Table of Contents

Kan kristna ha det bättre på något vis?

Introduktion

Jag vill ge ett påstående:

Du kan inte ha det så särdeles mycket bättre som frälst människa.

Detta bland annat eftersom:

Vi har fullkomlig hälsa,

Evigt liv,

Och allt välstånd.

Vänner och bekanta i mängder.

En oerhörd mening med livet på jorden. Ett stort uppdrag!

All andlig välsignelse i himlen.

Den fullkomlige Guden, Fadern, samt Sonen och Anden vakar över oss och förser oss med all glädje vi behöver när vi är med honom.

Gud bor inom oss vilken är den största, djupaste, mest genuina och uppfyllande relationen som kan tänkas.

Anden ger oss total kärlek, glädje, frid, trohet, godhet, mildhet, vänlighet, tålamod, självbehärskning.

Vi kan göra allt vi företar oss. Till och med större gärningar än Jesus gjorde på jorden.

Allt vi ber om ska vi få.

Vi ska inte bekymra oss över någonting.

Dessutom väntar:

Evigt fullkomligt liv från härlighet till härlighet.

Att få se och utforska Gud mer och mer.

Förmodligen nytt utforskande i all oändlighet framöver eftersom Gud är ofattbar/omätlig, kärlek och kapabel till allt skapande.

En skara med människor, Gud och andra varelser i rungande liv, perfekt kärlek, förblindande glans och gnistrande harmoni i en värld vi knappt kan föreställa oss.

Vi är också på en resa där vi lär oss dag för dag och väntar på det saliga hoppet. Det blir bättre för varje dag om vi stor fast i honom. Det är som att vi har bokat in en utomlandsresa om två månader till ett varmt och ljust land med vår lyckliga familj. Väntan i sig är något som är kul och att uppskatta. Det gör både att man får en längre upplevelse, att man stärker förväntan inför framtiden och att resan i sig blir bättre (så länge man inte överplanerar eller stressar utan bevarar sitt hjärta i enkel tillförsikt).

Det kan också jämföras med en idrottsman som tränar inför OS om 10 år och vet att han kan stå där med guldmedaljen. Han skulle dock inte vilja vara utan resan dit med dess träningar, tävlingar, uppgångar och motgångar. Guldet blir mer värt om man vet vad som krävdes för att nå dit.

Där står vi. Vi är i frälsningen men måste hålla ut. Vi måste bli kvar i vår första tillförsikt och kämpa trons goda kamp genom att göra som han säger.

Okej. Jo, jag vet kanske läsaren tycker. Men allt är väl inte bra för troende ändå? Jodå. Här nedan listar jag några tänkbara motargument och direkt inpå – dessa motarguments motargument!

Motargument?

Förföljelser ges i det nya förbundet

Jo, det är sant. Det står att vi kristna kommer att lida förföljelse och att kanske bli dödade med svärd för vår tro, även om vi har makten över djävulens välde att driva ut demoner. Detta bör dock inte påverka oss negativt, framför allt av följande anledningar – som jag ser det;

Dels lever vi här i mörkret och väntar vår frälsning, men i Anden är vi i harmoni. Vi rubbas därför inte av det som sker utanför oss. Alla Andens frukter finns där.
Dels spelar det inte någon direkt roll om vårt yttre bryts ned. Det kommer det ändå att göra och när det skett hamnar vi ögonblickligen i det perfekta paradiset där inga tårar och ingen smärta finns.
Dels är det stärkande och gör att vi kan bli ännu starkare i vår kamp mot mörkret här nere och därigenom bära ännu mer frukt för Guds och även vårt eget framtida bästa.
Dels möter Anden oss starkare när vi står upp för vår tro. Han växer till och då vi fylls med mer av Gud mår vi bättre, har det bättre och bär mer frukt än annars. Apostlarna gick med glädje vidare och vek inte ned sig även om de blev stenade. De sjöng lovsånger i fängelser. Vissa kristna, har jag hört någonstans ifrån, har prisat Gud medan de bränts som facklor. Det var nog inget som de var tvungna att pressa fram i köttet, utan det skedde nog bara spontant.
Dels får vi belöningar för förföljelser som sker. Det är som att göra armhävningar – några minuters smärta, men med mycket långvariga bestående fördelar. Jag skulle välja att göra armhävningar framför att inte göra det. Det är definitivt värt det!
Sen kan vi bli uppväckta igen och så leva fortsatt i glädje och gärning.
Vi bör också kunna leva unoffendable och inte över huvud taget påverkas negativt av förföljelse. Har vi någon glädje i vår kropp eller något på jorden såsom vårt hus? Om inte kan man tokflöda i kallelsen och frukterna ständigt och förföljelse kan snarare vara roligt och uppfriskande!

Vi får smärta för andra människor eftersom de kanske går förlorade

Varför ger Gud oss den smärta vi får när vi som frälsta ser att många andra är på väg att gå förlorade?

Flera av argumenten till varför förföljelser ges gäller också i denna fråga skulle jag säga. Två punkter vill jag framförallt nämna:

Gud vill att alla ska bli frälsta och då krävs bön för själarna som är på väg att gå förlorade, samt vittnande. Om vi bara vore helt nöjda hela tiden skulle vi inte uträtta något exempelvis genom bön för de otroende.
Gud har också känslor och han sörjer de otroende som kommer att hamna i helvetet. Vi har nu blivit som Gud i Anden och känner han sorg och smärta fram till domens dag så kommer vi också att göra det. Vi kan inte på något sätt vara ”bättre än Gud”.
Vi hade smärta tidigare när vi levde i synd och den borde ha varit oerhört mycket större än det vi känner nu. Djävulen kan plåga en människa oerhört eller ge den vad denne vill efter sina begär, vilket biter dem i svansen senare.

Sedan vill jag också nämna att:

Den själsliga smärtan kan försvinna bort när man bett för vissa själar och fått visshet om att de kommer att bli räddade. Då utbyts smärtan mot en oövervinnelig glädje.
Vi bör vara i en slags inre frid inombords på grund av kärleken till Gud. Detta är en tillflyktsort som vi alltid har, och den kärleken borde helt övertrumfa den sorg vi har för de som är på väg åt fel håll. Det vi har fått är så oerhört mycket större än det vi temporärt saknar. I världen får vi lida, men han har övervunnit världen. Vi kan ha fokus på det himmelska och aldrig någonsin tveka eller sakna något. Allt är givet oss.
Det står att vi inte ska bekymra oss över något utan låta alla våra önskningar bli hörda inför Gud. Han kan ta bort den själsliga smärta kring de otroende man upplever om man önskar.

Jesus märkte att de ville fråga honom, och han sade till dem: ”Ni frågar varandra om det jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, ännu en kort tid och ni kommer att se mig. Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje. När en kvinna ska föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, minns hon inte längre smärtan i sin glädje över att en människa är född till världen. Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er. (Joh 16:19-22)

Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.

(Joh 16:23-24)

Sedan vill jag också påpeka att det kan vara så att det är vårt tidigare jag som spökar i känslor. Alla känslor är inte berättigade eller kommer från Gud, utan de kan komma från djävulen. Vi kan exempelvis gå och oroa oss för vår egen frälsning på ett obefogat sätt. På ett sätt bör vi ha en gudsfruktan men lever man i genuin verksam tro och omvändelse bör man kunna betrakta sig som räddad och kunna vara fri i det. Anledningar till problemen kan vara andliga attacker eller härstamma från bristande kunskap. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.

Man kan nog be bort denna smärta. Allt är möjligt genom bön.

Relationer med biologiska släktingar upphör

Ja, men vill du verkligen vara med dem? I Anden är ni helt olika. Det är bättre att inte vara med dem utan istället separeras ifrån dem för att helgas och bli mer lik Gud för att kunna leda dem rätt. Det är en välsignelse att slippa dem. Missförstå mig inte. De är kvar i mörkret. Själen och dess band, köttet och tankar kan säga att man vill vara med dem, men det nya hjärtat säger att det långsiktigt inte är bäst. Vi vill ju lämna synden och vårt gamla liv bakom. Då bör vi också vilja lämna onda, destruktiva relationer som smutsar ned oss. Dessa är djävulens barn som följer och tjänar det onda. Alltså är det bättre att slippa långsiktig gemenskap med dem, vilket Gud oftast leder till. Däremot kan vi vittna för dem och be för dem så att de snabbt blir frälsta och därefter är det lämpligt att återses mer permanent.

Men man kan be om deras uppväckelse från det andliga döda och verkligen frälsa dem. Då får de evigt liv och kommer aldrig att dö om de står fast i tro. Alternativt blir de martyrer eller så och hamnar i himlen (en vinst).

Andra troende tas ifrån en.

Ja, men vi är alla på en resa. De går omedelbart till paradiset och döden är på ett vis en vinst. Döden är en vinst för dem. Du blir kvar och får ytterligare tid att verka för Gud innan vilan kommer. Du kan göra några extra armhävningar och verka i kärlek ett tag till, innan de eviga boningarna väntar. Man kan även återuppväcka dem för att gå emot djävulens attacker. Om det var Guds vilja att de skulle dö som martyrer kan man glädjas i det.

Vilka alternativ finns? Att man blir frälst och direkt dör? Eller att alla får vara kvar tills Jesus kommer tillbaka? Se kommande punkter nedan:

Vore det inte bättre att få dö eller bli uppryckt direkt efter att man blir frälst så att man får lämna jorden med dess ondska?

Att vara kvar är bättre än att dö direkt eftersom:

Man får bära frukt för Gud. Man får chansen att tjäna den man älskar innan evigheten väntar. Det är en chans man inte vill missa.
Hur skulle fler annars bli frälsta? Vi är Kristi kropp på jorden. Vi används nu såsom Guds profeter användes i GT för att leda människor och folk till omvändelse till Gud. Gud ”behöver” oss på ett sätt, liksom han behövde profeterna. Han kan givetvis tala ändå, men vi är ett gott verktyg som Gud använder. Det bästa för de otroende är definitivt att vi blir kvar på jorden. Här kan man se bortom sig själv och se till helhetens bästa.
Vi kan få glädjen att se hur andra kommer till Herren.

Man får själv chansen att leda folk man älskar till Gud eller göra annat som man vill se uträttat här på jorden. Allt vi ber om ska vi få, även i jordelivet.

Dessutom är den perfekta friden, kärleken och glädjen i oss permanent så vi behöver inte befläckas av denna värld utifrån. Det eviga livet har redan börjat och det är underbart! Det vore konstigt om man bara dog eller blev bortplockad på en gång. Vi får allt i frälsningen men blir kvar i vår kropp. Ingen skada skedd. Men en vinst och en möjlighet.
Vi får gå och längta samt förbereda oss inför evigheten. Kanske vill du hellre bli överraskad av att få en enkelbiljett till en söderhavsö och leva där resten av ditt liv med avresa om 4 veckor så att du först får 4 härliga veckor att både längta och förbereda dig och tala med de du känner, än att du får reda på att du åker iväg nu direkt – om 10 min? Det gäller nog inte alla, men många skulle gärna vänta.

Vore det inte bättre om alla frälsta var kvar tills Jesus kommer tillbaka? Då slipper ingen troende mista någon annan och vi får ännu längre tid till att tjäna Gud och bidra till hans rike?

Om alla frälsta var kvar till Jesus kom tillbaka så …

Finns det större risk att man faller ur frälsning. En stor motståndare till kristnas frälsning är uttråkan. Man blir inte kvar i den första kärleken. Andra förförelser är djävulens alla tricks, frestelser från världen och mänskligheten, skador eller åldrande kroppar, skador i anden eller själen. Bär man på sådana länge kan det bli jobbigt. Därför kan det vara bra att inte leva i tusentals år, för att slippa tappa bort sig och därmed gå förlorad.

Kanske att det blir tufft att leva tusentals år i denna världs ondska – att se så många gå förlorade och se djävulens insteg överallt och i det tappa kärleken, även om man själv har det bra.

Gud kanske vill det. Men: Det faller på oss att låta det ske! Om vi hade predikat evangeliet till alla folk och gjort Jesu befallningar istället för att gå genvägar, egna vägar, ta hand om sig själv, spara sig m. m. så hade han kanske kommit mycket tidigare. Det står att de kristna påskyndade Herrens ankomst.

Gud vill kanske att vi ska vara kvar och leva länge. Det skulle krävas mycket av oss att gå emot den förgängelse som finns i denna värld på grund av synd, gifter och förfall. Allt är möjligt genom Guds Ande, men trots detta så dör många troende ganska tidigt. En del tror jag sliter ut sig på ett sätt som inte är enligt Guds vilja. Man tar inte hand om kroppen och låter Gud verka genom en i rätt takt. Även Jesus blev trött och vilade. Anden är villig men köttet är svagt. Naturlagarna som är i bruk nu och omgivningarna vi har gör att vi dör trots att vi har Guds Ande. Det är upp till oss att stå emot ondskan och döden här nere. Jag tror inte att Gud vill att någon troende ska vara sjuk, utan vi ska ha liv och liv i överflöd, men det drabbar oss på grund av vår oförmåga att låta Guds Ande verka i oss och styra våra tankar i linje med Guds sanning. Tänk om det är så att Gud skulle vilja att alla troende levde i, säg 300 år, men att det inte går för någon på grund av köttslig svaghet och brist på kunskap. Vi ska förlösa Gud inom oss. Det är dealen. Han befaller Josua: Var stark och frimodig. Han säger också: ”Stå emot djävulen, så ska han fly från er” och ”Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar”. Jesus säger också att: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?”(Joh 11:25-26). Jag tror att vi kan leva i tusentals år på jorden tills Gud plockar bort oss.

Man lider över världens ondska och okunskap.

Jo, men samtidigt gläds man åt att man själv har hittat sanningen.

Vad är alternativet? Att bli kvar i oförstånd och blindhet och inte få insikt om ondskan? Nej, det går inte. Vi blir frälsta, blir ett med Gud och får då kunskapens Ande utgjuten i oss. Vi har kommit till omvändelse, vill gå på Guds väg och vill fly från ondskan och strida emot den. Hur ska man kunna säga nej till ondskan om man inte känner till den? Hur skulle man kunna känna till ondskan utan att ogilla de som uträttar det onda och lida med det eller de som drabbas av ondskan? Hur skulle man kunna vara ett med Gud som kommer att döma världen för dess ondska om man inte hatar och blir vred över ondskan? Det är ingen direkt potentiell möjlighet för Gud att låta oss vara omedveten om den.

Ett annat alternativ är att dö eller ryckas upp direkt. Hur skulle vi då kunna tjäna Gud och lämna vittnesbörd till andra människor? Hur skulle då fler kunna bli frälsta? Hur skulle då de otroende få veta att vi blivit räddade till himlen och inte gått förlorade till helvetet eller flytt till en söderhavsö? Gud vill att vi ska vara här som hans ambassadörer. Man kanske till och med känner till ondskan där uppe. Det verkar som att heliga står inför Gud och gläds åt domarna i den sista tiden.

Vi har fått all kunskap och all insikt genom den Helige Ande. Denna gåva leder dock till en överväldigande glädje som bör övertrumfa olyckan över ofrälsta människors tankar och bestyr samt världens förfall. Tänk igen att vi väntar utlandsresan där framme. Flyget går inte ännu, och vi kan och bör inte göra oss själva blinda (blunda för flygresan som kommer) när vi nu fått Anden. Därför får vi stå ut, men vi kan alltid tänka på det som väntar och drömma oss bort, alternativt gå i Anden. Vi har inte givits modlöshetens utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. En Ande med kärlek, glädje och frid. Anden övertrumfar allt annat.

Vår kunskap om det onda kan dessutom verka till Guds och allas vårt bästa genom att vi kan verka starkare i vår kallelse. Därigenom kan större lidande genom ondskan och okunskapen leda till en större iver och mer fruktbärande.

Man kan be att Gud tar bort lidandet över ondska och okunskap.

Man kan kanske till och med välja att gömma sig som en munk bortanför världen och människor och tjäna Kristus på det sättet tror jag. Jag tror att Gud skulle tillåta det, även om vi är kallade att sprida evangeliet.

Gud straffar kristna som syndar

Gud kan vid synd straffa med:

Sjukdom

Genom att ta nattvard felaktigt.

Genom att vara otrogen med Isebel.

Svaghet

Genom att ta nattvard felaktigt.

Död (till och med plötslig)

Genom att inte ge alla pengar man har utan smussla undan något vid insamling,

Genom att veta om att ens man smusslat undan en del av pengarna man kan ge och istället ger resten och sedan ljuga genom att säga att det var alla pengar de fick: Ananias och Sapphira (var de dock helt säkert kristna? – åtminstone var de helt med i församlingen och Petrus visste hans namn).

Genom att ta nattvarden utan att urskilja Herrens kropp därför är några insomnade bland er.

Att Jesus lämnar församlingen

Genom att inte vända om och hitta tillbaka till den första kärleken (trots att de prövat så kallade apostlar och sett att de var falska samt att de hade stor uthållighet utan att tröttna).

Att han strider emot dem med sin muns svärd

Genom att hålla fast vid nikolaiternas lära (Bileams lära) (trots att de hållit fast vid hans namn och inte förnekat tron på honom).

Att han ska komma till dem som en tjuv

Genom att inte vända om från död och komma med levande tro.

Att bli straffad generellt eller inte bli frälst, spydd ur Jesus mun

Genom att som församling ha namn om sig att leva, men istället vara död (inte ha fullkomliga gärningar) och senare inte omvända sig = vakna upp.

Genom att vara ljummen.

Sedan kan kristna

Bli utlämnade av församlingen till Satan för köttets fördärv

Genom sexuell omoral.

Uteslutna ur församlingen

Genom att inte vända om från synd.

Bli skarpt tillrättavisad av bröder

Vid synd.

Detta är insatt i hans skapelseordning. All ondska har en konsekvens.

Man kan förlora frälsningen.

Men detta krävs för att vår fria vilja inte ska övertrumfas. Alternativet är att plocka bort vår fria vilja och göra oss till robotar för en tid och det är inte möjligt p.g.a. Guds karaktär. Han har gett oss vår fria vilja sedan barnsben för att vi för evigt ska välja honom och det rätta i övrigt. Denna goda gåva tar han inte ifrån oss.

Han leder oss istället med stark hand tillbaka till honom om vi är på villovägar och han stärker oss till att övervinna alla hinder. Han prövar oss aldrig över vår förmåga och han frestar oss aldrig. Det gör antingen vi själva, eller så tillåter vi den onde att få detta inflytande över oss.

Vi har fått Anden som ett sigill och han lovar att han ska bevara oss, gå efter de förlorade fåren, hjälpa oss och leda oss in i hela sanningen, att vi ska bli bevarade från den onde och annat ont. Han gör det verkligen så bra han kan för sina barn.

Okej, men om alla dessa negativa saker egentligen är positiva, borde det då inte vara bra om även sjukdom ingick i det nya förbundet, så att vi fick chansen att lida mer och därigenom bära mer frukt?

Sjukdom i sig är inte bra. Och det är inte något som i min doktrin Gud vill skicka på någon som söker honom av hela sitt hjärta, litar till honom och tror på honom i nöd och lust.

Vi kan gå i kraft och styrka ändå. Vi är renade och helgade och har all kraft att göra Guds verk. Men i svaghet kan hans kraft fullbordas. Därför är självvald temporär svaghet något bra. Även attacker utifrån kan vara stärkande i och med att man får kraft att stärka sin tro. Självvald fasta eller onda människor som drabbar en är något helt annat än att råka ut för en sjukdomsattack och låta den ta över en. Om vi har Gud inom oss bör vi kunna vara fria och skina som ljus för Jesus. Vi bör inte drabbas av något som förgängelse om vi inte vill drabbas av det och kan stå fast i tro på Guds godhet och löften i Ordet. Vi ska vara ljus i världen. Ett heligt folk. Där endast människor kan döda vår kropp, men ingenting annat kan skada. Det är ett oerhört vittnesbörd.

Lidande i sig är inte bra. Gud fostrar och tuktar den han älskar. Men vilken god far skulle själv leda in sin son i något ont i onödan, om lärdomen kan tas emot eller uppdraget kan utföras, eller vittnesbördet ges på ett annat minst lika bra sätt? Det gör ingen. Jag tror inte att Gud gör det i det nya förbundet – det har vi löften kring (Jes 54:15 – vilket jag tror innefattar det nya förbundet: Om någon angriper dig kommer det inte från mig, den som angriper dig ska falla för dig.) När han fostrar och tuktar tror jag det är för att vi redan själva har klivit ur hans goda vilja och är på villovägar. Då låter han tuktan ske så att vi ska förstå, lära oss och komma tillbaka rätt. Dock kan martyrdöd vara ett starkt vittnesbörd. Ofta leds nog kristna in i lidanden som för Paulus, för att däri kunna göra mer av Guds vilja, men hade viljan kunnat utföras på ett annat sätt i ett lika stort mått hade det nog varit att föredra.

Sorg och lidande efter Guds vilja tar man inte skada av:

För även om jag gjorde er sorgsna med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, för jag såg att brevet gjorde er sorgsna, om än bara för ett tag. Men nu gläder jag mig, inte för att ni blev sorgsna utan för att sorgen har lett till ånger. Ni blev sorgsna så som Gud vill, och därför har ni inte tagit någon skada genom oss. En sorg efter Guds vilja ger en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. Se vad den här sorgen från Gud har fört med sig hos er: vilken hängivenhet, vilka förklaringar, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! I allt har ni visat er oskyldiga i den här saken. (2Ko 7:8-11)

Men sjukdom är inte Guds vilja.

Sen kan man acceptera att Gud vet bäst och har satt upp förbundet så: vi ska hela sjuka och själva inte drabbas, men inte nödvändigtvis hindra folk från att fasta eller från att råka i förföljelse då det är något vi själva ger oss in i av egen vilja.

Prövar Gud oss inte?

Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt.

(Joh 15:1-2)

Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet. Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. Ingen av er ska behöva lida som mördare, tjuv, förbrytare eller för att han lägger sig i andras angelägenheter. Men om någon får lida som kristen ska han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder Guds evangelium? Och om den rättfärdige knappt blir frälst, hur går det då för den gudlöse och syndaren? Därför ska de som får lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare och göra det som är gott.

(1Pe 4:12-19)

Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.

(1Ko 10:13)

Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan!

(1Ko 10:14)

Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet. Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner: Min son, förakta inte Herrens fostran och tappa inte modet när han tuktar dig, för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär. Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

(Heb 12:3-11)

I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte drunknade de. Genom tron föll Jerikos murar, efter att man hade gått runt omkring dem i sju dagar. Genom tron slapp den prostituerade Rahab att gå under med dem som inte trodde, eftersom hon välkomnade spejarna som vänner. Vad mer ska jag säga? Tiden räcker inte för att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, stängde lejons gap, släckte rasande eld och undkom svärdets egg. De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten. Kvinnor fick sina döda tillbaka genom uppståndelse. Andra blev torterade och accepterade ingen befrielse, för de ville nå en bättre uppståndelse. Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade. Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet.

(Heb 11:29-40)

Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar. En ringa broder ska berömma sig av sin höghet, men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset. Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan. Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som blir frestad ska säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder. Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker.

(Jak 1:5-7)

Gud frestar inte. Av typen: skickar ondska i närheten i onödan sittandes med armarna i kors av illvilja.
Gud tuktar, agar och fostrar. Han älskar oss och vill rena oss. Därmed kan han skicka det onda som vi ändå lever i för att vi ska inse dess problem, stärka oss ur det och låta oss gå fria.
Gud rensar oss på dåliga grenar så att vi kan bära mer frukt. Alltså att han tar bort det onda i oss. Det kan göra ont om man själv håller fast i det, och även annars ett litet tag efteråt på grund av såret som bildas.
Gud prövar oss för att se om vi står fasta i tron och därmed vinner frälsning eller annat. Det är inte att skicka ondska utan att föra in en i situationer för att se om vi litar till att han helar, räddar och håller i alla kläder och typer av väder. Det är inte att leda in i djävulens fällor.

Dock är det nog bra att inte helt bli beskyddad ifrån det onda av Gud utan att istället han låta sina söner och döttrar själva lära sig hur de ska kunna stå emot det onda. Lidande är endast bra om det stärker i längden. Lidande som gör en mer vek eller rädd genom att själen tar skada är inte bra utan bör undvikas. Jag tror att många kristna är starkt skadade av de lidanden de har gått igenom i sina liv. Därför har de svårt att komma in i Guds enorma vilja för deras liv och våga ta emot och bli välsignade av det goda som han vill ge. Om vi kan leva helgade och starka, kämpa i Guds vilja för honom och leva i kärlek till oss själva, andra människor och Gud utan att utsättas för problem jämt och ständigt så behöver vi inte bli utsatta för lidande. Hans kraft fullkomnas där, ja, men de flesta kristna har redan lidit massor som ofrälsta, så om man tar lärdom av det och utvecklar en god karaktär ändå behövs nog inte mer lidanden för att hans kraft ska fullkomnas.

Det som fullkomnar ännu mer är rätt kunskap genom förnyelsen av sinnet. Det kan ske genom Guds Ord och vishetens Ande. Man behöver inte plåga sig själv eller låta sig plågas, nödvändigtvis. Det står att den som har fått lida har slutat att synda. Om man kan påminna sig om tidigare lidanden och extrapolera in i framtidens nya situationer behöver man inte erfara nya lidanden. Lidande ödmjukar, men man kan vara ödmjuk ändå, genom att besitta stor kunskap om Gud och fruktan för honom.

Vi lever i en ond värld där sjukdomar attackerar, drabbar och smyger sig på människor. Gud vill att vi ska stå emot sjukdom och driva den ifrån oss. Detsamma gäller med lidande på grund av andra brister eller förföljelser. Vi ska själva be emot detta. Vi ska be så att vår glädje blir fullkomlig. Vi ska sprida Guds rike på jorden. Vi har den skyldigheten och det ligger inte på Guds spelhalva.

Varför kan då människor skada oss? Varför har de makt att påverka oss, men inte sjukdom?

Sjukdom kommer utifrån och sätter sig på eller i Guds tempel för att förstöra långsiktigt. Och

Det är inte fruktsamt för tillfället. Det är ibland stärkande i längden för den drabbade, men ofta inte.
Det är inte imponerande. Det är ett dåligt vittnesbörd.
Det vore inte rätt av Gud att inte låta oss ha kontroll över vår hälsa och välstånd när han skickat den helige Ande in i oss. Vi är den helige Andes tempel. Vi är perfekta. Sen kommer saker utifrån som vill förstöra för oss men i förbundet har vi makt över allt sådant. Vi har makt över alla sjukdomsandar och vår kropp vårdas av Helige Ande.

Däremot, att onda människor kan förfölja och till och med snabbt döda oss är positivt då det

Ger dem starka vittnesbörd (genom att vi inte berörs eller till och med gläds under motgång, hot och våld) så att de kommer till tro.
Vi får belöningar på grund av förföljelse som onda människor använder sin fria vilja till att utföra på oss, inte på grund av att vika ned oss eller släppa in sjukdom.

Vad är skillnaden?

Sjukdom kommer från den onde, demoner och förfallet i världen, vilket Jesus övervunnit.

Sjukdomsandar kan därför inte rubba oss om vi står fasta i tro. Vi befaller dom att ge vika. Detta kan Jesus ge oss i det nya förbundet. Men demoner i onda människor kan plocka upp påkar och jaga oss genom dessa människor, och dessa onda människor stoppar vi inte alltid? Varför inte? Allt är möjligt genom bön! Varför är vi då lovade förföljelse?

Jesus har inte övervunnit att människor kan använda sin fria vilja på ett ont sätt. Han har besegrat ondskan i andevärlden, men den lever kvar här ändå genom att onda andar fortfarande är här, samt att människors inre fortfarande är ont.

Jag antar att vi har makten över ondskans hela andevälde med sjukdomsandar, plågoandar, lögnandar och trubbel. Vi har även makt över skapelsen genom Jesus så att vi kan ge liv åt träd och växter, till människor och djur. Vi kan sprida liv. MEN, det vi inte har full kontroll över – på samma sätt som Gud(!) – är människors fria vilja. Den respekteras. Människor väljer att använda den enligt Guds vilja eller enligt djävulens vilja. Gud och vi är utanför detta. Gud kan naturligtvis gripa in. Han är allsmäktig, men så är inte upplägget. Den fria viljan verkar vara som en naturlag som följs, om inget särskilt sker. Just som att gravitationen kan upphävas (kristna och demonfyllda kan ibland flyga), men det krävs bön och mirakel – något särskilt för att det ska ske. Gud kan verka i människors hjärta. Han kan förhärda folks hjärtan eller föda dem på nytt genom Anden, men på något sätt så är det en relation där. Där vi har fått jorden och ska bevara den genom våra fria vilja och våra handlingar. Gud ingriper genom bön. Viss förföljelse kan definitivt stoppas genom bön. Dock kanske inte all. Det kan möjligtvis vara eftersom vi inte genom bön kan stå emot att majoriteten av mänskligheten alltid väljer att göra ont. Människor gör val varje sekund och lever permanent skadade i ett flöde med den onde – på hans väg ned till fördärvet. Det är många böner som ska bes för att precis alla förföljelser ska undvikas. Så länge det finns ofrälsta och djävulen och hans armé är här så krävs det enormt mycket bön för att hålla världen utan onda val och i förlängningen, förföljelser. Hur skulle vi troende kunna be så att vi aldrig drabbas av några av de återkommande, ständiga onda val som de flera miljarder onda människor som nu lever på jorden gör? Hur skulle det vara Guds vilja och hur skulle det fullbordas praktiskt att vi skulle bli så otroligt bevarade från precis varje liten minsta handling i ondska från varelser i kring oss – i synnerhet då han befaller oss att gå till dem och vittna för de otroende?

Människors fria vilja är på något sätt Guds vilja. Det går nog inte att helt överta precis alla människors vilja. Vi kan nog inte styra bort varje bilkrock, ont ord från hädare och stenar som plockas upp för att kastas. Jag tror att världen skulle se rätt så märklig ut då. Men ber vi emot att stenar inte ska träffa oss, så slipper vi tror jag, men då kanske vi drabbas av skriverier i tidningen, onda ord på fikapausen eller att djävulen attackerar vår bil medan vi sover så att den behöver tas in på verkstaden. Vi kristna är nog de som drabbas mest av onda val då vi är djävulens enda mänskliga fiender.

Allt är möjligt genom bön, men sett i ljuset av annat som skriften förbjuder, och vi fightas mot den fria viljan i människor här nere. Vi har alltså makt över:

1. Skapelsens förfall (sjukdom, död, dåliga skördar, vädret).

2. Alla onda andar (sjukdomsbringande, lögn, vrede, med mera).

Samt genom bön även att styra ihop situationer bland människor och att Guds Ande ska dra i människor och styra i viljan och val hos människor. Vi kan be dem till frälsning till exempel. Men människorna har en annan position än andarna och skapelsen i stort. De har givits jorden och därmed krävs det mer att hålla dem i schack. Allt annat kan fungera som marionetter i vår hand genom makten i vårt förbund, bön och änglars hjälp. Så kanske det inte är med människor. De är kanske inte helt marionetter som står under vår makt genom bön. Detta vill jag utforska mer. Hur kan vi be för andra. Kan vi styra dem helt? Delvis absolut, men på vilket sätt och kan vi göra det till 100%? Troligen inte då de inte har Guds Ande i sig utan styrs av sitt eget kött, sin egen döda ande och onda andar. Det är enklare för Guds Ande att styra moln och träd, som inte har verkar ha en egen vilja på samma sätt, eller att (kanske med änglar som utförare) låta fängsla in eller begränsa verksamheten för demoner, över vilka vi har all makt genom Jesus.

Jag tror att det finns flera nivåer i Guds vilja och att det är rätt på flera sätt att säga att Gud inte är allsmäktig på jorden – och varför ska vi då annars be att den ska ske, och varför ber Jesus: inte min vilja ske men din? Jag tror att vi måste be återkommande böner för att hålla världens illviljor i schack.

Har Gud gett oss precis allt?

Gud ger oss precis allt. Bröd om vi ber om bröd. Fisk om vi ber om fisk. Inte en skorpion. Men det blir upp till oss att välja det bästa sedan. Det kan vara bäst att löpträna även om det känns jobbigt. Gud ger oss nåd att inte göra det om vi vill. Han tvingar inte på någon fasta, men det kan vara det bästa för människor.

Han har verkligen gett oss allt.

Medarvingar till universum.

Kristus som skapat allt.

Ett med Gud.

Allt vi ber om ska vi få.

Han nekar oss inte.

Han är alltid för oss. Han kan inte vara mer för oss.

Han vill ge oss kraft och liv.

Dock fostrar han oss ibland för att bära mer frukt. Han kapar bort det onda.

“Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”

“sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska ni få allt annat också”

“Allt samverkar till det bästa för de som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.”

“Ta också trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar”

“Välsignad är vår Herre Jesu Gud och Far som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen.”

“Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.”

“Och Gud har makt att ge er allt nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.”

Gud inte bara är det bästa… han är för oss

Jag tror att Gud är maximalt god.

Han är allsmäktig.

Ingenting är omöjligt för honom. Han är kapabel till allt och har kraft att utföra allt.

Han är endast god, helt ren, fullkomlig i kärlek.

Alla hans beslut och vägar och tankar är helt rätta.

Han är helt makalös.

Men inte bara det.

Inte bara kan han göra allt gott och så, eftersom han är kärlek och i och med förbundet han har gett oss vill han också göra allt för oss. Han vill lyfta våra huvuden, han vill att vi ska må fullkomligt bra. Han vill att vi ska ha fullkomlig hälsa och gå i fullkomlig kraft. Han inte bara vill det utan han som är större än allt och sitter på en tron i sin fullkomliga helighet och ojämförbarhet, han önskar det av hela sitt hjärta.

Han önskar att vi ska ta emot och hejar på oss.

Han vill att vi släpper in honom så att han kommer igenom till andra och till oss.

Ingenting skiljer oss från honom. Han vägrar att släppa oss. Han har gjort allt för oss och kommer att fortsätta att vilja det absolut bästa för oss.

Låt oss se på oss själva med glädje och ödmjukhet i spegeln.

Min väg är fullkomlig.

Eftersom jag går på Guds väg (Herren styr mina steg. Jesus är vägen) och hans väg är fullkomlig. Så livet kommer att bli makalöst. Dock krävs Andens svärd?

Jag menar inte att jag är syndfri men det finns en nivå av att verkligen lita till att Gud leder på perfekta vägar.

Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också. Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.

(Luk 12:31-32)

Fear not, little flock; for it is your Father’s good pleasure to give you the kingdom.

(Luk 12:32)

Saknas något?

-Kan göra allt. Förstår allt. Får veta allt. Kan bedöma allt. Anden utforskar allt i Gud. Leder oss in i all sanning.

-Får allt. Har fått allt. Till och med något som är bättre än hela universum – Kristus har getts till församlingen (Gud själv!). All andlig välsignelse i himlen.

-Kan gå emot allt ont.

-Kan därför alltid göra ALLA slags goda gärningar mot andra och Gud. Ge ALLT till ALLA som behöver (om det är i kärlek gör man det (inte knark eller alkohol till den som inte ska ha)), hela ALLA, väcka upp döda. Be för alla andra så att alla deras hjärtans önskningar blir uppfyllda mirakulöst.

-Han ger oss alltid allt känslomässigt. Alla goda känslor i alla lägen. Glädje, frid, kraft och sådant som inte beror på någonting i världen. Helige Andes (Guds) kärlek är utgjuten i våra hjärtan, så om vi kopplar in oss i hjärtat bör vi ha det oändligt bra känslomässigt. Guds kärlek uthärdar, tror och känner allt.

-Beskydd från allt ont, förutom människors och andars förföljelse. Vi har dock makt över hela den ondes välde, men de kommer ibland att döda oss.

– Gud som är oändlig i kapacitet och oändlig i sin kärlek och liv och kraft kan inte vara mer för oss. Han kan inte heja på oss mer.

– Hans ok är milt och hans börda lätt. Han ger oss inga tunga bud. Allt som är av Gud besegrar det som är av världen.

– Bibeln är helt ren, fullkomlig, outtömlig, tillräcklig, vacker, nyckel till kontakt, livsguide, förklarar viljan fullkomligt, fullbordad.

Han svarade dem: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men de har inte fått det.

Matteusevangeliet 13:11 SFB15

Till nya förbundet:

Han kan göra exceedingly much more than you can ask or think.

Och han vill det

Utan mig kan ni ingenting göra.

Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.

Ingenting är omöjligt för Gud.

Allt är möjligt för den som tror.

Oändlig livsmanual

Oändligt görande

Oändlig kraft

Oändliga tankar, förstånd och ledning. Förstå rätt vad jag säger. Herren ska ge dig insikt i allt.

(2Ti 2:7)

Oändliga känslor

Oändlig kärlek

Oändlig kontakt med Gud

Oändliga tillhörigheter

Oändligt beskydd

Oändligt bönebeskydd.

Oändligt påhejande

Oändligt hopp om framtiden

Oändliga möjligheter

Oändlig frihet från det förflutna

Oändligt uppdrag. Oändligt roligt, meningsfullt och tillfredsställande.

Oändliga belöningar.

Allt samverkar till det bästa för oss övernaturligt.

Allt detta är evigt. Han lämnar oss aldrig.

Han kommer aldrig att lämna oss.

Löftet är kravlöst och ögonblickligt.

—–Dessutom finns oändliga chanser att ta emot det igen även om man är på sidan om? Men de som avfallit korsfäster honom på nytt,,,,,,,,,,,,,samt de som hädar helige Ande…. SKRIVAMER

Be en gång!

Jag kliver in och ställer mig i de böner som alla kristna ber om runtom i världen i Jesu namn.

Allt jag bett om i böner i himlen.

När man är fullkomligt uppe i Gud och i hans känslor så vill man bara ge bort allt man äger. Man bryr sig inte, tänker inte. Man är kär och därmed förstår jag Jesus ord: sälj allt ni äger och ge till de fattiga.

Alla behov tillfredsställs iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii honom

Figur 1 – Maslow’s hierarchy of needs. Källa: Wikimedia Commons.

Dock kommer vi att få det lite kämpigt i detta under vår tid på jorden.

“Allt är tillåtet men allt är inte nyttigt!”

Vi ska helgas och inte lyda köttet eller tankar. Dock kan vi följa köttet och tankar när de behöver det. Men vi är herrar över köttet och tankar.

Vi är i lerkärl och döden verkar ständigt i oss. Vi utlämnas för döden för Kristi skull och belönas och gläds i detta!

Men lidande är inget lidande om man har blicken fäst i himlen. Då stenas man till döds under lovsång. Alltså är det inget fejk!

Den onde attackerar med tankar och annat utifrån som vi ska gå emot.

När vi har dessa löften, hur gärna och radikalt bör vi inte söka att bli uppfyllda av Anden. Han fyller oss helt så att vi kan göra precis allt och lysa precis som honom. Om man helt föreläser Anden i sig blir man evighetsvarelse och ljus och fantastisk. Han är Gud och ger FULL kontakt med Honom – med Guds fullhet. Tänk. Vi ska bli helt uppfyllda av hela Guds fullhet!!! Hela Guds fullhet är i vårt hjärta. Därför är vi som honom däri. Därför kämpar vi i vår lämmar.

Där vi går fram kan träden och gräset spira upp. Detta just som att Petrus skugga helade människor och att Jesus helade människor utan att märka det – genom att de i tro kom till honom och tog i honom för helande. Dock kanske det behövs tro någonstans. Men: in his precense there is fulness of joy. Kanske också då hälsa och läkedom. Han är läkedom. Hans härlighet ska följa oss. Den ska träffa de vi möter.

Inget bör kunna drabba oss då universums kung verkar i mina kroppsflöden.

Vi ska alla göra större gärningar än Jesus gjorde. Som Paulus, Filippus.

2 Bloggposter:

Tillräckligt

Andens ledning är tillräcklig.

Skriftens ledning är tillräcklig.

Om du inte är i balans: Bönens verkan är tillräcklig.

Om inte det heller: Gud bevarar dig. Änglar bevarar dig. Anden vädjar för dig!

Dessutom : Vi behöver inget utan har fått allt.

Dessutom: lidande och prövning är extremt positivt.

Dessutom: du lever inte längre utan Jesus lever i dig!

Dessutom: döden är en vinst!

Dessutom: Gud är perfekt och hans rike perfekt.

Om du vet…

Låt oss säga att du vet Guds vilja med dagen.

Du vet varför du ska göra det.

Du vet vilka verktyg du ska använda.

Du vet att du har det du behöver för att utföra den.

Du vet att du kommer att få resten av sakerna som du behöver för att utföra det.

Du vet vilka känslor och i vilken typ av anda och med vilken karisma och vilket slags frambärande av ljus du ska låta skina från ditt ansikte och vilken utstrålning som du ske ge från din kropp.

Du vet din övergripande kallelse i ditt liv från Gud.

Du vet att du har all kraft och tid till att göra det du ska göra eftersom Gud har bestämt det för dagen.

Du vet att Guds ok är milt och hans börda är lätt på alla plan och att allt annat kommer från annat håll. Om du slås av tvivel att det är något du inte har kraften till så kommer kraften, styrkan och modet att övernaturligt flöda från Gud i tro.

Du vet att det goda du kommer att göra har en oerhört stor effekt för framtiden och till och med ekar i evigheten.

Du vet att det du gör kommer att ha stora positiva effekter för människor runt omkring och för dig själv i det eviga perspektivet, alltid.

Du vet att där du går fram med dina fötter flödar från din närvaro liv in i alla växter, djur och allt annat.

Du vet att inget ont kan drabba dig.

Du vet att även om du skulle strula till det och misslyckas så finns det nya chanser till andra gärningar, verk, tankar, planer, utsikter och äventyr imorgon.

Du vet att oavsett vad som händer idag så lämnar Gud dig inte utan han är inuti ditt hjärta.

Du vet att det du väljer kommer att behaga Gud.

Du vet att det du gör är extremt värdefullt för andra och för Gud.

Du vet att Gud älskar dig oavsett vad du gör men att han också älskar dig när du gör det han vill att du ska göra.

Du vet att du går från härlighet till härlighet varje dag och växer med Gud i kunskap och lärdom och relation varje dag. Därför kommer dagarna bli bättre med tiden.

Du vet att om du är med i matchen och att hela himlen hejar på dig frenetiskt och älskar det goda du gör.

Du vet att om du skulle olyckas och dö är det ändå en vinst – då har ju lidandet varit extra kort och du kommer aldrig någonsin att uppleva något dåligt igen samt att du inte kommer att komma ihåg något av det onda.

Du vet att om det skulle behövas extra detaljledning under dagen eller om du vill fråga om någonting så kan han uppenbara det perfekta svarsbudskapet till dig sammankopplat till just det tillfället i en perfekt harmoni av visdom mildhet, trohet och kontroll där du i sammanhanget inombords fylls av Guds kärlek och på djupet vet dess innebörd.

Du vet att det du inte vet ännu är något som kan antingen: uppenbaras senare dagen, att du kommer att lära dig det under dagen, att någon annan kommer att göra det, att du inte behöver veta det eftersom det kommer att ges dig insikt i stunden, att du inte behöver veta det överhuvudtaget, att det är bättre om du inte vet om det ännu, eller att det sker automatiskt och att du då kommer att se detta i stunden eller i efterhand.

Då är det bara att älska dagen och köra på i all sin kraft av hjärtats behag och genom händernas styrka och renhet med glädje, att vara observant så att man fullbordar det man ska göra och att vara vis och klok men även ta hjältemodsval och drastiska kärlekstag.

Saknas något?

Noll sjukdom

Noll fruktan, dåliga känslor

Noll död

Noll vapen ska ha framgång mot oss

Noll materia kan påverka oss

Noll materia kan vara emot oss

There is no more mystery.

There are no more questions

There is no more fear

There are no more problems

There is no more working for oneself

There is no more trying to survive

There is no more death

There is no more loneliness

There are no more secrets needed.

There is no more hiding or shame

There is no more fighting

There is no more mine or yours

There is no more faking

There is no more searching for meaning of life

There is no more worrying

There is no more thinking or worrying about what to do.

There is no more holding back good things.

There is no more greed.

There is no more boredom.

Vad kan vi inte göra?

Väcka upp alla döda?
Det som står skrivet.
Frälsa alla människor någonsin.
Ha fullkomlig styrning över alla andars, djurs och människors viljor för all framtid (då skulle alla kunna bli frälsta)
Ändra på Guds redan utfärdade domar.
Slippa undan all förföljelse. Tvärtom! Alla som lever gudfruktigt i Kristus Jesus kommer att bli förföljda.

Antikrist och hans välde kommer under den sista tiden att få makt att strida mot oss och övervinna/döda oss. Hur hänger det ihop? Kommer det vara så att vi får valet att gå i döden och därmed ära Gud fastän vi inte behöver det, kanske? Den som ska gå i fängelse ska gå i fängelse. Vi ska inte strida emot andra utan om någon slår oss på kinden ska vi vända andra kinden till. Låt Gud strida. Gör som Sadrak, Mesak och Abed-Nego i elden. Gud vinner på övernaturliga sätt.

- Be om saker som går emot bestämda profetior i Bibeln.
- Rädda människor efter domen.
- Döpa sig för de döda.
- Frälsa de döda?

Vilka utmaningar består?

Mycket ansvar

Men vi kan ändå inte göra något i oss själva. Allt vi gör är genom honom. Allt vi gör är positivt. Inget vi gör frälser oss eller lägger till något till oss. Det är endast han som bära frukt genom oss.

Hinder ibland

Men då är en annan väg bättre.

Ibland kallar Gud oss till att bli martyrer.

Men döden är en vinst och då leder martyrskapet till ännu mer saker för oss. Eller så väcks vi till liv och får bära mer frukt, han äras och andra och en själv stärks.

Att orka fightas i tro mot den Onde

Men segern är redan vunnen. Han lovar att den Onde inte ska kunna röra oss. Samt att den som springer inte ska tröttna.

Ibland verkar vägen ologisk.

Men den är rätt!

Ibland leds vi in i saker där kroppen strejkar

Att be när vi är trötta eller har något annat för oss. Men vi ska inte vara trötta eller sjuka eller dåsiga eller ha glädje i något vid sidan om Guds vilja!!! Allt kan vi alltid göra! Det leder ändå bara till att vi blir styrkta i så fall.

Ibland svarar han inte på våra frågor.

Men då är det för att vi är mogna nog att ta emot ett ännu bättre svar eller att omformulera frågan till en ännu bättre fråga. Eller att det bästa är om vi inte alls vet! Eller att han vill peka på att om vi istället tänker till lite så vet vi att vi vet svaret på frågan redan.

Att välja rätt i små val när osäkerhet kommer fram.

Han svarar på alla frågor och leder i allt, framförallt kan man vara fri att följa Ordet. Man kan även ta hjälp av friden, Guds röst inom en och andra profetiska personer. Att be om svar eller befalla sin väg åt Herren hjälper. Utgångsläget är att vi är i Gud, vi har honom i oss och vi hör bara hans röst. Vi behöver alltså inte kämpa för att få svar.

Att stå fast i tro även vid tuffa tider.

Att gå framåt på vattnet i stormen, trots att det är mörkt, “omöjligt” och stormigt. Här behöver man vila i tro och kliva på i Anden. Alla prövningar är temporära.

Att välja att spendera tid på rätt saker.

Men Gud hjälper här vid allt sådant. Vi får ledning och kan alltid bli ledda rätt genom bön, Guds ord och att höra hans ord.

Att gå emot rädslor och stå fast i Gud.

Detta kan man göra genom Guds hjälp och ledning i tron.

Att välja att följa Guds maningar och ord framför

Vad omständigheter (vädret, pengar, mat, sömn, känslor säger

Vad människor (gråt, krav, chefer, födelsedagar, planerade möten säger

Här hjälper kärleken till Gud och Guds sanning. Man gör allt för den man verkligen älskar i alla lägen.

Att leva utifrån tro och kärlek och inte utifrån känslor.

Den kärlek till Gud och människor som är utgjuten i oss övervinner allt köttsligt. Det finns ingenting som stoppar kärleken. En man räddar sin familj i nöd efter en bilkrock i isig kyla även om när han får samtalet sitter hemma och har det bra med något eget projekt.

Att inte stressa i överambitiion i att följa Guds vilja och göra så mycket som möjligt för honom.

Vi kan alltid arbeta för Gud i alla situationer. Är vi inte i Guds vilja kan vi med glädje bara släppa det vi håller på med och frimodigt kliva in i Guds vilja för tillfället. Dessutom – vi kan bara bära frukt om vi är inkopplade i vinrankan Jesus. Hans sinne är liv och frid. Alltså finns ingen inre stress om man är i Guds vilja och tyglar sina tankar.

Att glädjefullt vilja dö för evangeliet och göra allt för dess spridning.

Här behöver man ha rätt fokus på himlen och det som spelar roll. Ett radikalt liv inkopplat till Gud jämt och ständigt hjälper jättemycket. Insikter om att det alltid är oändligt värt att dö för evangeliet är bra.

Att inte välja köttet och lathet framför Guds vilja.

Här behöver man påminna sig om Guds kärlek, vem det är man tjänar. Dessutom kan man studera de belöningar som väntar om man är lydig samt det man går miste om (vilket till och med kan vara frälsning om man är olydig.

Att välja andra människor före själv även om det verkar ologiskt. Att vilja dö för andra människor. Här kan man be till Gud om ledning ifall det är Guds vilja. Kärleken till sin nästa och till Gud leder alla goda beslut och det är där man finner allt gott. All glädje, styrka, vederkvickelse, frukt, insikt (kärleken ger uppenbarelser).

Att inte gräva ned sig vid misslyckanden.

Gud förlåter alla synder och vet om att vi har det svårt. Det bästa är alltid att gråta om det behövs p.g.a. konsekvenserna man orsakat, be om förlåtelse, att ta stark lärdom och fortsätta i kraft. Gud förlåter på en gång och kommer inte med fördömelse men han kompromissar inte och vill att vi tar lärdom!

Att leva i helgelse.

Detta gör man om man älskar Gud, tror på honom, vill till honom och vill vara som honom. Ingen brud eller brudgum vill stå med felaktigheter, en usel kropp och en lathet och osäkerhet inför sin älskade. Vi bör bete oss för att ta del i Guds löften.