels Gud, och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj inget för mig.” Akan svarade Josua: ”Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag gjort: Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Shinar och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden inne i mitt tält med silvret underst.” Då sände Josua några budbärare som skyndade bort till tältet, och där låg det stulna med silvret underst. De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren. Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt som var hans och förde dem upp till Akors dal. Och Josua sade: ”Varför drog du olycka över oss? I dag ska Herren dra olycka över dig.” Sedan stenade hela Israel honom. De brände dem i eld och kastade stenar över dem. Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den heter än i dag.

(Jos 7)

Sedan synden försonats genom att förbrytaren och hans underställda hade dödats vändes Herrens vrede bort och de fick kraft att staden och landets delar.

Herren sade till Josua: ”Var inte rädd och tappa inte modet! Ta med dig allt krigsfolk och bryt upp och dra ut mot Ai. Se, jag har gett kungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land i dina händer.

(Jos 8:1 Swedish FB15)

Synd ska straffas. Det är rätt. Det är alltid Guds vilja att vilja leda förbrytarna rätt istället så att de kan bli välsignade och det gör han genom att visa dem vägen framåt. I detta fall innebär det att medla eller offra något för att synderna ska förseglas.

I och med det nya förbundets inrättande ”behöver” Gud äntligen inte delvis straffa syndare med död och skuld eftersom blodet har talat, Sonen sätter dem fria direkt om de går till honom för förlåtelse. Blodet räcker för allt. Den tiden gäller nu. Nådens tid.

Det fina är ju dock att även under det gamla förbundet kunde människor förlåtas genom att de vände om och började göra gott, men då krävdes en genuin och stark omvändelse från hjärtat som också håller i längden, för den som syndar ska dö.

Hur kan jag älska en Gud som kastat stora delar av min släkt i helvetet?

Låt mig visa genom ett par exempel: Skulle du kunna älska en domare som skulle dömt Hitler till livstids fängelse? Skulle du kunna älska en lärare som ger en makalöst bråkig elev som förstör för sina klasskamrater under en lektion kvarsittning?

Jag tror att problemet ligger i synen på människan. Ingen av oss är god. Vi förtjänar alla straff.

Det kan vara svårare att urskilja denna ondska i människor (och kanske i synnerhet de vi älskar) då det är vad vi är vana vid, eftersom ingen är ren. Vi lever i en värld där ondska är mycket utbredd och därför är vi vana och ser det ofta inte som något speciellt. Om alla är syndare och onda, hur ska vi kunna veta vad som är gott? Det kan bli att man istället jämför sig med andra och till exempel tänker att ”jag skulle anse att jag är mer god som människa än 60% av världens befolkning. Därför förtjänar jag att komma till himlen”, men så fungerar det inte.

Gud älskar våra släktningar mer än vad vi själva kan göra. Jag är rätt så säker på att han ännu hellre än oss ville att våra släktingar skulle slippa helvetet, men det var ett val som de gjorde, till sorg för alla som vill människors bästa.

Om endast Jesus blod kan betala priset för synd, varför skickas människor över huvud taget till helvetet – om de alltså ändå inte kan betala av sitt straff? Är det för att straffas? Det verkar ju som att Gud aktivt straffar där, eller?

Det finns några huvudanledningar till att man skickas till helvetet:

Man har ingen relation med Gud. Man har istället en relation med djävulen. Man måste vilja vara med Gud för att komma till honom. Man har valt mörkret istället för ljuset, antingen aktivt eller genom gärningarna som ställer en under mörkrets välde.
Man måste vara ren. Ogudaktiga har synd kvar i sig som måste tas om hand om. Ondska måste behandlas. Görs det inte av Jesus, blir man själv föremål för behandlingen.
Man har inte det eviga livet. Man är kvar i döden genom att Anden inte har fött en på nytt. Därmed hamnar man där evig död regerar.

Så det är inte enbart för att straffas som människor skickas till helvetet.

Om varför straffet är rättvist kan läsas i

(Straffar Gud i evighet och i så fall varför? Är det inte mer gott att låta folk brinna upp efter en ändlig tidsperiod och därmed sluta existera?)

Samt

(Hur kan en god Gud tycka att en evighet i helvetet samt eldsjön vara rättvist efter ett kort liv levt i okunskap och blindo där diverse ”små synder” förvisso gjorts?)

Varför han straffar aktivt kan ses i:

(Straffar Gud aktivt i helvetet? I så fall: hur kan en god Gud aktivt plåga sina skapelser och barn i all evighet?)

Det sägs att tillvaron i helvetet, samt senare i eldsjön, är evig. Vore det inte mer gott att låta folk brinna upp efter en ändlig tidsperiod och därmed sluta existera?

Min övertygelse är att straffet är evigt och sker under fullständigt medvetande, vilket jag utforskar i posten (Innebär helvetet och sedan eldsjön en evig plåga?) Jag tror att många redan har spenderat tusentals år i helvetet och kommer att spendera evigheten i eldsjön, på samma sätt som att de som gått i mål på livets smala väg kommer att spendera evigheten i Guds närvaro.

Frågan är nu: varför låter han oss inte förintas?

Två anledningar:

Rättvisa måste skipas. Kanske att det onda som gjorts är så ont att det förtjänar evigt straff. Förlåtelse finns, men då måste man söka den. Om inte Jesus betalar måste någon annan betala – ta straffet. Därför måste syndare fortsätta att existera och plågas.

Om någon är ond och gör massor av fel bör denne ställas till svars och få lida för det. Inte nödvändigtvis för att denne ska lära sig, eller heller för att de goda runtomkring ska se, få gudsfruktan, ta lärdom och passa sig för att göra samma sak – men för att det är rättvist. Det är en tillräcklig anledning i mitt tycke.

Det kan alltså vara en andlig lag att godhet -> välsignelser automatiskt samt ondska -> straff automatiskt. Det man sår ska man också få skörda.

Se även (Hur kan en god Gud tycka att en evighet i helvetet samt eldsjön är ett rättvist straff för ett kort liv med små synder?) för en översikt om varför jag tror att det är rättvist att fortsätta att bli straffad för evigt.

Gud gav oss en evig ande och själ i kombination med: ”Gud ångrar inte sina gåvor och kallelser”, ”Allt som Gud gör är för evigt”.

Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom.

(Pre 3:14 Swedish FB15)

Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd? Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel, och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob. Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder. När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.

(Rom 11:23-29)

Sammanhanget talar om Israels utkorelse, Guds gåva Jesus och även förbundet med judarna. Han ångrar inte det löfte han har givit judarnas fäder. De lämnar honom, men han står fast vid sitt förbund – och ersätter det sedan med ett ännu bättre förbund.

Man kan tänka att Gud har gett oss en ande och en själ och att han aldrig någonsin tar bort den gåvan. På samma sätt kan andra gåvor ges till människor och sedan är dessa gåvor deras egna och det är upp till människa hur vi använder dem samt om vi behåller dem.

Jag är lite tveksam till att detta gäller för evig existens dock. Man ser ju hur Gud kan ge många gåvor som sedan försvinner:

- - Fysiskt liv.
  - Föräldrar, vänner, makar och barn.
  - Hus och arbete.

Synden kan sedan leda till att dessa försvinner. I det gamla testamentet kan man se många exempel på att det fysiska livet och även andra välsignelser i livet tas bort för människor som syndar. Så att Gud aldrig skulle ta bort en gåva stämmer inte. Han gör det då vi gör fel. Han kan ta bort gåvor (exempelvis fysiskt liv) och han gör det. Han kan också ångra kallelser (han ångrade att han gjort Saul till kung och att han skapat människan kring syndaflodens tid)

Hur kan en god Gud tycka att en evighet i helvetet samt eldsjön är rättvist efter ett kort liv levt i okunskap och blindo där diverse ”små synder” förvisso gjorts?

Se (Om endast Jesus blod kan betala priset för synd, varför skickas människor över huvud taget till helvetet? Är det för att straffas? Det verkar ju som att Gud aktivt straffar där, eller?) kring varför människor skickas till helvetet över huvud taget.

Innebär helvetet och sedan eldsjön en evig plåga?

För evig plåga:

Vi börjar med att titta på vad Bibeln säger som är för att det skulle vara eviga plågor. Det krävs att man läser denna post i Anden och jag tipsar om att be om eller ledas av Anden till insikt. Just som med många andra frågor kan det verka som att olika verser talar emot varandra. Exempel på sådana frågor: Är jorden platt eller rund, krävs gärningar eller endast tro för frälsning, är Jesus Gud, ska man döpa i Jesu namn eller i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn… Vissa frågor är antingen eller, med endast ett svar (är jorden rund eller platt), medan andra kombinerar de båda sidorna (blir man frälst enbart av tro eller också genom gärningar). Det viktiga är att inte se till hur pass många verser som säger det ena eller det andra utan istället att komma till full insikt eftersom alla verser är sanna (såklart)!

De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam.

(Daniel 12:2)

Samma ord används för evigt och evig i denna vers.

Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

(Matteusevangeliet 25:46)

Samma ord används för evigt i denna vers.

Detta är ett bevis på Guds rättvisa dom, att ni ska räknas värdiga Guds rike som ni lider för. Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt,

(2 Tessalonikerbrevet 1:5-9)

De straffas för evigt, skilda från Herrens ansikte. Om de brinner upp så är inte separationen något intressant att ta upp. Endast de som existerar kan vara skilda från Herren. (Idé hämtad från J.I. Packer https://www.the-highway.com/annihilationism_Packer.html)

En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: ”Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn.

(Uppenbarelseboken 14:9-11)

Om dessa brinner upp så att de slutar att existera bör röken sluta att komma. Ingen rök nybildas utan bränsle till elden.

Att dessa inte har ro vare sig dag eller natt tycker jag tyder på ett evigt plågande, först i helvetet och sedan i eldsjön.

Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.

(Uppenbarelseboken 20:10)

Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

(Johannesevangeliet 3:36)

Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.

(Johannesevangeliet 5:24)

De är vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter, de är irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt.

(Judasbrevet 1:13)

Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.

(Judasbrevet 1:7)

Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.

(Jes 66:24)

Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, där deras mask inte dör och elden inte släcks.

(Markusevangeliet 9:47-48)

Om inte maskarna dör bör personerna inte heller dö.

Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den sista fienden berövas döden sin makt,

(1 Korintierbrevet 15:25-26)

Döden försvinner så då borde folk inte kunna sluta existera. De kan inte dö.

Dessutom finns relaterade verser:

så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg räddar hans själ från döden och överskyler många synder.

(Jakobsbrevet 5:20)

Tillsammans med

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

(Johannesevangeliet 14:6)

Är man separerad från Jesus är man död. Vi troende var tidigare döda i vår synd men har nu fått liv genom att vi har kommit i kontakt med Jesus och blivit frälsta.

Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag.

(2 Petrusbrevet 2:9)

Detta tyder på att liknelsen med Lasarus faktiskt bör tolkas som att ofrälsta nu plågas där i helvetet.

Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och blev begravd. I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.

(Lukasevangeliet 16:22-23)

Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga.

(Lukasevangeliet 16:25)

Bibeln pekar stabilt till fördel för ett evigt plågande.

Vad innebär fysisk död? Min förståelse är att anden och själen lämnar kroppen vilken av någon anledning inte längre är i funktion. Anden och själen kan ibland dock komma tillbaka och personen kan då få liv igen. Att dö innebär då att bli separerad från livet i kroppen. Livet är Jesus. Att bli separerad från honom för evigt är att dö, men att fortsätta existera. Lasarus transport till helvetet och upplevelse där är ett tecken på att man har kvar sitt medvetande även när man dött. Man ändrar bara plats.

Nedan nämns några funderingar kring ämnet som jag tycker pekar till fördel för ett evigt plågande gentemot alternativet: ett temporärt straff. De är inte argument som jag nödvändigtvis ser är rotade i Bibeln eller att de är tillräckliga för att fastslå att straffet innebär ett evigt plågande, men jag tar upp dem då de är relevanta.

Om det vore så att man skulle brinna ett tag och sedan försvinna, varför brinna bara ett tag? Skulle alla brinna lika länge? Hur länge i så fall? En minut? 10 sekunder? 1000 år? Det verkar konstigt att det skulle finnas en särskild gräns. Varför inte bara brinna upp på en gång i så fall?
Varför plågas människor i helvetet i nutid under tusentals år för att sedan väckas upp på domens dag, dömas, kastas i eldsjön och snabbt brinna upp och därmed sluta existera?
Om människor i eldsjön fortsätter att synda genom otro och hädelse så kan de inte betala av sina synder eftersom de hela tiden fortsätter att synda. De kan då aldrig bli tillräckligt rena för att kunna sluta existera. I så fall, varför finns det straff över huvud taget?
Jesus är livet (Joh 14:6).

Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom. (Joh 3:36).

Är man utanför honom ska man inte se livet. Är man inte i honom (frälst) är man död:

Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser”

(Kol 2:13)”

Dock: även om vi var döda som ofrälsta hade vi en själ och en ande och ett medvetande som kunde känna och uppleva saker. Så kommer det förmodligen även att vara efter att domedagen inträffat – att de ofrälsta fortfarande känner och upplever – trots att de är döda = avskilda från Kristus. Detta kan man se eftersom att en rike mannen Lasarus dog och plågades i helvetet enligt Jesus liknelse. Människor av alla slag vilka dog innan korset hamnade i dödsriket. Samuel blev exempelvis frammanad därifrån. De verkar väl vara medvetna? Alltså fortsätter man att existera trots att man försvinner från jordens yta.

“A spiritual nature cannot be consumed by physical fire. It seems that the unsaved are resurrected with a body prepared for eternity just as the saved are (Revelation 20:13; Acts 24:15). These bodies are prepared for an eternal fate.” (Citerat från gotquestions.com)

Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.

(Upp 20:12-13)

Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga ska uppstå en gång.

(Apg 24:15)

Även 1 Kor 15 tyder på att dödliga ska uppstå odödliga:

Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet(G110). Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet(G110), då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

(1 Korintierbrevet 15:51-57)

Dock står det att Gud är ande och att han är en förtärande eld. Dessutom kom Helige Andes dop i Ande och eld. Jag tror att det även finns eld i andevärlden. (Holy fire! 😊)

Straffet bör delvis baseras på att relationen med Gud är bruten. Dessa människor har valt att inte försona sig med Gud. Därför blir de avskilda och plågas.

Emot evigt plågande:

Jag tar även upp den andra sidan – att plågandet inte skulle vara evigt. Nedan ges bibelord som enligt vissa tyder emot att mänskliga själar kommer att plågas för evigt. Därpå följer mina kommentarer kring verserna.

han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.

(1 Timoteusbrevet 6:16)

Här kan vissa anse att endast Gud är odödlig och därmed inte människor vilka inte bör leva eller plågas för evigt. Min tolkning är att detta gäller livet på jorden. Det är sagt att alla ska dö och sedan dömas. Sedan väntar trots allt evigheten. Det är ju dessutom tydligt att vissa kommer att leva för evigt trots allt (Mat 25:46). I samma vers står det om att ingen kan se Gud, men vi har delvis sett honom, så det bör inte tolkas för snabbt.

Den rike mannen Lasarus och en massa andra personer dog ju och togs till helvetet.

vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

(1 Johannesbrevet 3:14-15)

Vad är livet dock? Livet är Jesus. Man kan existera utanför honom, precis som ofrälsta gör nu.

Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande? Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit vredens kärl som var färdiga att förstöras? Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten?

(Romarbrevet 9:20-23)

Herren bevarar alla som älskar honom, men alla gudlösa ska han förgöra.

(Psaltaren 145:20)

Förstörelse (lemmars skador exempelvis) och plåga väntar i helvetet och i eldsjön för människors själar och kroppar. Något som förstörs kontinuerligt eller har förstörts har inte nödvändigtvis slutat att existera.

Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.

(Hebreerbrevet 10:39)

Att vara förlorad innebär inte nödvändigtvis att man slutat existera. Snarare tvärtom. Är man förlorad så finns man.

Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa.

(2 Petrusbrevet 2:6)

Detta kan dock även tolkas som ett argument för ett evigt straff. Undergången väntar de gudlösa.

Han har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

(Matteusevangeliet 3:12)

Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut.

(Matteusevangeliet 13:40)

Dock innebär detta inte nödvändigtvis att de upphör att existera.

Var stilla inför Herren och vänta på honom. Gräm dig inte över den som har framgång, som gör upp onda planer. Släpp vreden och lämna ilskan. Gräm dig inte, det för bara ont med sig. De onda ska utrotas, men de som hoppas på Herren ska ärva landet. Ännu en liten tid, så finns där ingen gudlös. När du ser på hans plats är han borta. Men de ödmjuka ska ärva landet och njuta stor frid.

(Psaltaren 37:7-11)

Rest in the LORD, and wait patiently for him: fret not thyself because of him who prospereth in his way, because of the man who bringeth wicked devices to pass. Cease from anger, and forsake wrath: fret not thyself in any wise to do evil. For evildoers shall be cut off: but those that wait upon the LORD, they shall inherit the earth. For yet a little while, and the wicked shall not be: yea, thou shalt diligently consider his place, and it shall not be. But the meek shall inherit the earth; and shall delight themselves in the abundance of peace.

(Psaltaren 37:7-11)

Tolkning: Man tittar efter dem men ser dem inte längre på deras plats på jorden (eller kanske till och med i de heligas närvaro i himlen). Det behöver inte nödvändigtvis innebära att de slutar att existera.

But the wicked shall perish, and the enemies of the LORD shall be as the fat of lambs: they shall consume; into smoke shall they consume away.

(Psaltaren 37:20)

Tolkning: alltså försvinna från jorden eller gå sönder i helvetet.

För körledaren. En psalm, en sång av David. Gud reser sig, hans fiender skingras, de som hatar honom flyr för hans ansikte. Som rök driver bort fördriver du dem, som vax smälter för eld förgås de gudlösa inför Gud. Men de rättfärdiga gläder sig, de jublar inför Gud och fröjdas av glädje.

(Psaltaren 68:1-4)

Let the sinners be consumed out of the earth, and let the wicked be no more. Bless thou the LORD, O my soul. Praise ye the LORD.

(Psaltaren 104:35)

Må syndare försvinna från jorden och inga gudlösa mer finnas till. Lova Herren, min själ! Halleluja!

(Psaltaren 104:35)

Detta är en önskan från psalmisten – han önskar dem bort ifrån jorden – bort så att han inte längre ser dem eller påverkas av dem.

For, behold, the day cometh, that shall burn as an oven; and all the proud, yea, and all that do wickedly, shall be stubble: and the day that cometh shall burn them up, saith the LORD of hosts, that it shall leave them neither root nor branch.

(Malaki 4:1)

Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då ska alla högmodiga och alla som gör det onda vara som halm. Dagen som kommer ska bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den ska varken lämna rot eller kvist.

(Malaki 4:1)

Jag tolkar detta som att de refererar till ett straff som drabbar de ogudaktiga här på jorden och att det inte syftar till vad som sker efter att domen fallit över alla får och getter inför HERRENS tron.

Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.

(Matteusevangeliet 10:28)

And fear not them which kill the body, but are not able to kill the soul: but rather fear him which is able to destroy both soul and body in hell.

(Matteusevangeliet 10:28)

Dessa verser talar om fysisk död på jorden eller förstörelse av kroppar, vilket jag tror sker under det eviga straffet. Kroppen kan dödas av människor men själen lever vidare även om kroppen dör. I helvetet blir man ”destroyed” – förstörd, både till kropp och själ. Det behöver inte innebära att man slutar att existera utan bara att man blir skadad.

Hur försvaras evig plåga sett till att Gud är kärlek, älskar oss samt förlåtande och barmhärtig och inte bestraffar för evigt?

Så här säger Psalm 103:

(Psa 103:8-14)

Mina kommentarer: Det står dock att: ” Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” (Joh 3:36) På jorden visar sig Guds vrede ett tag, men det räcker, eftersom hans vrede snabbt förtär fienderna så att de dör och försvinner, och därmed behövs inte vreden utan den har fyllt sin funktion och är tillfredsställd på denna plats. Hans godhet syns däremot varje dag för de gudaktiga. Gud är evig och hans attribut är eviga. Om Gud är vred över synd och syndare kommer han att vara det för evigt. Jag tror att den vrede som är temporär här på jorden fortsätter att följa syndarna ner i helvetet och sedan till eldsjön. Det står i psalmen att

”Han behandlar oss inte efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som vördar honom. Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss.”

Detta hänvisar till gudfruktiga människor. De verser som talar om att hans vrede inte varar för evigt är: Psa 30:5 och Psa 103:9 och de talar båda i kontexten om de rättfärdiga som blivit räddade genom gudsfruktan – att lita till Herrens frälsning likt Psa 91.

En psalm, en sång för tempelinvigningen. Av David. Jag vill upphöja dig, Herre, för du drog mig upp ur djupet och lät inte mina fiender triumfera över mig. Herre min Gud, jag ropade till dig och du helade mig. Herre, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande bort från dem som går ner i graven. Lovsjung Herren, ni hans trogna, prisa hans heliga namn! Hans vrede varar ett ögonblick, hans nåd hela livet. På kvällen gästar gråt, på morgonen kommer jubel. Jag sade i min trygghet: ”Jag ska aldrig vackla.” Herre, i din nåd gav du styrka åt mitt berg, men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt. Till dig, Herre, ropade jag, till Herren bad jag om nåd:

(Psa 30:1-9)

Därför blir min slutsats att de rättfärdiga kan råka ut för plågor på jorden (han agar den son han har kär (Heb 12:6)), men att dessa plågor inte varar för evigt.

Slutsats

Så min slutsats är att plågandet av själar kommer att pågå för evigt. Varför detta är rättvist och ett val som vår fullkomligt gode Gud gör kan ses i (Kan Gud vara mer god?)

Övriga källor:

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

(Joh 14:6)

Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser

(Kol 2:13)

för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär.

(Heb 12:6)

Det finns olika anledningar till att eldsjön just är evig:

1. Skickandet till helvetet samt eldsjön baseras på att relationen med Gud är permanent bruten. Man har valt att inte försona sig med Gud. Därför blir man avskild och plågas.

2. Syndare fortsätter att vara opånyttfödda. Utan Anden kan de inte komma till Gud genom att de inte känner honom, eller är en del av hans natur. De är istället i ett permanent tillstånd av att besitta djävulens natur. De är inte vita utan svarta och hör hemma i mörkret enligt ordningen.

Sedan kan man tänka sig att syndarnas synd är kvar i dem och måste betalas av dem själva då inte Jesus betalning appliceras på dem (på grund av att de inte vill), vilket ger ett evigt aktivt straffande:

3. Syndare har fortfarande en vilja och kommer kanske därför att fortsätta att synda i helvetet eller eldsjön – exempelvis genom hädelse, otro och kanske vrede och illvilja. I och med att de fortsätter att synda är de fiender till Gud och kan inte bli försonade med honom.

4. Gud är evig och hans attribut är eviga. Om Gud är vred över synd och syndare kommer han att vara det för evigt. Denna sanning om Gud är stark. Se exempelvis:

Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan står mig emot, ska också jag i vrede stå er emot och tukta er sjufalt för era synders skull. Ni ska tvingas äta era söners och döttrars kött.

(3Mo 26:27-29)

Det står att vår Gud är en förtärande eld (Heb 12:29). Han hatar orättfärdighet och älskar rättfärdighet (Heb 1:8-9). Han visar ofta sin vrede över synd.

Han gick exempelvis emot Mose för att döda honom även om han givit honom sina löften. Han ville också döda (hela tror jag) Israels folk förutom Mose då de syndade genom att göra en guldkalv och sedan tillbe den. Detta trots att han utvalt Israel som sitt folk.

Innebär det att Gud måste få utlopp för sin vrede över människor? Inte om de är renade genom Jesu blod, men annars förblir Guds vrede över dem. Och hans personliga attribut är eviga – så därför bör de vara där i straff.

Dock älskar Gud människor och jag tror inte att han gläds i att straffa dem. Skulle han älska att för evigt plåga någon som han har format och tänkt ut i minsta detalj? Det handlar nog mer om att straffet måste utskipas och vreden står fast över ondskan och dess gärningsmän, även om kärleken också är där. Människor är hans skapelser och han vill vårt bästa, men samtidigt är de ogudaktiga djävulens barn och oerhörda förrädare.

5. Synden lever kvar och sprider sig för evigt. Exempelvis kan en förolämpning mot en person sprida sig från en person till nästa och via denna nästa till två andra, och sedan vidare i en kedja. Kedjan tar aldrig slut och sprider sig över hela jorden – liksom Adam och Evas synd drabbade jorden i stort. Syndens konsekvens är evig.

6. Synden förändrar ett tillstånd som inte återställs. Om man utför ett mord eller en stöld så kan detta aldrig repareras. Man kan be om förlåtelse och få det men effekten av brottet i blir bestående för evigt om inte ett ”mirakel” sker, såsom ett uppväckande ifrån döden. Därför kan man anse att även straffet bör vara bestående.

7. Man syndar mot Gud som är evig. Han lever för evigt. Han vet allt som hänt och kommer för alltid att lida för det onda som gjorts.

8. Syndens allvarlighet kan ses i relation till vem man syndar mot. Att sparka på en sten håller nog de flesta med om inte är så allvarsamt. Att sparka på en blomma kan många tycka är värre. Att sparka på en myra eller sin hund utan anledning är kanske ännu värre. Att sparka på sin farmor är ännu värre. Att synda mot Gud bör därför vara ännu värre – kanske oändligt mycket värre.

9. Jag tror att tid räknas på ett annat sätt i andevärlden. Kanske har detta någon inverkan. För HERREN är tusen år som en dag och (samtidigt!) en dag tusen år. Vissa människor som kommit tillbaka från den andra sidan berättar om hur tiden är annan där. Jag har en aning om att existensen i evigheten ändå är en sekventiell i tid – så att man till exempel kan bestämma sig för att gå och bada och därefter gå och göra det.

Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.

(2Pe 3:8)

Vissa är av uppfattningen att Gud är utanför tid och rum. Om det är så att man är utanför tiden efter att man dör – men fortsätter att existera så är det naturliga att man fortsätter att existera för evigt. Hamnar man under straffet så är det då ett evigt straff.

10. Tillvaron i helvetet kan samtidigt inte någonsin ta bort skuldebrevet – alltså betala av synden. Endast Jesus död kan ge försoning. Därför bör man inte kunna säga att: ”1000 år i helvetet betalar av mina synder”. Ingen plåga du utsätts för renar dig över huvud taget. Om det vore så att man enbart brinner en stund, för att ta straffet sina synder borde man väl sedan bli frälst? Endast Jesu blod kan betala av priset för synd, inte brinnande i helvetet.

11. Sen kan man inte behaga Gud utan tro. När man väl har kommit över på den andra sidan är därför valet inte aktuellt för då står man inför honom. Allt är då tydligt och därför kan ingen omvändelse ha en likadan effekt. Jag tänker mig en liknelse i att det är kärleksfullt att köpa och ge en ros till en person man älskar, men det är inte nödvändigtvis kärleksfullt om man tvingas till det. Gud vill att vi ska lita och förtrösta och älska honom av eget val.

12. Man måste vara ren för att vara med Gud. Alltså måste ens synder vara betalda och bortspolade ifrån en, vilket endast kan ske genom att komma till tro på Jesus innan domen fälls. Se (Är Gud fullkomlig?) – om hur han bör vilja skapa evig renhet och därmed för evigt förvisa orenhet.

Källor:

för vår Gud är en förtärande eld.

(Heb 12:29)

Men om Sonen säger han: Gud, din tron består i evigheters evighet, och ditt rikes spira är rättens spira. Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

(Heb 1:8-9)

Om Gud är nådefull och barmhärtig, varför kan man inte omvända sig i helvetet eller eldsjön och därefter komma till honom, eller kan man det? Vore inte det mer gott och barmhärtigt?

Man kan inte omvända sig:

Jesus visar tydligt i sin liknelse med Lasarus och den rike mannen (Luk 16:19-31) att det är en klyfta mellan de plågade och de som får vila just för att ingen i elden ska kunna komma över till den andra sidan. Det är inrättat så. Det sker ingen omvändelse.

Efter att domedagen inträffat är det också tydligt att de rättfärdiga får in i evigt liv och de orättfärdiga till evigt straff. Det finns ingen omvändelse.

Varför inte?

Jag är inte säker på att människor skulle kunna förmå att vända om i kärlek till Gud i helvetet ändå. Varför inte? Dels för att det står att man ska där ”gnissla tänder”. Att gnissla tänder innebär i min värld en form av ilska – att man inte vill omvända sig. Det kommer nog att vara som man läser att de är i tiden för Uppenbarelseboken, att människorna där hädar Gud för smärtorna som drabbar dem men vägrar att omvända sig:

Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden, och den fick nyckeln till avgrund- ens brunn. Den öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. De blev tillsagda att inte skada markens gräs eller någon grönska eller något träd, utan bara de människor som inte hade Guds sigill på pannan. De fick inte rätt att döda dem, men de fick plåga dem i fem månader, och smärtan från dem var som smärtan när en skorpion sticker en människa. I de dagarna ska människorna söka döden men inte finna den, de ska längta efter att dö men döden ska fly ifrån dem. Gräshopporna såg ut som hästar rustade till strid. På sina huvuden hade de något som liknade kronor av guld, och deras ansikten var som människors ansikten. De hade hår som kvinnor, tänder som lejon och bröstpansar som av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar som stormar fram till strid. De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten låg deras makt att skada människorna i fem månader. Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon. Det första veropet är över. Se, efter det kommer två till. Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud, och den sade till den sjätte ängeln som hade basunen: ”Släpp lös de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.” Och de fyra änglarna som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes lösa för att döda en tredjedel av människorna. Antalet ryttare i dessa ryttarhärar var tjugo tusen gånger tio tusen. Jag hörde deras antal. Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstpansar, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. Av dessa tre plågor dödades en tredjedel av människorna, av elden och röken och svavlet som kom ur deras munnar. Hästarnas makt ligger i deras mun och deras svansar, för deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dessa gör de skada. Resten av människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk. De slutade inte att tillbe onda andar och avgudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå, och de ångrade inte sina mord och sin ockultism, sin sexuella omoral och sina stölder.

(Upp 9:1-21)

Den fjärde tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld. Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran. Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar. Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern.

(Upp 16:8-12)

Och det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen. Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. Stora hagel, tunga som talenter, föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.

(Upp 16:18-21)

Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott. Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och blev begravd. I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss. Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda.”

(Luk 16:18-31)

Den rike mannen i helvetet omvände sig inte till Gud explicit utan frågade om vatten för att lindra plågan.

Dock finns det kanske personer i helvetet som tjänade Jesus under en tid men sedan avföll och nu ångrar sig bittert.

Se gärna posten (”Hur kan en god Gud tycka att en evighet i helvetet samt eldsjön är rättvist efter ett kort liv levt i okunskap och blindo där diverse ”små synder” förvisso gjorts?”?)

Om straffet är evigt eller inte behandlas i posten (”Innebär helvetet och sedan eldsjön en evig plåga?”). Eftersom straffet är evigt, blir min följdslutsats att det inte kommer att finnas möjlighet till omvändelse då det eviga straffet påbörjats. Bland annat verserna i (Luk 13:23-28) samt (Luk 16:19-31) styrker detta påstående.

I det gamla testamentet kan man läsa om hur Gud skickade sjukdomar, förbannelser och lidanden till människor och folkslag. En anledning till detta var att de skulle se sin synd, inse sitt behov av vår gode Gud och därefter vända om, be om förlåtelse och bli upprättade. Så har det varit för en stor del av de kristna. Helige Ande har uppenbarat synd för dem och de har i det tillstånd de insåg att de var i – utan hopp, utanför räddningen och det eviga livet och Gud i världen. Vore det inte fint om helvetet skulle kunna ha en liknande effekt som plågor har i världen? I helvetet bör ju många inse sanningen samt vilja lämna det och bli räddade av Gud.

Exempel på olika anledningar till att omvändelse inte kan ske är:

Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Han har ständigt visat sig och de som hamnar i straffet har valt bort honom i otro. De har inte förtröstat på hans frälsning. I eldsjön och helvetet krävs ingen tro. Allt är där uppenbarat och klart (dock kanske inte Anden finns där – så att trons gåva inte kan delas ut).
Gud är en person. Han hatar det onda men även de onda – samtidigt som han älskar världen och vill att alla ska vända om. Eftersom Gud är kärlek och beskrivs som en brudgum till en brud så måste man välja honom. Väljer man inte honom utan tackar nej till honom som är godheten själv utan istället väljer att gifta sig med djävulen som är ute efter att sluka människor blir han arg vilket är rätt och man får inte chans på chans i evighet att ändå komma tillbaka utan en dag är det nog.
Kanske att man måste välja honom i kärlek och inte för att slippa undan ett straff: att välja honom för honom och inte av egoistiska skäl. Gud beskriver tillfället som en återförening mellan bruden och brudgummen (Upp 21:9, Mat 25:1-13). I helvetet skulle det inte vara som en brud som säger ja till en brudgums erbjudande om giftermål och ett fantastiskt liv tillsammans, utan det skulle snarare handla om att bara sträcka sig efter första bästa hand som kan rädda från smärtan man befinner sig i.

Detta ser jag inte som ett nödvändigt krav för frälsning. Det som krävs för frälsning är tron på Jesus och lydnad i kärlek. Hur pass vi känner oss härligt förälskade tror jag faktiskt inte spelar någon roll. Vissa kristna går med en nästan förtärande gudsfruktan, men de bör kunna bli frälsta ändå. Det finns även kristna som verkar ha blivit mer eller mindre skrämda till frälsning och därefter påbörjat en räddande relation med Gud. Förhoppningsvis kommer även de in i en sund relation.

Kanske att det ligger något i att man måste välja honom som människa. Kanske att det är för sent när man endast är ande och själ? Änglarna fick inte samma chanser att omvända sig och de är andar. Se (Varför fick inte de fallna änglarna en rättvis chans att omvända sig? Eller fick de det?). De fick kanske några chanser men inte oändliga De kommer inte heller att kunna ändra sig i framtiden. Människor får däremot denna chans till omvändelse under sin tid i köttet.

Det är därmed lika för alla om mänskliga andar och själar inte får eviga chanser till omvändelse på samma sätt som andra varelser.

Gud vill kanske skapa sig en evig frid (inte bli störd stup i kvarten). Han kanske vill kunna stänga porten och sedan bara spendera tid med sina barn i den nya himlen och den nya jorden. Då slipper han att konstant titta ned i helvetet där ”hans barn” som han älskar plågas för evigt, vilket säkert skulle vara jobbigt. Jag menar inte att Gud inte ser allt, men möjligen att hans vill styra sitt fokus åt ett annat håll. Det står ju till exempel att han inte ska minnas våra synder i det nya förbundet (Heb 8:7-12) – även om vi kristna nu ibland fortfarande smärtsamt kan komma ihåg dem p.g.a. gamla tankebanor eller att djävulen kommer åt en och försöker att påminna om det gamla – som faktiskt är förseglat och borta.
Gud är sen till vrede men hans vrede finns och den är inte att leka med. Kanske att det ligger någon liten del i att han inte har ett evigt tålamod kring just ondska? Han lämnar utrymme till omvändelse en viss tid, men ignoreras den så försvinner valmöjligheten för gott, kanske för att denna vrede inte kan hållas tillbaka för evigt?
Den Helige Ande uppenbarar synd. Om inte Helige Ande finns närvarande kanske man inte kan få insikt om Gud och förstå sitt behov av honom? Därmed kanske personer inte kan ledas till omvändelse då Helige Ande kanske inte är närvarande på straffets plats.

Dock finns det tydliga tecken på att kanske Guds Ande är närvarande i dödsriket = helvetet (sheol):

Och annat:

Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Den kunskapen är för underbar för mig, den är så hög att jag inte kan fatta den. Vart kan jag gå för din Ande(=H7307), vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.

(Psa 139:3-10)

Inför Herrens röst ska Assur gripas av skräck när han slår honom med sin stav. Och så ofta staven far fram och Herren efter sitt beslut låter den falla på honom, ska det ljuda av tamburiner och harpor. Gång på gång ska han lyfta sin arm för att strida mot honom. För en eldsgrop är beredd sedan länge, även för kungen har den gjorts redo. Den är djup och bred, dess bål har eld och ved i överflöd, som en svavelström ska Herrens Ande sätta den i brand.

(Jes 30:31-33)

For Tophet is ordained of old; yea, for the king it is prepared; he hath made it deep and large: the pile thereof is fire and much wood; the breath of the LORD, like a stream of brimstone, doth kindle it.

(Jes 30:33)

Ordet som används är i denna är dock inte ordet för Ande – utan för ”breath” – neshamah.

Helige Ande och Jesus kanske vill ha en evig frid och slippa vara närvarande hos syndare i eldsjön för att uppenbara synd för människor. Därmed kan de inte på nytt föda och frälsa i eldsjön. Kanske är alltså Helige Ande närvarande i helvetet men inte i den eviga eldsjön?

Skulle han dock inte kunna åka dit någon dag vart miljard:te år för att se om någon ytterligare vill vända om? Kanske att det krävs längre tid under Helige Andes starka inflytande för att uppenbara synd?

HERREN utväljer de han vill frälsa. Han drar i människor – till honom. Ingen kan komma till Jesus om inte Fadern drar i honom. Fadern kanske inte alls vill ha sin goda närvaro i eldsjön för att dra i syndare.

Syndare måste dessutom få frälsning givet av Fadern. Det stör hans eviga frid att återkommande tänka på de som är i eldsjön och ge dem möjligheter till omvändelse.

(Jag tror inte följande men nämner det som en tanke) Kanske att Gud vet att syndares överväldigande hat och hemska tillstånd i helvetet eller eldsjön gör deras själar och andar så pass mycket skada och ont att de inte förmår att komma till omvändelse. Det kanske är för sent rent känslomässigt. Kanske att syndare lämnas till sitt eget fördärv och i det fördärvar sig så till vida att de stegvis blir mer och mer onda tills de blir makalöst genomonda och aldrig skulle tänka tanken att vilja omvända sig. Om Gud vet att så är fallet, behövs ingen möjlighet att hålla porten öppen.

Detta är en presentation av en tanke som kom upp i mig. Jag tittar på bibelverser och det finns ganska mycket som talar emot, så jag håller inte med om denna ståndpunkt, (dock låter jag den stå kvar tills vidare): Dels gick jungfrurna tillbaka och ville komma in (Mat 25:11) efter att dörren stängts. Dels är det tydligt i Luk 13. Det står där om hur personer står utanför och bultar och vill att Herren ska öppna. ” När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt.”

Att personerna i helvetet skulle förfalla moraliskt och tappa all kärlek stämmer inte heller, då Lasarus som då plågades i helvetet verkligen ville att hans bröder skulle komma till insikten och bli räddade (Luk 16:19-31).

Dessa anledningar hoppas jag kunna leda oss till bättre insikt kring varför inte chans till omvändelse ges. Jag har själv åtminstone blivit övertygad om att det inte nödvändigtvis är mer gott att erbjuda omvändelse i det eviga straffets tillstånd. Gud är så mycket visare än människor och han vet vad som är bäst och rätt.

En tanke jag har extra svårt med är denna: Om Gud straffar aktivt i evighet, borde han inte också aktivt kunna förse möjligheten till räddning genom omvändelse? Jag vidhåller fortfarande att Gud vet bäst och naturligtvis endast gör fullkomligt gott och rätt, men man kan fråga sig varför detta val är det mest goda och rätta.

Källor:

Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och blev begravd. I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss. Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda.”

(Luk 16:19-31 Swedish FB15)

En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru.”

(Upp 21:9)

Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp. Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

(Mat 25:1-13)

För om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra. Men Gud förebrår dem när han säger: Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte som det förbund jag slöt med deras fäder den dag jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land, för de blev inte kvar i förbundet med mig, så jag brydde mig inte om dem, säger Herren. Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras sinne och skriva dem i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla kommer att känna mig, från den minste av dem till den störste, för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.

(Heb 8:7-12)

Någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir frälsta?” Han sade till dem: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt. Där ska ni gråta och gnissla tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan ni själva hamnar utanför.

(Luk 13:23-28)

(Luk 16:19-31)

Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.

(Rom 9:27-28)

Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar.

(Luk 12:8-9)

Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre dröjer med att komma, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka och berusa sig, då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och en stund när han inte anar det, och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland de trolösa. Den tjänare som vet sin herres vilja men inget förbereder och inte handlar efter hans vilja, han ska få många rapp. Men den som inte vet och som gör något som förtjänar rapp, han ska få färre. Av den som fått mycket ska det krävas mycket, och av den som blivit betrodd med mycket ska det begäras desto mer. Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och vad jag önskar att den redan var tänd.

(Luk 12:45-49)

När du är på väg till domaren med din motpart, så gör vad du kan för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren och rättstjänaren sätter dig i fängelse. Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalat till sista öret.”

(Luk 12:58-59)

Jag ska inte säga er mycket mer, för denna världens furste är på väg. Han har ingen makt över mig,

(Joh 14:30)

Varför tvångsfrälser inte Gud människor?

Alla har fått insikt om sanningen men applicerar inte kärleken och tron till sanningen. Därför går de förlorade. Brudgummen har frågat bruden: ”Vill du gifta dig med mig?” och bruden har aktivt permanent sagt nej under livets gång. Gud har alltså dragit i alla men de väljer bort honom.

Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst. Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

(2Te 2:8-12)

Varför tvångsfrälser han inte ändå? Han vet ju att det vore bäst för oss.

Jag tror att han inte vill tvinga sig på folk på det viset. Gud vill mycket på jorden, men det verkar finnas lagar han insatt i sin godhet som gör att han inte gör det. Exempelvis vill han att alla ska bli frälsta, men varför blir det inte så, om Gud är allsmäktig? Därför att vi fortfarande har en fri vilja. Även om anden skulle bli tvångsfrälst av Gud så behöver vår själ bli frälst. Vi måste helt enkelt välja honom av fri vilja. Han kan nog styra våra viljor till viss del, men det vore konstigt om han helt valde att ta över oss som robotar. Det verkar inte vara insatt så och det är inte så som Gud vill skapa sina barn.

Varför fick inte de fallna änglarna en rättvis chans att omvända sig? Eller fick de det?

Jag tror att de fallna änglarna inte blev straffade direkt. Det ser man inte heller ske i Skriften generellt. Ofta utfärdades tänkta straff samma dag, men det var sällan som eld kom ned från himlen i samma sekund som synd begicks.

Jag tror att det förmodligen gick en viss period innan de blev straffade. Om detta var 1 minut, 10 minuter eller 1 dag vet jag inte. Om de fick en chans att omvända sig under den tiden vet jag inte. Djävulen bedrev synder under en period med oärlig handel samt att han i högmod ville sätta sig på Guds berg och därefter straffades han. Så för honom kom inte straffet direkt – se (Varför fick inte djävulen en chans till omvändelse? Eller fick han det?) .

Änglarnas synd var mycket grov på grund av deras tidigare höga ställning. De visste precis vad de gjorde. De var ofta inför Guds ansikte och såg (om inte allt så en otroligt stor och mäktig del av) hans helighet och härlighet. Det kan inte ha rått några tvivel över huvud taget om hur Gud är och förmodligen visste de vad han tycker om orättfärdighet samt kände till hans allmakt att gå till rätta med dem som syndar. Om man ständigt lever i den kunskapen, begår något brott och inte direkt vill omvända sig – till exempel efter ett sådant uppror som de gjorde – är man inte god och pålitlig och det finns nog ingen anledning att vänta med straffet. För oss människor är det lite annorlunda då vi lever här på jorden och är förblindade på massor av sätt (länk: Varför visar sig inte Gud mer? – Vad förblindar). Vi är inte inför Guds ansikte på samma sätt så det är inte lika uppenbart för oss hur oerhört hemskt det är att synda. Vi lever i stället i en soppa av synd och det är vad vi är vana vid. Därför är det extra viktigt för oss att få tid till reflektion, till att hitta tron på Guds rike och söka förlåtelse. Änglarna hade redan den kunskapen. Den som inte vet… ska få färre (rapp). Av den som fått mycket ska det krävas mycket:

Den tjänare som vet sin herres vilja men inget förbereder och inte handlar efter hans vilja, han ska få många rapp. Men den som inte vet och som gör något som förtjänar rapp, han ska få färre. Av den som fått mycket ska det krävas mycket, och av den som blivit betrodd med mycket ska det begäras desto mer.

(Luk 12:47-48)

En annan poäng i det hela är sättet genom vilket man syndar. Människor syndar ofta genom att de ger in för frestelser som djävulen inger. På vilket sätt änglarna syndade vet jag inte, men jag kan tänka mig att de bör ha varit mer immuna mot frestelser från det onda, då de ännu tydligare sett äkta, ren godhet i mäktig form.

Sedan finns det inget planerat offer som kan köpa tillbaka änglarna. Gud (Sonen) blev människa och tog straffet som vi människor förtjänar för vår synd. I och med detta kan människosläktet bli tillbakaköpt. Änglarna har ingen sådan möjlighet. Därför kan ingen förlåtelse ges till dem då all synd förtjänar straff samt förvisning från Guds ansikte. Ingen omvändelse/ånger eller förändrat (förbättrat) beteende kan hjälpa om inget offer för tidigare fel finns. Gud måste straffa i sin rättfärdighet.

Jag avslutar posten med lite studier kring vad änglarna gjorde för fel samt på vilket sätt de är straffade.

De fallna änglarnas historia

Änglarna skapades mycket tidigt. Änglar fanns medan Gud lade jorden grund. (Det står att alla Guds söner ropade av glädje. Förmodligen hade då alla änglar som existerar nu skapats redan då. (”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort.” (1Mo 2:1-2))).

Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade: Vem är den som fördunklar mitt råd med ord utan förstånd? Spänn bältet om livet som en man. Jag ska fråga dig, och du ska ge mig besked. Var var du när jag lade jordens grund? Svara, om du vet och förstår. Vem bestämde dess mått? Du vet ju! Och vem spände mätsnöret över den? Var fick dess grundpelare fäste? Vem lade dess hörnsten, medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och alla Guds söner ropade av glädje? Vem satte dörrar för havet när det bröt fram ur moderlivet, när jag gav det moln till kläder och dimman till linda,

(Job 38:1-9)

Detta betyder inte att de måste ha funnits innan jorden skapades. Kanske skapades de just innan jorden formades under dag 1 till dag 6.

Jag tror inte att de fallna änglarna befinner sig på jorden:

Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.

(Jud 1:6)

Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen.

(2Pe 2:4)

Det gör däremot djävulen och massor av demoner (orena andar).

På vilket sätt syndade änglarna?

Låt oss titta på några verser:

Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.

(Jud 1:6)

När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, såg Guds söner (ben elohiym) att människornas döttrar(bath adam) var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. Då sade Herren: ”Min Ande ska inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid ska vara hundratjugo år.” Vid denna tid, då Guds söner(ben elohiym) gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna(nephil) på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara. Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.

(1Mo 6:1-5)

I Anden gick han sedan och förkunnade sin seger för andarna i fängelset(G5438=phylake), för dem som förr hade vägrat lyssna när Gud väntade tåligt under Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, åtta själar, frälsta genom vattnet. Efter denna förebild frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse,

(1Pe 3:19-21)

Om verserna nedan är skrivna i ett kronologiskt perspektiv rakt igenom så syndade änglarna innan floden.

Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden(G5020=tartaros och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen. Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv.

(2Pe 2:4-7)

G5020

ταρταρόω

tartaroō

Thayer Definition:

1) the name of the subterranean region, doleful and dark, regarded by the ancient Greeks as the abode of the wicked dead, where they suffer punishment for their evil deeds; it answers to Gehenna of the Jews

2) to thrust down to Tartarus, to hold captive in Tartarus

Det är möjligt att de (åtminstone – det kan ha skett på fler sätt också) syndade genom att gå och få barn med människors döttrar under Noas dagar. Möjligen syndade de även innan detta.

Kevin Zadais tro:

Han tror inte att änglar kan få barn med mänskliga döttrar. Änglar får inte barn. Det är istället den gudaktiga linjen som får barn med andra. Han tror att änglarna istället lurade människorna till att synda genom att de rena ”Sets barn” fick barn med de orena ”Kains barn”. Han tror att Nephilim är de fallna änglarna. Vissa andra kristna tror att Guds söner är änglar och att Nephilim är jättarna. Det är den vanliga tanken.

Jag tycker att det verkar delvis logiskt på ett sätt att änglar inte kan få barn med människor. Dock kan ju demoner och andar påverka människor på olika sätt och skicka bölder och sjukdomar och störa på olika sätt. De kan alltså påverka kroppen, men de kanske inte kan skapa egen säd och därmed befrukta kvinnors moderliv. Jag är tveksam till att änglar genom att röra om i materia kan skapa liv. Livet är en gåva från Gud som ges genom att två arter av samma slag har samlag och därigenom förökar sig. Ingen utifrån bör kunna skapa detta. Endast Gud och genom människors förökning enligt konstens regler bör detta kunna ske. Däremot kanske andarna kan ta mänsklig säd och materia som redan finns och föra in så att barn bildas, såsom dagens vetenskapsmän kan fixa så att kvinnor får barn genom konstgjord befruktning.

Guds söner: Han tror att det är Sets avkomlingars söner.

Människors döttrar: Han tror att det är andra mänskliga linjer – som inte gick med Gud.

Nephilim: Fallna änglar tror Zadai. Inte hybridrasen. I kedjor just nu. De som left their abode. Ett par hundra tror han.

Däremot finns det massor (miljoner) av demoner.

H5303

נפל / נפיל

nephı̂yl / nephil

Total KJV Occurrences: 2

giants, 2

Gen_6:4, Num_13:33

There wereH1961 giantsH5303 in the earthH776 in thoseH1992 days;H3117 and alsoH1571 afterH310 that,H3651 whenH834 the sonsH1121 of GodH430 came inH935 untoH413 the daughtersH1323 of men,H120 and they bareH3205 children to them, the sameH1992 became mighty menH1368 whichH834 were of old,H4480 H5769 menH376 of renown.H8034

(1Mo 6:4)

And they brought upH3318 an evil reportH1681 of the landH776 whichH834 they had searchedH8446 untoH413 the childrenH1121 of Israel,H3478 saying,H559 The land,H776 through whichH834 we have goneH5674 to searchH8446 it, is a landH776 thatH1931 eateth upH398 the inhabitantsH3427 thereof; and allH3605 the peopleH5971 thatH834 we sawH7200 inH8432 it are menH376 of a great stature.H4060 And thereH8033 we sawH7200 (H853) the giants,H5303 the sonsH1121 of Anak,H6061 which come ofH4480 the giants:H5303 and we wereH1961 in our own sightH5869 as grasshoppers,H2284 and soH3651 we wereH1961 in their sight.H5869

(4Mo 13:32-33)

Jättar. Var inte nephilim. Dessa jättar var hybridrasen tror han. Människor gjorde de som var improper, på grund av att dessa fallna änglar påverkade dem. Sons of God (alltså rättfärdiga män tror han) tror han påverkades så att de gick in till de ogudaktiga linjerna (Sons of Adam) och därigenom skapades hybrider. Hur kan detta vara konstiga gener? Han tror att dessa tappade sina kroppar vid floden och därmed var andar som var vilsna. Hybridrasen dog med floden men ”sneaked through”. David skulle sen ta bort jätteraserna. Messias kom från Davids linje. Hybridrasen bildades av dåligt sex. Därför är det mycket lika idag, med sexuell perversion.

Frågan är då i så fall: vad var nephilim? Det står om att de var jättar… kanske att jag har uppfattat hans åsikter fel.

And thereH8033 we sawH7200 (H853) the giants,H5303 the sonsH1121 of Anak,H6061 which come ofH4480 the giants:H5303 and we wereH1961 in our own sightH5869 as grasshoppers,H2284 and soH3651 we wereH1961 in their sight.H5869

(4Mo 13:33)

Familiar spirits. Trafficking devils is forbidden. Varför dödades hybrider? Det fanns inget sätt att rädda dem (ingen redemption) eftersom ”deliverance was not available”. De smutsades ned och var tvungna att dödas. De är lika och blir som en del av personen. De gömmer sig. Andens vilja blir nu personens vilja som har en kropp, en mun med mera. Andarna kan ha dödat mamman tidigare exempelvis och vet allt om dem och kommer dit till häxan…

Djur- och människokombinationer.

Erik: Adam och Eva fick Kain, Abel och Set och sedan fler söner och döttrar. Sets linje var en gudaktig linje. Noa kom från Set.

Egentligen spelar det inte så stor roll om ordet Nephilim syftar till jättarna/hybridrasen eller inte. Så länge dessa fanns och blev dömda, och det verkar de flesta tro. Sen om de kom till genom att änglar fick barn med mänskliga kvinnor eller om heliga människor fick barn med människors döttrar spelar också mindre roll. Jag tror att det var människor som fick barn med människor ändå men att onda andar påverkade dem. Jag tror att Nephilim var hybridrasen.

En kvinna på YouTube (Camille Hendrick) (https://www.youtube.com/watch?v=o0Yl2nAZYfQ):

This is what we heard

i heard

let my people know the truth

there is nothing new under the sun

the lord said the marine kingdom is real

these are fallen angels that went into

the sea and created hybrid beings

they communicate with mankind and let

them know how to obtain wealth and power

but this is all demonic

the lord said i am the way the truth the

life

these false gods give you a temporary

fulfillment and lead you to a permanent

place of resonance in hell

…

when these fallen angels came down they

slept with sea creatures and that’s how

hybrid beings were made creatures like

mermaids

he told me to expose

the lord said false hope and temporary

pleasures

demon possession

these people open themselves up to be

demon-possessed

and i want to read ephesians 6 12 it

says for we wrestle not against flesh

and blood but against principalities

against powers against the rules of

darkness of this world against spiritual

wickedness in high places these spirits

and high places on the earth are the

fallen angels from heaven and they are

waiting for their judgment to be cast

into the eternal lake of fire they’re

waiting to be cast into hell after the

second coming when jesus returns

in the meantime their goal on earth is

to torment people to deceive people

because when you tap into these false

gods through psychic readings through

tarot cards ouija boards yoga even

Två fall:

Var det syndigt av änglarna att lura människorna att synda genom att lura människor? Jo, det var precis vad djävulen gjorde i Eden – han lurade människan att synda.

Var det syndigt av änglarna att skaffa barn, om det nu var änglar och inte söner till Set som gjorde barnen Gud skapade kvinnan för mannen för att vara hans hjälpare och ville att man och kvinna skulle gifta sig och föröka sig över jorden. Änglar hade inget med den saken att göra. Dessutom tog de ”alla de ville ha” – vilket är girigt och äckligt. Vad groteskt att lämna den helige Gudens ansikte – hans bländade ljus och godhet – och komma ned till en planet i misär och ondska (1Mo 6:5) och där av någon anledning falla för frestelsen att ha samlag med kvinnor.

Om änglarna fick en chans att omvända sig vet jag inte, men oavsett är jag övertygad om att Gud gjorde rätt i sitt val.

Källor:

(Luk 12:47-48)

Varför fick inte djävulen en chans till omvändelse? Eller fick han det?

Svaret här är nog liknande som för (Varför fick inte de fallna änglarna en rättvis chans att omvända sig? Eller fick de det?), men kanske i ännu högre grad gällande. Dessutom föll inte djävulen för någon frestelse som kom via någon annan. Han gjorde istället själv uppror i sitt högmod och har därefter gått för att fresta andra. Han verkar inte ha visat någon vilja till omvändelse. Han syndade ”genom många missgärningar” (Hes 28:18). Han både satte sig upp mot Gud i högmod och ville vara på hans berg och bedrev även oärlig handel med ädelstenar. Sedan fortsatte han att synda genom att lura människan in i synd. Han verkar inte ha visat tecken på att vilja omvända sig. Kanske fick han en tid med möjlighet att omvända sig – en slags nådetid – men missbrukade i så fall den, och nu är det för sent.

Källor:

Genom din stora handel fylldes du med våld, och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg och förgjorde dig, du beskyddande kerub mitt bland de gnistrande stenarna. Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas. Genom dina många missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig.

(Hes 28:16-18)

Straffar Gud aktivt i helvetet samt eldsjön? I så fall: hur kan en god Gud aktivt plåga sina skapelser och barn i all evighet?

Jag tror att Gud straffar aktivt. Här presenteras först några allmänna tankar på temat:

Gud är personlig. Därmed väljer han att göra saker. Han är inte enbart en kraft som reagerar på saker och ting. Gud har kraft och är kapabel, men han är inte en naturlag. Allt han gör är efter hans principer, men principerna står under honom. Likt en man som sätter upp regler i ett hus. Han agerar utifrån dessa och skulle kunna ändra dem om han ville. Gud står inte under olika lagar såsom till exempel en boll gör som släpps från en höjd och faller till marken på grund av att den lyder under gravitationslagen eller gravitationskraften (eller mer specifikt rumtidens krökning… så gravitationen kan nog ses som en fiktiv kraft. Bättre exempel finns, men jag tror att poängen med bollen går fram).

Jag tror att Gud kan agera mekaniskt utifrån sina regler, men att det är alltid är genom aktiva val som han gör, såsom en polis som väljer att följa sin arbetsbeskrivning och fånga brottslingar.

Gud är ytterst ansvarig för universum. Ingen står över honom. Inte ens hans moral. Han väljer vad som ska ske och vad han ska göra, även om han kan frångå sin allmakt genom att delge ansvar och möjlighet till ett oberoende agerande till sina skapelser. Han väljer hur han sätter upp universums regler och att saker och ting ska ske.

Allt som sker är utifrån entiteters vilja. Allt skapat står under någons vilja.

Allt som sker på jorden är inte nödvändigtvis Guds vilja eftersom det finns andra viljor som är syndiga och Gud inte kan synda eller tänka på det onda. Men hans Ande och Ord styr hela skapelsen. Utan dem händer ingenting. Gud har även skapat djävulen och hans allierade änglar samt demonerna i deras ursprungliga rena form och de verkar i och genom Gud. De kan inte göra någonting utanför Gud eller använda något som Gud inte har försett med.

Därmed bör det som sker i det eviga straffet vara något som utförs av en vilja, och inte vara en slags kraft utanför Gud som Gud inte har koll på som bara läggs på. Det skulle naturligtvis kunna vara som en ”tyngdlag” som bara är där och utför sitt jobb, men jag tror inte att det är så. Dock finns det motargument för detta. Det står att Gud skapade allt på 6 dagar samt att det var fullbordat och att Gud därefter vilade på den 7:e dagen (1Mo 2:1-3).

Är universum då något som bara är där – såsom ett färdigt legobygge som inte behöver röras – eller måste det upprätthållas för att inte sluta existera såsom ett orkesterspel där spelemännen måste blåsa på för att hålla det igång?

Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

(Heb 1:3)

Jesus bär allt med sitt mäktiga ord. Samtidigt tror jag att eftersom Gud kunde vila efter skapelseverket tror jag snarare att det blev fullbordat och inte att det behöver förses med något mer. Men om Jesus skulle sluta att bära allt, skulle det nog rasa.

Jag är dock inte helt, helt säker på att han straffar aktivt.

I och med vad som hände med Adam och Eva – en tvåstegsprocess där de först verkar ha blivit drabbade av vad de fått höra (ni ska döden dö) och därefter mötte Gud som lade på dem straff/förbannelser samt en förvisning från lustgården, tror jag kanske ändå att det är en kombination – dels ett aktivt straff från Guds ansikte men också syndens konsekvenser och naturens lagar som på något sätt automatiskt manifesteras. På jorden kommer inte Guds straff på en gång utan det kan dröja ett tag.

Okej, men om han skulle straffa aktivt, finns det några belägg för varför det är rätt och gott att göra det?

Jag tror att det finns flera delar i detta:

Delvis tror jag att det kan vara djävulen, demoner och kanske även fallna änglar och därmed inte Gud först och främst som står i framkant och utför vissa straffdomar. Alltså på sättet att Gud straffar där det behövs men att han inte straffar all synd direkt, medan djävulen är utan efter att sluka människor och därför febrilt letar efter hål i deras beskydd så att han ska kunna komma åt dem. Gud däremot är nådefull och fostrar och agar de han har kära, vilket nog inte alltid måste ske på en gång. Kristna syndar ju massor ändå men Gud förlåter dem och straffar dem inte för allt, medan djävulen vill komma åt vid minsta felsteg eller försöka leda in i felsteg.
Det finns lite belägg för detta i och med (Mat 18:32-35), men jag är inte säker. På samma sätt kan man se på andra ställen i Bibeln att det är djävulen som straffar. Den som plågar Job är djävulen, även om Job hänvisar till att det är Gud. Djävulen går runt som ett rytande lejon och letar efter någon att sluka (1Pe 5:8), och han skickar sjukdomsandar och liknande. Kommer allt utfärdande av straff från djävulen och orena andar, även om Gud utfärdar straffdomen, eller kommer straff även från Gud direkt? Vi kan se i Skriften många tillfällen då eld gick ut från HERRENS ansikte och förtärde människor. I Egypten gick Herren förbi husen och han sade till fördärvaren att gå förbi vissa hus skona deras förstfödda söner (2Mo 12:23).

Dock är ondskan besegrad. Det står att djävulen nu har berövats sin makt. Luk 4:6 har övergått till Heb 2:14:

och djävulen sade: ”Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. (Luk_4:6)

När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, (Heb 2:14)

Han har nu ingen laglig rätt till att drabba de helgade. Dock kan han försöka att göra det ändå genom att skicka sjukdom och plågoandar. En väg verkar vara genom satanisters bön.

På vilket sätt passar detta in i det eviga perspektivet? Har dessa onda andemakter kontroll över ogudaktiga i helvetet samt i eldsjön? Människorna där är djävulens barn och står under honom. De dansar efter hans pipa och står inte under Guds förlåtande beskydd. Det står skrivet (efter Jesu död) att hela världen är i den ondes våld (1Jh 5:18-19):

Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom så att den onde inte kan röra honom. Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld.

(1Jh 5:18-19)

Därmed kan nog djävulen göra vad han vill med dem i helvetet. Jesus säger i liknelsen att Fadern utlämnar onda till torterarna (Mat 18:23-35). Jag undrar dock hur djävulen och onda andar kommer att bli plågade i evigheten. Djävulen, fallna änglar och alla demoner ska själva bli plågade. Vem utför denna plåga? Jag tror inte att de plågar varandra. Jag tror att eldsjön – vilket kanske är Guds vredes förtärande eld – kommer att plåga alla samtidigt. Dock kan det nog vara annorlunda dagens helvete. Där har jag hört (genom vittnesbörd) om hur onda varelser verkar plåga människor. Möjligen kommer detta att förändras till senare. Kanske kommer alla demoner och fallna änglar att själva plågas så att de samtidigt inte kan plåga andra.

Gud är en förtärande eld. Kanske är det något i hans väsen som bara drabbar det onda automatiskt: På ett liknande sätt som att en god superhjälte bara måste ut i staden och jaga brottslingar och sätta dem i förvar. Eller en förälder som instinktivt blir arg och flyger upp ur soffan för att separera och säga till det ena barnet som illvilligt plågar sitt syskon med slag och sparkar. Gud reagerar automatiskt på det onda och straffar.

Nu har inte jag barn själv (när detta skrivs), men jag skulle kunna tänka mig att man nog kan känna en tillräcklig vrede och en önskan att straffa sitt barn om det gör någonting oerhört brutalt ont mot andra, mot en själv och mot saker runtomkring och bara fortsätter med det, utan en tanke på omvändelse (exempelvis att gå runt och sparka, slå och spotta på samt håna allt och alla som kommer i dess väg). I detta fall kan föräldern känna en vrede och vilja agera med straff. Syndare gör illvillig, självvald ondska kontinuerlig i all evinnerlig tid. Det bör trigga en slags vrede.

Konceptet som jag vill åt är Bibelns koncept om helig brinnande vrede.

Man får inte glömma bort vilka grova brottslingar och syndare vi är i Guds ögon. Man ska inte lura sig och tro att ”jag är god och älskad av Gud”, om man inte är renad genom Jesu blod, genom vilket han glömmer våra synder (Jer 31:34). Vi är innan dess oerhört långt borta från hans helighet och godhet. Gud ser oss inte bara som lite olydiga syndare utan som brutalt hemska. Skillnaden i renhet och godhet mellan Gud och världens mest goda person är oerhört mycket större än skillnaden mellan en genomsnittlig syndare och världens genom tiderna mest hänsynslöse person. Jag kan bli arg på en oerhört ond person men jag bör förlåta och inse att dennes beteende säkert har en förklaring. Många skulle samtidigt vilja att rättvisa utskipades genom att en sådan person fick sitt straff. Särskilt om den inte vänder om och ångrar det onda som gjorts, utan gladeligen skulle göra samma gärningar igen och igen, i all evighet. Sådana är vi. Vi är onda.

Människor som hamnar i helvetet är djävulens barn, inte Guds barn (1Jh 3:10). Gud älskar alla (Rom 5:6-8) och önskar att alla ska komma till omvändelse (Hes 18:23), (2Pe 3:9), men har man inte omvänt sig så tillhör man djävulen. Man följer honom, lyder under hans lagar och förkastar Gud. Man har valt att ha djävulen som sin herre och far och följer honom (Joh 8:44). Man går och gör djävulens gärningar och därför bör man också följa honom till hans straff i helvetet. Man väljer bort Gud och därmed hans rike och godhet. Det finns inget annat alternativ.

Källor:

Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort. Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort.

(1Mo 2:1-3)

Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig. Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter er broder.”

(Mat 18:32-35)

Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.

(1Pe 5:8)

för Herren ska gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna ska han gå förbi dörren och inte låta fördärvaren komma in i era hem och slå er.

(2Mo 12:23)

Därför är himmelriket som en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt han ägde skulle säljas för att betala skulden. Tjänaren föll ner för honom och vädjade: Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka allt till dig! Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. Men när tjänaren kom ut, mötte han en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och började strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig! Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig. Men han ville inte, utan gick och satte honom i fängelse tills han hade betalat vad han var skyldig. När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och berättade alltsammans för sin herre. Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig. Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter er broder.”

(Mat 18:23-35 Swedish FB15)

Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land – förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren. Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla ska känna mig, från den minste av dem till den störste, säger Herren, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.

(Jer 31:31-34)

Så blir det tydligt vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

(1Jh 3:10)

För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

(Rom 5:6-8)

Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren Gud. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

(Hes 18:23)

Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.

(2Pe 3:9)

Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader.

(Joh 8:44)

Kunde inte helvetet eller eldsjön vara ett mer neutralt fängelse utan så brutala plågor? Ungefär såsom ett fängelse i dagens Sverige endast håller fångar i schack?

Helvetet är en hemsk plats. Jag tror att en anledning är att syndens lön är döden och att Guds vrede blir kvar över syndare. Att vara neutral över ondska är inte rätt!

Gud är finkänslig och detaljrik. Han har en fingertoppskänsla och kan vara mild. Men att vara mild över det onda är inte rätt. Det onda bör förvisas.

Jag antar att Gud har denna heliga vrede över dessa onda skapelser – djävulens barn, vredens barn, vredens kärl, (syndare som bor mitt ibland oss, som är som vi var och som vi älskar och för allt i världen önskar och arbetar för ska omvända sig – liksom också Gud vill), som är skapade till Guds ära över vilka han kommer att förhärliga sig över genom att förvisa från sitt ansikte. Denna heliga vrede är rättfärdig.

Sedan skulle jag kunna tänka mig att avsaknaden av Gud, vilket är en del av straffet, inte skapar en neutral tillvaro. Väljer man bort Gud så blir man förvisad från honom och därigenom hans goda. Gud är ljus, därför är helvetet och eldsjön mörk. Gud är kärlek, därför finns där ingen kärlek. Gud är liv, därför finns där bara död. Gud är läkedom, källan till frid, renhet, självbehärskning, vänlighet, tålamod, glädje med mera. Därför finns inget av dessa i helvetet. Alltså är det en hemsk plats. Vilket redan nämnts verkar det inte enbart vara en plats i total avsaknad av godhet utan vara en plats av aktiva plågor då Guds rättfärdiga vrede och straff blir kvar över ondskan.

Varför har Gud inrättat domedagen?

För att ondskan ska föras fram i ljuset, rättvisa ska skipas, straff ska utskipas och för att ondskan för evigt ska bli förvisad från hans ansikte. Dessutom för att goda gärningar gjorda av förlåtna troende ska belönas, de rättfärdiga uppstå i nya förhärligade kroppar som tål Gud i högre grad, samt att festen ska kunna börja.

Läs mer om detta i (Måste en god Gud verkligen straffa ondska och döma världen?)

Älskar Gud att straffa och plåga syndare? Är inte det i så fall ont?

Det vore hemskt ont att tycka om att straffa sina älskade barn. Ingen förälder gillar väl att straffa sina barn när de gör fel. Dock framkallar synden en vrede från Gud som måste få ett utlopp. Lite som att en person (i detta fall Gud) som får se sina barn bli dödade på film kommer att få starka känslor kring personen som mördade dem. Allt det ordnades på korset så att människor kan bli renade, men då måste de ta emot denna rening. Annars förblir Guds vrede över dem. Det är en vrede som är rättvis, rättfärdig men som samtidigt gör ont i hans hjärta. Det finns inget annat alternativ. Synd straffas, även om det inte känns bra. Guds godhet och rättfärdighet tror jag här visar sig så mycket större än hans känsloliv. Han gör det rätta oavsett om det smärtar. På ett sätt vill han inte men på ett annat, starkare sätt, vill han det.

De som hamnar i helvetet djävulens barn och ondskans anhängare. De känner inte till kärleken, de hatar det goda och har valt bort den. De är grova brottslingar som inte på riktigt ångrar det onda de gjort. Man kanske inte bör älska att plåga dem, men man bör anse det vara rätt att de ska få rejäla konsekvenser.

Om man syndar och väljer bort Gud ställer man sig i döden och kan inte bestå inför honom. Se (Måste en god Gud verkligen straffa ondska och döma världen?). Därmed behövs på ett sätt kanske inte ett aktivt straff, utan en del av straffet blir automatiskt tilldelat genom avsaknaden av det goda eller det godas automatiska förintande av det onda. (Mörker är inte något i sig, det är endast avsaknaden av ljus). Att inte aktivt straff behövs är en tanke jag vill ta upp som en möjlighet, även om jag inte direkt tror att det är så egentligen.

Jag hörde en predikant som var till himlen (Jesse Duplantis). Jag tänkte att jag kan ta upp det han fick höra, och så kan du som läsare i Anden och Ordet pröva om det kan stämma. (Detta svar har ju ändå mest bestått av mina tankar – och inte varit särskilt skriftbaserat än så länge. Det är ju inte så stor skillnad på att höra mina, Jesses, eller någon annan människas ord – jämfört med att dela Skriften vilken är helt ren och fri från slagg). Så: Han fick möta Jesus och många andra i himlen. Innan han skulle lämna sade Jesus att hans värsta dag kommer i framtiden – när han kommer att behöva döma människorna. (Det var alltså inte korsfästelsen där han bar hela Guds vrede över all synd som någonsin begåtts). Nu är han vår frälsare, men sedan tar nåden slut och han måste döma. Därför vill han så oerhört gärna att vi troende ska predika och leda fler till Gud. Gud kommer att torka alla våra tårar, men Jesus kommer också att behöva torka sina egna tårar. Han vill inte säga till sina skapelser – ”go away from me you workers of iniquity”. Han vill inte göra det. Jesse såg som ett fall av vatten från Jesus ögon. Hans värsta dag ligger framför honom. Att ta evigt farväl av sina barn – sina egna skapelser som han har tänkt ut.

Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under. Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.

(2Pe 3:6-9)

Sedan sade han: “Preach that gospel, Jesse! That it would be [to] one less that I have to say depart. That there would be one less tear I have to shed. I don’t want to do this, but I must.”

Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda. Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

(1Ko 13:4-7)

Det finns många verser, framförallt i GT som tar upp hur Gud gläds över att straffa de ogudaktiga, så det finns en dimension i att det är härligt för Gud när rättvisa äntligen skipas, men samtidigt älskar han sina skapelser och vill inte att det ska behöva ske om det inte krävs.

Hur kan en god Gud insätta regler för ett folk att de ska offra (slakta och bränna upp) stora mängder boskap och fåglar, såsom det var för Israel? Älskar Gud att se levande varelser dödas?

Jag tror definitivt inte att Gud älskar döden. Det står att Jesus kom och dog för att göra den som hade makt över döden maktlös (Heb 2:14). Döden ska kastas i eldsjön (Upp 20:14) och i Guds eviga rike ska inte döden finnas mer (Upp 21:4).

Jesus säger att han är livet (Joh 14:6). Han är själv det eviga livet (1Jh 1:2). Det står att vi troende har gått över från döden till livet (1Jh 3:14). Därmed kan inte Gud älska döden.

Varför insattes då offren?

Jag tror att det finns olika anledningar. Dels:

Människor verkar själva ha tagit initiativ till att offra till Gud för hans ära även långt innan Mose lag inrättades av Gud. De första offren som nämns är från Kain och Abel i (1Mo 4:1-5). Gud ser till våra hjärtan och om vi på något grundläggande plan tror att han gillar när vi offrar levande djur som tillhör oss så kanske han respekterar detta om insätter det som en lag att följa.
Att ge bort någonting som man har kärt är kärleksfullt. Hur kan man visa att man älskar Gud? Exempelvis genom att glädja sig i honom, genom att vilja tjäna och följa honom, genom att älska människor som han älskar samt genom att ge bort sådant man har kärt. Det är ett tecken på kärlek att ge bort ett djur som man har kärt till Gud. Det innebär att man visar Gud att man menar allvar. Det är en handling och inte bara (möjligtvis) tomma ord som sägs. Människor har alltid blivit frälsta genom tro och dess medföljande handlingar, då tro utan gärningar är död (Jak 2:20). Offrande är en handling som kräver tro.
Det var en profetisk bild som talade om hur Gud skulle offra sin älskade levande Son för våra synder, så att man kan renas genom hans blod. Därför inrättades även det första förbundet med blodsoffer (Heb 9:6-26). Det var en symbolisk bild som visade på vad skulle som uppenbaras.
Det skulle visa på hur hopplöst det var för människan att själva rena sig från sina synder. Synen av alla dessa offer, allt dödande och blod som rann dag och natt kring tabernaklet bör ha lett folket att förstå att ingenting en människa ger kan rena henne. Det skulle krävas något annat.
Det borde även ha tagit bort människors självrättfärdighet genom att tydligare uppenbara hur otroligt mycket helighet och renhet och så många offer av olika slag som skulle krävas av dem för att ”behaga” Gud och vara ren som honom och förlåten.
Det borde ha lett till större ödmjukhet och gudsfruktan i och med de tuffa offerkraven.
Av alla troshandlingar som kunde ha instiftats för att visa på omvändelse till Gud och att man är ledsen över de fel man har begått som inte involverar andra personer eller personligt plågeri bör detta ha varit bland de mest emotionellt krävande. Gud kräver att man ska ge allt för att komma till honom. Det tar sig även i uttryck i hans regler. Jesus kräver att vi älskar honom mer än allt och alla att vi ger honom hela vårt liv (Mat 10:37-39).

Gud instiftade även offer av mat och offer av pengar gjordes i Israel. Dessutom helgades allt förstfött för Gud. Hade man inte kunnat ha fler offer av sådan sort istället för att slakta djur? Hade så varit fallet hade man missat den profetiska bilden och offersystemet hade inte haft samma emotionella effekt. Punkterna 2-7 borde då ha blivit mindre signifikanta, menar jag. Just den emotionella signifikansen av en stark troshandling bör ha varit en hjärtefråga från Guds håll. Han visste att folket ändå skulle vända sig emot honom senare, men han ville nog ge dem en bra chans. Folket hade redan tvivlat på honom flera gånger under vandringen till berget där lagen gavs (2Mo 14:9-13), (2Mo 16:1-15), (2Mo 16:19-20), (2Mo 16:23-28), (2Mo 17:1-6) trots att han räddade dem genom så stora synliga mirakler.

Källor:

När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen,

(Heb 2:14)

Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden.

(Upp 20:14)

Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”

(Upp 21:4)

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

(Joh 14:6)

Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.

(1Jh 1:2)

Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden.

(1Jh 3:14)

Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: ”Jag har fått en man från Herren.” Hon födde en son till, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev jordbrukare. Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk.

(1Mo 4:1-5)

Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?

(Jak 2:20)

Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.

(Mat 10:37-39)

Egyptierna, alla faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hann upp dem där de slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot, mitt emot Baal-Sefon. När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se egyptierna som kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till Herren. Och de sade till Mose: ”Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade: Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna. Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö här i öknen.” Mose svarade folket: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag ska ge er. Så som ni ser egyptierna i dag ska ni aldrig någonsin se dem igen.

(2Mo 14:9-13)

På Herrens befallning bröt hela Israels församling upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka. Då grälade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka!” Mose svarade dem: ”Varför grälar ni med mig? Varför sätter ni Herren på prov?” Men folket törstade efter vatten, och de klagade på Mose och sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?” Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad ska jag göra med det här folket? Snart stenar de mig!” Herren svarade Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och ta i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. Se, jag ska stå där framför dig på Horebs klippa, och du ska slå på klippan. Då ska vatten komma ut ur den så att folket får dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel.

(2Mo 17:1-6)

Hela Israels församling bröt sedan upp från Elim och kom på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egypten fram till öknen Sin, mellan Elim och Sinai. Och hela Israels församling klagade mot Mose och Aron i öknen och sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten! Där satt vi vid köttgrytorna och åt oss mätta. Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela församlingen dö av svält.” Då sade Herren till Mose: ”Se, jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så ska jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. När de på sjätte dagen tillagar vad de har fört hem, ska det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag.” Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: ”I kväll kommer ni att förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egyptens land, och i morgon ska ni se Herrens härlighet. Herren har hört hur ni klagar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle klaga mot oss?” Och Mose fortsatte: ” Herren ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för Herren har hört hur ni klagar mot honom. Men vilka är vi? Ni klagar inte mot oss utan mot Herren.” Därefter sade Mose till Aron: ”Säg till hela Israels församling: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni klagar.” När sedan Aron hade talat till hela Israels församling, vände de sig mot öknen. Och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn. Och Herren sade till Mose: ”Jag har hört hur Israels barn klagar. Säg till dem: I skymningen ska ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då ska ni inse att jag är Herren er Gud.” På kvällen kom vaktlar och täckte lägret, och nästa morgon låg det dagg runt omkring lägret. När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. Israels barn såg det, och eftersom de inte visste vad det var frågade de varandra: ”Vad är det här?” Mose sade till dem: ”Detta är brödet som Herren har gett er att äta.

(2Mo 16:1-15)

Och Mose sade till dem: ”Ingen får lämna kvar något av det till i morgon.” Men de lydde inte Mose, utan vissa sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem.

(2Mo 16:19-20)

Då sade han till dem: ”Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en sabbat helgad åt Herren. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över ska ni spara åt er till i morgon.” Och de sparade det till nästa morgon som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det. Mose sade: ”Ät det i dag, för i dag är det Herrens sabbat och då kan ni inte finna något på marken. I sex dagar ska ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något.” Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. Då sade Herren till Mose: ”Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och befallningar?

(2Mo 16:23-28)

Så var det ordnat. I det första rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst. I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året, och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder. Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består. Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte helt rena samvetet hos den som offrar. Liksom med reglerna om mat och dryck och olika reningar handlar det bara om yttre regler fram till tiden för en bättre ordning. Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud. Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet. Där det finns ett testamente måste man visa att den som har upprättat det är död. Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever. Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod. När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket. Han sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla. På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. Alltså måste avbilderna av det som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än så. Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.

(Heb 9:6-26)

Varför tillåter han att kristna smutskastas och förföljs?

Läs gärna om detta i (länk: kan det nya förbundet innehålla något mer?). Detta har jag kopierat in nedan.

Inkopierat: Kan Gud straffa kristna?

Studerar i dec 2023.

Ja. Alla han älskar tillrättavisar och tuktar han.

Gud kan (vid synd) straffa med:

Sjukdom / läggas på sjuk

Genom att ta nattvard felaktigt. (men det kan vara att man lämnar utrymme för djävulen).

Genom att vara otrogen med Isebel. (men det kan vara att man lämnar utrymme för djävulen).

Svaghet

Genom att ta nattvard felaktigt. (men det kan vara att man lämnar utrymme för djävulen).

Död (till och med plötslig)

Genom att inte ge alla pengar man har utan smussla undan något vid insamling, (men det kan vara att man lämnar utrymme för djävulen).

Genom att veta om att ens man smusslat undan en del av pengarna man kan ge och istället ger resten och sedan ljuga genom att säga att det var alla pengar de fick: Ananias och Sapphira (var de dock helt säkert kristna? – åtminstone var de helt med i församlingen och Petrus visste hans namn). (men det kan vara att man lämnar utrymme för djävulen).

Genom att ta nattvarden utan att urskilja Herrens kropp därför är några insomnade bland er. (men det kan vara att man lämnar utrymme för djävulen).

Att Jesus lämnar församlingen

Genom att inte vända om och hitta tillbaka till den första kärleken (trots att de prövat så kallade apostlar och sett att de var falska samt att de hade stor uthållighet utan att tröttna).

Att han strider emot dem med sin muns svärd

Genom att hålla fast vid nikolaiternas lära (Bileams lära) (trots att de hållit fast vid hans namn och inte förnekat tron på honom).

Att han ska komma till dem som en tjuv

Genom att inte vända om från död och komma med levande tro.

Att bli straffad generellt eller inte bli frälst, spydd ur Jesus mun

Genom att som församling ha namn om sig att leva, men istället vara död (inte ha fullkomliga gärningar) och senare inte omvända sig = vakna upp.

Genom att vara ljummen.

Allt kommer från Gud. Han ger djävulen utrymme. Han agar och tuktar den han har kär. Gud ger oss vad vi förstår att ta emot.

Ska man då tacka och ta emot eller gå emot attacker? Ska man fundera på varför det kommer? Om man blir sjuk och tror att det är djävulen som kommit men egentligen är det Gud som leder till omvändelse på det sättet.

Det krävs att man att man går på Guds väg och vänder om.

Sedan kan kristna

Bli utlämnade av församlingen till Satan för köttets fördärv

Genom sexuell omoral.

Uteslutna ur församlingen

Genom att inte vända om från synd.

Bli skarpt tillrättavisad av bröder

Vid synd.

Och skriv till ängeln för församlingen i Tyatira: Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande brons: Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet, och jag vet att dina sista gärningar är fler än de första. Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel, hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer. Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otrohet. Nu lägger jag henne på sjukbädden, och de som är otrogna med henne ska få svåra plågor om de inte omvänder sig från hennes gärningar. Jag ska döda hennes barn, och alla församlingarna ska inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag ska ge åt var och en av er efter hans gärningar. Men till er andra i Tyatira, ni som inte har den läran och inte har lärt känna Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon annan börda.

(Upp 2:18-24 Swedish FB15)

Ja. De som inte vänder om (åtminstone) blir sjuka och får svåra plågor.

Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull utan att tröttna. Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats.

(Upp 2:3-5 Swedish FB15)

Skriv till ängeln för församlingen i Efesos: Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som vandrar bland de sju ljusstakarna av guld: Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet. Jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull utan att tröttna. Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats. Men den fördelen har du: att du hatar nikolaiternas gärningar som också jag hatar. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis. Och skriv till ängeln för församlingen i Smyrna: Så säger den förste och den siste, han som var död och som lever igen: Jag känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik! – och hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. Var inte rädd för vad du ska få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni ska prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska inte skadas av den andra döden. Och skriv till ängeln för församlingen i Pergamon: Så säger han som har det skarpa tveeggade svärdet: Jag vet var du bor, där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och har inte förnekat tron på mig, inte ens under dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor. Men jag har en sak emot dig: att du har några där som håller fast vid Bileams lära, han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels barn så att de åt kött från avgudaoffer och var otrogna. På samma sätt har också du några som håller fast vid nikolaiternas lära. Vänd därför om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska jag ge av det dolda mannat. Och jag ska ge honom en vit sten, och på stenen är skrivet ett nytt namn som ingen känner utom den som får det. Och skriv till ängeln för församlingen i Tyatira: Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande brons: Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet, och jag vet att dina sista gärningar är fler än de första. Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel, hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer. Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otrohet. Nu lägger jag henne på sjukbädden, och de som är otrogna med henne ska få svåra plågor om de inte omvänder sig från hennes gärningar. Jag ska döda hennes barn, och alla församlingarna ska inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag ska ge åt var och en av er efter hans gärningar. Men till er andra i Tyatira, ni som inte har den läran och inte har lärt känna Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon annan börda. Men håll fast vid det ni har tills jag kommer. Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken. Han ska styra dem med järnspira som man krossar lerkärl, liksom jag har fått den makten av min Far. Och jag ska ge honom morgonstjärnan. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

(Upp 2:1-29 Swedish FB15)

Och skriv till ängeln för församlingen i Sardes: Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namn om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och stärk det som är kvar och som var nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga inför min Gud. Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, håll fast vid det och vänd om. Om du inte håller dig vaken ska jag komma som en tjuv, och du ska inte veta vilken stund jag kommer över dig.

(Upp 3:1-3 Swedish FB15)

Och skriv till ängeln för församlingen i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, upphovet till Guds skapelse: Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm! Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken. Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om!

(Upp 3:14-19 Swedish FB15)

Det backas upp av Heb 12:6 (Han agar den son han har kär) samt att han rensar oss lärjungar så att vi bär mer frukt.

Ye have not yet resisted unto blood, striving against sin.

(Heb 12:4 KJV)

And ye have forgotten the exhortation which speaketh unto you as unto children, My son, despise not thou the chastening of the Lord, nor faint when thou art rebuked of him: For whom the Lord loveth he chasteneth, and scourgeth every son whom he receiveth. If ye endure chastening, God dealeth with you as with sons; for what son is he whom the father chasteneth not? But if ye be without chastisement, whereof all are partakers, then are ye bastards, and not sons. Furthermore we have had fathers of our flesh which corrected us, and we gave them reverence: shall we not much rather be in subjection unto the Father of spirits, and live? For they verily for a few days chastened us after their own pleasure; but he for our profit, that we might be partakers of his holiness.

(Heb 12:5-10 KJV)

Gammalt: Straffar Gud nu? Skickar han sjukdomar eller plågor eller upplevda problem?

Framförallt straffar Gud i helvetet efter döden.

Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag. Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att håna höga makter,

(2Pe 2:9-10)

Ja. Både sjukdomar plågor och upplevda problem. Fostran och domar. Detta pga synd. Det ska leda till omvändelse. Annars skickar han inget ont – om man håller sig på rätt väg.

När ni får se det ska era hjärtan glädjas, era ben ska få liv likt spirande gräs. Herrens hand ska bli känd för hans tjänare, men hans fiender får känna hans vrede. För se, Herren ska komma med eld, och hans vagnar är som en stormvind. Han låter sin vrede drabba med hetta och sitt straff med eldslågor, för med eld och med sitt svärd ska Herren gå till rätta med alla människor, och många ska bli slagna av Herren.

(Jes 66:14-16)

Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda. Men när vi döms fostras vi av Herren, för att inte bli fördömda tillsammans med världen. Alltså, mina bröder: när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. Om någon är hungrig ska han äta hemma, så att er sammankomst inte blir till en dom för er. Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.

(1Ko 11:26-34)

Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats.

(Upp 2:5)

Var inte rädd för vad du ska få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni ska prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona.

(Upp 2:10)

På samma sätt har också du några som håller fast vid nikolaiternas lära. Vänd därför om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd.

(Upp 2:15-16)

Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel, hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer. Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otrohet. Nu lägger jag henne på sjukbädden, och de som är otrogna med henne ska få svåra plågor om de inte omvänder sig från hennes gärningar.

(Upp 2:20-22)

Både djävulen och Gud kommer med straff / fostran. Gud dömer nu. Gud rensar och gör att några blir straffade. Kanske genom att leja ut domen till den Onde men oavsett sker det genom Gud.

Endast de otroende blir skadade av änglar och domen som drabbar naturen i Upp.

Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. De blev tillsagda att inte skada markens gräs eller någon grönska eller något träd, utan bara de människor som inte hade Guds sigill på pannan. De fick inte rätt att döda dem, men de fick plåga dem i fem månader, och smärtan från dem var som smärtan när en skorpion sticker en människa. I de dagarna ska människorna söka döden men inte finna den, de ska längta efter att dö men döden ska fly ifrån dem.

Uppenbarelseboken 9:3

Slutsats: Gud och hans änglar straffar oss. Även djävulen att strida mot oss och i Upp ska vi ta emot döden villigt enligt Guds vilja.

Sackarias blev stum – men det var under Mose lags tid.
Ananias och Safira blev dödade. Var det p.g.a. kristnas profetiska uttalanden eller var det också Guds vilja?
Paulus blev inte fri taggen i köttet – men det var nog inte ett straff – kanske ett bönesvar genom att bli använd? Förföljelse lovas – men det innebär inte att någon hinner ifatt oss 😊

Var det han som skulle ha befallt taggen att lämna – inte be HERREN att den ska lämna?

Den mannen vill jag berömma mig av, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet. Om jag ville berömma mig vore jag ändå ingen dåre, jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än man gör när man ser eller hör mig. Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, men han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig.

(2Ko 12:5-9)

Kanske …

Den Onde får i Upp. makt att strida mot och besegra de heliga.

Och vilddjuret fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och länder. Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat. Du som har öron, hör: Om någon ska gå i fångenskap, då går han i fångenskap. Om någon ska dödas med svärd, då dödas han med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro. Och jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake.

(Upp 13:7-11)

Varför skickade Gud profeter till städer då han visste (och till och med berättar för dem) att de skulle bli förkastade och plågade?

För Jeremia kan det se jobbigt ut:

Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken.” Men jag svarade: ”O, Herre Gud! Jag kan inte tala, för jag är för ung.” Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

(Jer 1:4-10)

Fäst upp dina kläder! Res dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter skräck drabba dig inför dem. Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig.”

(Jer 1:17-19)

Men Herren var också med honom starkt och hjälpte honom. Hans uppdrag var inte alltid jobbiga utan kanske till och med roliga! Ett spännande liv:

Då sade Herren till mig: ”Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det runt dina höfter, men låt det inte bli vått.” Jag köpte ett höftskynke som Herren hade befallt och satte det runt mina höfter. Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade: ”Ta höftskynket som du har köpt och som du bär runt dina höfter, och bryt upp och gå till Eufrat och göm det i en bergsskreva.” Jag gick och gömde det vid Eufrat, så som Herren hade befallt mig. En lång tid därefter sade Herren till mig: ”Bryt upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där.” Då gick jag bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från stället där jag hade gömt det. Men nu var höftskynket fördärvat och dög inte längre till någonting. Då kom Herrens ord till mig. Han sade: Så säger Herren: På samma sätt ska jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod. Detta onda folk som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det ska bli som detta höftskynke som inte duger till något.

(Jer 13:1-10)

Okej. Men tillbaka till frågan:

Eftersom att Gud är en rättvis Gud. Ingen ska kunna säga: jag visste inte. Rätt ska vara rätt och han vill ge alla chansen. Gud ger rättvisa och godhet. Han älskar alla sina barn. Han vill föra alla till omvändelse och vill därmed att de ska få alla möjligheter till omvändelse. Alla ska få smaka Guds godhet. Jesus drar nu i alla människor på samma sätt med sin Ande, även om en del förkastar honom och därmed drar Guds hat över sig.

Så det är inte onödigt utan har flera syften.

Är det dock inte taskigt mot profeterna? Vissa av profeterna hade absolut jobbiga liv, men behövde det vara så? Flera av dem: David, Abraham, Mose m.m. fick också se så mycket gott från Gud. Andra verkar också ha haft det okej, exempelvis Jesaja och Jona. Andra hade det tidvis kämpigt såsom Hesekiel:

”Människobarn, ta en lertavla, lägg den framför dig och rita en stad på den: Jerusalem. Belägra den och bygg torn mot den. Kasta upp vallar12 mot den, håll trupper i beredskap runt den och sätt upp murbräckor mot den från alla håll. Och ta en järnplåt och sätt upp den som en järnmur mellan dig och staden. Vänd sedan ditt ansikte mot den och håll den belägrad och anfall den. Detta ska vara ett tecken för Israels hus. Och du ska lägga dig på vänstra sidan och lägga Israels folks missgärning på dig. Lika många dagar som du ligger så, ska du bära på deras missgärning. Jag ska lägga deras missgärningsår på dig. De ska motsvaras av samma antal dagar, trehundranittio dagar. Så ska du bära Israels folks missgärning. När du har fullgjort dem ska du lägga dig en gång till, nu på högra sidan. Du ska bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år. Mot det belägrade Jerusalem ska du vända ditt ansikte och din nakna arm, och du ska profetera mot det. Och se, jag ska lägga rep om dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra förrän dina belägringsdagar är slut. Ta vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spältvete och lägg det i samma kärl och baka bröd åt dig av det. Lika många dagar som du ligger på sidan, alltså trehundranittio dagar, ska du äta det. Den mat du ska äta ska vägas upp, tjugo siklar för varje dag. Du ska äta den på bestämda tider. Och du ska dricka vatten som mätts upp, en sjättedels hin.13 Du ska dricka det på bestämda tider. Du ska äta kornkakor som du har bakat på bränsle av människoavföring inför deras ögon.” Herren tillade: ”På samma sätt ska Israels barn äta sitt orena bröd bland hednafolken, dit jag ska driva bort dem.” Men jag svarade: ”O, Herre Gud! Se, jag har aldrig blivit orenad14. Från min ungdom ända tills nu har jag aldrig ätit något självdött eller ihjälrivet djur, och orent kött15 har aldrig kommit i min mun.”

(Hes 4:1-14)

Men han hade det nog inte sämre än andra runt omkring sig:

Då sade han till mig: ”Se, jag ger dig kogödsel i stället för människoavföring, och du ska grädda ditt bröd över den.” Sedan sade han till mig: ”Människobarn, se, jag ska skapa brist på bröd i Jerusalem, och man ska äta bröd efter vikt och med oro, och dricka vatten efter mått och med förfäran. De ska sakna bröd och vatten och gripas av skräck, den ene efter den andre, och tyna bort i sin missgärning.”

(Hes 4:15-17)

Det var en kombination av lidande för honom för och andra. Hesekiel fick åtminstone bröd att äta och se en del av Herrens godhet (ex. Hes 5).

Johannes var en profet som var själv ute i öknen, åt honung och gräshoppor och halshöggs under Jesu verksamhet. Men hans liv var nog inte så dåligt. Jesus sade att ingen profet var större än honom och hans lön i evigheten bör vara stor.

Gud kallar många till vittnen för honom i denna onda värld. Rättfärdiga människor som strider för det goda kommer alltid att bli jagade av mörkret och onda människor. Det är naturligt. Jesus klarade sig 3 år och möjligen dog alla de 12 lärjungarna till Jesus som martyrer. Att trots allt stå fast i vittnande och goda gärningar leder till att andra kan vinnas, en evig seger, skatter som väntar i himlen och framförallt till att Guds vilja och plan får ske. Smärtan är kortvarig. Oerhört kortvarig. Halshuggning känns väl inte ens? Vad spelar 100 år i plåga för roll? Vi ska alla ändå dö. Under dödandet kan till och med Gud komma och rädda en från naturliga dåliga känslor – som det kanske var för Stefanus.

Att dela Kristi lidanden formar en till honom och bör ses som en vinst.

Källor:

”Människobarn, ta ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och raka ditt huvud och skägg med det. Ta sedan en våg och dela upp håret. En tredjedel ska du bränna upp i eld mitt i staden när belägringsdagarna är slut. En tredjedel ska du ta och slå med svärdet runt omkring staden, och en tredjedel ska du strö ut för vinden, för jag ska låta ett svärd dra ut efter dem. Men några få hårstrån ska du ta undan och knyta in i flikarna på din mantel. Av dessa strån ska du sedan kasta några i elden och bränna upp dem. Från dem ska en eld gå ut över hela Israels folk. Så säger Herren Gud: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland hednafolken med länder runt omkring. Men staden har i sin ondska gjort uppror mot mina bud mer än folken, och mot mina stadgar mer än länderna runt omkring, för de har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar. Därför säger Herren Gud så: Ni har varit värre än hednafolken runt omkring er och inte levt efter mina lagar och inte följt mina bud. Ni har inte ens följt lagarna hos de folk som bor runt omkring er. Därför säger Herren Gud så: Se, jag, jag själv är emot dig. Jag ska verkställa min dom mitt ibland er inför ögonen på folken. För dina vidrigheters skull ska jag göra med dig vad jag aldrig förr har gjort och aldrig mer ska göra. Därför ska föräldrar hos dig äta sina barn, och barn sina föräldrar. Jag ska verkställa min dom mot dig, och alla som blir kvar av dig ska jag strö ut för vinden. Så sant jag lever, säger Herren Gud: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidrigheter och alla dina avgudar, ska jag rensa bort dig. Jag ska inte visa skonsamhet eller medlidande. En tredjedel av dig ska dö av pest och förgås av hunger. En tredjedel ska falla för svärd runt omkring dig. En tredjedel ska jag strö ut för vinden och låta ett svärd dra ut efter dem. Min vrede ska bli uttömd, och jag ska släcka min harm på dem och så få min hämnd. De ska inse att jag, Herren, har talat i min lidelse när jag tömmer min vrede över dem. Jag ska låta dig bli en ödemark och en skam bland folken runt omkring dig, inför alla som går förbi. Du ska bli till skam och hån, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag håller dom med vrede och harm och svåra straff. Jag, Herren, har talat. När jag sänder hungerns onda pilar, fördärvets pilar, då sänder jag dem för att fördärva er. Jag ska låta er hunger bli allt värre och förstöra livsuppehället för er. Och jag ska sända över er svält och vilda djur, som ska döda era barn. Pest och blodsutgjutelse ska drabba dig, och svärd ska jag låta komma över dig. Jag, Herren, har talat.”

(Hes 5:1-17)

Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom. I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro. I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud. Genom tron fick även Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast. Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand. I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som säger så visar att de söker ett hemland. Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem. I tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov. Sin ende son bar han fram, trots att han hade fått löftena och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas. Abraham räknade med att Gud hade makt att till och med uppväcka från de döda, och därifrån återfick han honom också, bildligt talat. I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. I tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbad böjd mot änden av sin stav. I tron påminde Josef på sin dödsbädd om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle ske med hans ben. I tron hölls den nyfödde Mose gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tron vägrade Mose som vuxen att kallas Faraos dotterson. Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen. Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta kungens vrede. Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige. I tron firade han påsken och strök blodet på dörrposterna för att fördärvaren inte skulle röra deras förstfödda. I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte drunknade de. Genom tron föll Jerikos murar, efter att man hade gått runt omkring dem i sju dagar. Genom tron slapp den prostituerade Rahab att gå under med dem som inte trodde, eftersom hon välkomnade spejarna som vänner. Vad mer ska jag säga? Tiden räcker inte för att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, stängde lejons gap, släckte rasande eld och undkom svärdets egg. De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten. Kvinnor fick sina döda tillbaka genom uppståndelse. Andra blev torterade och accepterade ingen befrielse, för de ville nå en bättre uppståndelse. Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade. Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet.

(Heb 11:6-40)

Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet.” Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök. Då sade jag: ”Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot.” Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. Med det rörde han vid min mun och sade: ”När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad.” Och jag hörde Herrens röst. Han sade: ”Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!” Han sade: ”Gå och säg till detta folk: Ni ska höra och höra men inte förstå, och ni ska se och se men inte fatta. Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir botade.” Då frågade jag: ”Hur länge, Herre?” Han svarade: ”Tills städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.

(Jes 6:1-11)

Varför tillät Gud slaveri? Är inte Guds lagar om slaveri till Israel omänskliga och omoraliska?

Till att börja med, var kom idén om slavar ifrån?

Slaveri existerade innan lagen gavs i GT

Först vill jag notera att jag själv tror att slaveri var något som redan existerade rätt så utbrett redan när Mose lag kom, samt att jag gissar att det var något som var påhittat av människor. Jag har inga starka stöd för det men jag gissar att det var så – precis som att jag antar att offer till Gud (1Mo 4:1-6, 1Mo 8:20, 1Mo 18:5-7) var något som människorna själva kom på att de ville göra och sedan kommer i efterhand Guds ledning och bud till människor i olika förbund att göra offer (1Mo 22, 2Mo 20:24 o.s.v.). Vad jag ser så står det först om slavar eller tjänare i 1 Mosebok kapitel 9. Där står det om hur Noa förbannade sitt barnbarn Kanaan: ”Förbannad ska Kanaan bli, en slavars slav åt sina bröder!” (1Mo 9:18-29). Josefs bröder kom själva på att sälja Josef (1Mo 37:22-27) till egyptiska köpmän. Jag tror inte att Gud uppmanat någon människa att vara just en slav dessförinnan.

Dock instiftade Gud olika former av hierarkier. Exempelvis skulle människorna råda över djuren och skapelsen – så vi uppmanades att vara herrar över den. Kvinnan skapades också som en medhjälpare till mannen (1 Mo 2:18) – men detta tror jag inte betyder slav. Sedan, efter syndafallet ändrades detta dock det initiala tillståndet genom att kvinnan skulle ha sin åtrå till mannen och att mannen skulle råda över henne (1Mo 3:16) såsom Kain uppmanades att råda över synden och synden skulle ha sin åtrå till honom (1Mo 4:7). Även om mannen skulle råda över kvinnan tror jag inte att hon räknades som hans slav, men han skulle bestämma i förhållandet.

Någon form av slaveri fanns också hos Abraham och Jakob. Abraham hade tjänare. Lea och Rakel hade slavar som fick barn med Jakob. Jakob hade slavar och slavinnor (1Mo 30:43). Kanske var dessa dock väl behandlade och liksom en del i familjen – såsom att det bara kan finnas en kung i ett land, men denna kung kan vara en extremt god kung och förse sina tjänare med oerhörd nåd och åtskilliga välsignelser. Gud säger till Abraham att de som gör hans folk till slavar ska han döma (1Mo 15:13-14). Gud var även vänligt inställd till slavinnan Hagar och lovade Abraham att även hennes son skulle bli ett stort folk (1Mo 21:12-13).

Gud uppmanar ingen av dem till att ha slavar, liksom han inte uppmanar någon att ta till sig flera hustrur.

Finns där några hårda ord från Gud för de slavar som fanns?

Några verser i gamla testamentet som sticker ut och nog kan tolkas som hårda är följande:

Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, ska du inte låta honom utföra slavarbete. Som en daglönare och en inneboende ska han vara hos dig. Fram till jubelåret ska han tjäna hos dig. Då ska han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han ska återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. De är ju mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De ska inte säljas som man säljer slavar. Och du ska inte härska över dem med hårdhet. Du ska frukta din Gud. Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, ska du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De ska förbli er egendom. Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, ska ingen härska över den andre med hårdhet. Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, ska han kunna bli friköpt sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom. Eller också kan hans farbror eller hans kusin friköpa honom, eller någon annan nära släkting, eller han själv om han klarar det och kan köpa sig fri. Då ska han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för ska uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom ska beräknas till samma värde som en daglönares. Om det ännu är många år kvar, ska han som lösen för sig betala en motsvarande del av det pengabelopp som han köptes för. Om däremot bara några få år återstår till jubelåret, ska han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. Han ska behandlas som en daglönare som anställs år för år. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten ska han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom, för Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud.

(3Mo 25:39-55)

Israels folk fick alltså tillåtelse att köpa slavar från hednafolk runtomkring när de kommit till det förlovade landet. De verkar dessutom inte ha blivit förbjudna att härska över dem med hårdhet. Dessa slavar skulle vara deras egendom för evigt.

Man får se slaveriet i relation till vad som skulle hända med folken runtomkring. Israel skulle inta deras land, förstöra deras gudar och inte vara nådiga mot dem. Man kan också se det i relation till alla straff som Gud skickar till sitt älskade Israel p.g.a. avfälligheten. Han gör även Israel själv till en fånge i Babylonien efter deras avfällighet. På samma sätt som att Gud tillät slavar för Israeliterna tillät han dem att skilja sig från sina hustrur – enbart p.g.a. avsmak för dem, även om det inte var gott (4Mo 24:1, Mar 10:5). Så: Allt som sker är inte Guds perfekta vilja. Han tillåter viss ondska att ske för att komma med sin nåd och styra upp.

I 3Mo 25 ovan ser vi även att möjligheten finns att en israelit hamnar i ovälstånd och väljer att sälja sig till en främling. Alltså kan man se slaveriet som något bra. De som av någon anledning har det dåligt kan arbeta för andra och därmed få det drägligare.

Vad står det om slaveri i GT i övrigt?

Från Skriften kan jag se följande om slaveri:

Det var något som redan fanns när Gud kom med Mose lag.
I lagen ger Gud enbart positiva lagar kring slavar. De verkar ges för att försvara deras rätt så att de inte ska bli illa behandlade.
- Har någon en slav ska denne maximalt behålla honom i 6 år, sedan ska han gå fri (2Mo 21:1-4).
- Men älskar slaven sin herre jättemycket och vill vara kvar så får han tillåtelse till det, även efter det sjunde året (2Mo 21:5-6).
- Den som slår en slav till döds inom två dagar ska själv bli dödad (2Mo 21:20). Om slaven dör senare får herren ändå straffet naturligt genom att han förlorar slaven (2Mo 21:21).
- Kvinnliga slavar som var illa omtyckta skulle kunna låtas gå fria (2Mo 21:7-8).
- Om någon slår eller skadar sin slav ska slaven vara fri att gå på en gång. Vilken frihet! Vilken nåd. (2Mo 21:26-27).
- Slavar som hade präster som herrar skulle till och med få äta av deras heliga mat!! (3Mo 22:10-11). Detta var något som ingen vanlig inneboende eller dagsarbetare skulle få förmånen till. Alltså hade mer permanenta slavar ännu bättre arbetsvillkor. Det låter som att det speglar dagens arbetssamhälle: där anställda får goda arbetsvillkor och får ta del av mycket som arbetsgivarna har att tillgå. På många arbetsplatser äter chefer med arbetarna och de går i samma lokaler, har liknande skrivbord m.m.
- En slav som har flytt till dig från sin herre ska du inte utlämna till hans herre (5Mo 23:15).
- Gud manade alltid att man skulle ta hand om slavarna. De skulle få lön och mat. Alltså verkar det vara som arbete i dagsläget. Vanliga människor skulle idag kunna kallas slavar hos arbetsgivare: företag, kommuner, staten eller släktningar genom att de arbetar 8-17 för att få pengar till mat och husrum.
- Alla människor uppmanades att inte arbeta på sabbatsdagen (inte heller slavar, slavinnor och dragdjur alltså), medan jag antar att de alla arbetade under de andra dagarna.

Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. För på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.

(2Mo 20:8-11)

Alltså verkar slaveri snarare handla om hierarkier, såsom vi även har i dagens samhällen. Det finns chefer och företagsledare, ledningsgrupper och politiker i höga ställningar samtidigt som det finns de som arbetar på fabriksgolv eller med att städa toaletter utan att ha någon annan under sig, men alla arbetar och får lön för mödan. Adam (mannen) blev förbannad till att arbeta med möda för sitt dagliga bröd. Oavsett var man är i hierarkin kan man vara lycklig eller missnöjd. Hårt arbete ger ofta glädje i längden.

Gud blev mycket vred då inte slavar frisläpptes permanent efter att de arbetat i 6 år, enligt de lagar om friåret som han instiftat:

Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst. Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, när ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen. Därför säger Herren så: Ni har inte lyssnat på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så nu utropar jag frihet för er, säger Herren, att utlämnas åt svärd, pest och svält. Jag ska göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. Jag ska utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken och gick mellan dem. Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven,

(Jer 34:13-19)

Gud manar på flera olika ställen att de ska ta hand om de fattiga, främlingen och änkan i landet. Motivet till detta var att de tidigare varit slavar i Egypten – och bör därför vara barmhärtiga:

När du plockar druvorna i din vingård, ska du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta (5Mo 24:21-22).

I övrigt kan jag se att
- Det är gott att arbeta hårt och glädja sig i sin möda (Pred). Det finns inget annat att glädja sig åt på jorden. Allt har sin tid: att samla ihop sten och att kasta bort sten, att bygga och att riva ned. Oavsett kommer allt att ske igen. Den rike har inget extra egentligen och den fattige saknar inget som är värdefullt. Det finns inget att vinna under solen (Pred). Predikaren som hade allt: hundratals kvinnor, guld, rikedom, tjänare, var kung i Israel, hade ofattbar visdom, var älskad och omtyckt, hade kontakt med Gud såg att det bästa för människan var att arbeta hårt och glädja sig i sin möda (Pred 2, 3).

Den som har mycket drabbas av oro att förlora vad de har eller ser att de egentligen inte har något (Pred).

Generellt verkar man vara lyckligare om man inte har så mycket ägodelar (Pred).

- Samtidigt är Gud för vila. Han som har kraft till allt och naturligtvis inte behöver vila för att hämta igen sin kraft vilade ändå på den sjunde dagen då han arbetat klart. Han befaller Israel att vila var sjunde dag och är mycket strikt med detta! (5Mo 5:12-15). Där nämns också explicit att slaven, slavinnan, åsnan och oxen ska få vila. Gud har omsorg om hela sin skapelse. Han vet också vad som är mest effektivt och vad som är bra i längden andligt, själsligt och kroppsligt. Gud instiftar även högtider för Israel där fokus tas bort från arbete och även sabbatsår där till och med marken sätts fri till att vila och alla slavar ska gå fria. Vilka välsignelser! Det är som ett paradis på jorden. Om inte människan vore så upptagen med alla sina projekt så skulle hon bli mycket mer välsignad.

Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som Herren din Gud har befallt dig. Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Din tjänare och din tjänarinna ska få vila liksom du. Kom ihåg att du var slav i Egyptens land, och att Herren din Gud har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren din Gud befallt dig att hålla sabbatsdagen.

(5Mo 5:12-15)

- Ur ett evighetsperspektiv verkar det inte spela någon roll för lönen i himlen om man äger mycket eller lite eller om man är slav eller herre. Man får betalt för hur man förvaltat de talenter man fått. Den fattiga kvinnan som gav två slantar i templet gav mer än alla de andra, eftersom hon gav allt hon hade (Mar 12:41-44).

Det handlar inte om kvantitet utan om hjärtats intentioner och kvalitet.

Generellt befalls man i Mose lag samt i alla Guds förbund vad jag kan se att

- - ta hand om den fattige
  - inte neka den behövande någonting
  - klä den nakne
  - ta hand om föräldralösa och änkor
  - inte göra något ont mot främlingen (men kanske inte gå i omaka par med honom eller definitivt inte ta till sig en främling som hustru). De uppmanades att tänka på motiven: hur de själva varit slavar i Egypten

Gud visar gång på gång att han är sådana personers Gud och att han är dem särskilt nära. Han griper in när de ropar och är nära den ödmjuke behövandes hjärta. Vi bör älska andra och ta hand om andra.

Jesus pekar på att för att hålla Mose lag ska man vara god mot sin nästa:

Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?” Han svarade: ” Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus sade till honom: ”Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.” Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: ”Vem är då min nästa?” Jesus svarade: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. Han gick fram och hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?” Han svarade: ”Den som visade barmhärtighet mot honom.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och gör som han.”

(Luk 10:25-37 Swedish FB15)

Slutsatsen jag drar av detta är att slaveriet som det definieras och tillåts i Israels lagar inte var i den brutala form som jag har hört exempelvis existerade inom triangelhandeln där afrikanska slavar togs till Amerika, eller vad vi idag kallar slaveri eller barnarbete. Det verkar mer ha varit åt hållet av avlönade arbetare som hade enkla sysslor och tjänade åt andra: kanske som drängar, pigor eller som tjänstefolk i nutid porträtteras i brittiska filmer från kanske 1800- och 1900-talen. Det var i min tolkning snarare enklare jobb som fattiga i samhället kunde ta sig an för att försörja sig med. Gud ställde inga höga krav på slavar, utan verkar snarare befästa deras rättigheter och han verkar inte värdera dem sämre på något sätt.

Varför tillät han slaveri?

En anledning kan vara att Gud tillät slaveri då de inte ger mycket att ge alltför skarpa regler för allt till grova syndare. Därför tillät han också att folk kunde skriva skilsmässobrev i enlighet med lagen. Anledningen till detta berättar Jesus var för att folkets hjärtan var så hårda (Mat 19:8). Det var inte den ursprungliga planen att slaveri skulle vara något som existerade, men det var det inte heller att något djur skulle äta något annat djur (döden kom in i världen genom syndafallet), eller den möda som människor har dag för dag för det dagliga brödet. Om Gud skulle ger 1000 lagar till ett gäng olydiga människor som knappt vill hålla några få enkla så kan det slå bakut.

Människor i sin natur syndar på en massa olika sätt och gör olika saker som är dumma. Vi klarar inte av att helt leva perfekt. Därför kan antalet specificerade krav släppas upp lite. Även om det är fel att inte ta bort luddet ur torktumlaren eller att inte göra allt för att stoppa tjuven man ser springa på gatan så kan inte allt formuleras i lagar och allt kanske inte heller bör krävas av alla. Vi bör kunna tänka själva.

Dessutom skriver Paulus att lagen väckte alla slags begär i honom (Rom 7:8). Därmed blir det som för olydiga människor i dagsläget – att de ibland går igång känslomässigt på att bryta mot lagar de vet finns. Därför kan det tjäna att inte ha allt specificerat.

Gud kan inte heller avkrävas att göra en fullständig uppteckning av allt som dåligt eller alla detaljer i vad som är förbjudet och inte. Vi behöver också tänka lite själva. De lagar som fanns bör ha varit tillräckliga för att förklara Guds generella vilja. Sedan kunde visa män eller Gud döma i speciella svåra fall.

I övrigt kan slavarbete i likhet med dagens avlönade arbete ses som något positivt. Att ha hierarkier med chefer och arbetare gör arbetet mer effektivt än om alla skulle vara på samma nivå och ha samma ansvar för allt och alla. Att tillåta människor att arbeta för bröd och pengar under goda förhållanden kan ses som en bra idé.

I samband med nya förbundet skärper Jesus lagen – eller egentligen poängterar han väl dess ursprungliga skarphet. Israels folk var kallade att vara fullkomliga (5Mo 6:5) och det innebär att de regler som gavs var önskade att följas i detalj.

Han poängterar att:

Vi ska vara fullkomliga (såsom var Fader är fullkomlig) (Mat 5:48).
Allt vad vi vill att människor ska göra för oss ska vi göra för dem (Mat 7:12).
Om vår rättfärdighet inte går långt över de skriftlärdas och fariséernas kommer vi aldrig in i himmelriket (Mat 5:20).
Han säger att den som säger idiot är skyldig, den som säger dåre till en broder döms till det brinnande Gehenna (Mat 5:22) och den som tittar på en kvinna med lust begår äktenskapsbrott.
Den som upphäver ett av de minsta av buden ska kallas minst i himmelriket (Mat 5.19).
Vi ska använda hela vår kraft, hela vårt förnuft och allt vad vi äger och har materiellt, fysiskt och känslomässigt för att tjäna Gud som mycket vi vill och kan (5Mo 6:5, Mat 22:37).

I övrigt förklarar NT om de nya förfinade kraven:

Allt vad ni gör, gör det i Jesus namn och tacka Gud Fadern genom honom (Kol 3:17) och: vad ni än gör, så gör allt till Guds ära (1Ko 10:31). Alltså ska vi i alla beslut vara heliga och perfekta.

I NT befalls man även att

- ge manteln till den som behöver den
- ge allt till alla
- vara vänlig mot alla
- be för den som förföljer en
- hela alla sjuka
- sätta alla fångat fria
- bryta alla bojor och orättfärdiga band.

Alltså ska vi ta hand om slavar så mycket mer än de som är välmående och rika och inget behöver.

Vi har således nu högre krav på oss och Gud förväntar oss alla att vara slavar till honom.

Vad sägs om slaveri i det nya förbundet?

- Ve de som är rika nu för de ska bli fattiga.

Den rike mannen som gick förbi den behövande och fattige mannen Lasarus hamnade i helvetet medan Lasarus kom till Abraham (Luk 16). Jesus säger också att det är svårare för en rik man att komma in i himmelriket än för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga (Mat 19:24). Rikedom kan verkligen stoppa en från att komma in i himlen. Han säger också att saliga är de som är fattiga i Anden (Mat 5:3). De rättfärdiga ska få lön för sin möda. Jag tänker även på att den ringe ska berömma sig av sin höghet och den rike av sin ringhet (Jak 1:9-10). Det människor gjort och sagt ska föras fram till ljuset och dömas. Vad vill jag poängtera med detta? Jo, att det är gott och rätt inför Gud och för evigheten som väntar att alltid hjälpa andra och att arbeta hårt inför de man har ovanför sig, oavsett hur många lager av herrar man har mellan sig och Gud, även om vi alla är fria genom Jesus. Även att det har många fördelar med att vara slav. Det kan hålla en ödmjuk, underordnad auktoriteter, god mod andra, viljestark, stark i tanken och kvick, ej oroad, renad av hjärtats godhet (Pre 7:4) m.m.

Bättre sorg än skratt, av plågat ansikte mår hjärtat bra.

(Pre 7:4 Swedish FB15)

- Jesus sade att den som vill vara störst bland er ska vara de andras slavar, liksom han utlämnade sig själv för andra (Mat 20:26-28). Alla tjänar vi samme Gud. Ingen kallas slav utan vi är fria. Men samtidigt är vi alla slavar under Gud (1 Ko 7:22). Detta är ett oerhört beskrivande ord på temat. Alla är vi lika inför Herren. Alla otroende är slavar under synden (Rom 6:6). På det sättet är ingen fri ändå men alla kristna är fria från slaveriet under synden.
- När man kommer till Jesus blir man frisatt från alla jordiska lagar (Kol 2) och sätts i det himmelska, högt över syndens makt, begär och mänskliga traditioner. Sedan ska vi ändå följa samhällens lagar och Guds goda vilja genom Bibeln och Andens övriga maningar – men detta sker enkelt genom att vi stannar i Anden. Då gör vi inte vad köttet begär och syndar inte.

Jesus är lagens fullbordan. Endast han kunde hålla alla lagar. Alla andra är slavar under Guds lag innan man kommer till Gud genom Jesus. Där blir man fri och får istället bära hans ok.

Men! Nu är vi alla slavar under Gud och rättfärdigheten (Rom 6:20). Alltså är vi både helt frikända och inte längre slavar (under synden eller lagen) men vi har återigen blivit slavar åt Gud (genom hjärtats fria vilja att lyda honom). Vi ska inte vara slavar under människor men tjäna Gud villigt och glatt (1Ko 7:20-23).

- Den som är slav och blir kristen ska inte direkt bry sig om (klaga på) att han är slav, utan tjäna sin jordiske herre (Kol 3:22), men kan han bli fri så ska han hellre bli det (1Ko 7:20-23).

Som avslutning vill jag ge dessa verser som en härlig uppmuntran om friheten i Kristus:

Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare. Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

(Gal 3:23-28)

Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.” De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?” Jesus svarade: ”Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav. Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid. Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria.

(Joh 8:31-36)

Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare. Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.

(Gal 3:21-29)

Källor:

Detta är de lagar du ska lägga fram för dem: Om du köper en hebreisk slav ska han tjäna dig i sex år, men det sjunde året ska du ge honom fri utan lösen. Om han kom ensam, ska han friges ensam. Om han var gift, ska hans hustru friges tillsammans med honom. Om hans herre har gett honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, ska hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen ska ges fri.

(2Mo 21:1-4)

Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, då ska hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan ska han för alltid vara sin herres slav.

(2Mo 21:5-6)

Om någon säljer sin dotter till slavinna, ska hon inte ges fri som de andra slavarna. Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne.

(2Mo 21:7-8)

Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, ska han straffas för det.

(2Mo 21:20)

Men han ska inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.

(2Mo 21:21)

Ingen får äta av det heliga. En inneboende hos prästen eller en daglönare ska inte äta av det heliga. Men när en präst har köpt en slav för sina pengar får denne äta av det, liksom den slav som är född i hans hus. De får äta av prästens mat.

(3Mo 22:10-11)

En ringa broder ska berömma sig av sin höghet, men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset.

(Jak 1:9-10)

Ni tjänare, lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare utan med uppriktigt hjärta i vördnad för Herren. Vad ni än gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor.

(Kol 3:22-23 Swedish FB15)

(1Mo 4:1-6)

Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.” Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like. Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. Då sade mannen: ”Äntligen! Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, för av man är hon tagen.” Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött. Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.

(1Mo 2:15-25)

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken. Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.” Då sade Herren Gud till ormen: ”Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.” Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.” Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”

(1Mo 3:6-19)

Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”

(1Mo 4:7)

Då talade Gud till Noa och sade: ”Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden.” Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur. Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken. Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: ”Härefter ska jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag ska aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort. Så länge jorden består ska sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.”

(1Mo 8:15-22)

Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. Noa var jordbrukare och den förste som anlade en vingård. Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält. Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet. Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet. När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: ”Förbannad ska Kanaan bli, en slavars slav åt sina bröder!” Han sade vidare: ”Välsignad är Herren, Sems Gud! Och Kanaan ska bli hans slav. Gud ska utvidga Jafet, han ska bo i Sems tält. Och Kanaan ska bli deras slav.” Noa levde trehundrafemtio år efter floden. Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.

(1Mo 9:18-29)

Och Herren sade till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar.

(1Mo 15:13-14)

Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid tältöppningen när dagen var som hetast. Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. När han fick syn på dem, skyndade han ut från tältöppningen för att möta dem. Han bugade sig till jorden och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. Jag ska också hämta lite bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har vägen förbi er tjänare.” De sade: ”Ja, gör som du sagt.” Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig, ta tre sea-mått fint mjöl! Knåda det och baka brödkakor.” Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att laga till den. Sedan tog han gräddmjölk, sötmjölk och kalven han låtit laga till och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.

(1Mo 18:1-8)

Men Gud sade till Abraham: ”Ta inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, för det är genom Isak som din avkomma ska räknas. Men även slavinnans son ska jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling.”

(1Mo 21:12-13)

(1Mo 22:1-2)

Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.

(1Mo 30:43)

Och han fortsatte: ”Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!” Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far. När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom, det fanns inget vatten i den. Sedan satte de sig ner för att äta. Då fick de se en karavan med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum, och de var på väg ner till Egypten. Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom.

(1Mo 37:22-27)

Ett altare av jord ska du göra åt mig, och på det ska du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet ska jag komma till dig och välsigna dig. Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, ska du inte bygga det av huggen sten. För om du rör vid den med din mejsel vanhelgar du stenen. Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor, så att din nakenhet blottas vid mitt altare.

(2Mo 20:24-26)

(3Mo 25:39-55)

Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna.

(5Mo 6:5-8)

Om en man gifter sig med en kvinna och är tillsammans med henne och sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, och även denne andre man får motvilja mot henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om den andre mannen som tagit henne till hustru dör, då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Det vore något avskyvärt inför Herren. Du ska inte dra synd över det land som Herren din Gud ger dig till arvedel.

(5Mo 24:1-4)

Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de skulle utropa frihet, så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna och inte ha sin judiske broder till slav. Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle frige sin slav och sin slavinna och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter det och frigav dem. Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor. Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst. Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, när ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen. Därför säger Herren så: Ni har inte lyssnat på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så nu utropar jag frihet för er, säger Herren, att utlämnas åt svärd, pest och svält. Jag ska göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden.

(Jer 34:8-17)

Så ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta, för Gud är redan nöjd med det du gör. Låt dina kläder alltid vara vita och låt oljan aldrig fattas på ditt huvud. Njut livet med en kvinna som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv som Gud ger dig under solen, alla dina förgängliga dagar. För det är din lott i livet och mödan som du har under solen. Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet.

(Pre 9:7-10)

Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

(Pre 5:11)

Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se det som ska ske efter henne?

(Pre 3:22)

Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt. Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda. Jag förstod att också det kommer från Guds hand.

(Pre 2:22-24)

Några fariseer kom fram till honom för att pröva honom och sade: ”Får man skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst ?” Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött ? Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får alltså människan inte skilja åt.” De frågade honom: ”Varför har då Mose befallt att mannen ska ge henne ett skilsmässobrev och skicka bort henne ?” Han svarade: ”Det var för att era hjärtan är så hårda som Mose tillät er att skiljas från era hustrur. Men från början var det inte så. Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.” Hans lärjungar sade till honom: ”Om det är så i relationen mellan mannen och hustrun, då är det bättre att inte gifta sig.” Han svarade dem: ”Alla kan inte ta emot det här ordet, utan bara de som har fått den gåvan: Det finns de som inte kan gifta sig för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor har gjort dem sådana. Och det finns andra som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan förstå detta bör ta det till sig.”

(Mat 19:3-12)

Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.

(Mat 5:48)

Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna.

(Mat 7:12)

Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.

(Mat 5:18-20)

Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot ’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.

(Mat 5:22)

Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

(Mat 5:28)

Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

(Mat 20:26-28)

”Mästare, vilket är det stör- sta budet i lagen?” Han svarade: ” Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

(Mat 22:36-40)

Då sade Jesus till dem: ”Det var för att era hjärtan är så hårda som han gav er den föreskriften.

(Mar 10:5)

Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. Där kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt, ett par ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på.”

(Mar 12:41-44)

Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden.

(Rom 6:6)

När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten.

(Rom 6:20)

Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse som frukt och till slut evigt liv.

(Rom 6:22)

Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död.

(Rom 7:8)

För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru? Men var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar. Blev någon kallad som omskuren ska han inte ändra på det. Har någon blivit kallad som oomskuren ska han inte låta omskära sig. Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud. Var och en ska bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det. Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav. Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor. Bröder, var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad. När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru.

(1Ko 7:16-27)

(Luk 16:19-25)

Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

(Mat 19:24)

Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom.

(Kol 3:17)

Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.

(1Ko 10:31)

Tema: Om Gud och ondskan: Varför finns det ondska i världen?

Varför satte Gud trädet med kunskap om gott och ont i lustgården? Om han är allsvetande skulle han ju veta att det skulle leda till att mänskligheten skulle synda mot honom samt orsaka oerhört mycket lidande för sig själva, för andra levande varelser samt för honom själv. Varför gjorde han trädet lockande och inte istället motbjudande eller satte stängsel runt omkring det?

Min förståelse av Bibeln är att Gud vet vad allt som kommer att ske i framtiden (Joh_21:17; 1Jh 3:20; Efe 1:9-10). Han vet alla de val som människor kommer att göra (Psa 139:16). Han vet vilka som kommer att välja och hålla ut i försoningen och vilka som kommer att förneka eller inte förbli i den. Jag tror att han visste att budet om att inte äta från trädet med kunskap om gott och ont skulle leda till att människan bröt mot det och orsakade sig oerhört lidande. Jesu offer var planerat redan innan skapelsen (Upp 13:8).

Gud är kärlek och vill ha relationer med människor. Därför ger han oss valet att välja honom eller att gå bort ifrån honom. Men är detta helt igenom rätt och gott?

Ett alternativ till det hade varit att skapa robotar som är autonoma och inte har någon fri vilja. Detta hade varit tråkigt och kärlekslöst. Gud ville skapa några i sin avbild som han kunde ha en relation med. Jag tror att han ville ha barn – som väljer att älska honom, vill bli som honom samt ha gemenskap med honom.

Ett annat alternativ att skapa människor som endast får möjligheten att välja från ett smörgåsbord av goda val: Om exempelvis detta träd inte hade funnits i Eden och Adam och Eva helt enkelt hade kunnat få äta av alla frukter i hela lustgården – att de inte kunde få chansen att välja fel. Detta hade möjligen kunnat vara ett sunt alternativ, men det finns problem med det.

Det blir lite som att gifta sig i ett på förhand förutbestämt giftermål. Man bara gör det som är bäst och funderar inte på det. Jag tror att Gud i sin stora kärlek vill skapa en kärlekshistoria där vi, precis som i ett vanligt giftermål, säger nej till alla andra partners och i glädje väljer den ende. Gud ville att vi skulle säga nej till ondska och djävulen och därmed välja att ingå i ett evigt förbund med honom. Nu misslyckades vi med detta initialt, men det finns en möjlighet att komma tillbaka till honom – att återupprätta relationen genom Jesus.

Eller tänk dig att födas som ett barn i ett hus utan fönster och ytterdörr och däri spendera en evighet. Vore inte det olidligt nyfikenhetsväckande och frustrerande i längden? Vad finns utanför??? Tänk om det är mycket bättre där ute? Även om föräldrarna är jättesnälla, även om man får enorm kärlek, samvaro med andra – vuxna och jämnåriga, glädje och kan flöda i alla sina ambitioner, mål och använda sin kreativitet – och man har och får allt man önskar sig. Även om huset är den bästa tänkbara plats man kan vara på och det bara är lidande, död och faror utanför så skulle det vara positivt att ha möjligheten att se detta – att få veta och känna till det som är alternativet. Annars är kärleken inte hållbar eller verklig i längden. Det måste finnas ett alternativ att välja bort för att det ska finnas ett genuint val att välja till – att välja att vara med föräldrarna i huset jämfört med döden utanför. Att välja Gud, hans eviga liv och glädje jämfört med att välja bort detta.

Kärlek kräver att ett val ska kunna finnas att lämna. Jag lyssnade just på ett vittnesbörd från en predikant som varit i himlen. Han förstod där treenigheten. Han såg Jesus som gick ut från Fadern – ur som ett moln av kraft och ljus, han kunde säga några saker till människorna som var i närheten, och vände sen om och gick tillbaka in i molnet av Gud. Kärleken kräver att Sonen ska kunna lämna Fadern om han vill. Kärleken gör även att Sonen inte vill vara borta från Fadern mer än ett litet, litet tag!

Jag ser också kopplingar till posten (länk: Kan inte Gud visa sig mer?) som jag skrivit. Gud skulle ha kunnat skriva: ”Jesus är enda vägen tillbaka till mig. Välj honom!” i stjärnhimlen, men Gud vill att vi ska välja honom av kärlek, inte bara för att det är logiskt rätt.

Ytterligare tecken på att trädet med kunskap om gott och ont inte var en fälla utan en välsignelse:

Trädet i sig innehöll inget ont, vad jag förstår. Allt Gud skapade var mycket gott (1 Mo 1:31) och det bör inkludera detta träd. Det skulle ge Adam och Eva kunskap om gott och ont. Gott kände de till men de kände inte till ont, och distinktionen där emellan – med dess skam, fördömelse och straff.
Trädet ställdes mitt i lustgården. Därav skulle de inte riskera att råka äta av detta träd av misstag. Detta borde ha verkat som ett osynligt staket för dem. En slags påminnelse.
Det ställdes bredvid livets träd, så att det skulle bli ännu mer uppenbart i valet de hade: att antingen välja livet eller döden. Om de skulle känna sig frestade att välja att äta av olydnadens träd skulle de samtidigt bli påminda om att de kunde välja att äta i lydnad av livets träd som stod bredvid.
En sidonotering är att de fick massor av andra träd att äta av. Därmed skulle de inte behöva äta av detta träd pga. hunger eller ett variationtänk i kosten.

Varför gjordes trädet på så sätt att det var lockande?

Det står att:

(1Mo 3:6)

Så trädet var gott att äta av, en fröjd för ögat och lockande. Hade det inte varit mer gott av Gud att inte göra trädet så frestande? Ett problem är att då hade inte allt skapat varit mycket gott, utan Gud hade skapat det onda, eller ”det mindre bra” eller det oattraktiva. Gud skapar bara det goda. Han är perfekt och gjorde en rakt igenom fulländad skapelse i dess mångfald och variation, där allt förmodligen tillsammans utgjorde ett så imponerande hantverk att ingen nu levande människa på jorden kan beskriva det – förutom kanske de som blivit uppryckta till himlen och kommit tillbaka. Det innebär då att allt som gjordes var felfritt och attraktivt, inklusive trädet med kunskap om gott och ont. Hade detta varit ett träd som innehöll något dåligt – såsom gift eller att det var fult eller avskräckande – hade inte Gud varit den goda skaparen. Det var nog återigen inget ont med trädet i sig självt, tror jag, utan jag tror att det var förbudet som Gud gav angående det som gjorde det speciellt. Bortsett från förbudet var det nog varken mer eller mindre lockande än alla andra träd.

Gud satte nog inte upp fysiska staket eller varningsskyltar kring trädet, men däremot satte han upp mentala staket genom varningen som Adam och Eva fick kring vad som skulle ske om de skulle äta av trädet. Adam och Eva, som jag tror var intelligenta, borde ha kunnat komma ihåg denna varning och tagit den på allvar. Återigen tror jag att om Gud hade gjort dessa säkerhetsåtgärder hade Eden varit mindre av ett paradis. Det hade inte varit lika vackert estetiskt sett samt kanske vore det ett onödigt påpekande. De visste ju trots allt vad de gjorde när de valde att äta. Ingen varningsskylt eller staket hade nog hindrat dem då. Att ha dessa hade kanske varit som att ha skyltar med: ”varning för hajen i denna pool” i ett annars fritt och glädjefyllt vattenlekland. Nu var Eden helt perfekt rakt igenom. Det enda var att människorna hade fått förbudet, vilket de även blev påminda av automatiskt genom trädets position.

En del av det jag skrivit är inspirerat av denna välskrivna artikel:

https://apologeticspress.org/why-did-god-create-the-tree-of-the-knowledge-of-good-and-evil-1530/

En person som heter Kevin Zadai gav ett intressant svar på denna fråga som jag gärna delar. Min tolkning av hans svar:

Gud ville aldrig att människan skulle få kontakt med ondskan. Han visste att eftersom människan var skapad i Guds avbild – så oerhört lika kopior av Gud – så skulle människan börja tro att han var lika som Gud – när de alla vandrade i lustgården. Därför gjorde Gud en barriär – en påminnelse om att det är han som är Gud och de är människor genom trädet och förbudet. Trädet med kunskap om gott och ont var alltså träd som Gud åt av (varje dag?) och människan var inte tillåten att äta av det. På så sätt skulle sundhet uppnås och människan inse skillnaden mellan sig själv och Gud.

Kanske också att det skulle förhindra ett sådant högmod som djävulen fick – att han ville bli som Gud – genom att i så fall äta av det träd som endast Gud fick göra.

Källor:

(Psa 139:16 Swedish FB15) Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.

(Efe 1:9 Swedish FB15) Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus,

(Efe 1:10 Swedish FB15) den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.

Joh_21:17 För tredje gången frågade han: ”Simon, Johannes son. Har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?”, och han svarade: ”Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.

1Jh_3:20 om det fördömer oss, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt.

(Upp 13:8 Swedish FB15) Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat.

(Upp 13:8 KJV) And all that dwell upon the earth shall worship him, whose names are not written in the book of life of the Lamb slain from the foundation of the world.

(Upp 13:8 ESV) and all who dwell on earth will worship it, everyone whose name has not been written before the foundation of the world in the book of life of the Lamb who was slain.

Varför finns det ondska i världen om Gud är god? Har inte Gud skapat ondska? Var kommer den annars ifrån om inte från alltings skapare?

Låt oss utforska vad Bibeln säger.

Gud påstår att

Han är god till skillnad från alla andra (Mar 10:18).
Han är kärlek (1Jh 4:8). Detta bör innebära att alla former av agerande som Gud har gjort mot människan från begynnelsen fram till nu bör ha skett i kärlek.
Han är fullkomlig (Mat 5:48).
Han är ljus och inget mörker finns i honom (1Jh 1:5).
Han hatar orättfärdighet och älskar rättfärdighet (Jes 61:8; Psa 45:8).
Han hatar diverse onda handlingar (Ord 6:16-19; Sak 8:17; Mal 2:16) och anser att syndens naturliga (åtminstone instiftade) konsekvens är döden (Rom 6:20-21).
Han sörjde när han i Noas dagar såg att människorna levde i ondska (1Mo 6:5-6).
David genom den Helige Ande säger om Gud:

Du är inte en Gud som älskar ondska, den som är ond får inte bo hos dig. De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla förbrytare. Du förgör dem som ljuger, Herren avskyr den som är blodtörstig och falsk.

(Psa 5:5-7)

Guds skapelse var initialt mycket god.

Allt som Gud skapade (allt!) var mycket gott och han gav hela jorden till människan och placerade henne i Guds lustgård Eden inledningsvis (1Mo 1:27-31; Psa 115:16; 1Mo 2:8). Allt var mycket gott:
- Det inkluderar djävulen som var otroligt vacker och fullkomlig i sitt ursprungliga tillstånd (Hes 28:15), till dess att orättfärdighet blev funnen hos honom (Hes 28:16-18).
- Det inkluderar alla nutida fallna änglar som djävulen drog eller lurade med ned i fallet (vissa tror att detta kommer ske i framtiden). (Upp 12:3-4,7-9; 2Pe 2:4; Jud 1:6; 1Mo 6:1-4).

Det inkluderar all annan andlig ondska som nämns i Efe 6:12:

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.

(Efe 6:12)

- Det inkluderar alla andra orena andar / demoner som tar sig in i människor. Dessa tror jag skapades i samband med att änglar syndade genom att de gjorde barn tillsammans med kvinnor vilket jag tror skapade orena hybridvarelser som kallas demoner (1Mo 6:1-4).
- Det inkluderar även trädet med kunskap om gott och ont som skapades dag 6, efter att Adam skapades men innan Eva skapades – efter vilket Gud sade att det han skapat ”var mycket gott” (1Mo 1:31; 2:8-9,16-18). Jag tror inte att det var något ont i trädet i sig självt -utan det var Guds förbud att äta av det som gjorde att om man åt av det skulle man få uppleva olydnad / ondska och därigenom uppleva och få kunskap om dess konsekvenser.
- Det inkluderar de två första människorna samt alla djur och växter. Vi skapades i Guds avbild (1Mo 1:27). Vi människor var inte tänkta att äta något annat djur, utan endast växtdelar (1Mo 1:29). Inget djur var tänkt att äta något annat djur, utan de var alla växtätare (1Mo 1:30). Allt var gott och fullt av liv. Inget skulle dö.

Varifrån kommer då det onda om inte från alltings skapare? 🙂

En nyckel finns i verserna:

Ingen som blir frestad ska säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder. Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker.

(Jak 1:13-17)

Jag tror inte att ondska är en sak / ett ting. Liksom att kärlek inte är en sak / ett ting. Gud är manifesterad kärlek – och kärlekens närvaro, kärlekens Ande samt potentiella välbehag kan förnimmas av det skapade. Man kan också agera i kärlek, introducera kärlek, ta emot och sprida kärlek. Men allt detta sker genom val av personer. Det Gud skapade var gott, han skapade inte godheten själv. Godheten var ett attribut som de ting och varelser Gud hade skapat hade. Sedan blev detta goda ont och gjorde onda saker genom sina egna viljor. Gud är den ende som är oskapad och han är bara god (till och med nu den ende som är god (Mar 10:18)). Han är fullkomlig (Mat 5:48) och allt han gör är rätt och riktigt (Psa 18:31). Han frestas inte av det onda (Jak 1:13) och besegras inte av det onda. Ondska är något man bedriver, något man kan ha gjort, något som kan manifestera eller en slags närvaro av någon andemakt: Synd är ondska och synd är brott mot lagen (1Jh 3:4) – en aktion.

Det är varelser som utför onda handlingar efter sina val vilket introducerar ondska på olika platser. Vilka är det som har möjlighet att göra detta?

Den som först och främst gjorde ont var nog djävulen:

Du var i Eden, Guds lustgård, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, granat och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades. Du var en smord, beskyddande kerub109, och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar. Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig. Genom din stora handel fylldes du med våld, och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg och förgjorde dig, du beskyddande kerub mitt bland de gnistrande stenarna. Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas.

(Hes 28:13-17)

Detta tror jag hände innan människan skapades.

Även änglar syndade

Detta är jag mer osäker på när det hände bibliskt sett, men jag har en känsla av att även de syndade innan människan fanns.

Även om ni redan känner till allt, vill jag påminna er om hur Herren först frälste sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde. Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.

(Jud 1:5-7)

Mannen och kvinnan syndade i Edens lustgård. Men även djävulen syndade (återigen?) då genom att det var han som var i ormen och lurade dem. De fick alla tre uthärda straff på grund av synden.

Ormens straff:

Då sade Herren Gud till ormen: ”Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.”

(1Mo 3:14-15)

Kvinnans straff:

Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.”

(1Mo 3:16)

Mannens straff:

Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”

(1Mo 3:17-19)

Mannens och kvinnans gemensamma straff:

Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

(1Mo 3:22-24)

Dessa synder fick enorma konsekvenser på jorden. Ondskans män hade inte bara fördrivits från himlen till jorden, utan de hade släppt lös dödens makt på jorden och satt jorden bunden under förbannelse (Rom 5:12,15). Sedan dess blev raserna fallna och alla föds in med en syndig natur och kommer att synda (Rom 3:23). Allt det var inte Guds önskan. Snarare tvärtom. Gud varnade att fallet skulle ske om de gjorde dessa val (1Mo 2:16-17).

När ondskan skenar iväg är det på grund av synden vilken leder till död (Rom 6:23) och ofta mer synd.

Det fantastiska är att Gud kom till världen för att rena efter och utplåna ondskans problemskapande. Gud har nu besegrat ondskan genom Kristus offer (Kol 2:15). Han löste det ingen annan kunde lösa. Han gav oss en gåva i att utge Jesus för att rädda oss ur det träsk han aldrig önskade oss att hamna i.

Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?

(Rom 5:15-17)

Vad Gud har skapat är möjligheten för ondska att existera genom att han inte tvingar på sin godhet, sin närvaro, sin beröring och sitt välbehag på andra.

Så slutsatsen blir: Nej. Gud har inte skapat ondska. Han har skapat möjligheten till att välja ondska. Vi har själva introducerat ondskan till världen. Det är också vi som fortsätter ondskans utbredning och ger ondskan makt.

Källor:

(1Mo 2:16-17)

Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

(Mar 10:18)

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.

(Rom 5:12)

(Rom 5:15)

Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset.

(Kol 2:15)

Den som ägnar sig åt synd bryter mot lagen, för synd är brott mot lagen.

(1Jh 3:4)

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,

(Rom 3:23)

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

(Rom 6:23)

Varför blir djuren och växterna straffade genom människors ondska? Hur kan en god Gud tillåta det?

Läs gärna (Varför finns det ondska i världen?) för svar på detta.

Det är tydligt att anledningen till att världen är så dålig är p.g.a. människans onda handlingar som orsakar Guds domar.

Se, Herren tömmer jorden och ödelägger den. Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare. Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen. Jorden blir helt ödelagd och fullständigt utplundrad, för Herren har talat detta ord. Jorden sörjer och vissnar, världen tynar bort och vissnar, jordens stolta folk tynar bort. Jorden har blivit orenad under sina invånare, för de har överträtt Guds undervisning, kränkt lagarna och brutit det eviga förbundet. Därför förtär en förbannelse jorden, de som bor på den måste straffas för sin skuld. Därför blir jordens invånare färre, bara några få är kvar. Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort. Alla som var hjärteglada suckar. Det är slut med tamburinernas fröjd, de gladas sorl har slutat. Det är slut med harpans glädje. Man dricker inte vin under sång, rusdrycken är bitter för dem som dricker den. Den öde staden ligger nerbruten, alla hus är stängda så att ingen kommer in. Ute på gatorna hörs sorgerop över vinet. All glädje har förmörkats, all jordens fröjd har flytt. Bara förödelse är kvar i staden, porten har slagits i spillror. För det ska bli på jorden bland folken som när oliver slås ner, som vid en efterskörd när vinskörden är slut. De höjer sin röst och ropar av fröjd, de jublar högt från havet över Herrens höghet: ”Ära därför Herren i öster, ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn.” Från jordens ände hör vi lovsånger: ”Ära till den Rättfärdige!” Men jag sade: Jag förgås, jag förgås, ve mig! Förrädare förråder, förrädiskt förråder förrädarna. Fruktan, fallgrop och fälla väntar er, ni jordens invånare. Det ska ske att den som flyr från farans rop störtar i fallgropen, och den som kommer upp ur fallgropen fångas i fällan, för fönstren i höjden är öppna och jordens grundvalar skakar. Jorden brister, ja, den brister. Jorden rämnar, ja, den rämnar. Jorden vacklar, ja, den vacklar. Jorden raglar som en drucken. Den svajar fram och tillbaka som en vakthydda i trädets topp. Dess missgärning vilar tung på den. Den ska falla och inte mer resa sig. På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. De ska samlas ihop som fångar i fånggropen, de ska stängas inne i fängelse. Efter lång tid når straffet dem. Då ska månen blygas och solen skämmas, för Herren Sebaot ska då vara kung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet.

(Jes 24:1-23)

Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom. Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

(Rom 8:16-25)

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma. Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.

(Rom 5:12-15)

Syndens konsekvens är döden (Rom 6:20-21). Ondska går inte Gud förbisett, utan han straffar det. Mer om varför det är rätt och gott att straffa ondska kan läsas om i (Måste en god Gud verkligen straffa ondska och döma världen?) samt (Straffar Gud aktivt i Helvetet samt Eldsjön? I så fall: hur kan en god Gud aktivt plåga sina skapelser och barn i all evighet?)

Guds domar drabbar världen på grund av synden – som är onda handlingar. En liknelse är att Sveriges lagar skulle kunna drabba/utsätta/poängtera en viss liten genomond svensk by genom samhällsövergripande fysiska konsekvenser – med polisinsatser eller politisk styrning från staten. Det är inte nödvändigtvis fel på lagarna eller polisen eller domstolarna som utfärdar konsekvenserna, det är byn i sig och dess beteende som är dåligt och det får effekter.

Gud sörjer delvis när straff utförs.

Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud. Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

(Psa 14:2-3)

Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. Herren sade: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem.”

(1Mo 6:5-7)

Även om han själv väljer att utföra det och naturligtvis inte gör något emot sin egen vilja.

Din hand ska nå alla dina fiender, din högra hand ska nå dem som hatar dig. Du ska sätta dem som i en glödande ugn när du visar ditt ansikte. Herren ska sluka dem i sin vrede, eld ska förtära dem. Du ska utrota deras livsfrukt från jorden, deras avkomma från människors barn, för de ville dra ondska över dig, de smidde listiga planer men förmår ingenting. Du ska driva dem tillbaka, du ska sikta med din båge mot deras ansikten.

(Psa 21:9-13 Swedish FB15)

Jorden gavs till de första människorna och deras framtida avkomlingar för att de skulle råda över den och allt den innehöll (1Mo 1:27-31; Psa 115:16). I sin allsmäktighet gav han den till oss. Han hade också innan dess givit oss en fri vilja (1Mo 2:16-17). Vi fick möjlighet att göra det vi kände var lämpligt: att skaffa barn, äta frukt, leka och dansa, klappa lejon, springa ikapp med hästar, dyka med delfiner, med mera antar jag (1Mo 1:28-30). Vi valde att synda och förbannelsen kom in (1Mo 3). Jorden var fortfarande vår, men djävulen fick makt. Den som hade makt över Döden var nu djävulen (Heb 2:14).

Konsekvensen blev att:

Marken förbannades så att den inte gav lika mycket liv och frukt som tidigare (1Mo 3).
Djurriket introducerades till döden (1Mo 3:21). De gick från enbart växtätande till ett konkurrerande och ätande av varandra: Att äta eller ätas.
Växtriket hamnade också i förgängelse och fick göra sina anpassningar för att överleva i en värld där det helt plötsligt konkurrerades om resurser. Växter utsattes för död (1Mo 6:13-14).
Människan föll i grövre och grövre moraliskt förfall (1Mo 6:5). Synden var som en cancer som började som en enda felaktig cell, som spred sig och till slut blev helt central och fatal (1Mo 6).
Onda änglar kom hit, skaffade olovligt barn med kvinnor och gjorde världen ännu värre (1Mo 6:1-4, 2 Pet 2:5).
Allt fick kortare och kortare levnadstid (jämför (1Mo 5:1-32) med andra åldrar i Bibeln). Förmodligen försämrades allt levandes hälsa.

I allt detta flödade ondskan på mer och konsekvenserna/domarna flödade ned från himlen.

Djävulen och andra onda andar lurar sedan dess människor och djur att göra ont och sprida denna ondska istället för att sprida ljuset och det goda. All godhet är inte helt passé dock. Det finns mycket att glädja sig över. Gud välsignar fortfarande genom att ge oss barn, mat, vatten och liv, men skapelsen är långt ifrån på den nivå den var när Gud på sjunde dagen hade fullbordat sitt verk och vilade. Men djur- och växtlivet är en del av systemet och skadas på köpet av all besvärande ondska här i mörkret.

Gud straffar också ibland människor genom växterna och djuren. Människorna är trots allt Guds huvudskapelse och det är oss han har sin stora glädje i (1Mo 1:26-29, 1Mo 9:1-3, Joh 3:16-17, Rom 8:16-17, ex.). Därför offrar han säkert med glädje 1000 tjurar för att rädda en syndare (4Mo 11:1-32). Han offrade ju till och med sin käraste Jesus för oss.

Se källorna i slutet av ”temat (om Gud och ondskan”).

Men är inte Gud allsmäktig och bör han inte då ta bort ondskan?

Här beskriver jag ett flertal tankar på ämnet som tillsammans utgör ett svar

Jo, Gud är allsmäktig (Ex. Upp 15:3-4), men han väljer att agera utefter sin egen utvalda vilja – hans principer (Upp 15:3), liv (Rom 8:6, Jak 3:14-18, Gal 5:22-25) och kärlek (kärleken är hans vilja). Vi lever här nere och jorden är given till oss (Psa 115:16). Han har givit gåvan att leva och välja rätt vägar till sina älskade barn och vänner.

Jesus övervann den onde på korset (Kol 2:15). Nu är således han som hade makt över döden besegrad. Vägen är öppen till himmelriket igen och Gud manar alla att kämpa sig dit genom att leva i tron på Jesus. De som tror har övervunnit världen (1Jh 5:4-5, 1Jh 2:13-14) och har besegrat han som är i den här världen – den här världens Gud (2Ko 4:4). Men det har dröjt ca 2000 år och domens dag har ändå inte kommit. Varför har det tagit en så lång tid? För att Gud vill ge alla chansen att omvända sig (2Pe 3:8-10).

Alltså: Gud har åstadkommit segern över ondskan. Det är fullbordat och ondskefulla varelser kommer att bli permanent förvisade (Upp 20:13-15). Vi får dock arbeta för att detta ska ske. Jesus väntar på att alla fiender ska läggas under hans fötter (Heb 10:12-13) och evangeliet måste predikas för alla innan slutet kommer (Mar 13:13). Detta kommer att ske och i sin allsmäktighet väntar Gud på att principer som är uppsatta i enlighet med kärlekens val ska inträffa för att han ska kunna komma till oss och städa.

Det är i dagsläget en kamp mellan ondskan och godheten på jorden. Gud sprider och försöker på olika sätt mana fram godheten och till slut kommer den att regera fullkomligt, där ondska är utom synhåll. Därför bör alla människor aktivt delta i kampen för ljuset genom att välja att göra gott samt undvika att göra ont i så stor grad de kan. Vi troende har en särskild position i matchen i och med att vi kan utnyttja den auktoritet som Jesus har givit oss. Endast Gud är ju god! Vi bör sprida godhet genom att:

Be ned Guds vilja från himlen. Jesus säger att vi ska be att Guds vilja ska ske. Varför skulle vi behöva det ifall Gud den allsmäktiges vilja alltid sker ändå? Jag tror att han menar att vi ska be på detta sätt bokstavligen. Vi kan i denna bön exempelvis be för frid i landet, om välsignelser samt goda gåvor så att vi har dem i överflöd.

Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber.

(Jak 4:2)

Om vi inte ber händer inte mycket.

Själva sprida Guds rike på ett synligt sätt genom Jesus hjälp. Jesus ger oss auktoritet över
- Hela den ondes välde.
- I princip allt materiellt på jorden (enligt min tro).
- Alla sjukdomar (enligt min tro).

Inget gift ska skada oss (Mar 16:18). Vi ska kasta ut onda andar (Mar 16:17). Vi ska sätta fångar fria (Luk 13:15-16). Vi ska hela den sjuke (Mar 16:18). Vi ska dela ut till den som behöver (Mat 5:42) – för vi har alltid tillräckligt för varje god gärning (2Ko 9:7-8).

Viktigast är att fler kommer till tro och blir födda på nytt och därmed går från att göra djävulens gärningar till att göra Guds. För detta hjälper att det predikas.

Källor:

Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

(Mar 10:18)

Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

(1Jh 1:5)

för jag, Herren, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rofferi. Jag ska ge dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem.

(Jes 61:8)

Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

(Psa 45:8)

Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.

(Mat 5:48)

Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som blir frestad ska säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär.

(Jak 1:12-14)

Sex saker är det som Herren hatar, sju som han avskyr: stolta ögon, en falsk tunga, händer som spiller oskyldigt blod, ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont, ett falskt vittne som främjar lögn och den som skapar gräl mellan bröder.

(Ord 6:16-19)

Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, för allt sådant hatar jag, säger Herren.

Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst.

(Mar 13:13)

Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.

(Heb 10:12-13)

Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er unga: ni har besegrat den onde. Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga: ni är starka, och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.

(1Jh 2:13-14)

Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild.

(2Ko 4:4)

Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.

(2Pe 3:8-10)

Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

(Upp 20:13-15)

Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.

(Mat 5:42)

Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.”

(Mar 16:17-18)

Då svarade Herren honom: ”Era hycklare! Lossar inte varenda en av er sin oxe eller åsna från krubban på sabbaten och tar ut den och vattnar den? Men den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, skulle hon inte få bli fri från sin boja på sabbatsdagen?”

(Luk 13:15-16)

Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare. Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.

(2Ko 9:7-8)

Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.

(Rom 8:6)

Men bär ni bitter avund och rivalitet i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. En sådan ”vishet” kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk. För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska. Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

(Jak 3:14-18)

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.

(Gal 5:22-25)

Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.” Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så.

(1Mo 1:28-30)

Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.” Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda.

(1Mo 1:26-29)

Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades. När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. Adams hela ålder – den tid han levde – blev 930 år. Därefter dog han. När Set var 105 år blev han far till Enosh. Sedan Set hade fått Enosh levde han 807 år och fick söner och döttrar. Sets hela ålder blev alltså 912 år. Därefter dog han. När Enosh var 90 år blev han far till Kenan. Sedan Enosh hade fått Kenan levde han 815 år och fick söner och döttrar. Enoshs hela ålder blev alltså 905 år. Därefter dog han. När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. Sedan Kenan hade fått Mahalalel levde han 840 år och fick söner och döttrar. Kenans hela ålder blev alltså 910 år. Därefter dog han. När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. Sedan Mahalalel hade fått Jered levde han 830 år och fick söner och döttrar. Mahalalels hela ålder blev alltså 895 år. Därefter dog han. När Jered var 162 år blev han far till Henok. Sedan Jered hade fått Henok levde han 800 år och fick söner och döttrar. Jereds hela ålder blev alltså 962 år. Därefter dog han. När Henok var 65 år blev han far till Metushela. Och sedan Henok hade fått Metushela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. Henoks hela ålder blev alltså 365 år. Sedan Henok så hade vandrat med Gud fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. När Metushela var 187 år blev han far till Lemek. Sedan Metushela hade fått Lemek levde han 782 år och fick söner och döttrar. Metushelas hela ålder blev alltså 969 år. Därefter dog han. När Lemek var 182 år fick han en son. Han gav honom namnet Noa, för han sade: ”Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.” Sedan Lemek hade fått Noa levde han 595 år och fick söner och döttrar. Lemeks hela ålder blev alltså 777 år. Därefter dog han. När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.

(1Mo 5:1-32)

Folket började klaga högljutt inför Herren hur illa de hade det. När Herren hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret. Folket ropade då till Mose och han bad till Herren, och elden dog ut. Platsen fick namnet Tabeera, därför att Herrens eld hade brunnit ibland dem. Den blandade hopen som följde dem greps av stort begär, och även Israels barn började gråta igen och sade: ”Vem kan ge oss kött att äta? Vi minns fisken som vi åt gratis i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna.” Mannat liknade korianderfrö och såg ut som bdelliumharts. Folket gick omkring och samlade det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. De kokade det i gryta eller bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja. När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det. Mose hörde hur folket i de olika familjerna grät, var och en vid ingången till sitt tält. Då upptändes Herrens vrede, och Mose blev illa till mods. Och Mose sade till Herren: ”Varför har du gjort så illa mot din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd inför dina ögon? Du har ju lagt bördan av hela detta folk på mig! Har jag burit och fött hela detta folk, eftersom du säger till mig: ’Bär dem i din famn så som vårdaren bär spädbarnet’, in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder? Var ska jag få kött att ge åt hela detta folk? De kommer gråtande till mig och säger: Ge oss kött, så att vi får äta! Jag orkar inte bära hela folket själv, det är för tungt för mig. Om det är så här du vill göra mot mig, döda mig då direkt om jag funnit nåd inför dina ögon, och låt mig slippa se mitt elände!” Då sade Herren till Mose: ”Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och deras förmän. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig. Där ska jag då stiga ner och tala med dig, och jag ska ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De ska tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam. Säg till folket: Helga er till i morgon, så ska ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem ska ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför ska nu Herren ge er kött att äta. Ni ska få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ni har förkastat Herren, som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?” Mose sade: ”Sexhundratusen man till fots har jag omkring mig, och du säger: Jag ska ge dem kött att äta under en månad! Finns det får och kor att slakta så att det räcker åt dem? Eller ska alla fiskar i havet fångas så att det räcker åt dem?” Herren svarade Mose: ”Är Herrens arm för kort? Nu ska du få se om det jag har sagt ska hända dig eller inte.” Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. När Anden nu vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer. Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Även över dem vilade Anden, för de var bland de uppskrivna men hade inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: ”Eldad och Medad profeterar i lägret.” Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: ”Mose, min herre, förbjud dem!” Men Mose sade till honom: ”Ivrar du för mig? Om ändå hela Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!” Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel. Och en stormvind gick ut från Herren. Den förde med sig vaktlar från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar över marken. Folket gick då hela den dagen och natten och nästa dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer, och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret.

(4Mo 11:1-32)

Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.

(1Mo 6:5)

(1Mo 9:1-3)

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.

(Joh 3:16-17)

Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset.

(Kol 2:15)

Himlen är Herrens himmel, och jorden har han gett åt människors barn.

(Psa 115:16)

för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?

(1Jh 5:4-5)

När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. Då sade Herren: ”Min Ande ska inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid ska vara hundratjugo år.” Vid denna tid, då Guds söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.

(1Mo 6:1-4)

(1Mo 6:13-14)

Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

(1Mo 3:21)

I sin girighet kommer de att utnyttja er med hjälp av falska argument. Men domen över dem är verksam sedan länge, och deras undergång sover inte. Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen. Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa.

(2Pe 2:3-6)

När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen,

(Heb 2:14)

(Rom 8:16-17)

och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång: ”Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud Allsmäktig. Rätta och sanna är dina vägar, du folkens Kung. Vem skulle inte vörda dig, Herre, och prisa ditt namn? Bara du är helig, och alla folk ska komma och tillbe inför dig, för dina rättfärdiga domar har uppenbarats.”

(Upp 15:3-4)

(Sak 8:17)

Jag hatar skilsmässa, säger Herren, Israels Gud, och att man höljer sig i våld som i en klädnad, säger Herren Sebaot. Så var på er vakt i er ande och var inte trolösa.

(Mal 2:16)

När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i döden.

(Rom 6:20-21)

(1Mo 6:5-6)

Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.” Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.

(1Mo 1:27-31)

Himlen är Herrens himmel, och jorden har han gett åt människors barn.

(Psa 115:16)

Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format.

(1Mo 2:8)

(Hes 28:13-15)

Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.

(1Mo 2:8-9)

Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.” Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.”

(1Mo 2:16-18)

(1Mo 6:1-4)

Och ett annat tecken visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det.

(Upp 12:3-4)

Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.

(Upp 12:7-9)

Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen.

(2Pe 2:4)

Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.

(Jud 1:6)

(1Mo 1:27-29)

Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så.

(1Mo 1:30)

Guds väg är fullkomlig, Herrens ord är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom.

(Psa 18:31)

Varför skapade Gud människan om han visste att majoriteten av oss skulle hamna i helvetet samt slutligen i eldsjön?

Varför vi skapades

Jag vill ge ett kort och enkelt tvådelat svar kring mina tankar varför Gud har skapat oss samt även allt annat.

Ett: Vi är skapade för Guds ära och vi är skapade till/för honom.

Men så säger nu Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du går genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar så ska de inte dränka dig. Om du går genom eld ska du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig. För jag är Herren din Gud, Israels Helige, din Frälsare. Jag ger Egypten till lösen för dig, Nubien och Seba i ditt ställe. Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig, ger jag människor i ditt ställe, folk i stället för ditt liv. Var inte rädd, för jag är med dig. Jag ska hämta dina barn från öster och samla dig från väster. Jag ska säga till länderna i norr: ”Ge hit!” och till södern: ”Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände, var och en som är uppkallad efter mitt namn och som jag skapat till min ära, som jag format och gjort.” För ut det blinda folket som ändå har ögon, och de döva som ändå har öron.

(Jes 43:1-8)

för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom.

(Kol 1:16)

Allt Gud gör verkar vara för sin egen ära. Åtminstone ärar han inte någon annan (se ex. Jes 42:5-8).

Så säger Gud, Herren som har skapat himlen och spänt ut den, han som har brett ut jorden med allt som växer där, han som har gett liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den. Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet. Jag ska hålla dig i handen, jag ska bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, för att du ska öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker. Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

(Jes 42:5-8)

Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede, för min äras skull är jag tålmodig så att du inte blir utrotad. Se, jag har luttrat dig, men inte fått något silver. Jag har prövat dig i lidandets ugn. För min egen skull, för min egen skull gör jag det, för hur skulle jag kunna låta mitt namn bli ohelgat? Jag ger inte min ära åt någon annan. Hör på mig, Jakob, du Israel som jag har kallat. Jag Är. Jag är den förste, jag är också den siste. Min hand har lagt jordens grund, min högra hand har spänt ut himlen. Jag kallade på dem, då stod de där. Samla er, ni alla, och hör: Vem av de andra har förutsagt detta, att mannen som Herren älskar ska utföra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kaldeerna? Jag, jag har talat det, jag har också kallat honom. Jag har fört honom fram, och han ska ha framgång på sin väg.

(Jes 48:9-15)

Ingen bland gudarna är som du, Herre, inga gärningar är som dina. Alla folk som du har gjort ska komma och tillbe inför dig, Herre. De ska ära ditt namn, för du är stor och du gör under. Du ensam är Gud.

(Psa 86:8-10)

Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk. Herre, alla dina verk ska tacka dig och dina trogna ska lova dig. De ska tala om ditt rikes ära och förkunna din makt, så att människors barn lär känna dina mäktiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet. Ditt rike är ett rike för alla evigheter, ditt välde består från släkte till släkte. Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör.

(Psa 145:9-13)

Vem är så blind som min tjänare och så döv som min budbärare som jag sänder? Vem är så blind som min förtrogne, så blind som Herrens tjänare? Du har sett mycket men inte tagit vara på det. Öronen är öppna, men ingen lyssnar. Herren ville för sin rättfärdighets skull låta sin undervisning komma till makt och ära.

(Jes 42:19-21)

(Se även Jes 43:6-7 samt Psa 19:2). Gud ärar sig själv men även ibland folk (Jer 30:19).

Två: Samtidigt är Gud kärlek (1Jo 4:8), vilken inte är självisk och inte söker sitt (1 Ko 13:5), så allt han gör är för andras bästa.

Hur går dessa två ihop? En tolkning är att Gud Fadern gör saker till Jesus ära, Jesus gör saker till Faderns ära, och Helige Ande förhärligar Jesus. Alltså är inte Gud självisk när han ärar sig själv. (Även om han ärade sig själv som enskild person så skulle inte det vara fel, eftersom han är värd all ära). Han gör allt för familjens bästa, och de troende är en del av hans familj.

Gud är inte heller självisk i den meningen att personerna i Gudomen endast tänker på varandra. Snarare tvärtom. Han har skapat oss som sina älskade barn och vill på alla sätt att vi ska ha det så bra som möjligt. Är ”goda” föräldrar som längtar efter att skaffa barn för att bygga en fin familj, älska dem i nöd och lust, leka med dem, krama dem, åka på bilsemester med dem, följa dem till skolan, se dem växa upp med mera själviska? Nej, det är ett beslut grundat i kärlek att vilja skaffa barn – även om barnen inte har något att säga till om.

Genom att vi är skapade kan Gud enklare uppenbara sin karaktär. Han kan visa sin barmhärtighet, kärlek och den visar sig nog lättare genom att andra varelser finns till. Sedan visas Guds vrede, nåd och rättfärdighet genom domen över ondskan. Han faders- och frälsaregenskaper visas genom Jesus försoningsverk.

Vi var således skapade i Guds avbild för att ära och älska honom. Hela jorden är fylld av hans härlighet, även den är skapad för Gud (Kol 1:16). Meningen med vårt livs existens är Gud (Kol 1:16) och alla svar och all mening finns i honom (Joh 14:6; Kol 2:2-3).

Att Jesus skulle behöva straffas visste Gud redan innan han skapade världen (Upp 13:8). Alltså var det en del i planen. Frågan är om det även var en anledning till att han ville skapa jorden – för att åstadkomma hjältedådet(?). Genom vårt fall blir Gud ännu tydligare vår hjälte och räddare och vi kommer att prisa honom för evigt som vår räddare. Lite som att en riddare hellre kanske räddar en prinsessa som är fångad av en drake för att vinna henne och sedan gifta sig med henne jämfört med att gifta sig med kvinnan i grannhuset(?).

Han var längtande efter barn. Sådan är vår Far. Han ville se oss leva. Han älskar oss alltid, före världens skapelse (Upp 13:8, Psa 139:16).

Se gärna (länk: Varför visar sig Gud inte mer?) för Guds vilja att nå ut till oss och göra sitt yttersta för att rädda oss tillbaka till honom.

Källor:

Jag kämpar för att de ska bli styrkta i sina hjärtan och förenade i kärlek och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.

(Kol 2:2-3 Swedish FB15)

Hur kan det vara gott att skapa oss?

Okej, så det var lite grundläggande om varför vi finns till – men hur går det ihop med att vägen till fördärvet är bred och att det är många som väljer den?

Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna. Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den.

(Mat 7:12-13)

Man tycka att om barnen får en så extremt dålig framtid – en evighet i en brinnande eld efter ett kortare liv på jorden – varför bestämmer han sig i så fall för att skapa dem då? Jesus under den sista måltiden till sina lärjungar att det vore bättre för Judas att han aldrig vore född:

Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.” Judas, han som skulle förråda honom, sade: ”Rabbi, det är väl inte jag?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”

(Mat 26:24-25)

Solklart, då han kommer att plågas i evighet och förmodligen önska att han förintades. Därför vore det bättre för honom om han inte hade blivit född. Hur tänkte Gud när han skapade Judas? Gjorde han det i ren ondska? Mänskliga kärlekspar som p.g.a. missbruk, dålig ekonomi eller otillräcklig hälsa vet att de inte kommer att lyckas att ta hand om eventuella barn så väl ifall de skaffar några skulle möjligen kunna tänka att det är bäst att låta bli och således avhålla sig. Kunde inte Gud som är god ha gjort på samma sätt och avhålla sig av barmhärtighet och välvilja?

Återigen verkar det centrala temat som besvarar denna fråga vara den fria viljan som människan har fått samt även Guds karaktär. Jag anser att det är en svår men rolig fråga att titta vidare på. Jag kan se flera olika argument. Dels:

De som ändå till slut blir frälsta – de hade inte kunnat blivit skapade och därmed inte kunnat spendera evigheten med Gud om inte människan skapats. En liknelse är att avhålla sig från att skapa bilar då man vet att många människor kommer att missbruka dem, skapa olyckor och önska att de aldrig hade kört dem. Men vill man verkligen avhålla sig från välsignelsen som existensen av bilar ger till de som kan behärska sig? (idé inspirerad genom en man vid namn Bill Wiese).

Javisst, mycket ont undviks, men även oändligt mycket gott genom den evighet Guds barn får uppleva.

Endast Gud är god och inget han skapar är lika bra fullkomligt, starkt och glädjefyllt som honom (även om vi sen kommer att bli lik honom (1 Jh 3:2) och att vi skapades i hans avbild (1 Mo 1:27).

En deltanke i detta är att alla föräldrar vet att världen inte är sorgfri utan barnen de skaffar kommer att få uppleva problem i livet, men de tar beslutet att skapa dem ändå.

En tanke: Det kanske inte är rätt mått att jämföra antalet människor i evig plåga respektive i evig lycka och basera sitt beslut om att skapa eller inte på det. Exempelvis detta: ”om mer än 50% hamnar i evig plåga bör man inte skapa människan”. Man kanske bör väga den producerade godheten, kärleken och äran i jämförelse med den producerade ondskan.

En punkt jag är lite osäker på, men den kom upp så jag nämner den: Ondskan kommer att bli förvisad för gott så Gud kommer inte att behöva se den. Allt är ju skapat till Guds ära så han gör vad han vill. Om han vill skapa något och enbart behålla det goda och kasta bort det onda har han ju tjänat på det. På något sätt glömmer han / tar bort de frälstas synder och ser oss som helt rena fastän vid inte var det tidigare.

Allt är för honom och till honom, inte för oss och till oss. Om jag gör lerkrukor och vet att 80% blir dåliga och 20% blir bra så kan jag kasta iväg de dåliga och ta med de bra in i mitt hus och glädja mig över dem. Jag kan nog på samma sätt välja att plantera en bärbuske även om jag vet att inte alla grenar kommer att bära god frukt.

Det handlar mer om honom än om vårt välmående – även om han är kärlek och därmed självförglömmande och helt oegoistisk. Detta visar han också på korset – hur mycket han älskar oss och gör vad som helst för oss.

Gud har skapat ett verk (1Mo 2:3) som har fått eget liv och gör egna val: Som en tavla som sedan efter att ha blivit till har makt att förändra sig själv. Tavlan han gjorde var perfekt men sedan trasade den sönder sig själv, vilket gjorde att konstnären sörjde och gick tillbaka och på flera olika sätt och i återkommande tålamod försökte att fixa den – se (länk: Varför visar sig Gud inte mer?). Hela skapelsen är under förgängelsen, under förbannelsen och alla människor

Ett par föräldrar väljer att skaffa barn men de vet inte på förhand utifall barnen kommer att älska dem och hur länge det skulle vara så. Även om Gud vet allt så finns det ändå en dimension i att det är upp till oss skapelser att svara på kärleken.

En egen idé genom ett vittnesbörd från Jesse Duplantis ger mig denna punkt (se källor). Det baserar sig inte på Bibeln, utan Jesses upplevelse av himlen, men eftersom det är en idé likt andra tar jag upp den:

Barn verkar existera som Guds tankar i himlen (som själ) och säga: Kan du skapa en ande åt mig, och woom, så hamnar de i moderlivet och blir sedan födda. Alltså existerar deras själ som en möjlighet till liv och när den tanken (själen) önskar att bli född, ger Gud den en livsande. Detta kan betyda att vi existerar delvis eftersom att vi själva har valt det själva. En otrolig tanke. Det tar bort en stor del av ansvaret från Gud.

Det skulle även innebära att Guds beslut om att skapa människan rättfärdiggörs på ett annat sätt: Skulle Gud neka de som vill ha liv, liv, bara för att vissa inte klarar av att ta hand om den välsignelsen?

En idé jag har är denna: Gud skapade människorna perfekta och satte dem i en perfekt värld. Han sade sedan till dem att föröka sig och sprida sig i denna värld. Sedan vilade Gud på den sjunde dagen då skapelsen var fullgjord. Detta kan innebära att han satt i gång naturlagar och med en tillhörande biologi som rullar på av sig själv, vilket gör att skapelsen kan sköta sig själv på ett ordnat sätt. Dock inte utan inblandning av Gud förstås. Han förser till allt som händer och Jesus säger att utan mig kan ni ingenting göra (Joh 15:5). Människor som bestämmer sig för att skaffa barn kan nog få barn – utan att på ett sätt behöva bli välsignade av Gud. När akten genomförs skapas barn – Gud ”måste(?)” svara genom att skicka ett liv till moderlivet. Just som att om någon släpper en sten från en höjd ned mot någon annans huvud ”måste” Gud göra så att stenen faller på grund av gravitationen och sedan träffar denne person. Det är i detta fall naturens ordning och människans illviljas fel – inte nödvändigtvis Guds. Vi får lida för att vi sabbat allt.

Kort slutsats: Alltså kanske Judas (och andra som kommer önska att de inte blivit födda) valde att bli född. Eller så valde hans föräldrar att skaffa barn – och han får lida för deras beslut. Gud kanske valde att ta smällen i att skapa vissa krukor som själva förstör sig och bli missnöjd över dem gentemot den översvallande glädjen över de få som valde honom samt älskade honom och hans väg. Oavsett så bär alla syndare själv sitt ansvar för att de får en dålig framtid. Ingen är utan ursäkt och alla har möjligheten att ta sig tillbaka till Gud, utan egentliga meriter / baserat på bakgrund, föräldrar, ekonomi, jobb, familjesituation m.m.

Ingen människa är dock utan ursäkt utan alla har syndat, förtjänar straffet och har det fantastiska valet att få spendera evigheten i perfekt lycka med en fantastisk Gud och en salig skara genom en gratis gåva sprungen från en levande, aktiv tro och kärlek till Gud.

Jag vill tydligt poängtera att Gud omöjligt kan vara mer god och att allt han gör är perfekt, vilket kan läsas mer om i ”slutsatsen om Guds godhet”. Även om man inte förstår exakt varför han skapade oss precis som vi är så var det helt säkert rätt och det var gjort i kärlek. Vi kommer att förstå när vi väl står inför honom.

Källor:

Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

(1Mo 1:27 Swedish FB15)

Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.

(1Jh 3:2 Swedish FB15)

Varför designade han inte de som slutligen inte blir frälsta på ett annat sätt ursprungligen så att de istället till slut blir frälsta och kommer till honom?

Gud skapade allt perfekt (1Mo 1:31; 5Mo 32:4; Pre 7:30; se även ”Men är inte Gud allsmäktig och bör han inte då ta bort ondskan?”) men vi förstör med vår vilja: Vi syndade. Detta ledde till att Guds goda vilja inte längre sker på jorden, utan ondska sker. Genom syndens makt kommer död, synd och evig förtappelse, som sprider sig överallt och i generationer. Han går efter sina goda regler och bryter inte sina förbund. Han gör vad han vill men efter principer och instiftade regler han har talat ut.

Om man vill fundera vidare kan man tänka på att:

Jag tror att mycket i våra liv bygger på vår design av oss själva. Gud kan skapa initiala förutsättningar i oss men sen gör vi miljontals val i livet som styr våra steg in på den breda vägen till fördärvet eller på livets väg. Gud ger de initiala förutsättningarna och efter det väljer vi framtidens spår. Men varför tillåter han då oss att bli skapade om han vet att det slutar illa för oss? (För svar kring det, se mer ovan i: ”Varför skapade Gud människan om han visste att majoriteten av oss skulle hamna i helvetet samt slutligen i eldsjön?”)
Vi föds alla med vissa grundförutsättningar. Jag tror att alla föds oskyldiga och med en slags perfektion men att vi föds in med
- Ofullkomlig DNA och epigenetik.
- Ofullkomliga kroppar.
- Fallna, onda och syndiga föräldrar. Förutom barn till frälsta – men även dessa begår många misstag (Jak 3:2) även om de är fullkomliga inför Gud (Heb 10:14).
- I ofullkomliga hem och otillräckliga familjer.
- I värld full och kropp full av gifter.
- I en värld full av ondska. Orättvisa länder, grymma ledare eller mobbare, brottslingar och illvilliga.

Detta sätter vissa begränsningar i Guds design av oss. Den DNA vi får bör vara en mix av våra föräldrars DNA. Den epigenetik som vi har i gång i oss bör vara en konsekvens av våra förfäders liv. De hus och hem vi föds in i har brister. Den föda vår moder äter ger oss gifter och sätter upp oss för problem senare i livet. Gener, mat och välstånd i kropp och själ tror jag dock inte bör ta bort frälsningen utan det gör däremot beteendet utåt (köttets onda gärningar som alla människor har) i kombination med viljan som kommer inifrån – inte från något som är i vårt tält (kropp).

De uppradade är begränsningar som kommer ifrån den fallna världen. De kommer inte från Gud. Därför skulle jag kunna tänka mig att även om Gud kan föda många olika slags människor, så är inte möjligheterna helt oändliga. Det gör att inte alla blir perfekta eller kommer bli perfekta. Kanske att vissa föräldrar, med deras bakgrund, omgivning, gener, förfäder och livssituation inte kan föda upp barn som blir frälsta. Alltså: kanske att sådana människor som väljer att skaffa barn även blir välsignade med barn – men att de inte är lätt att bli frälsta om man känner dem nära, har del av samma liv och kultur som dem. Det är stor risk att falla i samma begär och problem som dem.

På samma sätt som att en alkoholist som köper en bil kommer att kunna kvadda den – även om det inte är något fel på bilen, bilförsäljaren eller bilfabriken – kan en människa själv misslyckas med sitt liv och tappa bort sig.
Sen gör Gud allt för sin ära. Han kanske väljer att resa upp vredens kärl för att hans ära ska bli större samtidigt som han också önskar allas frälsning och ingen ogudaktigs död. Han ger möjligheten för alla att bli frälsta, men väljer de inte det så äras Gud ändå genom att hans namn blir ärad och hans vrede och dömande egenskaper blir uppenbarad över dem.
Sen kanske det är vi själva (våra själar) som hos Gud väljer (ber honom om) att få en livsande och därefter födas in i denna värld – i enlighet med Jesse Duplantis vittnesbörd (se källorna). Om så är fallet då ligger inte ansvaret i att vi blir skapade på Gud utan på oss som gör det valet – och Gud gensvarar därefter med den goda gåvan liv.
Ingen är rättfärdig i sig själv och begår massor av fel (Jak 3:2). Det är endast genom trons lydnad vi kan ses som fullkomligt helgade (Heb 10:14) och slutligen också bli frälsta Gud. Således kan ingen ta åt sig äran eller vara skapad tillräckligt ”bra” för att bli frälst. Endast Gud ger frälsning. Det handlar inte om hur pass väl skapad man är.

Från en som heter Kevin Zadai kommer ett vittnesbörd:

Jesus och Fadern planerar för att alla skulle komma till himlen (transcript från YouTube):

JESUS TOLD ME.

HE SAID, ”KEVIN.” WHEN I WAS IN HEAVEN HE SAID TO ME,

HE SAID, ”WE PLAN FOR EVERYONE TO COME TO

HEAVEN, EVEN THOUGH PEOPLE REJECT ME AND GO TO HELL.”

I COULDN’T UNDERSTAND THE LOVE OF GOD.

GOD ACTUALLY DID THIS THROUGH JESUS CHRIST AS

THOUGH EVERYONE WAS COMING TO HEAVEN.

SO JESUS SAID, ”WE JUST DID IT FOR EVERYONE!

WE WROTE EVERYBODY’S BOOK AS THOUGH THEY WERE

COMING HERE!

ALL THE GOOD THINGS WE HAD PLANNED FOR THEM.” BUT HE

SAID, ”SOME PEOPLE REJECT ME AND THEY GO TO HELL.”

HE SAID, ”THEY DON’T HAVE TO GO TO HELL.

THEY’VE ALREADY BEEN BOUGHT AND PURCHASED BUT

THEY HAVE TO ACKNOWLEDGE ME AS LORD.

THEY HAVE TO CONFESS ME AS LORD.”

Det är kaosartat här nere och endast frälsningen är det säkra kort vi kan ha.

Ingen människa har makt över anden så att hon kan hålla kvar anden, och ingen har makt över dödens dag. I krig kommer ingen undan, och ondska kan inte rädda den ogudaktige. Allt detta såg jag, när jag betraktade allt som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka. Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev bortglömda i staden. Också det är förgängligt. Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn i sina hjärtan att göra det onda. Men även om syndaren gör det onda hundra gånger om och får leva länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga eftersom de fruktar Gud, men illa för den orättfärdige. Hans liv förlängs inte som skuggan, eftersom han inte fruktar Gud. Förgängligt är det som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också det är förgängligt. Jag prisar glädjen, för det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen. När jag inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som pågår på jorden – varken dag eller natt unnar man sig sömn – då insåg jag att hela Guds verk är sådant att människan inte kan fatta det som sker under solen. För hur mycket människan än strävar och utforskar det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.

(Pre 8:8-17)

Källor:

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

(Joh 14:6)

And all that dwell upon the earth shall worship him, whose names are not written in the book of life of the Lamb slain from the foundation of the world.

(Upp 13:8)

Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.

(Psa 139:16)

Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.

(Jak 3:2)

Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.

(Heb 10:14)

(Jes 6:1-3)

Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.

(Psa 19:2)

Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.

(1Jh 4:8)

Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda.

(1Ko 13:5)

Från dem ska höras lovsång och rop från glada människor. Jag ska föröka dem, och de ska inte bli färre. Jag ska ära dem, och de ska inte vara obetydliga.

(Jer 30:19)

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.

(Joh 15:5)

Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort.

(1Mo 2:3)

Se, bara detta har jag funnit: Gud skapade människan rak, men de har tänkt ut många påhitt.

(Pre 7:30)

Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, för alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han.

(5Mo 32:4 Swedish FB15)

Transcript från Jesse Duplantis:

and at the throne i saw something i’ll

never forget as long as i live in the smoke i saw babies coming out

they had the ability to fly and that charlie they had little nightgowns on

but the only way i can say that i said what is that he said that’s the thoughts of god

i said what he said that’s the thoughts of God when god thinks he thinks children and i could hear the

little voice that said would you make me a spirit would you make me a spirit

see the soul of the mind the will and the emotion the thoughts and god would go

you could see them just leaving the breath of God now i couldn’t because of the fall you’d see them come out

and they were placed into became a living spirit was placed in the womb

so if you’ve had an abortion or you’ve had

a miscarriage your babies are alive

they’re alive and listen to me if you recently had a miscarriage or

whatever and you don’t live much longer let’s say you pass away you teach your children the oracle of

god you they can’t wait to see their parents they can’t wait to see their

now if you wait a long time there are people teaching them you know as you grow older then they

grow faster than the normal child like this these sweet girls but but they’re being taught the oracle god

when he breeds

life takes place when i saw my mother breathe her last

breath god brought me to my attention of adam he said when i breathed into his nostrils he became a living spirit

lives when someone dies you see him do this

god is this close to their face and he receives that breath back into the giver of life and when my

mama breathe the last breath i said god he went yes he received my mother

back into him the breath every time god breathes life comes forth so when he thinks

children and they make requests would you make me a spirit i heard him and i mean when he would

breathe it seemed like thousands of them were going out to become living spirits to be raised as

children like you see today it was the most amazing thing i’ve seen in my life and i thought why because

he’s a creator he breathes himself

and that’s how life begins you see what i’m saying then all the mechanical parts start

taking place but you got to have that spirit you take that spirit out that body it’s over with i don’t care what they do

they can put you on life support and keep your body alive and you gone

i mean they could think they say it’s your heart no your spirit’s not there

for direction for what the body that know what to do it needs a soul spirit of the soul the soul to the body

so he can understand how to function in this life

Dock är det barnens egna val som ställer till det för dem. Det är inget som är bestämt på förhand. Någon skaffar barn och vet att det finns en risk att de kommer att välja droger, alkohol och kriminalitet i tonåren, oavsett hur god uppfostran de får.

Varför visar han inte fler människor syner av helvetet så att de blir varnade och kastar sig på räddaren Jesus?

Denna fråga är starkt länkad till (”Varför visar sig inte Gud mer?”).

Gud är genomgod (Mar 10:18) och önskar allas frälsning (Joh 3:16; 2 Pe 3:9). Då är det väl konstigt att inte alla ser honom?

Jo, men det finns några men…

Djävulen och den här världens onda mänskliga och andliga härskare vill nog inte att folk ska känna till helvetet – alternativt längta dit. En slöja ligger för alla otroendes ögon som de har satt dit (2 Ko 4:2-5). Evangeliet skyms p.g.a. dessa och hindrar Gud från att nå fram till olika människor.
Dessutom förblindar människor sig själva! (Rom 1:19-24). Detta sker genom synden. En ond värld där ondskans makter regerar och människor i lättja och galenskap kastar sig in i sina begär och brister och följer härskaren som strider emot dem ser Gud i sina drömmar. Han låter sin skära gå på slutet. Innan dess ska många veta var de hör hemma. Han kommer att stråla i dem. Många kommer att se mig och stråla. Man kommer att se mig när man tänker. Och trycker i vinden.
Sen måste man delvis närma sig Gud för att han ska närma sig en själv.

Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: ”Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss?” Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er.

(Jak 4:4-7 Swedish FB15)

Gör man inte det utan går emot honom står han också emot en själv. Han verkar i den som tror. Han löper med dem och tjänar dem. Han vill se dem komma närmare honom. Han ger Anden åt de andra. Han vill att de ska komma in.

Kan de inte själv kommer han att tvinga dem.

Dock visar han glimtar av helvetet för många kristna. Detta genom drömmar och syner. Andra kristna kan läsa om det i Ordet och inse samma sak. Ibland är det bättre att läsa. Vi ser honom då också och ser vad som väntar de otroende.

De kristna har inte slöjan på sig. De som kan klara av det, och kanske vill det, kan Gud visa helvetet för att de ska komma ut i sin kallelse. Dessa troende kan sedan försöka att förmedla sina budskap till andra, men de blir ofta hånade eller kastade i smutsen.

En sidopoäng är att det verkar vara svårt att se i anden (eller att ta emot från Gud). Det är änglar och demoner runt omkring oss men många är helt blinda för dem. Vissa personer är dock synska och har lättare att se saker, få drömmar till sig och uppleva den andra världen. Har man ett skadat kött kan man ha svårt att ta till sig drömmar, kunskap och allt vad vill tala under nätternas timmar.

När människor får till sig drömmar så sker det i deras sinnen och hjärnor i vilka filter och konstiga tankar bebos. Dessa blandar sig i, förstör och stjälper Herrens verk i dem. Det kan ge falska idéer. Det håller inte heller i en domstol med: ”Jag hade en dröm”. Ordet är renare än någonsin och som en eld (Jer 32) i jämförelse med människans egna tankar.

Det finns en princip som Jesus ger till kristna: Kasta inte era pärlor för svinen och ge inte det heliga till hundarna (Mat 7:6). Det betyder att det är bättre att vänta ibland med att vittna. Det hjälper inte hur man gör utan vissa kommer att förneka in i det längsta.
Gud visar massor med tecken inför människor och de tror honom ändå inte (Ex. Joh 12:36-40). Det starkaste vittnesbördet är dock Guds Ord. Tron kommer främst av predikan av Guds Ord. Det är det starkaste vittnesbördet. Vi ska leva i tron på Ordet som är Jesus.

Ordet har predikats för många. Dock inte med kraften, auktoriteten och modet som de första apostlarna och lärjungarna hade. Här står det vad Jesus talar om när han menar på att Ordet är väskan för framtiden.

(Luk 16:19-31 Swedish FB15)

I Jer 23 förklarar Gud även där hur hans ord är så mycket mer värt än drömmar.

I Ordet varnas det starkt för domen, helvetet och Guds vrede. Det kan knappt vara mer nära den som längtar till den.

De kristna är Kristi kropp och de ska göra jobbet här nere. De ska be att Guds vilja ska ske och själva vara evangelister, profeter m.m. som skickas ut för att rädda människor. Gud vill och kommer att uppenbara evangeliet genom oss (Efe 3:10) för att nå hedningarna, avgudadyrkarna. De som står och de som sitter. De som sitter stilla och de som står upp för länge och tittar. Alla ska se honom.

Sen blir man inte räddad av en syn av helvetet. Man blir räddad av tron på Jesus som sin räddare och genom att fortsätta vandra på den smala vägen i ett liv i uttömmande tro och kärlek 😊

I och med att det är målet finns det nog bättre sätt att nå människor. Jag tror att de blir bättre lärjungar i längden av de som både upplever gudsfruktan samt Guds kärlek. Att enbart bli skrämd till ljuset kanske inte skapar ett så starkt positivt vittnesbörd vilket leder andra till tro. Man ska bli frälst och fri och vara världens ljus, inte enbart(!) gå och skaka och känna sig orolig för elden som man såg i synen under nattens mörka timmar, en ljus dag.

Alltså tror jag att Gud vill ge människor syner och drömmar samt varna dem, vilket han också kan göra ibland, men ofta kan det inte ske på det sättet av olika anledningar.

Källor

Se, Herrens stormvind bryter fram, full av vrede, en virvlande storm! Den virvlar ner över de ogudaktigas huvuden. Herrens vrede ska inte vända tillbaka förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden ska ni inse och förstå det. Jag har inte sänt dessa profeter, ändå rusade de i väg. Jag har inte talat till dem, ändå profeterade de. Hade de stått med i mitt råd, skulle de ha förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar. Är jag bara Gud på nära håll, säger Herren, och inte också Gud långt borta? Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte ser honom? säger Herren. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren. Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn: ”Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm!” Hur länge? Vad har profeterna i hjärtat, lögnprofeterna som profeterar sina egna hjärtans bedrägeri? De tänker att de med sina drömmar som de berättar för varandra ska få mitt folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal. Den profet som har haft en dröm kan berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han ska troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger Herren. Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, och som en slägga som krossar klippan? Se, därför är jag emot profeterna, säger Herren, de som stjäl mina ord från varandra.

(Jer 23:19-24-30 Swedish FB15)

Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

(Mar 10:18 Swedish FB15)

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

(Joh 3:16 Swedish FB15)

Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.

(2Pe 3:9 Swedish FB15)

Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem. Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad? Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt: Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärta, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade av mig.

(Joh 12:36-40 Swedish FB15)

Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete. Om vårt evangelium är dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild. Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull.

(2Ko 4:2-5 Swedish FB15)

Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra.

(Rom 1:19-24 Swedish FB15)

Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du har en bjälke i ditt eget öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga. Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar dem under sina fötter och vänder sig om och sliter sönder er.

(Mat 7:3-6 Swedish FB15)

När ni läser detta kan ni förstå min insikt i Kristi hemlighet. I forna generationer var den inte känd för människor så som den nu har uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: att hedningarna har samma arv som vi, tillhör samma kropp och har del i samma löfte i Kristus Jesus genom evangeliet. Detta evangelium har jag blivit satt att tjäna med den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft. Jag, den allra minste av alla heliga, har fått denna nåd att predika evangeliet om Kristi ofattbara rikedom för hedningarna och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre.

(Efe 3:4-11 Swedish FB15)

Om Gud ger människor drömmar, varför ger han inte då fler varningar om helvetet istället för små tilltal? Varför ställer han inte alla på kanten och visar framtiden?

Läs gärna ovan om (Varför visar han inte fler människor syner av helvetet så att de blir varnade och kastar sig på räddaren Jesus?)

Gud närmar sig den som närmar sig honom själv (Jak 4:4-7). Gud vill föra alla till omvändelse, inte främst göra att de ”blir livrädda och gör på sig” under drömmandet. Gud ger solsken, mat, kläder, arbeten, barn, tankar, nåd, familjehem, önskningar, födelsedagsfester m.m. Allt det goda kommer från honom.

Gud godhet kan också föra folk till honom. Hela världen är fylld av hans härlighet (Jes 6:3).

Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak? Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras. Han ska löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten.

(Rom 2:2-8 Swedish FB15)

Dessa människor vet redan om honom. De vet att han finns. De vet om sin skapare. De vet vad han vill och vad han vill med dem. Han ger dem gåvor. De ser inte rakt utan spejar för vinden. De lär sig inte. Man kan inte lova dem mer att ge. Jag ger dem allt i deras famn. Att bunkra upp till sig själv.

Gud ger drömmar men ofta är det dolda budskap:

I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös. Då kallade kungen till sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer för att de skulle tala om för honom vad han hade drömt. Och de kom och trädde fram inför kungen. Kungen sade till dem: ”Jag har haft en dröm, och min ande är orolig. Jag vill veta vad jag drömt.”

(Dan 2:1-3 Swedish FB15)

Då sade kaldeerna till kungen på arameiska: ”Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den.” Kungen svarade kaldeerna: ”Detta är mitt fasta beslut: Om ni inte förklarar drömmen för mig och tyder den ska ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. Men om ni berättar drömmen för mig och tyder den ska ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Säg mig därför drömmen och dess tydning.” De svarade för andra gången: ”Kungen bör berätta drömmen för sina tjänare, så ska vi tala om vad den betyder.” Kungen svarade: ”Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt fasta beslut. Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra i hopp om att tiderna ska förändras. Säg mig nu vad jag drömt, så vet jag att ni också kan tyda det för mig.” Kaldeerna svarade kungen: ”Det finns ingen människa på jorden som kan säga det kungen vill veta. Ingen kung, hur stor och mäktig han än varit, har någonsin begärt något sådant av någon spåman, besvärjare eller kaldé. Det som kungen begär är för svårt. Det finns ingen som kan berätta det för kungen, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.”

(Dan 2:4-11 Swedish FB15)

Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen tydningen. Sedan gick Daniel hem och förklarade saken för sina vänner Hananja, Mishael och Asarja. Han uppmanade dem att be om nåd från himlens Gud, så att hemligheten skulle uppenbaras och Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel. Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud och sade: ”Lovat är Guds namn från evighet till evighet, för vishet och makt tillhör honom. Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och ljuset bor hos honom. Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du gett mig vishet och förmåga och uppenbarat för mig det vi bad dig om. Du har visat oss vad kungen ville veta.”

(Dan 2:16-23 Swedish FB15)

Kungen sade till Daniel, som hade fått namnet Belteshassar: ”Kan du verkligen berätta drömmen för mig, vad jag såg och vad det betyder?” Daniel svarade kungen: ”Den hemlighet som kungen vill veta kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare berätta för kungen. Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som ska ske i kommande dagar. Detta var din dröm och synen du såg på din bädd: När du, o konung, låg på din bädd, började du tänka på vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske. Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte för att jag har mer vishet än alla andra levande varelser, utan för att kungen skulle få veta tydningen så att du förstår ditt hjärtas tankar.

(Dan 2:26-30 Swedish FB15)

O konung, du såg i din syn en stor staty, hög och med strålande glans. Den stod framför dig, och den var skrämmande att se. Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera. Medan du såg på den revs en sten loss, men inte av människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna om sommaren, och vinden förde bort det så att inte ett spår fanns kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden. Det var drömmen, och nu vill vi säga kungen vad den betyder: Du, o konung, är kungarnas kung. Himlens Gud har gett dig rike, styrka, makt och ära. I din hand har han gett människorna, markens djur och himlens fåglar, var de än bor, och han har satt dig att härska över dem alla. Du är det gyllene huvudet. Men efter dig ska det uppstå ett annat rike, svagare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar som ska härska över hela jorden. Det fjärde riket ska vara starkt som järn, för järn krossar och slår sönder allt. Så som järn förstör allt annat ska det krossa och förstöra. Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det ska vara ett splittrat rike. Men det ska ha något av järnets fasthet, eftersom du såg att leran var blandad med järn. Tårna på fötterna var delvis av järn och delvis av lera, och det betyder att riket ska vara delvis starkt och delvis svagt. Att du såg järnet blandat med lera betyder att människor ska blanda sig med varandra genom giftermål men ändå inte hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera. Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under och vars makt inte ska överlämnas till något annat folk. Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena, men självt ska det bestå för evigt. Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte av människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har nu uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.” Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte och tillbad Daniel och befallde att man skulle bära fram matoffer och rökelseoffer åt honom. Och kungen sade till Daniel: ”Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du kunde uppenbara denna hemlighet.”

(Dan 2:31-47 Swedish FB15)

Den som är vis (har kontakt med Gud) tar dock varning och ändrar sin väg.

Hur kan du förebrå honom att han inte ger ett enda ord till svar ? Gud talar både en och två gånger, utan att man bryr sig om det. I drömmen, i en syn om natten, när sömnen fallit tung över människorna och de slumrar i sin bädd, då öppnar han människornas öron och bekräftar deras tuktan för att hindra människan från en ogärning och hålla henne borta från högmod. Han bevarar hennes själ från graven och hennes liv från att falla för svärd. Hon tuktas med plågor på sin sjukbädd och med ständiga smärtor i benen. Hennes sinne äcklas av mat, hennes själ vid den föda hon älskade. Hennes kött tärs bort tills inget finns kvar, hennes ben blottas som förr inte syntes. Hennes själ närmar sig graven, hennes liv dödens makter. Om det finns en ängel hos henne, en medlare, en av tusen, som förkunnar för människan vad som är rätt, då förbarmar sig Gud över henne och säger: ”Rädda henne från att fara ner i graven, jag har funnit lösen för henne.” Då får hennes kropp ny ungdomskraft, hon blir på nytt som i sin ungdoms dagar. Hon ber till Gud och han har behag till henne, hon får se hans ansikte med jubel. Och Gud återger människan hennes rättfärdighet. Hon ska sjunga inför människorna: ”Jag syndade och förvrängde det rätta, men jag fick inte vad jag förtjänade. Han friköpte min själ från att hamna i fördärvet, och mitt liv ska se ljuset.” Se, allt detta gör Gud med en människa, både två och tre gånger, för att återföra hennes själ från graven och låta livets ljus stråla över henne. Ge akt, Job, och lyssna på mig! Var stilla, så att jag får tala.

(Job 33:13-31 Swedish FB15)

Så nästan alla människor drömmer och flera människor får se / varnas för helvetet. Varför får inte fler denna nåd om profetiska tilltal om evigheten och blir räddade?

Gud vet nog vad som är bäst för dem.
En poäng är att allt som händer nuförtiden kommer från Anden som svarar på Guds vilja enligt ordet. Vi ska predika, vi ska göra gott, vi ska strida emot den onde, vi ska ta bort andliga slöjor, vi ska stå fasta i tro i ordet och inte leva efter syner.
Främst möter Gud de kristna med drömmar från honom då han ska ge oss av sin ande.

Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen på morgonen! Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: Och det ska ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de ska profetera. Och jag ska göra under uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och moln av rök.

(Apg 2:15-19 Swedish FB15)

De otroende är däremot under djävulens våld och han vill nog kriga seriöst för att ingen ska se vad helvetet egentligen innebär. Ingen människa på denna jord skulle nog egentligen vilja dit om de fick en försmak av vad det egentligen innebär. Alltså ligger problemet i att motståndaren vill dölja och anledningen till att han lyckas är att människor syndar, inte lyckas stå emot honom eller till och med bjuder in honom.

Källor:

Och den ene ropade till den andre: ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet.”

(Jes 6:3 Swedish FB15)

Varför slår man i tårna och fryser i denna värld som Gud skapat?

Mycket av vår ofullkomlighet kommer nog från att vi är fallna varelser som har kroppar som går sönder. Vi lever i en värld av gifter, onda människor, dåliga samhällssystem, utnyttjande av naturen, naturkatastrofer och jorden styrs delvis av ondskans andemakter (Efe 6:12).

Jorden är inte som den var. Vi var tänkta till evigt liv i en perfekt värld. Döden fanns inte (Rom 5:12). Ingen synd och därmed ingen sorg, plåga, oro, m.m. Guds vilja är hälsa och välmående vilket var vad han gav oss, men vi förstörde och fortsätter att förstöra för oss själva.

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.

(Rom 5:12)

Hela jorden blev förbannad med dess mark och människan blev skild ifrån Gud, skild från paradiset utsattes för straff och arbete och hela jorden sattes under den ondes makt genom att människan gav honom makt – denne hänsynslöse varelse som är ute och söker efter de han kan förgöra.

Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.” Då sade Herren Gud till ormen: ”Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.” Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.” Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.” Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande. Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem. Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

(1Mo 3:11-24 Swedish FB15)

Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.” Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?” Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös ska du vara på jorden.” Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas. Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Rotlös och hemlös blir jag på jorden, och vem som helst som möter mig kan döda mig.”

(1Mo 4:6-14 Swedish FB15)

Det är således inte Guds fel utan alla andras fel att något här är dåligt.

Jag tror däremot att om man håller sig i Gud så kan man bli bevarad från all smärta. Man kommer att få gå igenom förföljelser och vissa typer av lidanden, och det krävs att man lever i Anden och genom denne dödar köttets gärningar och inte följer dess lidelser och begär, men fysiskt sett har Jesus burit all smärta och alla problem. Så om vi sätts i fängelse eller korsfästs eller något i den stilen kan Anden alltid komma fram och trösta och göra så att vi inte tänker på hur kroppen är – alternativt hela oss. Dessutom är helande och hälsa, glädje och frid utlovade – permanent.

Varför skulle vi behöva påverkas av något i världen? Små barn tror jag inte känner smärta direkt, det är något som vuxna ”lär sig” – mest på ont, men såklart har det sina fördelar om man faktiskt inte är odödlig. Man kan övervinna smärta och det går genom honom som gör allt möjligt. Allt är möjligt för den som tror.

Sen är smärta på ett sätt något bra. Det finns människor som inte känner smärta överhuvudtaget och de verkar hellre vilja ha förmågan att kunna känna smärta. Detta eftersom det är så lätt att skada sig här annars. Man sliter nog ut knän och leder, får nog en konstig gångstil m.m. då man inte känner vad som är bra att göra.

Det kommer återigen bli bra för de frälsta i och med att alla deras tårar kommer att torkas, och allt det gamla kommer att vara förbi (Upp 21:5).

Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta. Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna.”

(Upp 21:4-5)

De kommer att få härlighetskroppar vilket är någonting extra.

Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans. Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp.

(1Ko 15:40-44)

Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.

(1Ko 15:51-54)

Då kommer de inte att frysa, klanta sig, känna plåga/smärta, bli tilltuktade av någon annan eller tappa i kraft, vilja, förståelse och förmåga. Allt bli bra enligt Guds vilja.

Källor:

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.

(Efe 6:12)

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.

(Rom 5:12)

Varför välsignar han onda människor med barn och därmed låter barnen växa upp i misär?

Läs gärna om detta i

”Varför skapade Gud människan om han visste att majoriteten skulle hamna i helvetet?” och även specifikt ”Hur kan det vara gott att skapa oss?”

”Hur kan det vara rätt att skicka generationsförbannelser på människor. Varför drabbas oskyldiga av föräldrars synder?”

”Hur kan världen vara så orättvis om Gud är God?”

”Hur kan en god Gud ibland straffa oskyldiga tillsammans med skyldiga i ett enda svep?”

Det är nog delvis så att det biologiska maskineriet sätts igång under akten där barn skapas och skapar barn oavsett, genom att Gud svarar på det som görs och skickar livsande samt en själ till barnet. Alla människor är planerade innan de föds (Psa 139:16) och formade av Gud, men det finns nog en nivå i att människor som lever i synd på det sätt Gud inte önskar, själva ofta väljer att skaffa barn och Gud i sin godhet svarar och ger dem vad de önskar och utför. Människor är fria att välja. Vi har fått auktoriteten och makten att använda de verktyg, gåvor, det liv och den kraft som Gud ger oss till att göra gott eller ont och valet är upp till oss. Varför skulle annars Gud straffa världen för dess ondska eller belöna den när den tjänar honom? Varför skulle vi uppmanas att be: ske din vilja, på jorden, såsom i himlen? Men Gud har sett allt på förhand och väljer att skicka en ande för att skapa nytt liv – och gör barnet fläckfritt med alla möjligheter att lämna världen genom frälsningen men det ligger nog i skapelsens natur och Guds system att vi alla kan och får föröka oss och ge liv till barn utefter vår förmåga såtillvida vi inte har gjorts ofruktsamma.

Barnen är dock rena och på vissa sätt perfekta i Guds syn.

Läs gärna om straff efter föräldrars synder i (”Hur kan det vara rätt att skicka generationsförbannelser på människor. Varför drabbas oskyldiga av föräldrars synder?”) samt i (”Varför skapade Gud människan om han visste att majoriteten av oss skulle hamna i helvetet samt slutligen i eldsjön?”). Det finns mekanismer, gener, beteenden, gifter m.m. som naturligt ärvs i köttet till nästa generation. Även om man har det bra ställt ekonomiskt kan man ha det sämre köttsligt så att barnen får lida av det… Vissa kanske har det jättebra men Gud vet att föräldrarna kommer att dö i en flygolycka om 2 år. Allt här nere är som en soppa av ondska och välsignelser. Gud ger gåvor. Gud styr efter vad han vet och är. Anden som ges till barnet vid befruktningen är skickad direkt från Gud, rent och snyggt i frid men köttet fläckar ner oss och världen är ond.

Ingen är god utom Gud (Mar 10:18). Ingen förälder är perfekt. Var skulle annars gränsen gå för vilka som bör få barn och inte? Man kan säkert skapa en sådan gräns för tillräcklig rättfärdighet och kapacitet men det vore konstigt. Alla är onda, hela världen är under förgängelsen, ingen har ett gott liv på jorden. Eftersom ingen har det bra och det inte går att göra alla förutsättningar rättvisa för alla barn eller unga så kommer det alltid att vara en skillnad i uppväxt.

Man ska också se till att ondska faktiskt (även om den inte behövs) kan leda till öppnade ögon för sanning, en iver till förändring m.m. De som har haft trassliga liv där de blivit utsatta för mycket eller de som själva levt som verkligt kriminella i sin livsstil och sedan vänder om blir ivriga för Herren.

En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords. Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: ”Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.” Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Han svarade: ”Mästare, säg det.” – ”Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?” Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, antar jag.” Jesus sade: ”Du har rätt.” Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite.” Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.”

(Luk 7:36-48 Swedish FB15)

(Upp 3:14-17 Swedish FB15)

Gud älskar iver för det goda men ljummenhet hatar han starkt.

Petrus fick förtroendet att bli församlingens första byggsten ovanpå klippan Jesus och Petrus var en verkligt ivrig man för Herren – mer än de flesta – samtidigt som det faktiskt står om fler av hans misstag än andras. Det var nog inte för att han var perfekt som han fick förtroendet och uppdraget.

Paulus var också en ivrig man som utvaldes som apostel redan innan han skapades trots att han i sin första tid – ändå fram till att Herren mötte honom och han omvände sig – ivrade för att utrota de församlade i Jerusalem. Varför fick han det starka förtroendet och gjorde så mycket för Herren?

Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer ? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.

(1Ko 1:20-31 Swedish FB15)

Liv är trots allt en gåva från Gud. Gud ger människor goda gåvor, oavsett om de själva är mer eller mindre onda eller goda. Man behöver inte förtjäna Guds godhet. Det går inte (Jes 64:6). Dock finns lagen om sådd och skörd: De som gör gott kommer att bli belönade.

Källor:

Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

(Mar 10:18)

Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt. Vi vissnar alla som löv, och som en vind sveper våra missgärningar bort oss.

(Jes 64:6)

Varför gav han oss inte Helige Ande direkt så att vi, precis som det verkar vara i himlen, älskar honom och inte gör några dåliga val = faller för synd? Varför inte ge tillräcklig kärlek till honom på en gång? Varför inte mer av den än människans svaghet för synd?

Kanske att det blir en bättre kärlekshistoria. Både sett i hans och vårt perspektiv. Gud fick komma och besegra ondskan genom att aldrig synda och dessutom dö för alla våra synder för att rädda oss. Vi fick ge ett gensvar på Guds kärlek till oss och leva ett fortsatt liv i tro där vi återkommande väljer honom och säger nej till allt annat. Många heliga får också nåden att verkligen dö just för den Herre de älskar, vilken saga! Se till liknelsen med äktenskapet: Gud: vill att vi själva ska välja honom samt vilja och veta om att vi är beroende av honom. Tänk vad mycket vi kommer att ha att glädja oss åt tillsammans (även om vi människor inte bör få någon ära utan Gud tillhör all ära i evig tid).

Kanske var det inte möjligt att göra så innan Jesus hade dött och fullbordat återlösningen så att vi skulle bli ett med Gud. Kanske var det inte möjligt att bli ett med Gud och få himmelska härlighetskroppar och var just lika honom utan att själva välja att tro (vilket också Jesus valde att göra under sitt liv), vilket då innebar att ett fall var nödvändigt.

Totalt sett blir historien så oerhört mycket vackrare med syndafallet i bilden. Det ger utrymme för Gud att visa ännu mer av sin nåd och kärlek till oss, vilket är tillräckligt i sig själv.

Hur mycket av Helige Ande hade Adam och Eva?

Guds Helige Ande varit här och verkat i människor sedan Gud skapade världen. Redan i vers två ser man att Guds Ande svävade över vattnet (1Mo 1:2). Helige Ande var över många människor i GT och i NT har han blivit utgjuten i sitt fulla mått på ett mäktigare sätt, inom oss.

Guds Ande är överallt och Gud kommer till alla som vill ha honom. Gud ger Anden utan begränsning till de som är sända av honom (Joh 3:34) och han vill att alla ska bli sända av honom (frälsta) (Hes 18:23). Hans Ande fanns säkert i närheten av Adam och Eva och de var säkert i en nära relation med gudomen, inte enbart Fadern.

Jag vet inte hur bokstavligt man kan säga att de hade Helige Ande i sitt fulla mått, men de visste om Gud, hans Ande var närvarande på jorden och Gud ger Anden och goda gåvor utan begränsning. Det är bra nog.

Källor:

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.

(1Mo 1:1-2 Swedish FB15)

Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning.

(Joh 3:34 Swedish FB15)

Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då ska han förvisso leva och inte dö. Ingen av de överträdelser han har begått ska då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat ska han få leva. Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren Gud. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

(Hes 18:21-23 Swedish FB15)

Varför skapade Gud djävulen om han visste att djävulen skulle synda?

Först och främst tror jag att Gud visste att djävulen skulle synda. Gud vet allt om vår framtid och han proklamerar till exempel (i översättningen KJV) att Jesus var Lammet som blev slaktat innan världen skapades (Upp 13:8) samt att vi var utvalda innan världens skapelse (Efe 1:4). Om han visste att vi var utvalda innan världens skapelse bör han veta allt om framtiden samt att ett syndafall skulle ske.

Dock gjorde inte Gud så att djävulen syndade. Det vore en helt annan sak. Jag tror att Gud visste att åtminstone någon av hans skapelser skulle synda oavsett vilken, hur han än skapade dem. (I mitt tycke kan det verka osannolikt att alla skapelser från början skulle kunna göra alla val framöver på ett gott sätt, i evigheters evighet) Så blev det automatiskt/självvalt nog att just djävulen (den första som syndade tror jag) ingick i Guds plan för att ett fall skulle ske vilket senare kunde leda till frälsning för hela världen. Jag tror även att han visste att människan skulle synda (eftersom vi inte är Gud och inte hade förmågan att välja gott över ont) men han valde i sin rättfärdighet och godhet att skapa oss för sig själv och för gemenskapen med allihop i framtiden.

Gud skapade djävulen helt perfekt (Hes 28:12-15). Djävulen var inte endast vacker och så utan han var helt fullkomlig och rättfärdig (Hes 28:12-15). Han var någonting alldeles extra och Gud satte honom på sitt heliga berg (Hes 28:14). Därigenom blir Guds ära i frälsningen och djävulens fall ännu mer märkligt och ont. Gud hade ju egentligen ett annat syfte för djävulen. Han skapade inte honom som ond eller för att bli ond (tror jag), utan han skapade honom (åtminstone bland annat) till att hålla igång lovsång inför sig med alla de fina instrument som denne strålande kerub hade. Djävulen valde att bli ond genom att kliva ur sin rättfärdighet och fullkomlighet genom egna val.

Dessutom kan jag nämna att Guds seger över djävulen leder till ännu mer ära till Gud. Detta genom att Gud får möjligheten att rädda oss tillbaka. Därmed visas det tydligt vilken räddare han är, hur modig, känslomässigt stark, ödmjuk och kärleksfull han är. Det blir en bättre saga. Såsom i de klassiska berättelserna där riddaren drar ut på häst i rustning för att kriga mot en drake (djävulen) och rädda den tillfångatagna prinsessan (de heliga/gudfruktiga/bruden) för att sedan lyckas och sedan gifta sig med henne – och de levde lyckliga i alla sina dagar! Utan ondska finns inte denna möjlighet.

Historien blir också bra sett utifrån de heligas perspektiv. Vi får möjlighet till samma sak. Vi kan vara räddare här nere, hjältar, predika evangeliet, hjälpa de fattiga och sjuka och träna oss till rättfärdighet, vilket inte hade varit möjligt om allt redan från första början var perfekt för all framtid. En kort stunds lidande och plåga kommer att ställas i stark kontrast till den eviga härligheten.

Källor:

Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom.

(Efe 1:4)

Notera hur det är skillnad i mening i denna vers olika översättningar:

Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat.

(Upp 13:8)

And all that dwell upon the earth shall worship him, whose names are not written in the book of life of the Lamb slain from the foundation of the world.

(Upp 13:8)

Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.

(Upp 13:8)

”Människobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren Gud: Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet. Du var i Eden, Guds lustgård, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, granat och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades. Du var en smord, beskyddande kerub109, och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar. Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.

(Hes 28:12-15)

Tema: Varför är djävulen här?

Varför straffade inte Gud djävulen direkt?

Gud straffade djävulen direkt. Han blev nedkastad på jorden från himlen först och främst. Sedan blev också ormen straffad direkt efter syndafallet. Nu har dessutom Jesus krossat hans huvud och han väntar den eviga domen, så han har inget att säga till om.

Man kan se att djävulen har fått utportionerade straff hittills.

Senare kommer han att bindas i avgrunden under tusenårsriket (Upp 20:2-3) för att släppas lös en stund och sedan kastas i eldsjön för ett evigt straff (Upp 20:7-10).

Källor:

Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln honom i avgrunden och stängde och förseglade den över honom, för att han inte mer skulle förleda folken förrän de tusen åren nått sitt slut. Därefter ska han släppas lös för en kort tid. Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år. Men de andra döda levde inte förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år. Och när de tusen åren har nått sitt slut ska Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han ska gå ut för att förleda folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden. Deras antal är som havets sand. De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.

(Upp 20:1-10 Swedish FB15)

Varför satte han djävulen på jorden tillsammans med människan? – Varför tillät han sina älskade barn att få kontakt med den onde och sedan vilseleda dem?

Det står om hur djävulen kom till jorden i Uppenbarelsebokens kapitel 12 och i Hesekiel, kapitel 28 (Upp 12:9, Hes 28:13-17). Han blev fördriven ifrån Guds berg och kastades ned till jorden. Jesus såg honom falla ned från himlen som en blixt (Luk 10:18). Tydligen verkar djävulen åtminstone innan Jesu död ha kunnat röra sig mellan Guds tron och jorden (Job 1:6-7). Även änglar verkar gå emellan himlen och jorden. Och de änglar som föll med den onde verkar också ha hamnat här för att sedan dömas i avgrunden (se ”Varför fick inte de fallna änglarna en rättvis chans att omvända sig? Eller fick de det?”och dess underrubrik för en utläggning av deras historia).

Vad vill jag visa genom detta? Jo, att jorden är en speciell plats. Är man inte i himlen eller helvetet verkar man vara på jorden (eller inuti, i dess dödsrike) – i princip. Finns det ingen plats i himlen blir man nedkastad hit verkar det som. Det kanske skedde automatiskt. Man hamnar inte på Mars eller i ett annat solsystem, utan jorden är central i skapelsen. Gud spänner ut himlen som ett tält (Psa 104:2, Jes 40:22) – även om sammanhanget kan tolkas vara poetiskt beskrivande och metaforiskt – och han skapade stjärnorna, solen och månen efter att jorden redan stod där, grönskande av örter och träd (1Mo 1:1-18).

Därmed tänker jag mig att steg 1 blir att man blir förvisad från himlen och då hamnar på jorden. En liknelse är att om man bor i ett hus men blir utkastad därifrån, så hamnar man utanför dörren – i trädgården först och sedan går man vidare längs gatan. I liknelsen motsvarar jorden trädgården.

Så, att djävulen hamnade på jorden var nog naturligt. Nästa fråga är varför han tilläts vara i Eden eller på jorden överhuvudtaget medan människan var där.

En annan poäng är att Gud kanske ville skicka honom hit för att pröva människan: Pröva om de också skulle synda och var deras hjärta är. Genom att ondskan är tydlig blir det en större kontrast till ljuset och att greppa Guds kärlek och därmed välja honom. Det fanns uppenbarligen andra alternativ. Något som tyder på detta är varför han inte blev skickad till helvetet direkt utan fick möjligheten att vara här och fresta människan. Alternativt har helvetet skapades efter djävulens fall.

En annan tanke är att: om en ande inte är begränsad av det fysiska kan den säkert röra sig fritt i universum. Men om allt annat är obebott och jorden i kontrast är ett paradis där det dessutom finns andra varelser att interagera med – varför då vara någon annanstans? Djävulen skulle nog ha kunnat förflytta sig till Mars eller till och med till ett annat solsystem om han ville men han nog hellre vara här.

Varför hamnade inte djävulen i helvetet på en gång?

Jag tycker inte att Bibeln ger ett jätteenkelt och tydligt svar på denna fråga – men det finns nog däri! Det är inte helt enkelt. Här är några idéer jag har tänkt på:

Från bön får jag till mig att han ville vara där nere och han fick som han ville. Gud var cool med honom. Domen kommer senare. Gud är god ändå. Gud ger nåd över alt förstånd, även när det är för sent.

Gud ville ge människan ett val och få människans kärlek till honom bekräftad.

Han ställde även trädet med kunskap om gott och ont i Eden, förutom att djävulen var där. Människorna fick ett val att välja Gud eller inte. Det är en nödvändighet för fri vilja. Kärlek är inte tvång.

Gud ville kanske ge människorna en prövning att stå emot frestelse.

Att djävulen fanns i krokarna och kunde fresta var ytterligare ett försvårande av människans situation, men frågan är hur mycket svårare det var. Tänk ett förutbestämt äktenskap jämfört med ett redan förutbestämt. Gud kanske ville att människan skulle välja honom framför ondskan. Då krävs att andra val finns. Se även (”Varför satte Gud trädet med kunskap om gott och ont i lustgården? ”)

Som ett exempel: Tänk dig att ett par goda föräldrar säger till sin 12-åring att denne inte får exempelvis titta på TV medan de är borta i några timmar. Detta borde barnet kunna lyda, även om någon annan person inne i huset skulle fresta honom under tiden genom att säga: ”Jo, kom igen, titta på TV!”. Det är inte helt och hållet denne persons fel att barnet faller och bryter mot regeln och barnet kan inte direkt skylla på denne person. Det personen gjorde var ont och försvårade situationen, men det var fortfarande inte alls omöjligt för barnet att stå fast vid vad de goda föräldrarna sagt i förtroende.

I valet som Gud gjorde: att ge människan valet att välja honom eller inte, så är det mer tydligt om kontrasten mellan det dåliga och det goda valet är tydligare.

Så blir det när ondskan är mer utbredd genom att djävulen är här och hans tjänare och undersåtar. Guds godhet framstår som enormt stor på denna hemska jord.

Gud kanske ville ge djävulen en chans till omvändelse.

Till det behövs i så fall en viss tid av nåd, utan ett initialt och ögonblickligt evigt straff, och under den tiden var han på jorden då han inte kunde skickas till helvetet. Se gärna (Varför fick inte djävulen en chans till omvändelse? Eller fick han det?)

Man kan dra en parallell till varför han inte dömer onda människor i dagsläget som plågar de troende. Detta verkar (tror jag) delvis vara för att han vill att de ska få en chans att komma till omvändelse (2 Pe 3).

Dock kan man i detta fall fråga sig – varför blev djävulen i så fall inte satt på Mars för att där få tid till att i ensamhet tänka om och kanske vända om till Gud? Återigen, om man inte är i himlen verkar man vara på jorden. Dessutom – som en ande, kan han säkert åka runt fritt i universum tills han blir dömd. Alltså – att Gud inte direkt så enkelt (kanske, kanske, bara en tanke) begränsar andar från olika territorier i universum(?)

Djävulen kommer hur som helst att dömas och kastas i helvetet efter domens dag. Frågan är varför det inte har skett.

Varför får djävulen vara kvar här fortfarande? Varför får denne tillåtelse att fortfarande plåga oss människor?

Djävulen är dömd, utan makt (Joh 16:11, Heb 2:14) och kommer att plågas i evigheters evighet i eldsjön (Upp 20:10).

Kanske vill Gud ta hand om all ondska på en och samma gång – på domens dag. Men i så fall – varför håller han redan de fallna änglarna under förvar fram till domen? I så fall borde han kunna göra detsamma med djävulen.

Några tankar jag har är:

Syndens lön är döden. Inte enbart djävulen är ond. Vi är också onda genom att vi faller i synd. Vi faller i synd på grund av att vi lockas av egna begär (Jak 1:14-15). Jag tror att vi människor har en syndig natur och kommer att synda. Vi kommer att göra ont – oavsett om djävulen tydligt frestar oss eller inte. Det står om att hur lagen väcker syndens begär (Rom 7:5-7). Alltså är det inte enbart djävulen som väcker syndens begär. Därmed kanske det inte är en så stor skillnad om djävulen är här och frestar jämfört med om vi är här själva och frestar varandra samt frestas av egna begär. Världen är genomond – med eller utan djävul.
Sedan utgör djävulen inte egentligen något problem för de troende personligen. Han har inte tillåtelsen eller möjligheten att plåga oss troende på det sättet. Vi kristna har auktoritet över fiendens hela välde (Luk 10:19) och genom den andliga rustningen kan vi stå emot honom på alla sätt (Efe 6:11). Gud verkar dessutom själv beskydda oss troende från djävulen så att han inte kan göra vad som helst med oss (1 Jh 5:18, Job 1:6-12, Psa 91) utan en aktiv krigsföring från vår sida utan enbart genom att bara sitta med honom och älska honom. Därför bör den onde inte utgöra ett problem för de som redan är frälsta.
Dessutom bör den onde faktiskt på ett sätt kunna utföra Guds vilja. Även om han förleder hela världen (Upp 12:9) samt förklär sig som en ljusets ängel (2 Ko 11:14) och är vred på oss människor (Upp 12:12) så kan han, tänker jag, ha en liknande effekt som lagen hade. Paulus skriver

Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.

(Rom 3:20)

Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Verkligen inte! Men det var först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död. En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv och jag dog. Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. Har då det som är gott blivit min död? Verkligen inte! Det var synden, för att den skulle avslöjas som synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle avslöjas som synnerligen syndig.

(Rom 7:7-13)

Utan rejält lagbrytande kan det vara svårare att se sin synd och sedan hålla ut i frälsningen. Det finns många människor som tror att de är tillräckligt goda som personer för att komma till himlen, men det är ingen (Rom 3:23). Dock står det om att helige Ande uppenbarar synd, inte specifikt att den onde gör det. Dock är han en anklagare och kommer med depression, självförkastelse och självmordstankar exempelvis (tror jag). Idén jag hade var här är att kontrasten av helige Andes verk på jorden och Satans blir stor och att det kanske kan leda fler till Gud, liksom Mose lag borde ha lett Israel till djupare insikt om synd. Medan jag funderade på att helt ge mitt liv till Jesus så tittade jag på många videor om människor som levt i det ockulta kommit ut och blivit fria och det ledde mig rätt. Att djävulen finns skapar starka vittnesbörd vilket kan leda många till frälsning.

Otroende människor ger makt åt den onde och gör onda val som är influerade av honom. Otroende är i djävulens våld (Apg 10:38, 1 Jh 5:19). De som är starka står emot honom och leds rätt.

Människor som gör ont drabbas av domar och djävulen verkar kunna utföra vissa av Guds dessa. Åtminstone verkar det ha varit så tidigare (Job 1:6-19). Kanske kan Gud utnyttja djävulen till att utföra straff då han inte har lust att själv plåga och fördärva? Gud vill ju stänga porten mot all ondska och i helvetet är det torterare som straffar. Jag tror dock att Gud också aktivt straffar.

Varför tar det en sådan tid innan domens dag kommer?

Det skulle kunna vara på grund av Guds godhet:

Det verkar som att Gud vill att de heliga som är fel ute ska få chans till luttrande och omvändelse (2Pe 3:9, Dan 11:33-35).
Kanske för att Gud vill att även alla andra människor ska få en större chans till omvändelse och inte gå förlorade (2Pe 3:9)?
Kanske för att Gud vill ha fler människor i sitt rike och låter domen vänta för att fler ska kunna födas och slutligen välja honom?
Kanske vill Gud uppenbara hela sin fulla godhet för oss människor. För detta krävs tid till att visa på alla sina goda sidor.
Kanske för att Gud ska bekräfta det han sagt om att han är barmhärtig och sen till vrede (2Mo 34:6).
Kanske vill han ge oss kristna möjligheten att växa i karaktär och göra så att vi kan bära frukt här nere i mörkret.

Människan har nog en stor del i det hela:

Guds vilja sker inte på jorden. Varför ska vi annars be att hans vilja ska ske? Vi kristna ska istället uträtta Guds gärningar och därmed utföra/fullborda hans plan.
Han väntar nog på att evangeliet ska ha predikats till alla folkgrupper av oss människor (Mar 13:10). Detta är ett ord som uttalats av Gud, som aldrig ljuger, och det måste då fullbordas innan domen kommer (Psa 12:7; 2Sa 22:31; Ord 30:5-6; Psa 18:31; Jer 28:9; Luk 18:31; Upp 17:17; Jer 25:13; Hes 12:24-28; Jes 55:10-11). Vi människor kanske har varit långsamma i detta.
Kanske väntar han på att Kristi kropp ska växa upp till den graden att den kan strida tillsammans med Jesus mot djävulen (Upp 17:14)?
Petrus skriver lite kryptiskt om hur de troende påskyndar HERRENS ankomst (2Pe 3:12):

När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta!

(2Pe 3:11-12)

Från bön kring detta: Jag har talat med dem. De måste semla upp. Snygga till. Hur kan vi snabba på återkomsten? Inte vara Predikaren. (Fly världen istället – vända om från världen) Ni kan fika med mig. Vara redo. Var stor. Fika inte för länge (sitta och se ned på sig själv under fika – med skam och fokus ned emot helvetet)

Jag skulle gärna processa detta mer och fundera ut vad det innebär. Kanske i kombination med 2Pe 3:9 nedan (och även med tanke på 2 Pe 3:11 ovan) …

Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er(G2248 1 occurence = ackusativ av us/ours/we = oss (till oss – alla människor eller alla troende)), eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.

(2Pe 3:9)

… Så kan vi nog påskynda HERRENS återkomst genom att göra bruden redo – så att Gud inte behöver vänta på att någon som anser sig vara troende ska göra omvändelse från icke-frälsning.

Kanske är det på grund av kristnas böner. Kanske ber de för frälsning och räddning ifrån det onda eller för en frälsande väckelse, och eftersom kristnas rena böner alltid ska bli besvarade måste HERREN dröja med sin återkomst.

Sen behöver man se det i ett större perspektiv:

För HERREN är tusen år som en dag och en dag som tusen år. Det står även att han inte dröjer (Heb 10:37). Gud har en annan tidshorisont. Om han hade kommit en vecka efter uppståndelsen eller tio tusen år efter spelar inte stor roll i det perspektivet – just i att tid enbart är baserad på händelser som sker efter varandra.
Evigheten väntar för alla människor. Antingen i evig plåga eller evig glädje. Evigheten innebär miljontals, och åter miljontals år i det tillståndet som man hamnar i. Därmed spelar det i den kontrasten knappt någon roll om man får lida i 10 veckor eller 1000 år.

Läs också gärna om (Varför skapade Gud djävulen om han visste att djävulen skulle synda?) samt (länk: Kan det nya förbundet innehålla något mer?) för fler argument till varför ondskans existens här nere också har sina fördelar.

Källor:

Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.

(Upp 12:9)

(Hes 28:13-17)

Han sade till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt.

(Luk 10:18)

(Job 1:6-8)

Vet ni inte det? Har ni inte hört? Har det inte förkunnats för er från begynnelsen? Har ni inte förstått det sedan jordens grund blev lagd? För honom som tronar över jordens rund är dess invånare som gräshoppor. Han breder ut himlen som ett flor, spänner ut den som ett tält att bo under.

(Jes 40:21-22)

Du sveper dig i ljus som en mantel, du spänner ut himlen som ett tält,

(Psa 104:2)

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen. Gud sade: ”Mitt i vattnet ska finnas ett valv som skiljer vatten från vatten.” Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet över valvet. Och det blev så. Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon, den andra dagen. Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Och det blev så. Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: ”Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden.” Och det blev så. Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton och det blev morgon, den tredje dagen. Gud sade: ”På himlavalvet ska finnas ljus som skiljer dagen från natten. De ska vara tecken som utmärker högtider, dagar och år, och de ska vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, och likaså stjärnorna. Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, att härska över dagen och natten och att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.

(1Mo 1:1-18)

Om dom: denna världens furste är dömd.

(Joh 16:11)

När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen,

(Heb 2:14)

(Jak 1:13-15)

Så länge vi levde i köttet var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst. Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Verkligen inte! Men det var först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.

(Rom 7:5-7)

Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.

(Upp 20:10)

Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.

(2Pe 3:9)

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,

(Rom 3:23)

Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.

(Upp 12:9)

Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel.

(2Ko 11:14)

Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.” När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen.

(Upp 12:12-13)

Men först måste evangeliet predikas för alla folk.

(Mar 13:10)

De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung.”

(Upp 17:14)

Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: ” Herren! Herren! – en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning.

(2Mo 34:6)

Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er.

(Luk 10:19)

Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.

(Efe 6:10-11)

Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom så att den onde inte kan röra honom.

(1Jh 5:18)

Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld.

(1Jh 5:19)

(Job 1:6-12)

När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt och drack vin i den äldste broderns hem, kom en budbärare till Job och sade: ”Oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten. Då slog sabeerna till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.” Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Guds eld föll från himlen och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.” Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Kaldeerna ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.” Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. Då bröt det fram en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”

(Job 1:13-19)

Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.” Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen. Tusen kan falla vid din sida, tiotusen vid din högra sida, men dig drabbar det inte. Du ska bara se det med egna ögon, bevittna hur de gudlösa får sitt straff. Du har sagt att Herren är ditt skydd, du har gjort den Högste till din tillflykt. Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten. Du ska gå fram över lejon och huggormar, trampa på unga lejon och drakar.

(Psa 91:1-13)

hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom.

(Apg 10:38)

De förståndiga bland folket ska ge många insikt, men ändå ska de under en tid falla genom svärd och eld, genom fångenskap och plundring. Men när de faller ska de inte lämnas utan hjälp, och många ska då av falska motiv sluta sig till dem. En del av de förståndiga ska falla, och de ska luttras så att de blir rena och fläckfria fram till den sista tiden. För ännu dröjer slutet till den bestämda tiden.

(Dan 11:33-35)

En av dem sade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten: ”Hur länge dröjer det innan slutet kommer med dessa märkliga ting ?” Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: ”Efter en tid och tider och en halv tid, när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas.” Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: ”Min herre, vad blir slutet på allt detta?”

(Dan 12:6-8)

Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och säger: ”Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början.” De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under. Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till. När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid. Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått,

(2Pe 3:3-15)

Men om den profet som profeterar välgång verkligen är sänd av Herren, det vet man först när hans ord har gått i uppfyllelse.”

(Jer 28:9)

Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: ”Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska gå i uppfyllelse.

(Luk 18:31)

för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse.

(Upp 17:17)

Jag ska låta alla de ord som jag talat mot det landet gå i uppfyllelse, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla hednafolk.

(Jer 25:13)

Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit utan vattnar jorden så att den blir fruktbar och grönskar och ger säd till att så och bröd till att äta, så ska det vara med ordet som går ut från min mun. Det ska inte komma tillbaka till mig förgäves utan att ha gjort vad jag vill och utfört vad jag sänt det till.

(Jes 55:10-11)

Herrens ord är rena ord, silver luttrat i degel av jord, renat sju gånger.

(Psa 12:7)

Guds väg är fullkomlig, Herrens ord är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom.

(2Sa 22:31)

Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som flyr till honom. Lägg ingenting till hans ord, så att han tillrättavisar dig för lögn.

(Ord 30:5-6)

Guds väg är fullkomlig, Herrens ord är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom.

(Psa 18:31)

Varför kommer djävulen att släppas lös igen efter de 1000 åren efter att Jesus kommit tillbaka?

(Upp 20:1-11)

Detta låter bara genomont. Varför släppa lös honom när han är infångad för att han istället ska ut och förleda människor?

Jag ger här några tankar till varför jag tror att detta sker.

Det tyder återigen på att Gud vill att vi ska välja honom. Alla människor kanske måste få chansen att välja Gud eller inte, och även utsättas för prövningar från den onde?

En sidofråga: Hur är det i så fall med spädbarn som dör? När får de göra sitt val? SKRIVAMER

På ett liknande tema: Genom att släppa lös djävulen igen så blir det så att människorna återigen kommer att utsättas för frestelser att följa honom. Det är inte så att de är hjälplösa i den ondes våld. Istället blir det mer uppenbart vilka som har ett hjärta för Gud och vilka som vill böja sig för den Ondes makt och villfarelser. På det sättet kan det ses som ett bra beslut att göra det tydligare hur domen blir. Jag har ibland bett för att svenskarna som är slumrande inför Sanningen ska vakna upp till att förstå – annars går man ju förlorad. Det är lättare att detta sker om det råder en större skillnad mellan mörkret och ljuset, så att man ser att man behöver göra en förändring. Tydlig och uppenbarad ondska i kontrast med dold ondska kan leda till ett större uppvaknande, men också tvärtom – att mörkret förblindar.
Det kan kanske vara för att syndarnas mått blir fullt under tusenårsriket, vilket gör att de ger den onde laglig rätt att komma tillbaka. Alternativt kanske de verkar sataniskt och aktivt genom ritualer och så ber fram honom.
Det kan vara så att människorna syndar vilket förlöser djävulen igen: Synden släpper honom fri.

Jag vill dock säga att jag inte är så insatt i detta eller har tagit det i bön. Just tiden kring tusenårsriket och tiden just efteråt är speciell och det är svårt att göra för mycket tolkningar av så få verser. Det finns många andra frågor runtomkring som också är lite mystiska – eller hemlighetsfulla. Exempelvis: Varför finns 1000-årsperioden med detta styre över huvud taget planerat? Varför ska de kristna då regera? Varför är det uppdelat med en första och en andra uppståndelse? Exakt vilka (de som halshuggits för vittnesbördet och Guds ord och inte tagit emot märket eller tillbett vilddjuret – men är det en bråkdel av de heliga?) och varför är dessa utvalda till denna uppståndelse?

Jag behöver studera detta mer. Jag ser dock inte något problem med att Gud skulle vara perfekt trots att han släpper lös en infångad djävul. Människor är onda i sig själva. De bara ges möjligheten till en djupare form av ondska. Under GT:s tid ser man också hur han låter ondska och straff drabba människor och han verkar låta exempelvis Job bli plågad av djävulen. Det finns en vishet från Gud i detta. Det verkar inte enbart ske på grund av djävulens attacker – utan Gud tillåter det att ske i kärlek.

Varför har han skapat helvetet och eldsjön?

Det står inte så mycket om detta i Skriften och jag ska hålla mig ganska kort.

Helvetet

Helvetet var till att börja med en del av dödsriket. Alla som dog hamnade i dödsriket: antingen under straff (såsom den rike mannen Lasarus) (i helvetet) eller på en viloplats (som ofta kallas Abrahams sköte). Helvetet finns kvar medan Abrahams sköte nog inte finns kvar då frälsta kommit till himlen (min teologi).

Helvetet är en förvaringsplats för själarna från de döda som inte kan vara med Gud på grund av syndens makt i dem. Eftersom själar och andar består för evigt behöver de vara någonstans. De kan inte vara i Guds närvaro (de vill vara egna) och de förtjänar straff. Därför passar helvetet dem – det är deras val.

Varför skapades den eviga elden?

Jag ser två tydliga anledningar: För att separera bort det onda och för att straffa det onda – särskilt djävulen och hans änglar.

När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra. Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig. Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då ska de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och hjälpte dig inte? Då ska han svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

(Mat 25:31-46)

Den som inte är rättfärdig kan inte bestå inför Gud. Gud är tydlig med att han önskar allas frälsning, men hans helighet, kravet på rättvisa och människors fria vilja att inte ta emot och hålla fast vid hans rättfärdighet samt relationen med honom gör att den som inte själv vill bli räddad får gå förlorad. Dessa ställer sig under Guds vrede över ondska. Det klarast synliga alternativet till detta är att de får sluta att existera. Detta behandlas i exempelvis

Dessa domar över det onda är något som vi både bör glädjas över samt inte, då Guds godhet och rättfärdighet får utlopp för sin rättvisa men det är en sorgens dag att så många går förlorade.

Se gärna

(Måste en god Gud verkligen straffa ondska och döma världen? )

(Om endast Jesus blod kan betala priset för synd, varför skickas människor över huvud taget till helvetet – om de alltså ändå inte kan betala av sitt straff? Är det för att straffas? Det verkar ju som att Gud aktivt straffar där, eller?)

(Det sägs att tillvaron i helvetet, samt senare i eldsjön, är evig. Vore det inte mer gott att låta folk brinna upp efter en ändlig tidsperiod och därmed sluta existera?)

(Hur kan en god Gud tycka att en evighet i helvetet samt eldsjön är rättvist efter ett kort liv levt i okunskap och blindo där diverse ”små synder” förvisso gjorts?)

Skapades helvetet och eldsjön enbart för djävulen och hans änglar?

Det står ordagrant att den eviga elden är beredd (prepared = iordninggjord – på sättet en måltid eller en boning i himlen kan göras i ordning) åt djävulen och hans änglar.

Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig. Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.

(Mat 25:40-41)

Dock visste Gud att han skulle behöva återköpa människan (Jesus död var planerad innan allt skapades, se ex. Upp 13:8):

And all that dwell upon the earth shall worship him, whose names are not written in the book of life of the Lamb slain from the foundation of the world. (Upp 13:8))

Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat.

(Upp 13:8)

och därmed att många skulle hamna i helvetet. Gud vet allt. Jag tror att han visste hela det kommande händelseförloppet innan han skapade någonting.

Därför vet jag inte hur man ska formulera ett riktigt bra svar i ord. Det står att elden är beredd för djävulen och hans änglar, men den är ju också där för människor som inte blir frälsta och Gud visste att detta scenario skulle inträffa innan den skapades. Det är som att påstå att ett hus är skapat för de som ska äga huset eller att en bil är fabricerad för ägaren – andra kommer också att vara där i huset och att åka i bilen.

Hur som helst spelar det ingen roll. Det är bra att helvetet och eldsjön finns för att ta bort det onda.

Varför kastar han goda, oskyldiga människor till helvetet?

Detta har ett enkelt svar:

Gud är tydlig med att alla har syndat. Detta kan ses genom hela Skriften – exempelvis i:

För det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör det goda och aldrig syndar.

(Pre 7:21)

Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

(Mar 10:18)

Hur är det då? Har vi någon fördel? Inte alls. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde. Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

(Rom 3:9-12)

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,

(Rom 3:23)

(Rom 3:20-26)

Läs gärna dessa bibelurplock i sina sammanhang för att mer tydligt se vad de innebär.

Således är ingen oskyldig utan alla har syndat. Gud är en rättfärdig domare (Psa 7) och straffar skyldiga (Nah 1). Syndens lön är döden (Rom 6:23) och straffet är evigt (Mat 25:46). Så slutsatsen är att alla är skyldiga och förtjänar helvetet.

Endast genom honom kan man hitta frälsning och bli rentvättad från sina synder.

I den nya världen, där rättfärdighet råder (2Pe 3:13), finns inga straff (Upp 21:1-4; Upp 22:3).

Källor:

Gud är en rättfärdig domare, en Gud som visar sin vrede varje dag. Om någon inte omvänder sig slipar han sitt svärd, han spänner sin båge och laddar den, han förbereder sina dödliga vapen och gör sina pilar brinnande.

(Psa 7:12-14)

Herren är en nitisk Gud och en hämnare. Herren tar hämnd och vredgas, Herren tar hämnd på sina ovänner och har vrede i förvar åt sina fiender. Herren är sen till vrede men stor i kraft, han låter ingen gå ostraffad. Herren har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet under hans fötter.

(Nah 1:2-3)

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

(Rom 6:23)

Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

(Mat 25:46)

Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom.

(Upp 22:3)

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”

(Upp 21:1-4)

Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till. När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

(2Pe 3:10-13)

Han har inte svarat på mina böner. Varför?

Har du bett i tro som ett sant pånyttfött barn till Gud? Om man gör det så är det lättare att få det man bad om eftersom man då

har tron på Gud
har tron på att bönesvar kan komma
är rättfärdig och förhoppningsvis ren och ärlig vilket ger ett rent hjärta
ber om rätt saker, för Gud ger inte onda gåvor. Ber man om det ber man förgäves.

Annars, om du är troende vill jag hjälpa dig genom att ställa upp dessa frågor som en check: 😊

Bad du i tro? Tron är en substans och inte endast en tankeverksamhet. Tron är ett ting som är fast, bestående och aldrig förändras. Den kan komma in i ens hjärta och förändra ens synvinkel. Ber man tills man får tron kring det så sker det, om det är något gott.
Är du säker på att bönesvaret uteblivit eller kommer det att slå in i rätt tid? Vissa saker kommer men Gud vet när det är bäst timing. Kanske ber man om en skoter som barn men får den först när man är 34 år och har fru, barn, fritid och även umgänge att faktiskt glädjas åt den med dessutom ett utvecklat intellekt och risktänk och erfarenheter så att man kan handskas med den, förstånd kring världens sätt – såsom väder och vind, en stabil ekonomi för att underhålla den samt ett ställe att förvara den.
Kanske vill Gud ge dig något ännu bättre alldeles strax som faktiskt blir bättre än ett svar på bönen som du bad hade varit? Att be om en katt men få en fästman på en annan ort veckan därefter, exempelvis.
Bad du om något som Gud vill att du ska fixa själv? Exempelvis att han skulle städa ditt rum eller att han skulle ta hand om din make som behöver matlådor till jobbet. Vissa saker är vårt ansvar och vi bör inte lägga dem på Gud.
Bad du om något som går emot Guds redan uttalade ord? Exempelvis att den onde ska bli helt bunden redan nu? Vi lovas förföljelse och djävulens slutgiltiga dom kommer senare.
Är du säker på att Gud inte gav dig det men att djävulen sedan stulit det?
Bad du om något genuint elakt som Gud inte svarar på?

Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar. Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: ”Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss?” Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse.

(Jak 4:1-9 Swedish FB15)

Har du bett om något generellt som fler kan be emot samtidigt? T. ex. att det ska regna hela dagen imorgon eller att hockeylag ABC ska vinna matchen i morgon. I dessa fall kan inte Gud svara på allas böner.
Är du säker på att inget från dig hindrat dina böner:
- Har du lagt till tvivel i efterhand?
- Har du ett hjärta som fördömer dig och gör att det är svårt att genuint våga tro att du kan begära något från Gud.
- Är det en ren önskan från dig eller önskar du dig egentligen något annat?
- Har du bett andra böner som ger en override på denna bön? Har du bett om att bli använd så mycket som möjligt av Gud varje dag under flera år, men bad om en häst under en solig och fin dag för några månader sedan? En häst kanske tar så mycket tid att om du själv i ditt läge skulle få en häst skulle du inte alls kunna bli använd så mycket som möjligt av Gud.

Annars lovar Gud att förse.

Fråga Gud varför bönesvaret uteblivit!

Han har inte hjälpt mig. Varför?

Han förser med allt. Alla goda gåvor kommer från honom. Han har gett samt fortsätter att ständigt ge oss:

Syre
Vatten
Solen
Ljus
Bostäder
Mat
Kläder
Hobbies
Arbeten
Livet självt
Släktningar
Vänner

Och så vidare. Listan kan göras jättelång (se länk: ”Gudsbild in progress”). Det finns ingen hejd för vad Gud har gjort för oss alla.

Han hjälper dagligen. Var morgon är hans nåd ny. Och djävulens försök att döda är också nya.

Är du kristen så är du en extrastark måltavla för djävulen. Han vill verkligen att vi ska ha det dåligt. Djävulen vill ta bort alla välsignelser och att vi ska skylla omständigheter på Gud. Men detta är inte Guds önskan. Se (länk: ”kan det nya förbundet innehålla något mer?”)

Man kan se till hur Paulus liv var, exempelvis. Han råkade ut för stora förföljelser och problem men verkade oerhört starkt för Gud. Har du ett likadant liv kan du på ett sätt glädja dig i att du används starkt och är ett stort mål för ondskans makter.

Men du har troget följt mig i lära och liv, i målsättning och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, i de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Vilka förföljelser har jag inte fått utstå! Men Herren har räddat mig ur dem alla. Så kommer alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att bli förföljda.

(2Ti 3:10-12)

Förföljelser är vi lovade och Gud tar inte bort Paulus tagg trots att han ber om det (2Ko 12:7-10).

Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, men han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig. Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.

(2Ko 12:7-10)

Men Gud lovar däremot också stora välsignelser genom sitt förbund. Utmaningen är att ta emot av dem och att under problematiska omständigheter stanna i Gud, förlösa Guds lösning på problemet och vända det till något positivt. Vi har Gud i oss, Anden lämnar oss aldrig och hans frukter: glädje, kärlek, frid, vänlighet, mildhet, trohet, godhet, tålamod, självbehärskning kan manifesteras i varje stund. Kanske behöver vi lära oss att ligga stilla i båten ibland, alternativt stå upp och befalla vattnet att bli stilla för att sedan lägga oss, istället för att sucka och börja hiva vatten ur båten.

Läs gärna svaret på frågan ovan (”Han har inte svarat på mina böner. Varför?”). Det går in på orsaker till förhinder till böner.

Han har hjälpt massor av onda människor. Varför?

Jag vill göra flera olika kompletterande kommentarer till detta:

Han låter sina generella välsignelser komma till alla som finns på jorden (se länk: ”Gudsbilden”). Solen stiger upp för alla. Alla har syre att tillgå och Gud önskar att alla ska ha vad de behöver för att kunna omvända sig. Gud är god. Det är hans karaktär. Hans default är att välsigna. Inget mörker finns i honom (1Jh 1:5).
Vissa personer är kanske rent av onda men ber till Gud eller på annat sätt i blind glädje lyckas ta emot av hans välsignelser (kanske mer än oss kristna som kan vara tyngda av syndaskuld, sorg och skam och inte tro att Gud vill ge oss något). Förmågan att ta emot gåvor från Gud kan vara rätt så okej även om man inte är frälst. Gud ger inte en skorpion om någon ber honom om ett ägg (Luk 11:11-13).
Människor har en fri vilja och Gud respekterar den. Därmed kan vissa människor använda det som ges till dem på jorden (ex. hus, jobb, utbildning, allmänna mänskliga förmågor) till att göra ont under längre perioder och skapa framgång genom att utnyttja systemet, människor och slå sig fram, utan att det egentligen är Gud som välsignat just dem särskilt. En man skulle exempelvis kunna skaffa många tusentals barn genom att på något sätt ge säd till kvinnor som blir havande.
Djävulen är den här världens Gud (2 Ko 4:4) och hela världen är i hans våld (1 Jh 5:19). Han säger till Jesus att om du faller ned och tillber mig så ska du få allt detta (Mat 4:8-10). Många gånger är det inte Gud som välsignat utan istället djävulen som med kraft går emot de onda och försöker att lyfta upp sina egna.
Domen väntar dock ändå till senare. Visst kan man se mycket av Guds snabba och ibland ögonblickliga domar över människors ondska i Bibeln, men den slutgiltiga domen kommer först efter döden. Gud är stor i barmhärtighet och sen till vrede (4Mo 14:18).
Gud önskar att alla ska komma till omvändelse. Då är det på flera sätt bra om människor inte drabbas av straff och död på en gång utan att det finns en tid av nåd så att man kan söka Gud och ta emot av hans kärlek – som man då har kunnat se vara verksam i sitt liv.
På samma sätt kan rättfärdiga se ut att leva dåliga liv men det är inte Guds fel utan kan bero på attacker från andar eller människor som inte motarbetas tillräckligt.
De heliga uppmanas att be för de som förföljer dem (Mat 5:44) samt för alla människor och för de i ledande ställning så att de själva ska kunna leva i fred i landet (1Ti 2:1-4). Det innebär att kristna gör så att alla runt omkring blir välsignade.
Kristna ber för sig själva och implementerar Guds löften. Då blir dels landet välsignat med alla inblandade genom de kristnas goda gärningar och ljusspridande. Dels blir det kanske så att de otroende måste skapa system för att tillhandahålla de kristna med vad som behövs och att bönesvar ska ske. Exempelvis: om någon ber i Anden för välsignelser av utländska frukter till vårt torrare klimat kan bönesvaret visa sig i affärerna i landet och det kan göra att även otroende kan ta del av dessa.

Vi får se till att vi har hjärtat rätt inställt och gör gott mot alla – bevarar renhet och frid i vårt hjärta och handlar därefter. Psalm 37 är fin:

Av David. Gräm dig inte över de onda, avundas inte dem som gör orätt. Snart torkar de bort som gräs, vissnar som gröna växter. Lita på Herren och gör det goda, bo i landet och lev i trofasthet, och ha din glädje i Herren. Då ska han ge dig vad ditt hjärta begär. Anförtro din väg åt Herren och lita på honom. Han ska göra det. Han ska låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagssolen. Var stilla inför Herren och vänta på honom. Gräm dig inte över den som har framgång, som gör upp onda planer. Släpp vreden och lämna ilskan. Gräm dig inte, det för bara ont med sig. De onda ska utrotas, men de som hoppas på Herren ska ärva landet. Ännu en liten tid, så finns där ingen gudlös. När du ser på hans plats är han borta. Men de ödmjuka ska ärva landet och njuta stor frid. Den gudlöse smider planer mot den rättfärdige, han gnisslar tänder mot honom. Men Herren ler åt honom, för han ser att hans stund kommer. De gudlösa drar svärdet och spänner sin båge för att fälla den svage och fattige, för att slakta dem som går på rätta vägar. Men deras svärd ska gå in i deras eget hjärta, och deras bågar ska brista. Bättre det lilla som en rättfärdig har än många gudlösas rikedom. De gudlösas armar ska brytas, men Herren stöder de rättfärdiga. Herren känner de oskyldigas dagar, deras arvslott består för evigt. De behöver inte skämmas i onda tider, i hungerns dagar blir de mättade. Men de gudlösa ska gå under. Herrens fiender försvinner som ängarnas prakt, de försvinner som rök. Den gudlöse lånar och betalar inte tillbaka, men den rättfärdige är barmhärtig och generös. De Herren välsignar ska ärva landet, men de han förbannar ska utrotas. Med Herren blir en mans steg fasta och han gläds över hans väg. Om han faller ramlar han inte, för Herren håller hans hand. Ung har jag varit och nu är jag gammal, men aldrig har jag sett en rättfärdig övergiven eller hans barn tigga om bröd. Han är alltid barmhärtig och lånar ut, och hans barn är till välsignelse. Undvik det onda och gör det goda, så får du bo kvar för evigt. Herren älskar det rätta, han överger inte sina trogna. De blir bevarade för evigt, men de gudlösas ättlingar blir utrotade. De rättfärdiga ska ärva landet och bo där för evigt. Den rättfärdiges mun talar vishet, hans tunga säger det som är rätt. Han har sin Guds undervisning i hjärtat, hans steg vacklar inte. Den gudlöse spejar på den rättfärdige och söker tillfälle att döda honom. Men Herren utlämnar honom inte i hans hand och låter honom inte bli fälld i rätten. Hoppas på Herren och håll dig på hans väg, så upphöjer han dig och du får ärva landet. Du ska se hur de gudlösa utrotas. Jag såg en gudlös tyrann, han bredde ut sig som ett frodigt rotat träd. Men han försvann och nu är han borta, jag sökte honom men fann honom inte. Betrakta den oskyldige, se på den ärlige, det finns en framtid för fridens man. Men syndarna går alla under, de gudlösas framtid blir avskuren. De rättfärdigas frälsning kommer från Herren, han är deras borg i nödens tid. Herren hjälper dem och befriar dem, han befriar dem från de gudlösa och frälser dem, för de tar sin tillflykt till honom.

Psa 37

Källor:

Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

(1Jh 1:5)

Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? Eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”

(Luk 11:11-13)

Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild.

(2Ko 4:4)

Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld.

(1Jh 5:19)

Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, och han sade till honom: ”Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.” Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna.”

(Mat 4:8-10)

Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken, och djävulen sade: ”Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. Så om du tillber mig, blir allt ditt.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna.”

(Luk 4:5-8)

Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse men låter ingen bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led.

(4Mo 14:18)

Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er.

(Mat 5:44)

Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla. Detta vittnesbörd skulle frambäras när tiden var inne,

(1Ti 2:1-6)

Är Gud partisk?

Vissa blir frälsta och andra inte. Vissa tycks glida in i frälsning som på en räkmacka. Andra dör som spädbarn i krig och svält. Varför är det så och hur kan Gud behandla sina barn på dessa sätt?

Alla kan inte födas och leva på samma sätt. Vissa föds i Australien, vissa i Sverige, andra i Italien. Det finns en skillnad. Så är världen inrättad. Därmed har vi olika förutsättningar. Vi har även olika gener. Vi har olika ekonomiska möjligheter. Vi får olika sår genom barndomen, olika mycket tid till reflektion, olika religiösa påtryckningar, olika föda och olika tankemönster inplanterade. Mycket av detta sker innan man ens är stor nog att fatta egna avvägda beslut och välja sin väg i livet. Sedan finns olika många onda människor runtomkring så man löper olika stor risk att dö i förtid beroende på bakgrund.

Det finns vissa delar som spär på de olika förutsättningarna (möjligheterna att hitta Gud):

Vissa blir uppväxta med Biblar i händerna. Men, det kan leda till religiöst påtryck utifrån (lagiskhet) och är inte nödvändigtvis positivt, då lagen framkallar vrede och dödar (Rom 4:15, 2Ko 3:6).
Vissa föds med kristna föräldrar som ber för en. Detta är en stor fördel. Men, alla måste ändå hitta en egen tro.
Vissa föds in i starka demoniska fästen. Men alla kan slå sig loss. Se på en sådan person som John Ramirez till exempel. Hans föräldrar var djupt ockulta vad jag förstår och han gav sig själv in på det spåret men blev räddad.
Olika intellekt, föda, intressen med mera påverkar vår förmåga att vara observant. Detta styr inte så mycket dock. Man hittar Gud genom hjärtat, och det kräver inte mycket tid.

Dessa exempel ger tecken på hur Gud ger olika möjligheter och vägar framåt för att hitta honom. Antingen skulle det vara så att det finns skillnader eller så skulle alla människor vara exakt likadana med samma förutsättningar. Det finns bara de två alternativen. Så länge något litet skiljer, har vi olika förutsättningar och då kan man med ett ont sinnelag säga: ”det är orättvist”.

Hur kan det ens vara möjligt att alla förutsättningar ska vara exakt samma? Att vi har möjligheten att växa upp med exakt likadana liv – som att alla var enäggstvillingar med varandra och växte upp i samma hus, under samma sekund, gick på samma skola, m.m. men det är omöjligt.

Om vi inte skulle skiljas åt på något sätt skulle det vara som i ett dataspel där alla är samma karaktär och har samma bana framför sig att klara av där allt är förprogrammerat/spikat på förhand utan några slumpmässiga variabler.

Men Gud är god. Man kan också se det som att han ger oss livet. Allt är en gåva. Det är mycket bra att få leva och få chansen att ta emot av honom och söka sig tillbaka till honom.

Det finns mycket som jämnar ut förutsättningarna:

Det är uppenbarat för alla genom skapelsen att Gud finns.
Han drar i allas hjärtan.
Han uppenbarar sig i syner och drömmar.
Han lovar alla att om vi söker så ska vi finna.
Alla är vilsna och döda innan de kommer till Gud genom Jesus. Det är mer så än ett spektrum. Det jämnar ut skillnader i orättvisa kring förutsättningar.
Alla har tid att hitta Gud, oavsett hur mycket man har i sin kalender. Det tar bara 5 minuter. Gud är dessutom närmare de som arbetar och går under tunga bördor för rättfärdighetens skull. Hårt arbete kan alltså leda rätt. Dock är det såklart lättare om man har tid för långa skogspromenader i kontakt med hjärtat, men då gäller det att man går på sådana med fokus på hjärtat och inte på sina världsliga tankar och planer.
Att se tecken och under från Gud kan underlätta men det är absolut inte tydligt. Israels folk fick se Gud i dunder och brak på Sinai men vände sig bort från honom på en gång. Stora skaror såg de tecken Jesus gjorde, men hur många följde honom av hjärtat?
De som lever jobbiga och korta liv i svält och smärta kan tyckas ha det svårare, men sådana personer ödmjukas och sätter automatiskt ett större fokus vid livets stora frågor. Gud kan lättare nå de som har förkrossade själar och som inte spjärnar emot så mycket i egen kraft. Samtidigt, om man lever ett långt och gott liv har man också stora möjligheter att under sin myckna fritid stilla sig och hitta honom.

Guds alternativ är:

Antingen

1. får vi en fri vilja och kan välja vår ras framtid,

2. eller så har vi inte det och blir som robotar.

Antingen

1. får vi olika förutsättningar,

2. eller så skapas vi alla exakt likadana och sätts in i världen med samma förutsättningar på alla sätt familj, vänner, gener, städer, hus, m.m. Då skulle dock tid och rum sättas ur spel och ingenting i världen skulle bli sig likt. Det skulle liknas vid att alla börjar i samma dataspel på exakt samma sätt. Det är ett helt orimligt och tråkigt scenario.

Gud valde att ge oss en fri vilja och olika förutsättningar eftersom att han är kärlek och vill ha en relation med oss. Han vill att vi ska vara med honom och ära honom. Det finns vissa negativa konsekvenser av detta som kan tolkas som orättvisor, men de är alla orsakade av mänskligheten och onda andar.

Oavsett vilka förutsättningar vi har så är livet i sig självt en gåva. Att bli skapad är en gåva man anförtros och vi får möjligheten att använda den gåvan på det sätt vi vill inom de ramar som erbjuds. Sedan var det vi som sabbade världen vilket gjorde att vi förstörde för våra efterkommande. Våra barn får lida på grund av våra felsteg och brister. Eftersom vi har en fri vilja blir det automatiskt så. Vi bör se till så att vårt liv inte slutar på sättet som för Judas: att det hade varit bättre om han aldrig hade blivit född.

Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”

(Mar 14:21)

Se gärna (länk: ”Varför visar sig Gud inte mer?”).

Alla har möjligheten att söka och finna Gud. Förutsättningen för det är väldigt stor för oss alla och denna bör överträffa de individuella förutsättningarna.

Människor kan i sina förhärdade och svaga hjärtan anse att det finns onda resp. goda människor här på jorden, men i Guds ögons standard är alla onda i egen kraft (men älskade!) och i behov av förlåtelse och upprättelse. Vi är alla jättegrova brottslingar (men kan bli heliga och renade, sedda så som Jesus av Fadern om vi kommer under frälsningens beskydd), även om vissa är det lite mer än andra. På samma sätt kan vi tycka att vi har olika grader av förutsättningar att hitta Gud här i livet, men jag kan tänka mig att i Guds perspektiv så har vi alla stora (eller små) förutsättningar, beroende på hur man ser det, och därigenom är vi lika, trots att våra liv börjar och slutar på olika sätt.

Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren din Gud. Ändå var det just dina fäder som Herren fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande, utvalde han bland alla folk, så som det är i dag. Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade, för Herren er Gud är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor. Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder.

(5Mo 10:14-18)

Källor:

Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.

(Rom 4:15)

Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.

(2Ko 3:6)

Hur kan världen vara så orättvis om Gud är God?

Läs gärna (Är Gud partisk?) som framför allt tar upp partiskhet i våra personliga förutsättningar i relation till hans egen uppenbarelse till oss människor och frälsningens väg.

Se även (Varför kastar han goda, oskyldiga människor till helvetet?”), (”Han har inte svarat på mina böner. Varför?”), (”Han har inte hjälpt mig. Varför?”) och (”Han har hjälpt massor av onda människor. Varför?”) kring varför olika saker – välsignelser och ondska drabbar människor.

I övrigt ser jag olika delar i denna fråga som jag besvarar i tre delar:

1. Varför går det ofta väl för de som gör ont?

2. Varför går det inte väl för alla som gör gott?

3. Varför drabbar ont ofta oskyldiga (barn exempelvis)?

1. Varför går det ofta väl för de som gör ont?

Man kan tycka att Gud bör straffa det som är ont. Det gör han också. Han kommer att straffa alla former av ondska. Varje ord som vi sagt kommer vi att stå till svars för (Mat 12:36-37). Allt som gjorts i mörkret kommer att uppenbaras (Luk 12:2-3). På domens dag ska allt uppenbaras och behandlas.

Dock sker inte detta alltid direkt (som exempelvis för Ussa som snabbt drabbades, se 2Sa 6:4-7). Predikaren tar upp att domen inte genast faller över de ogudaktiga (Pre 8:11) samt att de ogudaktiga lever länge i sin ondska medan den rättfärdige dör (Pre 7:16).

Det går samtidigt ofta dåligt för dem efter en lång tid inom ondskans tjänst. Ogudaktiga (särskilt dårar) straffas (ibland genom egna korkade val) ofta men inte alltid under sin tid i livet. Deras liv förlängs inte (Pred 8:12-13). Många kriminella åker till slut fast. De som är dårar vad det gäller pengar hamnar ofta i problem någon gång. Den som gräver en grop faller (ofta) däri (Pre 10:8).

Vi ser många ogudaktiga människor i världen som verkar ha bra liv. Jag har bland annat insett följande anledningar till detta:

De drabbas inte genast av Guds dom.
De kan utnyttja rättfärdiga och styra som kungar och därmed leva i lyx och hälsa.
De är själviska och delar inte med sig till andra såsom gudaktiga – vilket gör att deras egna förråd ofta växer. De som delar med sig bör dock få även större välsignelser från Gud.
De kan vara sluga och ha ett starkt begär efter mammon och livets goda som gör att de satsar hårt för att nå materiell framgång. De lever för sig själva och tänker därför ofta på att till vilket pris som helst bevara sin hälsa och sitt välmående och det som bringar inkomst. Detta är något som gudaktiga lyckligtvis ofta saknar.
De har djävulen till sin far, vilken är den här världens Gud. Han sade till Jesus: ”Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. Så om du tillber mig, blir allt ditt.” (Luk 4:5-7) Djävulen ger sina barn avgudar, mammon och saker som späder på deras egoism och driver dem till ännu större ondska.

Jag tror att djävulen styr det globala korrupta finansiella systemet (1Jh 5:19; Mat 6:24), infiltrerar och styr mycket av världens politik – bland annat FN och EU samt många globala företag inom många branscher (se Uppenbarelseboken). Jag tror att han kan ge de människor som söker framgång och kändisskap detta om de faller ned och tillber honom – eller säljer sin själ till honom – vilket många kända artister mer eller mindre seriöst säger att de har gjort.

Djävulens attacker är också orsaken till många sjukdomar och plågor. De som redan tjänar djävulen kan han förmodligen avstå från att drabba med sjukdom med målet att de ska kunna arbeta i full kraft samt att fler ska vilja bli som dessa och följa deras väg. Han försöker förmodligen göra vägen till helvetet så attraktiv som möjligt.

Sedan tror jag att många som ser ut att ha allt och ha det bra lever i en psykologisk misär. Det står att: ”Men de gudlösa är som ett upprört hav som inte kan vara stilla, vars vågor rör upp dy och smuts. Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.” (Jes 57:20-21) samt: ”Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.” (Pre 5:11)

Materiellt välstånd och kändisskap är inget recept för sann och ren lycka. Det som ger lycka är en relation med Gud, genom Jesus Kristus – han som är livet, sanningen, ljuset, kärleken samt fridens furste. Därmed har gudaktiga ingen anledning att vara det minsta avundsjuka på de ogudaktigas kortvariga lyckorus. De gudaktiga vinner alltid i det långa loppet.

Men även om syndaren gör det onda hundra gånger om och får leva länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga eftersom de fruktar Gud,

(Pre 8:12)

2. Varför går det inte väl för alla som gör gott?

Läs gärna mina svar till varför den gode Job blev plågad: (”Hur kunde Gud göra rätt i att straffa Job så brutalt när han var den mest goda av alla dåtida människor?”) samt länkarna i (”Hur kan världen vara så orättvis om Gud är God?”).

Samt kring varför kristna kan ha det tufft: (Varför tillåter han att kristna smutskastas och förföljs?)

Lite angående detta:

Ofta har ogudaktiga intagit ledarpositioner och därifrån utnyttjar de gudaktiga (Pre 5:7) genom att inrätta ogudaktiga och ofördelaktiga system på politisk nivå.
Dessutom kan kristna bli plågade, förföljda eller utnyttjade av alla orättfärdiga runt omkring på ett personligt plan. Djävulen som verkar i dem blir triggad och vill dem ont.
Gudaktiga blir fostrade/tuktade av Gud om de går fel väg (Upp 3:18-20); Heb 12:

När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet. Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner: Min son, förakta inte Herrens fostran och tappa inte modet när han tuktar dig, för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär. Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Gör stigarna raka för era fötter, så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren.

(Heb 12:1-14)

Därför kan de alltså få problem i livet som är anordnade av Gud för att de ska ändra sitt dåliga beteende.

Djävulen går runt som ett rytande lejon och letar efter vilka han kan förgöra (1Pe 5:8). Han skickar plågor och sjukdomar och vill oss illa. Han har inte rätten till att angripa de som är täckta av Jesu blod och lever i omvändelse, eftersom Jesus har besegrat honom och vi har fått auktoritet över honom och hela hans välde genom Jesus (Luk 9:1 + Joh 14:12 + Heb 2:14 + Luk 10:19), men han gör det ändå. Eftersom de kristna är djävulens enda fiender och vi befinner oss i ett andligt krig, kan jag tänka mig att han attackerar oss kristna så mycket han kan (1Pe 5:8). Vi behöver ta på oss Guds vapenutrustning (Ef 6:10-17) för att stå emot när han vill drabba oss.

Det finns många demoner här i världen som går och vill sabba för människor. De får nog inte ledning av den onde i små detaljer utan använder sina egna viljestyrkor till att komma åt och sabba för människor.

Mycket av det som sker beror på tid och tillfälle (Pred 9:11-12). Det är inte alltid de visa som får bröd eller de snabba som vinner loppet. Vi lever i en komplex värld med många viljor som samverkar och de påverkar allt som sker. På grund av komplexiteten och förgängelsen i allmänhet kan inte allt gå rätt för de oskyldiga i alla situationer. Därför går det på ett sätt lika för den ogudaktige och gudaktige (Pre 9:1
Förgängelsen i världen vill drabba gudaktiga liksom de ogudaktiga. Det krävs tro och nåd, styrka och kraft för att stå emot den i alla dess svängningar.

Gud välsignar dock gudaktiga så att de har vad de behöver trots allt (Mat 6:30-33) – speciellt då de vänder om från synd. Det står att vishet leder till framgång (Pre 10:10), men samtidigt som sagt att det inte alltid leder till bröd för dem, eller heller inte att kloka får rikedom eller kunniga uppskattning (Pre 9:11). Världen är ond (Joh 7:7). Låt oss längta till den värld där rättfärdighet råder (2Pe 3:13).

3. Varför drabbas oskyldiga?

Läs gärna mina svar till: (”Hur kan det vara rätt att skicka generationsförbannelser på människor. Varför drabbas oskyldiga av föräldrars synder?”) samt även (Temat: varför finns det ondska i världen?)

Kort sagt kan man säga att huvudanledningen är att även om Gud är allsmäktig så styr han inte allt som sker i världen. Detta är på grund av att han ger sina skapelser en fri vilja som de kan använda till att utföra gott eller ont. Därför kan en ond människa bestämma sig för att gå och göra ett illdåd mot en helt oskyldig. Om Gud skulle stoppa alla sådana brott skulle han behöva förändra fysikens lagar och ingripa med stora mirakel så otroligt ofta att världen inte skulle bli förutsägbar. Sidonotering: detta är ett argument för att karma inte stämmer eller ens kan fungera.

Vi befinner oss i ett andligt krig. Det är ljuset mot mörkrets makter. Pilar från den onde flyger hit och dit. Allt som sker är inte logiskt, rättvist i stunden, eller nödvändigtvis Guds vilja (utan istället djävulens vilja) men allt kommer att uppenbaras vid domens dag och i längden är det bästa att följa Gud och hans bud. Vad människan sått ska denne också få skörda (Gal 6:7-9).

Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden. Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade. Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud. Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn. Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket. Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

(Mat 5:5-12)

Det vi kan göra är att be för att Guds (alltid goda) vilja ska ske samt själva gå ut och sprida Guds rike genom mirakler och genom att göra goda gärningar mot alla människor – och särskilt de i nöd.

Sedan vore det omöjligt att allt skulle vara helt rättvist. För att det skulle ske skulle vi alla behöva födas med samma gener, i samma hus, till samma föräldrar med mera… Se (Är Gud partisk?).

Avslutningsvis vill jag poängtera att det inte finns några oskyldiga. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud (Rom 3:23).

Källor:

Men jag säger er: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag. Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas.”

(Mat 12:36-37)

Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. Därför ska allt som ni sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ska ropas ut på taken.

(Luk 12:2-3)

Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld.

(1Jh 5:19)

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

(Mat 6:24)

Så förde de Guds ark bort från Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, lyror, tamburiner, skallror och cymbaler. Men när de kom till Nakons tröskplats räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, eftersom oxarna snavade. Då upptändes Herrens vrede mot Ussa. Gud slog honom där för hans synd, och han dog där vid Guds ark.

(2Sa 6:4-7)

Allt detta såg jag, när jag betraktade allt som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka. Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev bortglömda i staden. Också det är förgängligt. Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn i sina hjärtan att göra det onda. Men även om syndaren gör det onda hundra gånger om och får leva länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga eftersom de fruktar Gud, men illa för den orättfärdige. Hans liv förlängs inte som skuggan, eftersom han inte fruktar Gud.

Pre 8:9

Allt har jag sett under mina förgängliga dagar: Den rättfärdige går under i sin rättfärdighet, den ogudaktige lever länge i sin ondska.

Pre 7:16 SFB15

Den som gräver en grop faller själv däri, och den som river en mur blir biten av en orm. Den som flyttar på sten blir skadad av sten, och den som klyver ved blir skadad av trä. Den som inte slipar eggen när järnet blir slött måste använda mer kraft. Men vishet leder till framgång.

Predikaren 10:8

Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet eller hjältarna som vinner striden. Det är inte de visa som får bröd, de kloka som får rikedom eller de kunniga som får uppskattning. Allt beror på tid och tillfälle. Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid när den plötsligt drabbar dem.

Pre 9:11

Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda.

Pre 5:7 SFB15

Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

(Upp 3:18-20)

Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.

(1Pe 5:8)

Ni vet ju att var och en som gör något gott ska få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri. Och ni herrar, gör på samma sätt mot era tjänare. Och sluta hota! Ni vet att ni har samme Herre i himlen som de, och han är inte partisk. Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.

(Efe 6:8-17)

Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar.

(Luk 9:1)

Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern.

(Joh 14:12)

När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen,

(Heb 2:14)

Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er.

(Luk 10:19)

Allt detta har jag grubblat på, allt detta har jag prövat: att de rättfärdiga och de visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat, ingen människa vet vad som ligger framför henne. Allt händer lika för alla: för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed liksom den som skyr eden. Detta är något ont i allt som händer under solen, att det går alla lika. Och människornas hjärtan är fulla av ondska, av dårskap i deras hjärtan så länge de lever, och sedan går de ner bland de döda.

Pre 9:1

Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.

(Mat 6:30-33)

Världen kan inte hata er, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda.

(Joh 7:7)

Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

(2Pe 3:13)

Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv. Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.

(Gal 6:7-9)

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,

(Rom 3:23)

Skickar inte Gud ondska till världen?

Allt som finns kommer ifrån Gud. Därför kan man säga att han är orsaken till allt. Men det finns flera nivåer i Guds vilja – en nivå är vad som måste ske på grund av rättfärdighet och en annan vad Gud hellre skulle önska givet att varelser gjorde mer rättfärdiga val.

Ondskan i världen kommer från

1. Förgängelsen. Naturens gång är i stunden inte i Guds goda händer eftersom synden kom in i världen genom människans olydnad.

2. Den ondes manifestationer.

Attacker som han och hans undersåtar

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.(Efe 6:12)

utför genom den kraft som Gud har tilldelat dem.

3. Människor som gör den ondes gärningar: Häxkonst, satanism, mord, stölder, lögner, korruption, utnyttjande, tortyr o.s.v.

4. Guds domar…

För troende. Gud fostrar till helgelse och kan orsaka att kristna får sjukdom, död eller bara tillrättavisning, men frågan är om de då verkligen är så värst kristna – eftersom de lever i köttet utan omvändelse (Upp 2, 3; 1Ko 11:26-34).
För otroende. De drabbas av Guds domar på olika sätt.

5. Bönesvar (som blir till en förbannelse). Denna punkt är lite halvt gällande. Ibland ber man nog om saker som egentligen inte är så jättebra för en men Gud kan ge det ändå. Exempelvis en nådegåva – som missbrukas så att den kristne faller av. Ett annat är materiellt välstånd vilket kan förhärda och leda bort ifrån Guds kallelse över ens liv.

Gud samverkar allt till det bästa för de som älskar Gud (Rom 8:28). Se exempelvis (1Mo 50:15-20):

Och kan ibland leda in i prövning för att sedan välsigna (1Mo 22:1-18).

Källor:

När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: ”Tänk om Josef hyser agg mot oss och ger igen för allt det onda som vi gjort mot honom.” Därför sände de bud till Josef och lät säga: ”Din far sade så här före sin död: Så ska ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder deras brott och synd, att de gjort så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått.” Josef grät när han fick deras hälsning. Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: ”Vi är dina slavar.” Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats? Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv.

(1Mo 50:15-20)

Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.

(Rom 8:28)

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Då sade han: ”Ta din son Isak, din ende son som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.” Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot platsen dit Gud hade sagt åt honom att gå. På tredje dagen lyfte Abraham blicken och fick se platsen på avstånd. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.” Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. Isak sade till sin far Abraham: ”Far!” Han svarade: ”Jag är här, min son.” Han sade: ”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” Abraham svarade: ”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans. När de kom fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Jag är här.” Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör inte något mot honom. Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens har undanhållit mig din ende son.” Abraham såg sig omkring och fick då syn på en bagge bakom sig som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. Och Abraham kallade platsen Herren förser. I dag säger man: Berget där Herren förser. Herrens ängel ropade igen till Abraham från himlen: ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ska jag välsigna dig rikligt och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma ska inta sina fienders portar. I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.”

(1Mo 22:1-18)

(Upp 2:18-24 Swedish FB15)

De som inte vänder om (åtminstone) blir sjuka och får svåra plågor.

(Upp 2:3-5 Swedish FB15)

(Upp 2:1-29 Swedish FB15)

(Upp 3:1-3 Swedish FB15)

(Upp 3:14-19 Swedish FB15)

Det backas upp av Heb 12:6 (Han agar den son han har kär) samt att han rensar oss lärjungar så att vi bär mer frukt.

Ye have not yet resisted unto blood, striving against sin.

(Heb 12:4 KJV)

(Heb 12:5-10 KJV)

Framförallt straffar Gud i helvetet efter döden.

(2Pe 2:9-10)

(1Ko 11:26-34)

Varför förser Gud med kraft till handen som dödar ett litet barn?

Gud är god och ger oss människor möjligheter att göra massor av val. Faktum är att ingen är god utom Gud så på det sättet är allt vi gör ändå ont. Gud kan stoppa allt ont i sin allsmakt men väljer istället att låta oss tänka, leva, välja och sköta om varandra på det sätt vi vill här nere, inom de ramar som Gud ger oss. Sen har allt vi gör konsekvenser ändå. Vissa konsekvenser ser man direkt medan andra kanske inte syns förrän tidens ände och den slutgiltiga domen över människan. Om man syndar så kan antingen Guds rättmätiga straff komma som fostran och rättskipning för att leda den ogudaktiga människan in på rätt spår, men att helt stoppa allt skulle vara otroligt märkligt. Det skulle vara konstigt om alla kulor stannade i luften, alla ord bromsades och därför inte kom ur munnen eller om all girighet och avgudadyrkan skulle vara omöjlig. Det senare exempelvis genom att ifall någon såg på TV med ett felaktigt motiv så skulle den stängas av eller om någon är på väg att tänka en självisk eller på annat sätt ond tanke så skulle Gud då drastiskt stänga av hjärnan – genom att exempelvis döda personen på studs eller orsaka så att den snubblar och då börjar tänka på någonting annat. Gud väljer att inte sköta världen på det sättet.

Hur kan en god Gud skicka sjukdomar, svält och stormar till jorden samt starta krig här nere?

Gud har tydligt hotat med att sjukdomar, svält och misär ska drabba människor vid vissa tillfällen. Det kan man exempelvis se i följande stycke:

Om du lyssnar till Herren din Guds röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så ska Herren din Gud upphöja dig över alla folk på jorden. Och alla dessa välsignelser ska komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till Herren din Guds röst: Välsignad ska du vara i staden, och välsignad ute på marken. Välsignad ska ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, det din boskap föder, dina kors kalvar och dina tackors lamm. Välsignad ska din korg vara och välsignat ditt baktråg. Välsignad ska du vara när du kommer in, och välsignad ska du vara när du går ut. När dina fiender reser sig mot dig, ska Herren låta dem bli slagna inför dig. På en väg ska de dra ut mot dig, men på sju vägar ska de fly för dig. Herren ska befalla sin välsignelse att vara med dig i dina förråd och i allt du företar dig. Han ska välsigna dig i det land som Herren din Gud ger dig. Herren ska upphöja dig till ett heligt folk åt sig, så som han med ed har lovat dig, om du håller Herren din Guds bud och vandrar på hans vägar. Och jordens alla folk ska se att du är uppkallad efter Herrens namn och respektera dig. Herren ska ge dig överflöd av allt gott – barn, avkomma från boskapen och gröda på marken – i det land som Herren med ed har lovat dina fäder att ge dig. Herren ska öppna för dig sitt rika förrådshus, himlen, för att ge regn i rätt tid åt ditt land och välsigna alla dina händers verk. Du ska ge lån åt många hednafolk men själv ska du inte låna av någon. Herren ska göra dig till huvud och inte till svans. Du ska bara vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till Herren din Guds bud som jag i dag ger dig för att du ska hålla och följa dem. Vik inte av, varken åt höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem. Men om du inte lyder Herren din Guds röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så ska alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig: Förbannad ska du vara i staden, och förbannad ute på marken. Förbannad ska din korg vara och förbannat ditt baktråg. Förbannad ska ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, dina kors kalvar och dina tackors lamm. Förbannad ska du vara när du kommer in, och förbannad ska du vara när du går ut. Herren ska sända över dig förbannelse, förvirring och straff i allt du gör och företar dig, tills du förgörs och snabbt förgås för dina onda gärningars skull, eftersom du har övergett mig. Herren ska låta pesten drabba dig tills han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer för att ta det i besittning. Herren ska slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med brand och svärd, med sot och rost. Det ska förfölja dig tills du förgås. Himlen över ditt huvud ska vara som koppar, och jorden under dig ska vara som järn. Damm och stoft ska vara det regn Herren ger åt ditt land. Från himlen ska det komma ner över dig tills att du förgörs. Herren ska låta dig bli slagen inför dina fiender. På en väg ska du dra ut mot dem, men på sju vägar ska du fly för dem, och du ska bli ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. Dina dödas kroppar ska bli mat åt alla himlens fåglar och åt markens djur, och ingen ska skrämma bort dem. Herren ska slå dig med Egyptens utslag och bölder, med skabb och skorv, så att du inte kan botas. Herren ska slå dig med vanvett, blindhet och sinnesförvirring. Du ska famla mitt på ljusa dagen, så som en blind famlar i mörker, och du ska inte ha framgång på dina vägar. Du ska bli förtryckt och plundrad i alla dina dagar utan att någon räddar dig. Du ska trolova dig med en kvinna, men en annan man ska ligga med henne. Du ska bygga ett hus, men inte få bo i det. Du ska plantera en vingård, men inte få skörda någon frukt från den. Din oxe ska slaktas inför dina ögon, men du ska inte få äta av den. Din åsna ska rövas bort från dig i din åsyn och inte föras tillbaka till dig. Dina får ska ges till dina fiender utan att någon kommer till din hjälp. Dina söner och döttrar ska ges till främmande folk, och dina ögon ska se det och ivrigt längta efter dem varje dag, men du ska stå maktlös. Ett folk som du inte känner ska äta frukten av din mark och allt ditt arbete. Du ska i alla dina dagar bli förtryckt och utsatt för våld. Du ska drivas till vanvett av det du kommer att se med dina ögon. Herren ska slå dig med svåra bölder på knän och ben, från fotbladet ända till hjässan, så att du inte ska kunna botas. Herren ska föra bort dig och den kung som du sätter över dig till ett folk som varken du eller dina fäder har känt, och där ska du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten. Du ska bli till häpnad och ett ordspråk och en nidvisa bland alla de hednafolk som Herren ska föra dig till. På åkern ska du föra ut mycket säd, men du ska skörda lite, för gräshoppor ska äta upp den. Vingårdar ska du plantera och bruka, men inget vin ska du få att dricka och inget ska du få samla in, för maskar ska äta upp allt. Olivlundar ska du ha överallt i ditt land, men du ska inte smörja din kropp med oljan, för oliverna ska falla av. Söner och döttrar ska du föda, men du ska inte få behålla dem, för de måste gå i fångenskap. Alla dina träd och all din marks frukt ska angripas av gräshoppor. Främlingen som bor hos dig ska höja sig över dig allt högre och högre, men du ska sjunka ner allt djupare och djupare. Han ska ge lån åt dig, men du ska inte ge lån åt honom. Han ska bli huvudet och du ska bli svansen. Alla dessa förbannelser ska komma över dig och förfölja dig och träffa dig tills du går under, därför att du inte lyssnade till Herren din Guds röst och inte höll de bud och stadgar som han gav dig. Som tecken och under ska de komma över dig och dina efterkommande till evig tid. Eftersom du inte tjänade Herren din Gud med glädje och av hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt, ska du komma att tjäna fiender som Herren ska sända mot dig, under hunger, törst och nakenhet och brist på allt. Och han ska lägga ett ok av järn på din nacke tills han har utrotat dig. Herren ska sända över dig ett folk från fjärran, från jordens ände, likt örnen i sin flykt, ett folk vars språk du inte förstår, ett folk med bister uppsyn, som inte tar hänsyn till de gamla och inte visar förbarmande med de unga. Det folket ska äta upp frukten av din boskap och frukten av din mark tills du utrotas, för de ska inte lämna kvar åt dig vare sig säd, vin eller olja, inte dina kors kalvar och dina tackors lamm, tills de gjort slut på dig. De ska angripa dig i alla dina städer tills dina höga och befästa murar som du litar till faller i hela ditt land. Ja, de ska angripa dig i alla dina städer över hela ditt land, det land som Herren din Gud har gett dig. I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig att du ska äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar som Herren din Gud har gett dig. En känslig och mycket bortskämd man hos dig ska då se med så ont öga på sin bror och på hustrun som han tar i famn och på de barn han ännu har kvar, att han inte vill dela med sig till någon av dem av sina barns kött, för han äter det själv, eftersom han inte har något annat kvar. I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig i alla dina städer. En känslig och bortskämd kvinna hos dig, så känslig och bortskämd att hon inte ens försökt sätta sin fot på marken, ska då se med så ont öga på mannen som hon tar i famn och på sin son och sin dotter, att hon missunnar dem efterbörden som kommer ur hennes liv och barnen som hon föder. I brist på allt annat ska hon i hemlighet äta det. I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig i dina städer. Om du inte noggrant följer alla ord i denna lag som är skrivna i denna bok, så att du fruktar detta härliga och fruktade namn ” Herren din Gud”, då ska Herren sända mycket svåra plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, elakartade och långvariga sjukdomar. Han ska låta Egyptens alla farsoter, som du är rädd för, komma tillbaka, och de ska drabba dig. Också många andra sjukdomar och plågor, som inte är nerskrivna i denna lagbok, ska Herren låta komma över dig tills du går under. Och av er ska det bli ett fåtal kvar, ni som tidigare var talrika som stjärnorna på himlen, eftersom du inte lyssnade till Herren din Guds röst. Och liksom Herren förut gladde sig över er när han fick göra er gott och föröka er, så ska Herren nu glädja sig över er också när han utrotar och förgör er. Ni ska ryckas bort ur det land som ni är på väg till för att ta i besittning. Herren ska sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra, och där ska du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten. Bland de folken ska du inte få någon ro eller någon vila för din fot. Herren ska där ge dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en ångestfylld själ. Du ska sväva i största livsfara, du ska darra både natt och dag och inte vara säker för ditt liv. På morgonen kommer du att säga: ”Om det ändå vore kväll!”, och på kvällen kommer du att säga: ”Om det ändå vore morgon!” Detta på grund av den fruktan du ska känna i ditt hjärta och den syn dina ögon ska se. Och Herren ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade till dig: ”Du ska inte se den mer.” Där ska ni bjuda ut er till salu som slavar och slavinnor åt era fiender. Men ingen ska vilja köpa.

(5Mo 28:1-68)

Jag ser att Gud utfärdar straff och några saker som kan nämnas i detta är:

Ondska har konsekvenser och sprids. Syndens lön är döden (Rom 6:23). Detta är instiftat av Gud och ungefär som en naturlag. Om någon dödar flera barn så har det större effekter än enbart den plötsligt uppenbara. Nära och kära påverkas och miljön runtomkring. Synd sprider sig ofta ännu mer och andra människor blir påverkade i längden: lögn kan leda till vrede som kan leda till destruktivitet som kan leda till vrede hos andra och vidare onda handlingar utfärdade med händerna. På så sätt kan en synd drabba hela mänskligheten.

Motsatsen ser man i att Gud gärna vill välsigna godhet.

Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk, men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. Mina ögon ska nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som bes på denna plats. Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn ska vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara där.

(2Kr 7:13-16 Swedish FB15)

Tanklösa ord kan hugga som svärd, men de visas tunga ger läkedom.

(Ord 12:18 Swedish FB15)

Eftersom allt kommer från Gud så kan man se det som att det är Gud som ger både det onda och det goda (Rom 11:36) även om det många gånger inte är hans högsta önskan eftersom alla val inte görs av Gud.

Att göra ont är att vända sig bort ifrån Gud. Så: att inte älska Gud är en del av samma väg som att göra onda handlingar.

Det är jättebra att det generellt sett finns straff för ondska. Gud har även inrättat det så. Han fostrar den son han har kär. Det vore orättfärdigt att inte särskilja, döma och straffa det onda. Inte kärleksfullt och ignorant. Vill du se posterna inom kategorin jag har gjort som heter (”Om Gud och straff”) så använd länken.
Ett sidospår är att djävulen har sin agenda och för den framåt. Människor ger honom makt och så att han kommer åt att utföra saker. Exempelvis kan han hålla människor bundna av sjukdom på ett sätt som verkar emot vad Gud har för avsikt eller någon möjlig synd från någon särskild människa skulle implicera.
På ett sätt kan svaghet eller straff faktiskt vara till välsignelse. Det kan föra en ond person till insikt, lärdom och förändrat beteende slutligen. Det står att ”Bättre sorg än skratt, av plågat ansikte mår hjärtat bra (Pre 7:4) samt:

Herrens ord kom till mig: ”Människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända svält över det och där utrota både människor och djur. Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel36 och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt och så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull, och dessa tre män fanns där – så sant jag lever, säger Herren Gud, då skulle de inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde. Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: ’Svärd, far fram genom landet!’, och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det, så skulle, så sant jag lever, säger Herren Gud, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas. Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det, och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv. Därför säger Herren Gud: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, svält, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. Men se, några ska räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de ska föras bort. De ska komma hit37 till er, och när ni får se hur de lever och handlar ska ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden. De ska vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni ska då inse att jag inte utan orsak har gjort allt det jag gjort mot Jerusalem, säger Herren Gud.”

(Hes 14:12-23 Swedish FB15)

Om Gud inte hade lett Israel till att utkämpa sina krig hade de inte kunnat inta landet. Andra hade förmodligen kommit och krigat mot dem för att förgöra dem. Dessutom hade de nog i större utsträckning beblandat sig med deras avguderi (vilket man kan se ändå skedde (5 Mos 31:29-30; 5 Mos 32:1-29 m.m.)) och fallit djupare och djupare i ondska. Det är också möjligt att dessa folkslag bestod av hybrider (jättar) som inte enbart var människor (se historien om vad som hände innan och efter syndafloden) och Gud önskade därför kanske starkt att de kvarvarande människorna inte skulle beblanda sitt DNA med dessa för att förhindra att människorasens renhet (åtminstone sett till DNA) skulle finnas – annars hade inte Jesus ”kunnat” komma som människa och betala för människans synder.

Gud skapade en perfekt värld (1Mo 3:17; Rom 5:12; 1Mo 1:31) och vill helst inte straffa, men eftersom han är kärlek och en rättvis domare straffar han självklart ondska där den återupprepas.

Källor:

Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.

(1Mo 1:31 Swedish FB15)

(1Mo 3:17 Swedish FB15)

Jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför ska olycka drabba er i kommande dagar, när ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede genom era gärningar.” Inför Israels hela församling talade Mose denna sångs ord från början till slut.

(5Mo 31:29-30 Swedish FB15)

Lyssna, ni himlar, jag vill tala! Hör, du jord, min muns ord! Som regnet ska min lära droppa, som daggen ska mitt tal flöda, som rikligt regn på grönska, som regnskurar på gräs. Herrens namn ska jag förkunna. Ge ära åt vår store Gud! Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, för alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han. De har handlat illa mot honom, de är inte hans barn utan en skam, ett förvänt och avogt släkte. Är det så du lönar Herren, du dåraktiga och ovisa folk? Är han inte din Far som skapade dig, han som danade och formade dig? Kom ihåg forna dagar. Ge akt på gångna släktens år. Fråga din far, han ska berätta för dig, dina äldste, de ska säga dig det. När den Högste gav arvslotter åt folken, när han spred ut människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn, för Herrens del är hans folk, Jakob är hans arvedels lott. Han fann honom i öknens land, i ödslig, tjutande ödemark. Han omslöt honom och tog honom i sin vård, han bevarade honom som sin ögonsten. Som en örn väcker upp sitt bo och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog emot honom och bar honom på sina fjädrar. Endast Herren ledde honom, ingen främmande gud vid hans sida. Han lät honom gå fram över landets höjder och äta av markens gröda. Han lät honom suga honung ur berget och olja ur den hårda klippan. Han gav honom gräddmjölk av kor och sötmjölk av får med det bästa av lamm, baggar från Bashan och bockar, det bästa och finaste vete. Druvors blod fick du dricka, skummande vin. Då blev Jeshurun fet och slog bakut. Du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa. De retade honom med främmande gudar, väckte hans vrede med vidrigheter. De offrade åt onda andar som inte är Gud, åt gudar de inte kände, nya gudar som nyss kommit till och som era fäder inte fruktade. Du övergav Klippan som födde dig, du glömde Gud som gav dig livet. Herren såg det och förkastade dem, eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom. Han sade: Jag ska dölja mitt ansikte för dem, jag ska se vilket slut de får, för de är ett förvänt släkte, barn utan trohet. De har provocerat mig med gudar som inte är gudar, väckt min vrede med sina tomma avgudar. Därför ska jag provocera dem med det som inte är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk ska jag väcka deras förtret. För en eld är tänd av min vrede, den brinner till dödsrikets djup. Den förtär jorden med dess gröda och sätter bergens grundvalar i brand. Jag ska hopa olyckor över dem, jag ska skjuta mina pilar mot dem. Svält ska drabba dem, feberglöd förtära dem, pest som bittert pinar. Jag ska sända vilddjurens tänder mot dem och gift från ormar som krälar i stoftet. Ute ska svärdet dräpa deras barn, inne gör skräcken det. Unga män och jungfrur förgås, spädbarn och grånade män. Jag skulle säga: Jag ska skingra dem, utplåna minnet av dem bland människor, om jag inte fruktade fiendens hån, att deras ovänner skulle misstolka det och säga: Vår hand är mäktig, det var inte Herren som gjorde allt detta. De är ett rådlöst folk, och förstånd finns inte i dem. Vore de visa skulle de inse detta, de skulle förstå vilket slut de måste få.

(5Mo 32:1-29 Swedish FB15)

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

(Rom 6:23)

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.

(Rom 5:12)

O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, hur ofattbara hans vägar! Vem har förstått Herrens sinne? Eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har gett honom något först så att han måste betala igen? Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.

(Rom 11:33-36 Swedish FB15)

Om Guds krav

Är han inte för hård mot oss? Kräver han inte mycket av oss?

Gud ger oss alla ett gratis erbjudande om evigt liv (Rom 8:23). Det är baserat helt på nåd, inte på någon förtjänst. Alltså: inte på grund av någon prestation som man behöver göra. Oavsett hur ont man har levt sitt liv (så länge man inte hädat Helige Ande) så finns där en chans att vända om och komma tillbaka till Gud. Vi kan alla komma i kontakt med och spendera evigheten med den oändligt store, evige Guden som skapat universum helt gratis. Detta sker genom att helt enkelt vända sig tillbaka till honom i hjärtat och bestämma sig för att vilja följa honom på alla plan. Det är inte hårt. Det kan snarare ses som kravlöst tycker jag. Frälsningen är kravlös, men sedan är det ett arbete att stanna kvar i den och aldrig ge upp, oavsett vad som händer.

Gud vet detta – att det kommer att kräva allt av dig för att stanna i frälsningen: Allt du äger och har för tillfället. Du måste avsäga allt ditt smuts och välja att följa honom framför dina mindre värdefulla små hobbies och mål i livet. Men det är helt värt det. Det finns ingen sann och samtidigt ren glädje förutom i Gud. Han är meningen med livet. Han är livet. Att välja honom är bäst för oss, och han vet det. Vem vill inte som den förlorade sonen i liknelsen som Jesus berättar (Luk 15) lämna det främmande livet i utlandet där han knappt hade dräglig mat och istället komma hem till Fadern som längtar efter att få sätta på honom en högtidsdräkt och ställa till med fest.

Tar du beslutet så finns dessa löften:

Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt ? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far. Och på er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar. Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen. Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och var och en får sin familj till fiender. Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det. Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.

(Mat 10:29-40)

Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

(Rom 8:36-39)

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.”

(Mat 11:28-30)

Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.

(Mat 6:33)

Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.

(Joh 17:2-3)

Dock kommer inte livet att vara utan plågor. Anledningar till detta kan ses bland annat i:

(Gudsfruktan)

(Kan det nya förbundet innehålla något mer?)

Man brukar tala om att beräkna kostnaden (Luk 14). Det kostar allt, men du och även andra vinner så mycket mer på det! Som sagt så är valet enkelt. Det är värt det! Alternativet är hemskt. Gud älskar dig och kommer aldrig att lämna dig! Och döden är en vinst, för dör man i Kristus så väntar en evighet i den perfekta Gudens närhet, kärlek, trygghet och glädje.

Källor:

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

(Rom 6:23)

Vidare sade han: ”En man hade två söner. Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet. När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

(Luk 15:11-24)

Stora skaror vandrade med honom, och han vände sig om och sade till dem: ”Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden och ser om han kan fullfölja bygget? Annars, om han har lagt grunden men inte lyckas bygga färdigt, kan alla som ser det börja håna honom och säga: Den mannen började bygga men lyckades inte bli färdig. Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och tänka efter om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? Kan han inte det, skickar han sändebud och ber om fred medan den andre ännu är långt borta. På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger. Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med!”

(Luk 14:25-35)

Varför krävde han att människor skulle följa en massa lagar för att behaga honom?

Läs gärna: Är han inte för hård mot oss? Kräver han inte mycket av oss?

Samt: Varför satte han upp en massa konstiga, godtyckliga regler för Israels folk? Varför fick de inte vara fria att exempelvis så två frön av samma sort i sin åker, ha på sig kläder med två typer av garn eller gå och samla ved på sabbaten?

Kort sagt är det för att Gud vill vårt bästa. Han pekar därför ut den bästa vägen för oss – vägen med frälsning, godhet, kärlek och välsignelser.

Han vill att vi ska stanna i relationen med honom vilket innebär att inte vilja göra fel och samtidigt att vi ska förlita oss på hans rättfärdighet och vänta på hans frälsning. Han man då en massa regler som styr upp ens liv mot detta mål så underlättar det. Om man måste tänka mycket och vara noggrann och varsam i sina val, samtidigt som man kan använda all kraft man har i hans riktning, så är det lättare att hålla fokus rätt och inte tappa bort sig från det som spelar roll.

Lagen gavs på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom (Gal 3:19). Detta har effekten att genom lagen kan folk möjligen hållas lite grann i schack så att inte synderna eskalerar så grovt (dock fungerade inte detta). Den gavs även för att visa på synden – att den är synnerligen syndig (Rom 7:13) – vilket lättare bör leda till omvändelse och frälsning om man har ett öppet och ärligt hjärta. Alltså var lagen en välsignelse på flera sätt (Rom 7:12) – även om det samtidigt var dödens och fördömelsens tjänst (2Ko 3:7-9), med sina offer och ibland lite märkliga lagar som inte direkt hade någon egentlig fysisk effekt på rening av synd (Heb 9) (endast Jesus blod kan rena från synd – inte ett försök att hålla lagen, då ingen människa kan klara av detta) – men det var en symbolisk handling som motsvarade samma sak och genom denna troshandling fick man förlåtelse – så hade den således funktionen att den kunde visa på behovet av Gud vilket är en välsignelse som leder i riktning mot frälsning.

Han vill även bevara oss ifrån det onda. Då kan det vara bättre att ge nedskrivna regler genom vilka om de följs leder till trygghet och välsignelser och ett välfungerande samhälle.

Man kan inte behaga Gud utan tro (Heb 11:6). Genom tron behagar man honom. Tron innebär en trofasthet och en överlåtenhet till Gud och hans vilja. Det innebär också att lita på och vilja följa det han står för och säger är sanning. Alla goda personer och fungerade samhällen har moraliska lagar vilka individerna uppmanas att följa. Antingen är de inbyggda implicit som hos djuren, eller så är de explicit nedskrivna som inom många organisationer och länder. Gud gör inget undantag, även om han i det nya förbundet underlättar genom att hela sanningen om Guds lagar och vilja nu återfinnes i våra hjärtan (Heb 8:10) på ett djupare sätt än de fanns förut.

Källor:

Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.

(Gal 3:19)

Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. Har då det som är gott blivit min död? Verkligen inte! Det var synden, för att den skulle avslöjas som synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle avslöjas som synnerligen syndig.

(Rom 7:12-13)

Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv. Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade.

(2Ko 3:6-7)

Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst?

(2Ko 3:9)

(Heb 9:6-14)

(Heb 8:7-13)

Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

(Heb 11:6)

Varför satte han upp en massa konstiga, godtyckliga regler för Israels folk? Varför fick de inte vara fria att exempelvis så två frön av samma sort i sin åker, ha på sig kläder med två typer av garn eller gå och samla ved på sabbaten?

Läs gärna: Hur kan en god Gud insätta regler för ett folk att de ska offra (slakta och bränna upp) stora mängder boskap och fåglar, såsom det var för Israel? Älskar Gud att se levande varelser dödas?

Samt: Varför blir djuren och växterna straffade genom människors ondska? Hur kan en god Gud tillåta det?

Reglerna som Gud gav till Israels folk var något som inte har någon motsvarighet i jordens historia i övrigt. Historiskt sett har krav knappt givits. Se nedan samt referenser i källorna:

Adam och Eva fick några få uppmaningar och ett förbud (1Mo 1:27-29, 2:16-17).
Noa fick på liknande sätt några få uppmaningar, samt detaljanvisningar kring arkens tillblivelse och innehåll och därutöver fick han och hans familj två förbud (1Mo 6:13-16, 21, 7:1-3, 8:15-17, 9:1-7).
Abraham, Isak och Jakob fick några få regler samt mer detaljerad specifik ledning och olika uppdrag i olika perioder (1Mo 12:1+7; 13:17; 15:9-10; 17:1,9-15; 22:1-2,12; 26:2-3; 31:11-13; 32:26,28; 35:1,11-12; 46:3; 48:3-6). Jag räknar till att Abraham endast fick ett förbud: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör inte något mot honom.” Isak och Jakob verkar inte ha fått några alls – åtminstone ser jag inga förbud som blivit nedskrivna i Bibeln.

I det nya förbundet är lagen med dess bud och föreskrifter fullbordade genom Jesus (Mat 5:17). Vi är inte kallade att leva efter Israels folks alla regler bokstavligen (Rom 7:1-6, 3:20-31) utan vi är istället kallade att leva efter denna lags andemening (Mat 5:17, 22:40). Man ska dock passa sig för att lära emot dessa lagar (Mat 5:19) då de fortfarande står kvar som på ett sätt. Jesus talade strängt om att man bör följa lagen, samtidigt som att han gick emot fariséerna. Man får helt enkelt se till vilka lagar och regler man bör följa i ljuset av det nya förbund som Jesus instiftar och Bibelns samlade uppenbarelse. Det vi bör följa är Andens lag (Rom 7:6) och Jesu ord och budord vilket är tron på honom samt kärleken till Gud och människor. Paulus är tydlig med att Mose lag som var en del i det gamla förbundet, nu är förbi samt att något nytt har kommit.

Under kristendomens första tid fick hedningarna som kom till tro givetvis Anden vilken skulle leda dem i alla beslut och smörja dem med kunskap. Då några människor hade kommit till några nytroende tidigare hedningar för att ålägga dem att hålla Mose lag skrev apostlarna ett brev till dem med endast fyra förbud. Resten skulle de förmodligen förstå själva.

Allteftersom utvecklades kristendomen och fler regler lades på. Paulus brev innehåller många förmaningar till olika församlingar och ger riktlinjer för hur det kristna livet bör bedrivas. Ytterligare regler kan ses i Jesus undervisning, apostlagärningarna och breven.

Hur kom det sig att Israel fick så oerhört många lagar som i vissa fall var på detaljnivå? Varför gavs Mose lag?

Lagen var en välsignelse av flera olika anledningar:

Det skulle bli ännu tydligare för israeliterna att de alla brutit mot Guds lag och därmed är syndare (Rom 3:19-20). Det kan vara tydligare att se att man bryter mot en lag som finns nedskriven på papper eller på stentavlor än en lag som finns i samvetet.
Lagen ger insikt om synd (Rom 3:20). Detta är bra för det kan leda till omvändelse och tro.
Fallet (synderna) skulle bli större (5:20), vilket leder till syndanöd och förhoppningsvis omvändelse och frälsning.
Lagen framkallar vrede (Rom 4:15) och det kan leda till insikt för den aktuelle personen att omvändelse krävs.
Lagen väcker syndiga begär (Rom 7:5). Även på detta sätt kan det bli tydligare att man är en syndare i behov av frälsning.
I samband med reglerna tog Gud sin boning ibland folket genom tabernaklet. På så sätt skulle Gud ständigt vara nära dem så att de påmindes om att livet egentligen cirkulerar kring honom.
Som en övervakare för att hålla dem instängda i reglernas dömande slaveri och därmed kanske motiveras till att hitta en lösning – Jesus (Rom 7:9-13).
Att ha många krångliga eller svåruppnådda regler kring olika saker gör också att man funderar mycket på varför de instiftats samt att man tänker på personen som instiftat dem. Detta bör leda närmare en relation med Gud.

Olika motiv kan tänkas för att de olika enskilda lagarna introducerades. Jag ser följande motiv till enskilda lagar i Skriften:

För att de skulle vara rena/fria från det onda.
- Inte göra moraliskt fel.
- Inte orena sig.
- Ta bort det onda ifrån sig.
För att Gud är HERREN.
För att de skulle vara heliga så som Gud är helig.
För att särskiljas.
- Vara skilda från andra folk.
- Vara åtskild åt Gud. Att fokusera på honom och spendera tid med honom.
Som en påminnelse.
- Om uttåget ur Egypten.
- Om vem som är Gud.
- Om förbundet och lagarna de fått.
- Om att de är utvalda.
- Om att hålla sig borta från ockultism och hedendom.
Som ett tecken på förbundet.
Som tacksägelse.
För gemenskap med Gud.
För att symboliskt tvätta bort synder. Det var endast en skuggbild av vad som skulle komma.
För att profetiskt visa vad som skulle hända i framtiden i och med Jesus och hans förbund.
För att gälla p.g.a. överträdelserna till dess att Jesus kom och därmed kunde instifta det nya förbundet – alltså att hålla dem moraliskt i schack.
Vilka motiv finns till förbuden mot: Att tatuera sig, ha garn av två typer i sina plagg, ha oxe och åsna i samma ok samt så två olika typer av säd till åkern eller vingården? Inga motiveringar nämns i Moseböckerna, vad jag kan se.

Jag gissar att regeln om garnet bland annat handlar om att hålla sig avskild och speciell samt att de två garnen var speciellt avsedda för en del av prästdräkten. På liknande sätt skulle den heliga oljan inte replikeras någon annanstans hos folket utan enbart användas för ett syfte. Det var saker som var avskilda för särskilda ändamål. Det kan också finnas en poäng i att hålla sig ren och helig och därmed inte mixa i onödan.

Regeln om oxe och åsna i olika ok kan vara profetiskt för att heliga och oheliga inte ska mixa sig i äktenskap. Det borde inte vara en svår regel att hålla, hur som helst. Kanske är det något som är mer effektivt för arbetet, som att förbjuda att diska med citronsyra och ha en regel att man ska använda diskmedel – ett praktiskt gott råd.

Två typer av säd kan vara profetiskt och symboliskt för skörden som blir sedan vid tidens ände och att vi endast ska bidra till god skörd. Hur skulle man förresten lyckas skörda av två olika sädesslag på samma ställe utan att mixa dem? Det borde vara det bästa sättet att så. Sen att det var en nedskriven regel eller inte bör inte spela så stor roll.

Sabbaten var en vilodag. Den ville nog Gud hålla särskilt helig. Det var en välsignad vilodag som var en fin gåva till människan och djuren för att alla skulle få vila och hämta kraft. Man skulle inte arbeta. Gjorde man det var man trotsig (syndig), orolig och i otro. Det förtjänar straff. Man kan inte börja tumma med att acceptera synd, då faller allt. Konsekvenser finns. Så att samla ved på sabbaten är en synd som sker med berått mod och bör straffas med döden likt andra synder.

Det fanns olika typer av regler i Mose lag. Exempelvis:

Relationella regler – om hur man ska relatera till andra människor för att allt ska fungera som tänkt.
Strukturerande regler – för att det ska råda ordning och reda och inte kaos på det sätt som det är tänkt. Här ingår:
1. Aktivitetsregler – regler som är inom olika typer av aktiviteter och kring olika aktiviteter utförande eller icke-utförande.
2. Miljöregler – upprättande av arbetsmiljö exempelvis.
Skyddande regler – om hälsa och skydd för hot på olika sätt.
Personella regler – hur man som person ska bete sig – i relation med sig själv framförallt.
Etikettsregler – som behandlar hur man ”bör bete sig” enligt kulturen. Kanske har de ingen större generell motivering, förutom att de gäller och har gällt tidigare och man bör förhålla sig till dem därför.

Mose lag gavs alltså till Israels folk av många olika anledningar. Den gavs till folket som helhet, mer än som enskilda bud. Israel skulle vara ett folk som var helt och hållet vigt åt Gud: Helgat och med Gud i centrum. Därmed behövdes olika typer av regler – såsom i ett samhälle eller i en skola.

I stort sett var det både en välsignelse och en förbannelse. En välsignelse om de hade hållit lagarna, men en förbannelse då de inte höll dem. Gud visste att de inte skulle vilja eller förmå att hålla buden men han gav dem ändå – som en god gåva.

I dagens kristendom finns också massor av regler:

Vi bör predika evangeliet till alla folkgrupper.
Vi bör ge till den som ber oss.
Vi bör älska andra som oss själva.
Församlingsträffar bör vara ordnade.
Vi bör ständigt be.
Vi bör tacka Gud i allt.
Vi bör aldrig ljuga, stjäla, dräpa, förbanna, utöva sexuell omoral, begå äktenskapsbrott, vanära föräldrar med mera.
Vi bör döma och avvisa de som befinner sig kring Kristi kropp.
Vi bör inte kalla oss lärare.
Vi bör aldrig ge efter för djävulen och välja fruktan, gå i otro eller undvika att fullborda våra kallelser.
Vi bör hjälpa de fattiga och de som är i nöd.
Vi bör vara ljus, salt och sprida Kristi väldoft i världen.
Kvinnor bör inte undervisa.
Kvinnor bör ha huvudbonad men inte män.

…för att nämna några. Så även om Israel hade många regler så har även vi många att uppfylla. Är man född av Gud vill man följa dessa regler och man förstår även (åtminstone till viss del) motiven till varför de finns där.

Källor:

(1Mo 1:27-29)

(1Mo 2:16-17)

En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv och jag dog. Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. Har då det som är gott blivit min död? Verkligen inte! Det var synden, för att den skulle avslöjas som synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle avslöjas som synnerligen syndig.

(Rom 7:9-13)

Olika regler har getts till människan under tidens gång:

Till Adam och Eva:

Uppmaningar:

Var fruktsamma.
Föröka er.
Uppfyll jorden.
Lägg jorden under er.
Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.
Ät av fruktbärande träd och fröbärande örter.

Förbud:

Ät inte av trädet med kunskap om gott och ont.

Då sade Gud till Noa: ”Jag har bestämt mig för att göra slut på allt levande, för jorden är full av våld på grund av dem. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden. Gör dig en ark av goferträ, inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck både på insidan och utsidan. Så ska du göra arken: Den ska vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög. Högst upp ska du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken ska du sätta på sidan. Du ska inreda den så att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

(1Mo 6:13-16)

Och du ska ta med dig all slags föda, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det ska tjäna som mat för dig och dem.”

(1Mo 6:21)

Herren sade till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte. Av alla rena fyrfotadjur ska du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona, likaså av himlens fåglar sju par, hanne och hona, för att en avkomma ska leva vidare över hela jorden.

(1Mo 7:1-3)

(1Mo 8:15-17)

Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. Allt som rör sig och lever ska ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta. Men kött som har kvar sitt liv, nämligen sitt blod, ska ni inte äta. Och för ert eget blod, alltså ert liv, ska jag kräva räkenskap. Jag ska utkräva det av alla djur, och likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder ska jag utkräva den människans liv. Den som spiller människoblod, hans blod ska utgjutas av människor, för Gud har gjort människan till sin avbild. Men var fruktsamma och föröka er. Väx till på jorden och föröka er på den.”

(1Mo 9:1-7)

Till Noa:

Uppmaningar:

Gör en ark och inred den si och så. Ta med all slags föda i den och låt det föda er alla.
Gå in i arken med din familj och ”låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken”.
”Var fruktsamma.”
”Föröka er.”
”Uppfyll jorden.”
Alla djur är givna i er hand.
Allt som rör sig och lever samt gröna örter ska ni ha till föda.

Förbud:

Kött med blod i sig ska ni inte äta.
Döda inte människor.

Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.

(1Mo 12:1)

Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom.

(1Mo 12:7)

Bryt upp och vandra omkring i landet i hela dess längd och bredd, för jag ska ge det åt dig.”

(1Mo 13:17)

Då sade han till honom: ”Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva.” Han hämtade alla dessa åt honom, styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte.

(1Mo 15:9-10)

När Abram var nittionio år uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var fullkomlig.

(1Mo 17:1)

Sedan sade Gud till Abraham: ”Du ska hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni ska hålla: Alla av manligt kön hos er ska omskäras. Ni ska skära bort er förhud, och det ska vara tecknet på förbundet mellan mig och er. I generation efter generation ska ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från främmande folk och som inte är din ättling. Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar ska omskäras. Mitt förbund ska vara på ert kött som ett evigt förbund. Men en oomskuren, en av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren, han ska utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund.” Och Gud sade till Abraham: ”Din hustru Saraj ska du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn ska vara Sara.

(1Mo 17:9-15)

(1Mo 22:1-2)

Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör inte något mot honom. Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens har undanhållit mig din ende son.”

(1Mo 22:12)

Till Abraham:

Uppmaningar:

”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig…”
”Bryt upp och vandra omkring i landet i hela dess längd och bredd.”
”Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva. ”
”Vandra inför mig och var fullkomlig.”
”Du ska hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte.”
”Alla av manligt kön hos er ska omskäras. Ni ska skära bort er förhud, och det ska vara tecknet på förbundet mellan mig och er. I generation efter generation ska ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från främmande folk och som inte är din ättling. Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar ska omskäras.”
”Men en oomskuren, en av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren, han ska utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund.”
”Din hustru Saraj ska du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn ska vara Sara.”
”Ta din son Isak, din ende son som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.”

Förbud:

”Lyft inte din hand mot pojken och gör inte något mot honom.”

Där uppenbarade Herren sig för honom och sade: ”Dra inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig. Stanna som främling här i landet. Jag ska vara med dig och välsigna dig, för jag ska ge dig och dina efterkommande alla dessa landområden, och jag ska hålla den ed som jag gett din far Abraham.

(1Mo 26:2-3)

Till Isak:

Uppmaningar:

”Dra inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig. Stanna som främling här i landet.”

Förbud:

Inget.

Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Jag är här. Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.”

(1Mo 31:11-13)

Och han sade: ”Släpp mig, för gryningen är här.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.”

(1Mo 32:26)

Han sade: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och segrat.”

(1Mo 32:28)

Gud sade till Jakob: ”Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig när du flydde för din bror Esau.”

(1Mo 35:1)

Gud sade till honom: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, många folk ska komma från dig, och kungar ska utgå från dig.

(1Mo 35:11)

Det land som jag gett till Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande ska jag ge detta land.”

(1Mo 35:12)

Då sade han: ”Jag är Gud, din fars Gud. Var inte rädd för att resa till Egypten, för jag ska där göra dig till ett stort folk.

(1Mo 46:3)

Han sade till Josef: ”Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Luz i Kanaans land. Han välsignade mig och sade till mig: Jag ska göra dig fruktsam och föröka dig och låta många folk komma från dig, och jag ska ge detta land åt dina efterkommande till egendom för evigt. Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, ska nu vara mina. Efraim och Manasse ska vara mina liksom Ruben och Simeon. Men de barn som du får efter dem ska vara dina. De ska bära sina bröders namn i deras arvedel.

(1Mo 48:3-6)

Till Jakob:

Uppmaningar:

”Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.”
”Släpp mig, för gryningen är här.”
” Du ska inte längre heta Jakob utan Israel…”
” Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig…”
Implicit: var fruktsam.
Implicit: föröka dig.
”Var inte rädd för att resa till Egypten…”
”Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, ska nu vara mina. Efraim och Manasse ska vara mina liksom Ruben och Simeon. Men de barn som du får efter dem ska vara dina. De ska bära sina bröders namn i deras arvedel.”

Förbud:

Inga.

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.

(Mat 5:17-20)

”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade: ” Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

(Mat 22:36-40)

Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever? En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas alltså hon äktenskapsbryterska. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man. Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. Så länge vi levde i köttet var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

(Rom 7:1-6)

Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd. Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron. Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen.

(Rom 3:20-31)

Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.

(Romarbrevet 3:19-20)

Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.

(Romarbrevet 4:15)

Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma.

(Romarbrevet 5:13-14)

Så länge vi levde i köttet var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden.

(Romarbrevet 7:5)

(Romarbrevet 7:7)

(Romarbrevet 7:7-11)

Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.

(Romarbrevet 7:12)

Utfärdar och inrättar han inte helt orimliga straff för små synder i det gamla förbundet?

Exempel på detta skulle kunna vara:

- Dödsstraff för allt som görs med ”berått mod” / ”upplyft hand” (4Mo 15:27-36).
- Dödsstraff för att samla ved på sabbaten (görs med vilja) (4Mo 15:27-36). Nästan alla synder de begick med vilje (inte ett misstag) verkar ha lett till döden.
- Död för Ussa som rörde vid förbundsarken då den tappades medan personen i fråga var med och hjälpte till att bära den under en vandring (2Sa 6).
- Lots hustru som blir förvandlad till en saltstod då hon vänder blicken tillbaka mot Sodom (1Mo 19:23-26) – till synes utan förvarning om att detta skulle vara förbjudet.

Är dödsstraff motiverat?

Jag vill börja med att ta upp den första synden som begicks av människan och vad dess konsekvenser blev som ett exempel för att försöka mig på en förklaring: Ett par tuggor av en förbjuden frukt satte hela världen i brand, döden och synden kom i och det ledde till oerhörda förbannelser för hela jorden och allt dess liv, inklusive människan. Det var en synd som skedde genom ett aktivt val. Den var liten kan man tänka sig, men synd och trots är hemskt. Det bör inte vara naturligt. Om man tänker efter: Vem bör aktivt göra det onda? Det är extremt dumt att göra det onda! Konsekvensen av den första synden blev att döden kom in, så Eva och Adam förtjänade döden för sin synd. De dog andligt sett men blev skonade fysiskt. De var ju inte i samma förbund som Israel var i, så där verkar ett fysiskt dödsstraff inte ha varit nödvändigt. Jag tycker snarare att Gud verkar ha givit dem ett milt straff. De verkar ju inte ha omvänt sig, men de blir ändå inte dödade. Dock blir de genom detta straffade fysiskt och andligt och bortvisade från Guds närhet.

Okej, men är just dödsstraff befogat?

Man kan se till att Gud verkligen ville göra sitt yttersta för att bevara Israel från synd och istället vara troget honom. De hade ju svikit honom många gånger förr. Nu kunde det uppenbaras för oss vad ännu mer strikta regler och straff skulle leda till – förbättring eller inte… Gud visste såklart redan innan vad svaret var.

Om man tummar på synd och tillåter den sprider den sig snabbt. Genom dödsstraff för alla synder som gjordes med vilje kunde synd tas bort i den största grad det var möjligt. Detta leder till att folket får chansen att bli så heligt som möjligt. Synden leder till helvetet, men man kan hoppas att syndaren genom (innan eller under) det tuffa straffet (ofta stening till döds) leds till en hjärtesorg över synden och till omvändelse och rop om hjälp till Gud. Det borde ha givit syndaren förlåtelse så att han faktiskt blev räddad från helvetet och till Gud. Denna räddning hade nog varit svårare för honom att komma till i egen kraft genom ett mindre straff – då kanske han inte hade omvänt sig.

För församlingen var det bra med dödsstraff för då tas syndare bort från dem vilket tar bort lockelser för de övriga att dras med att synda. Dessutom får de återkommande varningar om lagens viktighet och brutala sanningar genom att de själva är med och uttalar straffen.

Därför bör dödsstraff nog ha varit bra (och till och med det bästa valet) för alla: För Gud, För Israels folk och för syndaren själv. Men hur är det för syndarens familj – det beror nog lite på deras hållning till Gud. I stort bör de acceptera det. Skillnaden är nog inte stor jämfört med förvisning eller livstidsfängelse. Man får se till allas sammanlagda bästa. Familjen blir åtminstone starkt varnad, och skammen som kanske drabbar familjen bör leda syndaren att från första början

Källor:

Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. David bröt upp och drog i väg med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som var uppkallad efter Namnet, namnet Herren Sebaot, han som tronar på keruberna. De satte Guds ark på en ny vagn och hämtade den från Abinadabs hus på höjden. Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. Så förde de Guds ark bort från Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, lyror, tamburiner, skallror och cymbaler. Men när de kom till Nakons tröskplats räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, eftersom oxarna snavade. Då upptändes Herrens vrede mot Ussa. Gud slog honom där för hans synd, och han dog där vid Guds ark. David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade platsen Peres-Ussa, och den heter så än i dag. David greps av fruktan för Herren den dagen och sade: ”Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?”

(2Sa 6:1-9)

Om en enskild person av misstag syndar, ska han som syndoffer föra fram en årsgammal get. Prästen ska bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem ska samma lag gälla när någon begår en synd av misstag. Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och ska utrotas ur sitt folk. Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.” Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ved på sabbatsdagen. De som ertappade honom med att samla ved förde honom till Mose och Aron och hela församlingen. Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. Och Herren sade till Mose: ”Mannen ska straffas med döden. Hela församlingen ska stena honom utanför lägret.” Då förde hela församlingen ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

(4Mo 15:27-36)

Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. Han ödelade dessa städer, hela slätten, alla som bodde i städerna och det som växte på marken. Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka, och hon blev en saltstod.

(1Mo 19:23-26)

Är det inte orättvist vilken tidsperiod man lever i (exempelvis under GT jämfört med NT)?

Jag diskuterar detta i sin helhet i (Är Gud partisk?).

Är han inte slumpmässig i sina handlingar?

Gud är oföränderlig. Han växlar inte mellan ljus och mörker (Jak 1:17). Han är alltid god. Han är kärlek och liv. Hans position i förhållande till oss och skapelsen i övrigt är dock komplex, vilket utforskas i (Varför finns det ondska i världen?).

Gud skapade en perfekt värld. Vi var tänkta att ha evigt liv och fröjdas i harmoni med andra varelser. Inget djur var tänkt att äta något annat. Allt skulle vara frid och i sin ordning. Gud skapade oss i hans avbild (1Mo 1:27) och gav oss ansvar över jorden för att vi skulle ta hand om den. Den är given till oss! (Psa 115:16). Sedan kom synden in i världen. Med det blev marken förbannad (1Mo 3:17) (även om förbannelsen lättades efter syndafloden (1Mo 8:21)). Skapelsen blev satt under förgängelsen (Rom 8:20-21) och djävulen blev från stunden den här världens Gud (2 Ko 4:4) där världen är i hans våld (1Jh 5:19) .

Mycket som sker här är på grund av människors onda val och attacker från djävulen och hans armé. Effekterna är: ”syndens lön är döden”. Skapelsen är i förfall. Det finns död överallt, sjukdomar och förfall. Lämnar man en bil i skogen så förfaller den. Det är inte Guds fel, plan eller önskan.

Mycket av vad som verkar slumpmässigt eller orättvist har inte Gud något finger med i. Visst Gud är allsmäktig men har inte utnyttjat denna möjlighet på alla plan utan välsignat oss med en fri vilja. Han har gett jorden till människors barn. Vi bör inte beskylla Gud för det som händer om vi inte vet att det är han som gör det. Vi bör istället förlösa Guds vilja på jorden och sprida hans rike här nere:

- Det står att skapelsen väntar på Guds söners uppenbarelse (Rom 8:19) vilket i KJV översätts med ”waiteth for the manifestation of the sons of God”. Vi har fått auktoriteten över sjukdomar, onda andar, stormar och alla typer av problem. Det är Guds vilja att djävulens gärningar slutar men han har redan fullbordat det. Den onde är besegrad. Gud har besegrat honom och tagit från honom all makt och givit den till Jesus, men nu är det upp till oss här att låta detta manifestera.
- Gud önskar att vi ber: ”ske din vilja på jorden, såsom i himlen” (Mar 6:9-10). Om inte sker inte Guds vilja. Om Guds vilja alltid skedde, varför skulle vi då be att den ska ske?

Gud säger till Abraham att han är utvald för att han ska befalla sina avkomlingar att handla rätt så att Gud kan välsigna dem. Gud kan inte göra rätt i att välsigna onda val, utan motsatsen sker. Här är det alltså upp till dem.

Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och i honom ska jordens alla folk bli välsignade. Jag har utvalt honom för att han ska befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rätt och rättfärdigt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”

(1Mo 18:17-19)

Gud är fridens Gud och önskar ordning och reda. Han är inte oordningens Gud. Han vill att vi ska göra det rätta och skapa denna ordning i hans skapelse.

Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er! Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er.

(Fil 4:4-9)

Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. Och profeternas andar underordnar sig profeterna, för Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom i alla de heligas församlingar

(1Ko 14:31-33)

Se även (Är Gud partisk?).

Övriga källor:

Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker.

(Jak 1:17)

(1Mo 3:17 Swedish FB15)

(1Mo 1:27-28)

Himlen är Herrens himmel, och jorden har han gett åt människors barn.

(Psa 115:16)

Så ska ni be: Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen.

(Mat 6:9-10)

Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.” Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”

(1Mo 3:16-19)

När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: ”Härefter ska jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag ska aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort. Så länge jorden består ska sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.”

(1Mo 8:21-22)

Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.

(Rom 8:18-23)

Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild.

(2Ko 4:4)

Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld.

(1Jh 5:19)

Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.

(Rom 8:19)

For the earnest expectation of the creature waiteth for the manifestation of the sons of God.

(Rom 8:19)

Söka Gud

Varför skrev han Bibeln så att den är så svår att förstå? Är inte det ondskefullt?

Detta behandlas i länk (Kan inte Gud visa sig mer?).

Varför väljer Gud att dölja sig – eller gör han det?

Detta behandlas i länk (Kan inte Gud visa sig mer?).

Borde han inte kunna möta mig om han är allvetande och allsmäktig?

Jag diskuterar detta i länk (Kan inte Gud visa sig mer?).

Varför väntade han så länge med att rädda oss genom Jesus? Är inte det fel?

Läs gärna länk (Kan inte Gud visa sig mer?) samt (Är Gud partisk?) för lite relaterad diskussion. I den förstnämnda står bland annat om hur alla på jorden egentligen bör se Gud. De som öppnar sina hjärtans ögon ser honom eftersom han visar sig så oerhört mycket för oss alla. Det står även om hur djävulen förblindar och försvårar.

Dock spelar det mindre roll om man levt innan korset eller efter. Möjligheten till att söka och finna Gud och därigenom bli frälst har alltid funnits, oavsett om man har haft insikt om korsets budskap. Så det kanske snarare handlar om att Gud har väntat och haft tålamod med mänskligheten generellt.

Kanske ville Gud uppenbara vilken god Gud han är genom att visa för människan hur gärna han vill möta dem – på en rad olika sätt. Han har visat sig för oss exempelvis genom att utvälja människor, att utvälja folkslag, att skapa samhället Israel, att skicka välsignelser, att skicka straff för det onda och att göra tecken och under. Se gärna länk (Kan inte Gud visa sig mer?) för en utförligare utläggning om sätt han försökt att nå oss. För att detta skulle ske var det lämpligt att det fortlöpte en längre tid mellan syndafallet och Jesus födelse på jorden.

Alla som någonsin har dött och varit vän med Gud blivit räddade av Jesus. Han är den enda vägen till Gud, nu, tidigare och för alltid. Detta gällde även för patriarkerna och Israeliterna – för Adam, Eva, Noa, Abraham, Job, Gideon, Deborah precis som rövaren på korset Paulus, Timoteus och Simon Petrus. Jesus Kristus är den samme igår och idag. Om han hade dött och betalat för synderna innan personen levde eller inte har givetvis en stor inverkan på vilken förbund Gud har med den enskilda människan, men det påverkar inte hur vi blir frälsta – hjärtats bekännelse och ett liv i tro på Jesus. Jesus har alltid levt, förutom under tre dagar. Annars har han alltid suttit på tronen.

Även om detta i mitt tycke är nog och tillräckligt för att besvara frågan har jag i länk (Kan inte Gud visa sig mer?) skrivit om hur Gud steg för steg har haft sin plan och gjort olika sorters försök att vinna tillbaka människan. Han provade att dränka all ondska i floden, välja ut en förfader (Abraham), välja ut ett folk (Israel), visa tecken och under, skicka profeter med mera. Jag tror att han delvis gjorde detta för att uppenbara hur god han är samt hans vilja till att göra allt för att nå sina älskade barn. När han provat det mesta så var det sen dags för det sista hoppet för att greppa människors hjärtan – den största kärleksgåvan någonsin: Jesus. Han trädde in i världen. Han offrade sig och Fadern offrade honom. Efter detta har allt provats och det slutgiltiga försöket fullbordats. För att hinna med alla dessa försök krävdes tid och många generationer mellan syndafallet och Jesu födelse. Även att det ha en delvis samma anledning som varför Jesus fortfarande inte har kommit tillbaka:

Gud vill vänta så att alla ska få chansen till omvändelse och komma till honom.
Kanske är det p.g.a. Guds älskade barns böner. Jesus lovar oss att vad vi ber om ska vi få. Kanske har troende under många generationer bett om saker som gjort att tiden fram till Jesus död på korset dröjt. Eller så har de bett att så många som möjligt ska komma till himlen och då krävs det att fler föds och att tiden fortlöper. Möjligen var det så även under tiden innan korset – att man kunde be om nåd på detta sätt och få det. Mose lyckades be så att Israel skonades av Gud, trots att han hade tanken att förgöra dem på grund av deras otrohet.

Varför var evangeliet dolt så länge?

Detta behandlas i posten länk (Kan inte Gud visa sig mer / varför var evangeliet dolt?)

Varför gör han det inte lättare att bli räddad?

Läs gärna (Kan inte Gud visa sig mer) samt (kan det nya förbundet innebära något mer?) samt (Är han inte hård mot oss? Kräver han inte för mycket av oss?).

Det bör ge massor av tankar! Pröva det sedan i egen bön och genom tester i Ordet. Eller ännu bättre: gå till Ordet och bönen och få själv en uppfattning.

Det är en utmaning att stanna i frälsningen men det finns också oerhörda löften.

Var han inte orättvis eller partisk som (endast) valde ut Abraham av alla samtida människor?

Det var en välsignelse. En fantastisk gåva. Varför Abraham fick den vet jag inte. Kanske levde han i en mycket bra relation med Gud. Kanske bad han om att bli starkt använd av Gud. Kanske vandrade han med Gud redan som barn och ”sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska du få allt annat också”.

Gud verkar kunna vara delvis partisk i att han väljer ut människor till profeter redan i moderlivet och avskiljer dem för tjänst. Dock tror jag att Gud vill göra alla till profeter. Han vill även frälsa och välsigna alla, men det är inte många som väljer honom. Gud kan övernaturligt gripa in i människors liv, men han söker också att vi är öppna och vänder oss till honom. gav Gud samma erbjudande och kallelse till många andra människor innan han gav den till Abraham men att de tackade nej. Många är kallade men få är utvalda (Mat 22).

Alla kan inte födas med samma förutsättningar. Samuel fick exempelvis en bra start genom att han blev avskild av Hanna redan som liten genom hennes bön och löfte till Gud att ge barnet till honom. Han växte upp i templet i Guds närhet och kunde där lättare ta emot från Gud.

Se gärna (Kan inte Gud visa sig mer – vad förblindar) för ett sammanhang samt (Är Gud partisk?) för en diskussion om detta!

Ett annat tips är att läsa Romarbrevets nionde kapitel och be om insikt. Där står det bland annat om hur Gud väljer att frälsa av nåd, inte på grund av gärningar, och att han har tålamod och bär vredens kärl trots att de inte har rätten att bli burna. Ingen förtjänar Guds goda.

Källor:

Jesus talade än en gång till dem i liknelser: ”Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster. När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. Många är kallade, men få är utvalda.”

(Mat 22:1-14)

och inte först och främst ett straff för andra. Gud instiftade inget extra

Var han inte okärleksfull när han endast valde ut Israels folk bland alla jordens folk?

Han hade redan valt att välsigna Abrahams, Isaks och Jakobs (Israels) avkomlingar, så att välja att befria Israel var inte slumpmässigt – de var Abrahams avkomlingar. Det avgör saken.

En annan poäng är att det var en välsignelse för dem – en extra god gåva. Om en Fader ger en god gåva till ett barn för att det älskar honom men för tillfället uteblir med att ge exakt just den gåvan till ett annat barn som inte älskar honom är inget ont i sig – en god gåva är inte ond. Gud utskipade inget straff till något annat folk. Det var inte så att han lämnade de andra folken, utan han hade kunnat välsigna dem om de hade valt honom. Gud älskar alla människor så oavsett vilket folk man tillhör kan man få en relation med Gud. Ingen står förbannad till att för evigt drabbas av hans förbannelser.

Sen kan man fråga sig om det egentligen var något gott som Israel fick. De kunde ju inte behärska den goda gåvan utan bröt förbundet, sårade Gud och sårade sig själva. Kanske var det som att ge en bil till ett femårigt barn. Gåvan är egentligen god men det finns en risk som kommer med den. Dessutom var det gamla förbundet dödens förbund. Det gav inte liv i sig utan skulle bara tydligare hålla ett folk hyfsat i schack fram till att Jesus kom (Gal 3:19), uppenbara synden tydligare (Rom 3:20, 7:7) och därmed leda till omvändelse (Rom 7:7-13).

Källor:

Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade.

(2Ko 3:7)

Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.

(Rom 3:28-30)

Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en. Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare. Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

(Gal 3:19-28)

(Rom 3:20-24)

(Rom 7:7-13)

Hur kan Gud tycka att det är okej med andra religioner som är så sluga och leder en fel – borde han inte kunna stoppa dessa? Borde han inte kunna frälsa folk som är i dem och ärligt verkar söka honom?

Gud tycker inte att andra religioner är okej. Han är starkt emot dem och i Gamla testamentet kan man se hur Gud starkt varnar människor från att ha avgudar. Det är det första budet av de 10 budorden i lagen. Gud manar Israel att döda många av de folk som lever befläckade av synd och avgudar allteftersom de intog landet. Gud straffar avguderi något enormt i Gamla testamentet.

Dessa människor är förblindade av sina vanföreställningar och låter den onde komma och styra deras liv. Se mer om detta i länk (”vad förblindar?” i ”Kan Gud visa sig mer?”). Se även länk (”Hur man inte ska söka Gud”) för ytterligare detaljer i hur sådana människor (och jag var en av dem) inte ännu gör sitt bästa för att låta sanningen hitta dem. Alternativt vet de om att de inte kommit i mål men är där tills vidare i brist på annat. Problemet är att om man inte har hittat rätt religion (kristendom) så har man inte hittat Gud. Jesus är en del av Gud. Tror man inte på honom kan man inte behaga Gud. Man har då gjort sig en annan Gud – en avgud. Naturligtvis behöver man inte ha all fullkomlig insikt om hur Gud är. Detta skulle innebära att man behöver ha ett stort intellekt, vilket inte krävs.

Men man kan inte komma till Gud om man inte kommer till Gud.

Jesus är Gud – en del av Gud. Tror man på honom tror man på Gud. Annars inte.

Sen lovar Gud att alla som söker honom ska finna honom och att han drar i alla för att de ska komma till honom. Både Fadern och Jesus drar till Jesus (Joh 6:44; Joh 12:32). Jesus drar alla till sig (Joh 12:32). Man måste aktivt gå emot detta med ett hårt hjärta för att hamna i en falsk religion.

Ett rent hjärta kommer alltid till Jesus. Är man i en falsk religion eller sekt och där söker Gud så kommer man att lämna religionen eller sekten. Det sker automatiskt eftersom att man vet att man är på fel plats. Ingen är oskyldig eller ovetandes egentligen. Man förblindar sig själv eller låter sig bli förblindad. Jesus är sanningen. Om man inte tror på honom ger man efter för lögnen och låter sig vilseledas. Inte enbart i tankarna och intellektet så att det skulle krävas att man är en smart människa för att hitta rätt, utan i hjärtat: Som att, istället för att krama sin mamma och sitta med och kanske till och med hjälpa till innan och under tårtfikat på hennes födelsedag så går man ut och hugger sig själv i magen med kniv och i ilska försöker sabba trädgården – det är bara en ond villfarelse. Tankarna leds bort av ondska, inte av frid och kärlek.

En liknelse man kan dra är att: För att en brudgum ska acceptera ett ja från en brud räcker det inte för bruden:

Att säga att ”Jo, jag gillar killar/män i allmänhet” (motsvarighet: ”Jo, jag tror att det finns en Gud”).
Att säga att ”Jo, jag vill vara med dig men jag vill också vänstra med andra killar/män på sidan om. Du är inte tillräcklig för mig:” Att i glädje och öppet säga detta till brudgummen. (motsvarighet: ”Jag vill hålla på med en annan religion”.)
Att säga att ”Ja, jag vill vara med dig” men sedan inte alls vara med brudgummen utan bara andra killar/män (motsvarighet: att påstå att man älskar Gud men inte är kristen).
Att säga att ”Jo, jag tror att kärlek är bra” eller ”jo, jag gillar det som känns bra för mig”. (motsvarighet: ”Jo, jag tror på det goda och söker det” eller ”Jo, jag är andlig” men dock inte tro på Gud).
Att säga att ”Jo, jag är en god person och klarar mig själv utan giftermål” (motsvarighet: Att gå sin egen väg och strunta i den läkande relationen med Gud).
Att säga att ”Jo, jag vill gifta mig med dig” men sedan inte leva med denne fastän man sagt det (motsvarighet: att falla av genom att älska världen mer än Gud).
Eller något i stil med: ”Jo, jag vill gärna ha ringen och de pengar du kan ge mig” (motsvarighet: Att ta emot Guds gåvor men inte ha kärlek till Jesus.)

Dels är det detta – att man inte har hittat Gud och är trogen honom. Sen finns del nummer två och tre:

Utan Jesus kan man inte bli förlåten för sina synder och därmed bli renad och därmed komma till Gud. Ingen annan religion kan ge förlåtelse för synd.
Utan att ta emot Jesus kan man inte ta emot Anden och därmed ta det enorma steget att gå ifrån döden till livet / bli en ny skapelse / bli inympad i Guds familj och lämna köttets och det ondas begär. Det är en helt annan sak än bara en tankeföreställning – exempelvis tron på att hundar är snälla, tron på att grönsaker är gott eller tron på att det kommer att falla snö under jullovet. Det är istället en tro som helt förvandlar en och som inte är jämförbar med något annat i denna värld. Vår tro har besegrat världen, beskriver Bibeln.

för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.

(1Jh 5:4)

Den personliga tron på Jesus är viktigare och mer värdefull än hela universum i sig själv.

Alla som söker Gud ärligt kommer att hitta honom. Ofta kan andra religioner vara ett första steg i sitt trevande att hitta Gud. Man kan ledas rätt av att se riktigt mörker.

Se gärna (länk: Kan inte Gud visa sig mer?) för mer på detta tema!

Varför stoppar inte Gud dessa religioner?

Gud har satt en fri vilja i oss som han respekterar.

Kärleken är inte påtvingande. Han väljer att inte tvinga alla att vara med honom, men ber man att få hjälp med sina problem så löses de.

Svaret på frågeställningen är också kopplat till att djävulen är här och förblindar och försvårar, vilket det också står om i (länk: Kan inte Gud visa sig mer?)

Källor:

Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

(Joh 6:44)

Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig.”

(Joh 12:32)

Blandat

Kan Gud verkligen vara god med den kvinnosyn han har?

Jag vill här svara genom att lägga fram en övergripande bild av vad jag menar att Bibeln förklarar om kvinnor och män och framförallt relationen emellan dem.

Gud skapade mannen och kvinnan till sin avbild, lik sig själv. Han skapade Adam och skapade han Eva i Adams like som en medhjälpare till honom. De skulle råda över allt liv på jorden. Därigenom är kvinnan och mannen till stor del lika.

Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.” Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.

(1Mo 1:25-31 Swedish FB15)

Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse. Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.

(1Mo 2:7-9 Swedish FB15)

(1Mo 2:15-25 Swedish FB15)

Mannen är beroende av kvinnan och kvinnan av mannen. Ingen klarar sig av sig själv. Barn skapas genom dem tillsammans.

Gud kallar de frälsta för sina söner och döttrar. Han kallar församlingen för sin kropp och sin brud och berättar om hur han är brudgummen. Han berättar om hur hans söner och döttrar kommer att profetera.

Och det ska ske därefter att jag utgjuter min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner. Ja, över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.

(Joe 2:28-29)

Nu går vill jag berätta om några skillnader.

Vi har olika roller. Barn uppmanas att lyda sina föräldrar i allt. Kvinnorna blir uppmanade att lyda sina makar i allt.

Varför?

Jag tänker att det framförallt har två anledningar.

En av dem är att mannen skapades först och sedan skapades kvinnan till mannens hjälpare.

Den andra har att göra med syndafallet. Jag tänker framförallt på två bibelställen:

Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.” Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken. Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.” Då sade Herren Gud till ormen: ”Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.” Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.” Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”

(1Mo 3:1-19)

I dessa verser kan man se att hela jorden föll in i ondskan och mänskligheten drabbades genom följande kombination: djävulen frestade/lurade kvinnan (och kvinnan gav efter för djävulen) samt kvinnan frestade/lurade mannen (och mannen gav efter för kvinnan). Efter detta kom straffen att kvinnan ska ha åtrå till sin man och att han ska råda över henne. Det är precis motsatsen av vad frestelserna var.

Kvinnan fick mannen att synda. Det bör inte fortsätta ske. Därför är det bättre om mannen har befälet över kvinnan än tvärtom. Detta stämmer överens med Paulus ord:

Jag vill nu att männen på varje plats ska be med heliga, lyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt ska kvinnorna smycka sig med anständig klädsel, med blygsamhet och gott omdöme, inte med håruppsättningar och guld eller pärlor eller dyra kläder, utan så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan: med goda gärningar. En kvinna ska i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon ska vara i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev förledd, utan kvinnan blev förledd och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon ska bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva anständigt i tro, kärlek och helgelse. Det är ett ord att lita på.

(1Ti 2:8-15)

Men detta underordnande är något fint, något att sätta sin ära och glädje i! Alla ska underordna sig Herren och lyda honom i allt, vilket är det bästa för alla. Hustrun ska förutom Kristus dessutom underordna sig sin man och barnen ska dessutom underordna sig sina båda föräldrar. Männen är samtidigt kallade att älska sina hustrur som sig själva och så som Kristus älskat församlingen och offrat sig för den!

Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren. En man är nämligen sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud och själv Frälsare för sin kropp. Så som församlingen underordnar sig Kristus, så ska kvinnorna i allt underordna sig sina män. Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. Han gjorde det för att helga den, sedan han renat den med vattnets bad i kraft av ordet, och föra fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller annat sådant. Helig och fläckfri skulle den vara. På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den. Så gör också Kristus med församlingen, eftersom vi är delar i hans kropp. Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött. Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. Men vad er angår ska var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa respekt för sin man.

(Efe 5:22-33)

Jesus säger ju trots allt att den som vill vara främst ska vara de andras slav.

Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav.

(Mat 20:25-27)

Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

(Mar 10:45)

Vi är också kallade att älska våra fiender och be för dem som förföljer oss, samt gärna att göra som Paulus – att bli som en jude för judarna och bli som en grek för grekerna – allt för att de ska bli frälsta.

Underordnande är stort i Guds rike. Lydnad till det ger stor glädje och lön.

Kärleken ser inte till sitt eget bästa utan till den andras. Vi är inte kallade att leva för oss själva utan för Gud och andra människor, samtidigt som vi såklart tar hand om oss själva och tycker om oss – då Gud tycker om oss.

Sen är Gud är en ordningens Gud. Det är bättre med många goda råd men från få goda beslutsfattare, än att det är många goda som tillsammans fattar beslut.

I den bibliska historien kan man se hur Gud i princip alltid utvalde män till att vara ledare, anförare och de som står främst.

I GT ser man hur det skrivs om

Enbart männens släkttavlor.
Männen tog sig hustrur.
Förbunden var med män:
- Adam
- Noah
- Abraham
- Isak
- Jakob (Israel)
- Israels söner.
Endast de manliga barnen blev omskurna – vilket var förbundets tecken.
Förstfödda söner blev slagna av fördärvaren i Egypten (dock profetiskt om Jesus).
Det var endast manliga präster.
Det talas mycket om förstfödda söner – att de hade en särskild roll (profetisk bild i tanken endast?)
Det står ibland att kvinnorna födde söner åt männen. Både männen, kvinnorna och Gud verkar tala på det sättet språkligt.
Mönstring skedde endast av män, över 20 år.
Alla mäktiga var män.
Spejare var män.
Krigare var män.
Kungar var män.
Söner ärvde sina fäder.
Hustrur förledde ibland mäktiga män till avguderi.
Endast manliga avkomlingar från Aron fick äta vissa heliga saker.
Nyfödda pojkar skulle vara orena i kortare tid än flickor.
Kvinnor skulle renas och offra för menstruation. Män skulle renas vid sädesuttömning.
En kvinna ska inte bära manskläder och en man ska inte klä sig i kvinnoplagg, för var och en som gör så är avskyvärd för Herren din Gud. (5Mo 22:5)
I Mose lag: En man kunde skilja sig från en kvinna om kvinnan hade begått något oanständigt. Då skrev han ett skilsmässobrev. Kvinnan kunde sedan gifta om sig med en annan man. Den förste kunde dock inte ta henne tillbaka om den andre mannen dog eller skiljde sig ifrån henne. Dock talar Jesus om hur det var eftersom de hade hårda hjärtan.

En kvinna kunde ta sig en annan man om hennes man dog.

Det var nästan bara manliga domare.
Kvinnliga profeter fanns, men mest manliga verkar det som.

I Nya testamentet:

Jesus valde ut 12 manliga apostlar.
Stora skaror av kvinnor och män följde honom.
Antalet män vid brödundren uppskattades och ingen siffra gällande hur många kvinnor och barn står explicit.
Det fanns kvinnliga
- Profetissor
- Medarbetare i Kristus
- En diakon
- En apostel (Junia – troligen kvinna och inte bara att hon hakade på)

Likheter

Liknande lagar i princip för kvinnor och män i Israel.

Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar, så att de får höra och så lär sig frukta Herren er Gud och noggrant följer alla ord i denna lag.

(5 Moseboken 31:12 Swedish FB15)

Både män och kvinnor kunde vara nasirer och profeter.

Män och kvinnor är tänkta att vara i par för evigt:

(Matteusevangeliet 19:3-12 Swedish FB15)

Att underordna sig betyder inte att vara lägre i värde. Underordnande är någonting som Gud verkligen söker efter hos människor. Han vill att vi ska ödmjuka oss och hänge oss till honom och hans goda vilja. Jesus var helt och fullt Gud men underordnade sig Fadern på jorden och lydde honom – även om det var kämpigt att fullfölja det. Han svettades blod och bad ivrigt till Fadern i ångest i Getsemane innan korsfästelsen. Genom detta vann han seger.

Vilken kärlek Jesus visade! Låt oss alla göra likadant, kvinnor och män, fast på olika sätt gentemot varandra.

Att underordna sig sin man borde ses som något enkelt och positivt för den som lever i Anden och kärleken.

Ett påstående som jag såg från ett vittnesbörd på nätet som jag vill nämna är: “In the kingdom of darkness, women are more powerful than men.” Djävulen verkar vilja vända upp och ned på Guds vilja.

Som en avslutning:

En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Men kvinnan är mannens ära, för mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen. Och mannen skapades inte för kvinnan, utan kvinnan för mannen. Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull. Men i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan. För liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allt kommer från Gud.

(1Ko 11:7-12)

Och de som har flest att underordna sig och ödmjukar sig mest…

Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: ”Jag säger er sanningen: Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som det här barnet, han är den störste i himmelriket.

(Mat 18:2-4)

Allt handlar om Gud och loppet vi har framför oss tills vi är med honom.

Är inte Gud självupptagen och självgod eller rent av egoistisk? Allt han gör är för hans eget bästa och han manar oss att tillbe honom: Varför?

Gud manar oss att tillbe och ära honom. Kristna kan sjunga ”It’s all about you” och ”låt mig dö ifrån allt som är mitt eget” eller liknande. Varför då? De har insett att det är det bästa för dem.

Gud är den ende som inte är skapad utan finns till före allt. Allting kommer från honom. Han har gjort universum och allting utanför och allt som sker här har han koll på och förstår. Han är allvis, allseende, evig och ingenting är omöjligt för honom. I allt detta är han bara god. Alla hans vägar är helt rätta. Ingenting i honom är fel och allt han gör är fullkomligt rätt. Gud är maximalt god.

Ingen är god utom Gud. Allt annat är sekundärt honom och allting är mindre än honom, mindre rent och eller inte kapabelt att ge ut någonting gott utom det som kommer från Gud.

Om någon har någonting bra i sig – någon god egenskap eller har fått någonting, om någon delar ut något gott till någon annan så sker det enbart genom Gud. Han är allt det godas källa. Varje fullkomlig gåva kommer från honom.

Gud är evigt god. Andra varelser kan vara goda och fullkomliga ett tag men sedan synda. Så var det exempelvis med djävulen. Han var perfekt, fullkomlig och oerhört vacker sedan dagen han skapades men sedan syndade han och därmed föll han ned och blev helt genomond.

Det bästa för oss är att ge allt till Gud. Allt bra kommer från honom. Allt dåligt kommer från avsaknaden av honom. Det bästa för en bebis i en lycklig familj är inte att vara själv ute i skogen utan att vara med sina goda föräldrar och låta dem ta hand om den, ge den mat, kläder, husrum, trygghet, kärlek och värme. På samma sätt är det för oss. Gud vet att det bästa för oss är han själv och att allt gott kommer från honom. Det är inte arrogans eller uppblåsthet att säga det. Det är bara sanning. Motsatsen vore faktiskt egoism. När Gud är det bästa som finns gör Gud rätt och är osjälvisk genom att visa på att det bästa för oss är att ära honom framför oss själva samt allting annat och bara hänge oss till honom. Gud är det absolut bästa tänkbara som finns och han vet om det.

Ingenting går upp mot honom själv och han är kapabel att välsigna på oerhörda sätt. Därför bör man söka honom och hans godhet. Det är när man söker honom som han kan välsigna – genom att vi ger makten åt Gud att verka i våra liv jämfört med att ge makten till denna världens gud – djävulen.

Vilken häftig Gud vi har!

Även om Gud inte vore perfekt (vilket jag tror att han är) så vore det ändå i rätt linje att ära honom. Han har skapat alla legioner av änglar, alla miljarder människor, han har format fysikens lagar och satt universum i spinn därefter. Han har gjort alla djuren och format ett oerhört komplext ekosystem som är mycket motståndskraftigt – trots syndens och entropins verkan. Han har tänkt på allt. Allt är oerhört väl genomtänkt och utsmyckat. Skapelsen (även om den är förfallen) är oerhört imponerande. Därför bör vi ära och tillbe vår skapare. På samma sätt kan en tomatplanta tacka den gode trädgårdsmästaren eller ett bi, den kärleksfulle biodlaren, även om de inte skulle vara perfekta.

Se gärna länk: (Är Gud perfekt?).

(Jes 6:1-3)

Över varelsernas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje varelse hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen och två som täckte den andra sidan. När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av väldiga vatten, som den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån som dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar. Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag. Sådan var synen som tycktes vara Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

(Hes 1:22-28)

Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus. I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut, för att vi som först har satt vårt hopp till Kristus ska bli till hans ära och pris. I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris. Därför, när jag nu har hört om er tro på Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, kan jag inte sluta tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam. Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas, inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

(Efe 1:2-23)

Detta evangelium har jag blivit satt att tjäna med den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft. Jag, den allra minste av alla heliga, har fått denna nåd att predika evangeliet om Kristi ofattbara rikedom för hedningarna och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre. I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud. Därför ber jag er att inte tappa modet när jag får lida för er skull. Det är ju en ära för er. Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen.

(Efe 3:7-21)

Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.

(Joh 17:3)

(Mat 11:28-30)

Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.

(Mat 6:33)

Vad gjorde Gud innan skapelsen?

Jag tror så här:

Tiden såsom vi känner till den i vår 4D-värld skapades i och med att Gud skapade världen. Det fanns inget ”innan” Gud skapade universum. Jag tror att Gud skapade den tickande tiden här under skapelseveckan. Innan dess fanns bara evigheten: begynnelsen.

Det är även vad vetenskapen verkar leda fram till. Enligt Einsteins teorier förstår jag det som att vi lever i 4 dimensioner. Jag tar att de alla skapades i samband med universums tillkommelse.

Kunde inte Gud ha skapat en bättre värld?

När Gud hade fullbordat sin skapelse på sjätte dagen tittade han ut och såg att allt var mycket gott.

Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.

(1Mo 1:31)

Sedan vilade under nästföljande dag. Allt verkar ha fungerat. Allt var alltigenom gott och jag tror att det var perfekt. Det fanns ingen död. Inget djur åt något annat. Det måste ha varit överflödande liv, energi, glädje och harmoni överallt. Gud som är helig och perfekt kunde till och med vandra med människan där. Den var inte oändligt stor, men det behövdes nog inte (Se . Människan gillar trygghet och inte enbart äventyrlighet. Gud hade säkert kunnat förändra jorden allteftersom tiden gick.

Sen sabbade vi jorden.

Se gärna länken (Är Gud perfekt?) för närliggande och utförligare diskussioner.

Är det inte retsamt av Jesus att säga: Jag kommer snart och sedan inte komma på minst (ca) 2000 år?

Några punkter angående denna fråga:

Tid räknas på ett helt annat sätt i evigheten. Jag tror att tid inte fungerar på samma sätt där Gud håller hus.
Jag tror att vi själva starkt påverkar hur snabbt klockan tickar. Det finns knappt någon skillnad på tid och avstånd enligt Einsteins teorier utan de är kopplade i vad som benämns rum-tid. Tiden är relativ beroende på rörelse och särskilt acceleration.
Det står om att Gud räknar tid med en annan hastighet. Tusen år är som en dag och en dag som tusen år. Ett par dagar (om man tar det helt bokstavligt) kan väl räknas som snart? Alltså ljuger han inte när han säger att det sker snart.

Tusen år är i dina ögon som dagen i går som försvann, som en av nattens timmar.

(Psa 90:4)

Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under. Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.

(2Pe 3:7-9)

I versen ovan uppenbaras även en annan orsak till att han väntar – på grund av kärleken till oss.
Sedan påverkar vi kristna ankomstens tidpunkt genom vad vi lyckas åstadkomma.

Gud vill att vi ska utföra hans verk (exempelvis predika evangeliet till alla folkgrupper) och först när vi gjort det kan Jesus komma tillbaka.

(2Pe 3:10-12)

Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.

(Mar 16:14-16)

Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.

(Mat 24:14)

Dessutom visste inte Jesus när han skulle komma. Fadern sade inte det till honom. Därför kunde han inte säga något mer specifikt:

Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

(Mat 24:36)

Är det inte fel av Fadern att inte berätta för Jesus när han ska komma tillbaka?

Då hade kanske Jesus hade avslöjat det för någon av oss(?) Nej, han kan hålla sig såklart. Men kanske är det bättre för Jesus själv att inte veta. Det är en sorgens dag för honom att kasta många i helvetet.

Domens dag är inte (enbart) en glädjens dag. Ondskan kommer att straffas – ja. Men Gud kommer att få säga till sina älskade skapelser ”go away from me, you workers of iniquity” och sedan aldrig mer se dem utan istället kasta dem i den eviga elden. Det är inget som vi kristna bör se fram emot helt och fullt, även om ondskan då blir bortvisad för gott och vi längtar till den dagen och påskyndar dess ankomst (2 Pet 3:12). Kanske kommer vi att se när våra älskade nära och kära kastas i elden. Det vore inte kul att veta vilken dag det skulle ske. Det skulle leda till mer oro, tror jag.

Alltså kan det vara Guds kärlek från Fadern till Jesus att dölja för Jesus när denna dag kommer ske.

Guds vishet och godhet är stor.

Ett annat alternativ är att till och med Fadern endast vet om alla de händelser som måste uppfyllas för att dagen ska kunna komma (vad som ligger i planeringen) – men att till och med han inte vet exakt vilket datum det kommer att bli. Detta tror jag dock inte på. Jag tror att Gud är allsvetande och vet allt om framtiden, även tidsangivelser, men jag är inte helt bombsäker. Man kan se profetior i Bibeln som är angivna tidsmässigt vilket jag tycker styrker min synpunkt. Jag tror att han kan veta allt som kommer att ske i allas liv, veta när och vilka hårstrån som faller i vilken ordning från våra huvuden – men kan det kanske vara så att man inte behöver veta / kan veta hur snabbt det sker i ”absolut tid”: Att Gud så att säga vet hur hela filmen är skapad, med allt dess innehåll i alla detaljpauser, men inte hur snabbt vi människor väljer att spola upp den filmen (x1/x1.25/x1.5 o.s.v.). Tid är relativ enligt Einstein. Möjligen är tiden en illusion.

Kanske är tiden så pass formbar att man inte kan specificera detta i detalj, eftersom de troende har makt att styra i tid och forma världen så som de vill (i enlighet med Guds löften i sitt Ord).

Svar på svårare frågor – om Guds godhet

​Om Gud och straff

Är han inte för straffande? Varför var han så snabb att skicka plågor och utrota folk förr i tiden? Varför straffar han inte längre lika hårt? Är inte det orättvist eller okonsekvent?

Hur kan en god Gud mana oss till att leva i gudsfruktan för honom samt att vi ska arbeta med fruktan och bävan för vår frälsning?

Hur kan en god Gud inte förlåta synd om någon helt vänder om?

Måste en god Gud verkligen straffa ondska och döma världen?

Är det inte orättvist av Gud att straffa oss för synd om vi föds som syndare?

Hur kan Gud tycka att döden är ett rättvist straff i Mose lag? Exempelvis döms en man till döden av Gud eftersom han samlat ved (och därigenom inte varit stilla) på sabbaten(!)

Hur kunde Gud göra rätt i att straffa Job så brutalt när han var den mest goda av alla dåtida människor?

Om Jobs bok

När skrevs Jobs bok?

Jobs åsikter:

Andra utlåtanden från Job:

Vad gör Job för potentiella fel?

Vad gör vännerna för potentiella fel?

På vilket sätt skiljer sig vännernas ståndpunkter mot Jobs?

Vad anser Elihu?

Vad anser Gud?

Hur kan det vara rätt att skicka generationsförbannelser på människor. Varför drabbas oskyldiga av föräldrars synder?

Hur förklarar man då Jobs barns straff?

I det nya förbundet är generationsföbannelser brutna

Hur kan en god Gud ibland straffa oskyldiga tillsammans med skyldiga i ett enda svep?

Hur kan Gud straffa ett helt land genom en kungs synd, som i fallet med Davids initiativ till folkräkning?

Hur kan Gud först hota Hiskia med sjukdom och sedan ändra sig när denne blir ledsen över det?

Varför straffades Juda trots Josias godhet?

Varför drabbades kommande generationer i Israel av svält pga. Sauls synder?

Hur kan jag älska en Gud som kastat stora delar av min släkt i helvetet?

Om endast Jesus blod kan betala priset för synd, varför skickas människor över huvud taget till helvetet – om de alltså ändå inte kan betala av sitt straff? Är det för att straffas? Det verkar ju som att Gud aktivt straffar där, eller?

Det sägs att tillvaron i helvetet, samt senare i eldsjön, är evig. Vore det inte mer gott att låta folk brinna upp efter en ändlig tidsperiod och därmed sluta existera?

Hur kan en god Gud tycka att en evighet i helvetet samt eldsjön är rättvist efter ett kort liv levt i okunskap och blindo där diverse ”små synder” förvisso gjorts?

Innebär helvetet och sedan eldsjön en evig plåga?

Hur försvaras evig plåga sett till att Gud är kärlek, älskar oss samt förlåtande och barmhärtig och inte bestraffar för evigt?

Det finns olika anledningar till att eldsjön just är evig:

Om Gud är nådefull och barmhärtig, varför kan man inte omvända sig i helvetet eller eldsjön och därefter komma till honom, eller kan man det? Vore inte det mer gott och barmhärtigt?

Varför tvångsfrälser inte Gud människor?

Varför fick inte de fallna änglarna en rättvis chans att omvända sig? Eller fick de det?

De fallna änglarnas historia

Varför fick inte djävulen en chans till omvändelse? Eller fick han det?

Straffar Gud aktivt i helvetet samt eldsjön? I så fall: hur kan en god Gud aktivt plåga sina skapelser och barn i all evighet?

Kunde inte helvetet eller eldsjön vara ett mer neutralt fängelse utan så brutala plågor? Ungefär såsom ett fängelse i dagens Sverige endast håller fångar i schack?

Varför har Gud inrättat domedagen?

Älskar Gud att straffa och plåga syndare? Är inte det i så fall ont?

Hur kan en god Gud insätta regler för ett folk att de ska offra (slakta och bränna upp) stora mängder boskap och fåglar, såsom det var för Israel? Älskar Gud att se levande varelser dödas?

Varför tillåter han att kristna smutskastas och förföljs?

Inkopierat: Kan Gud straffa kristna?

Varför skickade Gud profeter till städer då han visste (och till och med berättar för dem) att de skulle bli förkastade och plågade?

Varför tillät Gud slaveri? Är inte Guds lagar om slaveri till Israel omänskliga och omoraliska?

Tema: Om Gud och ondskan: Varför finns det ondska i världen?

Varför finns det ondska i världen om Gud är god? Har inte Gud skapat ondska? Var kommer den annars ifrån om inte från alltings skapare?

Varför blir djuren och växterna straffade genom människors ondska? Hur kan en god Gud tillåta det?

Men är inte Gud allsmäktig och bör han inte då ta bort ondskan?

Varför skapade Gud människan om han visste att majoriteten av oss skulle hamna i helvetet samt slutligen i eldsjön?

Hur kan det vara gott att skapa oss?

Varför designade han inte de som slutligen inte blir frälsta på ett annat sätt ursprungligen så att de istället till slut blir frälsta och kommer till honom?

Varför visar han inte fler människor syner av helvetet så att de blir varnade och kastar sig på räddaren Jesus?

Om Gud ger människor drömmar, varför ger han inte då fler varningar om helvetet istället för små tilltal? Varför ställer han inte alla på kanten och visar framtiden?

Varför slår man i tårna och fryser i denna värld som Gud skapat?

Varför välsignar han onda människor med barn och därmed låter barnen växa upp i misär?

Varför gav han oss inte Helige Ande direkt så att vi, precis som det verkar vara i himlen, älskar honom och inte gör några dåliga val = faller för synd? Varför inte ge tillräcklig kärlek till honom på en gång? Varför inte mer av den än människans svaghet för synd?

Varför skapade Gud djävulen om han visste att djävulen skulle synda?

Tema: Varför är djävulen här?

Varför straffade inte Gud djävulen direkt?

Varför satte han djävulen på jorden tillsammans med människan? – Varför tillät han sina älskade barn att få kontakt med den onde och sedan vilseleda dem?

Varför hamnade inte djävulen i helvetet på en gång?

Varför får djävulen vara kvar här fortfarande? Varför får denne tillåtelse att fortfarande plåga oss människor?

Varför tar det en sådan tid innan domens dag kommer?

Varför kommer djävulen att släppas lös igen efter de 1000 åren efter att Jesus kommit tillbaka?

Varför har han skapat helvetet och eldsjön?

Skapades helvetet och eldsjön enbart för djävulen och hans änglar?

Varför kastar han goda, oskyldiga människor till helvetet?

Han har inte svarat på mina böner. Varför?

Han har inte hjälpt mig. Varför?

Han har hjälpt massor av onda människor. Varför?

Är Gud partisk?

Hur kan världen vara så orättvis om Gud är God?

1. Varför går det ofta väl för de som gör ont?

2. Varför går det inte väl för alla som gör gott?

3. Varför drabbas oskyldiga?

Skickar inte Gud ondska till världen?

Varför förser Gud med kraft till handen som dödar ett litet barn?

Om Gud och straff